lördag, december 30, 2006

Hängd

"Man hörde hur Saddam Husseins nacke bröts..." sa de just på radion.
Nu är han död, gone, förpassad till himlen eller troligen helvetet.
Herregud vad konstigt att världens kändaste diktator avrättades i morse. Han har funnits i mitt medvetende så länge mitt medvetande har funnits. När jag var 8 år och skrev låtsastidningar var han med, när jag är 25 och skriver riktig tidning är han också med. Tills nu. Konstigt.

Året som gått

Det är nu, dagen före nyårsafton, som man ska sammanfatta året. Listor på topp tio av alla de slag. För er som läser min tidning vet ni redan att jag listat mina tio bästa reportage under året. Sally tog utan tvekan hem första platsen. I'm still in lööööv!
I alla fall... så tänkte jag inte göra någon lista över året, men bjuda på lite av mina guldkorn:

Härliga händelser
+ Red hot chili peppers i Globen. Fullsatt, bra sittplatser och som avslutning en ljuvlig natt (hmmm... lät skumt!) i nymanglade lakan på typ jordens lyxigaste hotell.
+ 10 augusti. Dagen D då jag rökte min sista cigarett. Äntligen icke-rökare!
+ Moster. Två gånger det här året har jag blivit moster; 23 augusti och 26 december. Välkomna i mitt liv Viggo och Smilla!
+ Fast tjänst som allmänreporter vid förra årsskiftet. Alltid något att hurra för.
+ Fyra veckors semester, utan vattenkoppor i vuxen ålder den här gången! Sol, varmt, båt, hav, öl, grilla och en jäkla massa kubb. Skönt.
+ Min katt som försvann i två månader och kom TILLBAKA... Ett härligt lyckligt slut!
+ Jag fyllde vuxen, 25, och får numera bara visa leg varannan gång jag handlar sprit.
+ Jag och pojkvännen firade 5 (!) år den 1 september. Att vi lyckats med det är imponerande.
+ En hel mängd roliga fester som är värda att komma ihåg; barrundan i somras, F fyllde 25 och jag firade rejält, hem-hemma med gamla vännerna, jobbets sommarfest, julbordet med bästa-bästa gänget... och så vidare och så vidare.
+ Dessutom har året varit ett "tänkar-år" och jag har kommit underfund med så mycket om mig själv som jag inte hade en aning om. Känner mig helt enkelt tryggare, mera tillfreds med mig själv och vet vem jag är i mycket större grad än för ett år sen.

Sammanfattningsvis: 2006 har varit ett bra år, ett jäkligt bra år, trots en knackig vår. Nu är jag redo för 2007.

torsdag, december 28, 2006

Skrämmande journalistik!

Det finns få människor som har blivit så exponerade i media som Linda "fucking" Rosing. Hennes nuna och framförallt bröst och blonda hår har man sett sig mätt på sedan hon var med i Big Brother för typ 100 år sedan.

I dag, för första gången på omkring 3 år, läste jag en krönika som handlade om just henne. Och denna gången var det skrämmande.
Om man jämför antal katastrof-rubriker (alltså de riktigt feta svarta och stora rubrikerna) har hon haft många fler än vad kriget i Irak har haft!
För att citera krönikan: "Sedan 2003 har det pågått två katastrofer i världen.
Den ena är kriget i Irak, som hittills kostat cirka 600 000 människor livet.
Den andra är Linda Rosing."

Vad säger det om samhället och världen vi lever i?

Och så vände det

Gårdagens overksamma dag vände till en väldigt produktiv och bra dag.
Har flera gånger bara i dag haft känslan att jag älskar mitt jobb! Tänk att det är få förunnat att känna så, stackars alla dem...
I alla fall har jag varit ute på massor av roliga uppdrag i dag och jobbade till och med över en halvtimme FRIVILLIGT. I was in the flow... som man säger på utrikiska.

onsdag, december 27, 2006

Hjärndöd

Usch! Varför måste man jobba när man har varit ledig i nästan en vecka? Allt går i slowmotion och min skalle är allt annat än pigg och fräsch!
Kan till och med avslöja att jag inte har skrivit en enda artikel på hela dagen (produktiv kan man alltså inte kalla mig), men ska göra två intervjuer i eftermiddag.
Får se till att gnugga hjärncellerna till liv tills dess. Annars vete gudarna hur det går...

tisdag, december 26, 2006

Moster igen

"Äntligen fick vi en liten dotter med tio fingrar och tio tår".
Det skrev min systers man till mig i morse!
Hon var planerad att komma den 5 december men kom först nu... ÄNTLIGEN!
Hon vägde 4,4 kilo och var 53,5 centimeter lång - en rejäl klimp med andra ord, men ändå inte så stor med tanke på att syrran gått över tre veckor.
Allt hade i alla fall gått bra, vid ett i natt började värkarna och vid sex i morse kom hon.
Jag är så stolt och glad över att bli moster igen, för tredje gången!

lördag, december 23, 2006

Orgasmdagen!

Haha! Glöm julstressen och hopp i säng med er!

I dag, bara några minuter kvar, är det ju den stora orgasmdagen!
Till och med bättre än kanelbullens dag!

God jul då

Jaha, så nu var det snart julafton. Har verkligen ingen som helst julstämning, känner faktiskt inte för att fira jul i morrn. Kan man inte hoppa över det ett år?

Men men, morgondagen ser ut som följande: laga rödbetssallad, åka till svärfar och käka mat och dela ut klappar, åka till T och F för glögg och spel? och om man orkar därefter till K och B på ännu mera glögg (och kanske till och med drinkar hörde jag något om idag). Fullt ös, kallar jag det.

Det värsta är att jag eller pojkvännen troligtvis måste hålla oss nyktra. Att ta sig från ett ställe till ett annat är inte så lätt utan bil... Darn, jag som hade tänkt supa skallen av mig för första gången en julafton. Jag tänkte att då kanske julen blev rolig i alla fall, trots brist på julkänslor.

I alla fulla fall: God jul då gott folk! Nu ska jag suga i mig vinet och bege mig till sängen. Pojkvännen snarkar redan från soffan. Härligt svensson-liv man lever va? Ha ha!

fredag, december 22, 2006

Det trodde jag verkligen inte!

Nu är jag elak också

I dag vill jag lägga till en dålig egenskap på min lista: jag är elak.
Jag jublade nämligen när grannens pappa kom med flyttlådor och jag jublar ännu över faktumet att hon och hennes 100 djur ska bort härifrån. Det ska bli så skönt, så lugnt och så jävla underbart att slippa henne.
Jag är elak, men det är hon också. Hon är grannen från helvetet.

Mina kändiskompisar

Det börjar nästan bli vanligare att se vänner på hemsidor och i tidningar än in real life.
Nu är de med här igen. Kallas numera "Nöjesgänget" i folkmun efter att Z satt det epitetet på dem.


Uppdatering några timmar senare: Såg också att Mille + pojkvän var med i "fler bilder på nätet". Jag säger ju att de är kändisar!

torsdag, december 21, 2006

Som Heman

"Ge mig styrka!"
Precis som Heman behöver jag sträcka upp svärdet mot himlen och få lite övernaturliga krafter. Det behövs nämligen för att jag ska orka ta mig an det berg av disk som de senaste tre veckorna bara har växt och växt.

I dag har jag fått nog, jag orkar inte diska innan maten längre bara för att det inte finns något rent när man ska äta. Jag är 25 år och bör vara ansvarsfull och ta hand om min disk i tid, men vad gör man när det är sååååå förbannat tråkigt?
(Och tipsa inte om att pojkvännen ska ta disken, jag har redan försökt lura honom tio gånger och säga att det är hans tur att diska. Han har redan genomskådat det.)
Så jag gör som Heman: ber om styrka.

Det har gått för långt

Att inte köpa en enda julklapp i år har fått oanade konsekvenser för mig. Jag pratade i början av december om "mer till mig", "bara unna mig själv grejer" och så vidare.
Nu när det snart är självaste julafton har det gått ett steg för långt. Jag har blivit girig. "Mer till mig" har bytts ut till "allt till mig".

För att visa prov på detta har jag tagit fram tre exempel från veckan:
1. Jag satt i kanske en timme på nätet och fyllde i mitt namn på hur många hemsidor som helst i hopp om att vinna någonting. Girig något fruktansvärt kan man lugnt kalla mig när jag till och med vill vinna ointressanta böcker och parfymer för herrar.
2. Julklappen från pojkvännens mamma fick inte ligga orörd på bordet längre än några timmar. Helt galen slet jag upp pappret i morse för att se vad JAG skulle få. "Mer till mig, allt till mig", mumlade jag som ett mantra under tiden.
3. I dag, på min lediga dag, ska jag åka in till jobbet för att hämta julklappen från jobbet. 4,5 mil och en timme förstörd bara på grund av min jäkla girighet.

Resultat: Nästa år ska jag köpa julklappar igen.

Leeedig

Vill bara meddela alla stackars jobbande satar att jag är ledig från och med nu.
Hej en veckas "jullov"! Fy fan va jag ska njuta!

tisdag, december 19, 2006

Jag skriver med könet?

"Är företagets maskiner anpassade så att både kvinnor och män kan använda dem?"
Den frågan stod det i jobbets nya jämställdhetsenkät.
Vad ska man svara på det?
- Nej, datorerna känns så tekniska att jag som kvinna inte lyckas klura ut hur man sätter igång dem. - Nej, tangenterna på tangentbordet är så små att mina manliga fingrar trycker på två åt gången? - Nej, kopieringsmaskinen är så hög att jag som kvinna och mycket kortare än män inte når upp att trycka på knappen? Tror inte det.

Frågan tycker jag var den konstigaste frågan man i stort sett kan få på en tidningsredaktion. För så vitt jag vet så har kvinnor och män bara EN enda stor anatomisk skillnad och jag har inte sett varken mina kvinnliga kollegor eller mina manliga kollegor använda sina könsorgan på arbetstid. Förutom möjligtvis på toan.

60 km/tim

Varför är alla så rädda för lite halka?
Alla borde vid det här laget vara beredda på att vinter kommer och alla borde ha rejäla vinterdäck på. Trots det sitter det sniglar och kör 60 km/tim heeeela långa vägen hemifrån till jobbet.
Det finns få saker som gör mig så frustrerad och irriterad som inkompetenta bilförare. Och by the way: jag är ju självklart världsbäst bakom ratten. ;)

måndag, december 18, 2006

Fröken duktig


Nu minsann. Fröken duktig har både gjort hemmagjorda julkort och slagit in julklapparna som pojkvännen köpt.
Borde få en guldstjärna på husmödrarnas himmel!

Dagens fundering

Hmm. I dag undrar jag över varför de aldrig äter i filmer?
Så for det vankas middag är det dags för deeptalk/gräl/sex/gråt/skratt eller något annat valfritt utom just att äta.
Det dukas fram eller beställs mat om personerna är på restaurang och strax därefter lämnar den ena bordet i ilska/glädje/lättnad eller något annat.
Blir inte de på film hungriga? Om de går ut på middag och beställer en trerätters-middag och lämnar stället innan de ens får förrätten borde det betyda att de fortfarande är hungriga. Eller smyger de ut till närmsta korvkiosk för att bli mätta? Och varför visar de aldrig det isåfall?
Dessutom tycker jag alltid synd om stackaren som blir kvarlämnad med notan. Jag menar, hur schyst är det att beställa drinkar, mat och vin och låta den andre betala?
Väldigt osnällt tycker jag!

Tjiho!

I dag är det måndag. Ny vecka, nya arbetsuppgifter, ny energi, ny ork.
Trots att jag har jobbat hela helgen är jag sprudlande glad och fullkomligt överfull med energi!
I dag ska jag kanske till och med lyckas med bedriften att skriva och skicka julkort som jag inte har gjort på åtminstone två år. Håller jag tummarna kanske de till och med kommer fram innan nyår. Och det är helt klart godkänt med mina mått mätt!

söndag, december 17, 2006

Äntligen isskrapande

Det är inte ofta jag ropar: JA, JAG FÅR SKRAPA BILRUTAN! Men i morse fick jag det, äntligen.
För andra gången den här vintern var det nämligen tillräckligt kallt att en tunn, tunn ishinna skulle lägga sig på bilens rutor.
Dessutom var det lite småhalt på vägen, vilket också kändes uppfriskande och lite roligt.
Trodde att jag älskade sommaren och värmen, men kan efter den här vintern – som inte kan kallas vinter – konstatera att snö, kallt och halt är att föredra framom regn och sju plusgrader.

lördag, december 16, 2006

Dessutom...

...är jag i stort behov av en stor jumbokopp gott kaffe.

Bloggångest

Jag visste att jag skulle hamna här någongång, men att det skulle vara just nu hade jag inte kunnat förutspå.
Jag har nämligen fått bloggångest. Ni vet ångesten som säger till dig att du inte har något intressant att berätta. Att du inte tillför bloggvärlden ett skit, att ditt liv och dina tankar är lika intetsägande som alla andras. (Vilket också är sant.)

Bloggångesten säger till mig att jag måste fundera på vilka mina läsare är. Att jag måste anpassa det jag skriver efter dem: det vill säga att jag skriver för läsarna. Att jag inte avslöjar för mycket, att jag inte visar mig grinig och sårbar (eftersom då vill ju ingen läsa), att jag alltid skriver roligt, att jag alltid har någon point eller något vettigt att skriva.

USCH, säger jag bara. Varför känner jag så här? Och hur fan ska man hitta rätt ton på sin blogg – hur ska den kunna vara personlig men inte privat?

Hångel

Hångel var mycket bättre när man var 15.
Inte för att det var mer spännade då. Inte för att det kändes annorlunda. Inte för att man knappt visste hur man skulle använda tungan. Inte för att man hade dregel långt upp på kinderna efteråt.
Nej, hångel var bättre när man var 15 år eftersom då hade killarna ingen skäggväxt. Hatar att få skabb-liknande utslag på kinderna.

torsdag, december 14, 2006

Är det fel på mig?

Jag hoppas för guds skull att ingen tar illa vid sig, men jag är inte särskilt förtjust i barn.
Att som 25-årig kvinna säga så är väldigt kontroversiellt och därför låter jag det här klippet säga det åt mig i stället.
Men jag varnar er (!) - Det är hysterskt roligt!

Blä

Skrev just ett långt inlägg som bara på en millisekund och en feltryckning försvann.
Men det gör inget, det var bara deprimerande ändå. Blä.
Så nu vet ni.

onsdag, december 13, 2006

Onsdagsfunderingar

Varför är jag så grinig när jag är trött?
Varför har jag ångest över allt jag handlade i går?
Varför måste jag fira jul i år?
Varför tar jag åt mig av grejer som egentligen inte är menade åt mig?
Varför är hunden dum?
Varför är jag dum?
Varför luktar det leverpastej ur munnen på dem som röker mycket?
Varför har jag så livlig fantasi?
Varför blir människan aldrig lycklig och nöjd med det den har?
Varför finns det inget bra ord för när man inte längre är törstig?
Varför kan inte jag vara mera som alla andra?
Varför kan jag inte vara mer unik?
Varför är jag hungrig när jag nyss åt?
Varför varför varför? Har en miljon blandade frågor och tankar i skallen. Varför finns det inga enkla svar till dem?

Överdosering

Uppdrag i dag: Bevaka luciatåg.
Det stod på min lista i morse. Nu är arbetsdagen snart slut och jag kan konstatera att om jag hör ”Sankta lucia” en enda gång till så spyr jag, mina öron börjar blöda och kroppen skaka i epileptiska skakningar. Just nu känns det i alla fall som om det är det som skulle inträffa. Jag har minst sagt överdoserat lucia.

Annat är det med Red Hot Chili Peppers. De har jag trots en härlig, ljuvlig, underbar (och för den delen alldeles för kort) konsert inte kommit i närheten av att överdosera. Vill ha mer och mer och mer hela tiden.
Sammanfattningsvis var weekenden (eller kan man kalla en resa mellan söndag och tisdag för weekend?) skön. Så nu vet ni. Och nu kan ni fortsätta att vara avundsjuka.

söndag, december 10, 2006

So long, Farewell

Då så. Nu bär det i väg.
Är uppe med tuppen eftersom jag är en urusel planerare och inte ens funderat på vad jag ska packa med mig. Suck, typiskt mig!
Kom dessutom på sent i går att jag glömt föra över pengar till mitt andra konto också, så nu vete gudarna om det blir någon shopping för mig.
Det är bra att vara impulsiv för det mesta, men liiiite borde jag kunna planera tycker jag.

Jaja, i går kväll var det ju julbord till på köpet. Det va hiskeligt roligt måste jag säga. Skrattade högt och ljudligt hela tiden nästan. Skoj skoj!
Men vinet igår sitter som en mössa på skallen i dag.
Fast det ska nog gå bra. Jag vet ju att jag har ett fint hotell med prassliga manglade sängkläder, små förpackningar av shampoo och allt annat "hotelligt" som väntar. Det är hur mysigt som helst ju.

Och, icke att förglömma, det viktigaste av allt: Red hot-konserten på måndag kväll. Wish me luck!
So long, Farewell, Auf wiedersehen, Good bye! Hörs om några dar igen!


PS1: I natt flög äntligen Fuglesang. Avis!
PS2: Mopedkillen som pojkvännen krockade med har flyttats till sjukhuset här. I dag ska pojkvännen dit och hälsa på. Usch, han tar det så hårt. Önskar jag kunde följa med som stöd.

lördag, december 09, 2006

Bättre i dag

I dag känns det inte bra, men bättre än i går i alla fall. Har ont i halsen och hostar så att det river i mandlarna, snorar hela tiden och känner mig allmänt sliten, MEN jag har ingen feber! Tror jag inte i alla fall.
Jag kan va hur förkyld som helst så länge jag inte har feber, för har jag feber blir jag död och då skulle de vara tveksamt om jag skulle orka sitta på konsert...

I kväll blir det julbord. Känns skoj. A och T och deras respektiv också jag och pojkvännen. Innan dess glöggkalas i lägenheten. Tänkte sätta upp julgardiner (många vuxenpoäng att ha speciella julgardiner, jag vet) så att det blir lite stämning.
Just nu känns lägenheten precis likadan som i somras. Enda skillnaden är adventsljusstaken och blomman jag köpte på julmarknaden.

Jag har kommit på att jag diggar inte julpynt helt enkelt. Eller jo, julgranskulor tycker jag väldigt mycket om, men jag ska inte ha någon julgran i år.
Det är egentligen konstigt att jag inte har mera faschination av tomtar med tanke på att mamma under hela min uppväxt var GALEN i tomtar.
Men det kan ju bero på just det.

fredag, december 08, 2006

Feber

Tro det eller ej, men T, jag HAR FEBER!!!!
Vi ska ju ”red-hotta” i helgen... Jag kan inte ha feber nu!

Tips på dunderkurer tas tacksamt emot! Eller snarare HJÄLP!!!

torsdag, december 07, 2006

Jämställt va det

Det är klart att tjejer och killar, kvinnor och män, gummor och gubbar ska ha lika rättigheter.
Det har danskarna förstått i alla fall. Nu äntligen kan jag också stå upp och kissa! Suveränt!

Nu flyger jag

Fasen. Just nu skulle jag vilja vara Christer Fuglesang. Nervös med en miljon fjärilar i magen, laddad till tusen och mer än redo att bege mig ut i rymden.
Jag vill också prova på att vara viktlös, käka mjölkkulor och riktigt söt oboy som Arla tagit fram speciellt för mig. Eller räkcoctail ala frystorkad. Det låter jättehäftigt!
När jag var omkring 14 gjorde jag en lista på saker jag skulle se innan jag dog. När en rymdfärja beger sig upp mot himlen var en sak på listan. Nu vill jag även vara på den.
Som Niklas Wahlgren sjöng när jag var jätteliten: "Jag är en astronaut". Eller jag vill va en i alla fall.

Inte skratta

Säg för guds skull inget roligt i dag! Sitter och försöker hålla mig för skratt och att andas så lugnt det går. Annars är det risk att jag dör. Eller ja, jag överdriver lite. Men jag får ont om jag skrattar i alla fall.
Allt detta är pilatesens fel. Mina magmuskler fick veta att de levde och i dag låter de meddela mig att jag lever. Samma är det med axlarna. De protesterade vilt när jag tog på mig jackan i morse. Och hela dagen kommer jag att stapla runt som Stel-Ben själv.
Så det är bara att konstatera: det är farligt att träna när man är otränad.
Men hur fan ska man bli vältränad om man inte tränar? Ett av livets stora mysterium.

onsdag, december 06, 2006

Hey Ho, Let's go

Nu händer det. En stor händelse i mitt liv.
För första gången på omkring åtta år ska jag och mitt lata ego pallra sig iväg på träning! Gaaaah!

Så, hur gör man? Byter om innan man kommer till träningen? Duschar där eller hemma? Behöver man ha skor, strumpor eller ska man vara barfota? Och behöver man ha med en vattenflaska?
Att det ska vara så svårt att försöka röra på sig...

tisdag, december 05, 2006

Svinaktigt

Det är sällan jag utan en speciell anledning tackar nej till en fika efter jobbet. Det hör också till ovanligheterna att jag hoppar i duschen direkt när jag kommer hem från jobbet. Det är väldigt ovanligt att jag går omvägar när jag möter människor och snabbt som fan kastar mig in i bilen så att jag slipper stanna och prata med någon.

Men i dag gjorde jag allt det där. Jag ville att alla skulle slippa känna min vidriga doft som satt i kläder, hår och näsborrar. Den hade riktigt etsat sig fast och var minst sagt vedervärdig!
Förklaringen är att jag i två timmar i dag befann mig i en svinstia.
Kan tänka mig MÅNGA roligare sätt att tillbringa sin dag på än omgiven av en hemsk stank och grisar på 500 kilo, 2 meter långa och höga till min midja!

Visste ni förresten att grisar såg ut så? Det fanns ingen liten "Babe - den modiga lilla grisen"! Bara de där stora monstrena till svin. Hu! Funderar på att skippa griskött i framtiden... bara så ni vet.

måndag, december 04, 2006

Så snygga!



Visst är de bara för fina? Se mera på www.xit.nu

Ring mig

Nu ni. Nu blev det en ny telefon. Äntligen!
Som jag skrev tidigare var MIN telefon slut så jag fick helt enkelt gå ut och leta reda på en ny. Och här är resultatet:


Då så. Nu är det bara att ringa. Så svarar jag i nya telefonen! Happy happy!

söndag, december 03, 2006

Hoppas att jag svettas

I dag har jag inte så mycket att tillägga. Är trött, seg och allmänt uttråkad. Har ätit mat och duschat i dag, det är allt. Också har jag klarat av att hämta bilen och mina kvarglömda saker från festen i går. Ett helt dagsverke nästan!

Har ni tänkt på att man alltid lyckas lämna en massa viktiga saker efter sig när man har varit på fest? När jag klev ur duschen i dag såg jag till exempel att jag lämnat deon hos T. Och eftersom nöden inte har någon lag fick jag sno pojkvännens.
Så nu går jag och hoppas att jag ska börja svettas. Då får jag ju sniffa pojkvän trots att han inte är här. Alltid något.

Vems fel?

Vem gjorde så att jag vaknade nu då?
Det är ju alldeles för tidigt! Jag skulle ju sova till fyra i dag eftersom jag somnade först efter fyra...

lördag, december 02, 2006

Färra för fan!

I kväll är det fest, eller färra som det hette fram tills jag fyllde 20 och flyttade bort. Färra med chepa var det bästa. I kväll blir det med glögg och drinkar och vin och säkert nåt annat drickbart också.
Länge sen jag var på en fest-fest, en riktig alltså. Ska bli skoj att få snacka lite skit med folk och poppa lite skön partymusik. (Märker ni att jag redan har börjat ladda och peppa mig för kvällen.)

I kväll ska jag dessutom vara party hela jag. Trots att jag hela livet har hatat saker som glittrar tänker jag göra det i kväll. Guld är fan i mig allt som glimmar! Haha!
Skyller mitt kraftiga klädombyte med det nuvarande "ful-snygga" modet. För så är det faktiskt, mycket i affärerna är otroligt fult fast ändå går man och klämmer och känner på plaggen och tänker "det där vore kanske något..." eller "Paisley-mönstrat kanske är snyggt..." Haha!

fredag, december 01, 2006

Julius Hjullius julljus

Nu ni. Det närmar sig jul. I dag ska man öppna första luckan i kalendern. Synd bara att man inte har någon. Hade spanat in en med Haribogodis, men gjorde aldrig slag i saken och inhandlade den.

Men. I morrn är de lillajulmarknad. Då ska jag klafsa runt i geggamoja, trängas och knuffas med folk och försöka dricka en kopp sötsliskig glögg på stående fot. Allt detta för en enda påse med lussekatter med saffran. (Och det är inte det lättaste att hitta kan jag meddela. Förra året prackade tanterna på mig vanliga vetebullar med två russin i och påstod att det va lussekatter. Bara thailändarna visste hur riktiga mormors-katter skulle bakas!)

Kanske man lyckas få lite julstämning på köpet också. Det är ont om den nu.
Kan bero på att alla julklappar som ska inhandlas i år redan är avklarade. Jag ska inte köpa en enda i år! = En massa pengar till mig!
Jag vet. Jag är en egosistsik jävel, men jag står för det!

torsdag, november 30, 2006

Skön musik

Nu igen! Jag har fastnat för en relativt ung kille som sjunger softa sånger nu igen! Denna gången är det James Morrison. Mjukt, lent och lätt att svälja. Perfekt i november.

Men i december (i morgon alltså) är det andra toner som gäller. T, bara två veckor kvar nu! Då jäklar blir det inget lättsmält längre!
R-e-d-h-o-t-c-h-i-l-i-p-e-p-p-e-r-s säger jag bara. Puh.

Nä ja e inte bitter...

Eller ok, lite bitter är jag kanske idag i alla fall.
Allt har gått skit på jobbet, har ont i skallen, bråkar med hunden, måste diska, gnäller på pojkvännen och så fick jag ingen ny mobil.
Stressade som en gris till jobbet i dag för att jag skulle kunna sluta halv fem och gå och köpa MIN mobil. Men nej. Loppo eller hur man nu säger slut på finska. Loppo förevigt också.
Men nä... ja e inte bitter. Alls.

Snart är jag pärlifierad

Pärlifiera = omvandla till ett pärlmönster.
Precis just det är på väg att hända i min skalle just nu.
Det är bara pärlor, pärlplattor, pärlsmycken, pärllådor, pärlpåsar och till och med pärlhöns i min skalle just nu.
Kan man inte få skriva något politiskt snart? Snälla redaktionschefen!
Annars blir jag pärlifierad. Jag lovar!

PS. Nån som är sugen på att göra pärlhalsband i helgen?

tisdag, november 28, 2006

Fikafundering

Hmm.. har ni tänkt på vad konstigt det är med de där som lever mitt i urskogen bara för sig själva utan någon anknytning till omvärlden. Isolerade i sin lilla bubbla.
T berättade om en dokumentär på fyran i går där alla gick som gorillor. Hur konstigt som helst!

Eller de där byarna mitt i ingenstans där det bor 50 personer som alla pratar "halbaloba" eller något annat konstigt hitta-på-språk. Jag menar, hur kan deras språk leva vidare när så få pratar det?
Och det konstigaste av allt är hur Discovery kan göra dokumentärer om dem och deras konstiga språk. Vem tolkar svaren när ingen annan pratar språket? Hittar de på vad de tror att de säger? Eller som T sa, hur fan förstår de vad Discovery frågar?
Djupa funderingar det där...

Världens bästa tradition!

Det finns få saker som är så roliga som att fara på den månatliga fikan med T och A. Eller fika och fika... middagsbjudningen brukar det bli. I dag också med efterrätt. Puh!
Alla skratt alla underliga funderingar och det härliga sällskapet får mig att leva lyckligt i en vecka åtminstone. Helt LJUVLIGT! Tack för att ni finns!

måndag, november 27, 2006

Nyheter

Det finns nyheter och så finns det nyheter.
Det här var något jag helst skulle önska att jag aldrig hade läst. Uhhuhuhhh!

Upp och ned

Herre min jäklar. Jag är en humörsmänniska som heter duga.

Först är allt där uppe... solen skiner, jag mår skitbra, har energi och lust med allt. Efter lunchen omkring tre timmar senare känner jag mig nere.
Sen kommer energin tillbaka - jag blir uppåt igen och skrattar och skämtar. En stund senare kommer mailet och jag blir nere igen.
Sen åker jag hem och nu är allt som vanligt; jag är uppåt och positiv och glad.

Varför växlar det så? Är jag hormonstinn eller bara jäkligt känslig? Eller har jag en dold Dr. Jekyll och Mr. Hyde inom mig?

En trasa

När någon i min omgivning är ledsen blir jag också ledsen. När någon har ont i hjärtat får jag också ont i hjärtat. När någon mår dåligt, mår jag dåligt. Och när någon är lite bekymrad är jag utom mig av oro.
Varför är det så? Varför tar jag på mig alla andras olycka och känslor och gräver ned mig själv? Egentligen borde jag stå där som en fast punkt för de som är bekymrade, men är i stället en våt trasa i en hög på golvet.

söndag, november 26, 2006

Nu har jag tänkt till... igen

Det värsta man kan göra när man är hungrig är att först sitta i köket hos T och prata om kyckling, goda såser, tacos och pizza med ädelost och salami.
Därefter åka hem och hamna framför BBC Food och se läckra maträtter svängas ihop i ett nafs.
Lyckas slita sig därifrån och vidare till datorn där Tasteline.com, Ica.se och Arla.se bläddras igenom. Alla fulla med bilder som gör att munnen hänger och dräglet är på väg mot hakan, och recept som får det att kurra i magen.

Allt detta lyckades inte bota hungern direkt, snarare tvärtom. Konstigt va?

Livet leker

Vet ni? I dag skiner solen! I dag har jag energi! I dag ska jag baske mig städa!
Livet leker...

Dum-envis

När någon frågar bästa och sämsta egenskapen brukar jag svara envis på båda ställen. Jag är nämligen envis i både positiv och negativ form.
Jag ger mig sällan när det gäller, men är också väldigt säker även när jag har fel. Dum-envis tror jag bestämt att det kallas.

Ett exempel: I går berättade pojkvännen att han köpt en traktor (ja, jag undrar också vad han ska ha den till...) och när han sa det intygade han mig att han hade berättat det förut.
Jag gick i sten på att jag aldrig hade hört det. Lovade honom en miljon om han hade sagt det.
Så sa han: "Vad kostade traktorn?"
"X antal tusen", svarade jag självklart.
Då slog det mig. Hur tusan kunde jag veta vad den kostade när jag inte visste att han hade köpt den? Svar: Han har berättat det för mig förut.
Så hrrrm, ehh, jag hade fel... Dum-envis som jag är. Bara att punga ut med en miljon nu då.

lördag, november 25, 2006

Intelligent?

Gårdagens intelligentaste citat:

L: " Jag tror du tappade något..."
Jag: "Det var nog bara min kjol."

(Bör tilläggas att jag menade att det var min kjol som svajade så att det såg ut som jag tappade något. Ibland öppnar jag käften och häver ur mig grejer som inte riktigt är menade så som de låter. Jag är så intelligent! Haha)

By the way

Ännu en tillfällig layout. Ska orka sätta mig och fixa allt. Snart. Lovar.

Filmen om jobbet

I dag är jag rejält skakis och bakis. Har just ätit frukost. Vågade inte göra det tidigare med risk för att den skulle returneras på samma gång.
Det var firmakalas i går och det var helt ljuvligt, roligt, fantastiskt och intressant. Allt var bra helt enkelt (utom bandet som enligt mig stundtals lät som karaoke - med andra ord en halvfet gubbe som skrålar till en gammal Creedence-låt.)

I alla fall har jag kommit på att mina arbetskamrater är bland de bästa i världen. Det är ett sådant otroligt härligt gäng.
Som det här till exempel. Det är inte många andra redaktioner skulle få för sig att göra en film på arbetstid. Ok, den kanske inte vinner någon Oscar, men den är rolig.
Kom förresten ihåg att gå in här och sätta betyg på spektaklet.

Brrr... nu ska jag gå och försöka få bort min fyllefrossa, min jäkla kroppsvärk och gårdagens smink genom en lång varm dusch. Gött!

torsdag, november 23, 2006

Är jag tant?

Förresten, blev jag en tant nu när jag bloggade om mina blommor?
Känner att det finns en risk för det nu när jag läste inlägget i efterhand...

Pojkvännen

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Pojkvännen gör ibland sådana grejer som gör att jag har lust att döda honom och krama om honom på samma gång.
I dag när jag kom hem hade han tydligen haft tråkigt och var helt otippat i städartagen. Tyvärr gick det lite överstyr den här gången vilket resulterade i att alla (okej, inte riktigt alla) fönster var helt tomma. Det fanns knappt en enda blomma.

"De var fula, någon hade lite bruna blad, en annan tappade så mycket blad..." Helt sonika hade han gett bort hälften av våra blommor till våra nyinflyttade grannar - med tillhörande krukor som jag har köpt speciellt till vardagsrummet.
Och de blommor han lämnade kvar hade han stympat så hårt att det är tveksamt om de någonsin kommer att bli fina igen.
SUUUUCK, säger jag bara.

Så vad gör man? Det är bara att acceptera. Inte gärna kan jag gå till grannarna nu och begära tillbaka den fina stora kaktusen och mina krukor när han gett bort dem.
Åh, pojkvännen... Du är så söt och vill så väl, men ibland blir det bara så fel.

onsdag, november 22, 2006

Så strulade jag till det

Dum som jag är så strulade jag till det rejält. Nu ser bloggen helt förjävlig ut och jag glömde spara de gamla inställningarna. Suck.
När jag har tid och ork ska jag reda upp layouten igen. Så ni får stå ut med den här konstiga för tillfället.

Orka

Orka säga ifrån. Orka börja om. Orka fatta beslut. Orka räkna till tio. Orka göra ingenting. Orka måndagar. Orka vara tvärtom. Orka våga. Orka tänka om. Orka vara du. Orka.
ICA:s nya frukostreklam är precis vad jag behöver titta på för att få lite energi.
Vill du också ha? Orka gå in här och klicka på frukostfilm.

Nu vet jag

Nu vet jag helt plötsligt varför så många vantrivs på mitt jobb.
De HATAR precis som jag att hela tiden bli överkörda av förbannade människor som gör precis vad som helst med ens texter. Fy fan.
Någon sorts journalistisk rättighet borde man ha!

tisdag, november 21, 2006

Ingen inspiration

För första gången, tror jag i alla fall, har jag fått bloggtorsk. Har inget att skriva, inget att berätta, inget att tycka till om, inga åsikter, INGENTING.
Bara tomt mellan öronen. Eko i skallen.
Jag skulle kunna skriva om hur det var på jobbet i dag med det där himla Palmevapnet, jag skulle kunna berätta om hur det gick på föreläsningen och jag skulle kunna berätta om den snygga tröj-klänningen jag har köpt till firmafesten på fredag, men känner inte för det.
Saknar inspiration helt enkelt. Så, håll till godo med det här.

måndag, november 20, 2006

Pömsig


I dag är jag trött. Har bara sovit fem timmar i natt tack vare Kevin Spacey.
Han var nämligen med i filmen "The life of David Gale" som visades på fyran i går. Och då var jag tvungen att se hela filmen. Hela den otroooligt långa filmen ända tills texten rullade i slutet. Detta trots att jag har sett den förut.

Men det har sin förklaring. Kevin Spacey är den absolut bästa just nu levande skådespelaren. Han slår alla.
Jag fastnade för honom redan i "De misstänkta", blev ännu mer förtjust i "Seven", gillade honom mera efter "LA Confidential" och älskade honom i "American Beauty".
Så för hans skull står jag faktiskt ut med att gäspa en hel dag.

Hålla föreläsning

I morgon ska man vara en förebild och fröken duktig inför en hel skolklass. Berätta om sitt jobb, ge dem tips och idéer för framtiden och lära dem en massa om att jobba som journalist. Usch!
Gjorde samma sak förra året vilket visserligen gick ganska bra, (förutom att jag hävde ur mig ett JÄVLAR mitt i min föreläsning och fick alla att höja på ögonbrynen...)men det känns ganska nervigt i år ändå.

Jag menar, vad ska jag säga till dem?
"Hej jag heter Matilda och jobbar som reporter. Jag vet inte riktigt hur ni ska uppnå samma sak eftersom jag halkade in i mediabranschen på ett bananskal och på något sätt har lyckats hålla mig kvar. Jag är outbildad, men har ett brinnande intresse för att skriva. Hoppas ni har det också.
Och förresten, lycka till! Branschen är stentuff..."

Låter det som något?

söndag, november 19, 2006

Rasta hunden

Har kommit på en nackdel med att numera vara rökfri.
Nu MÅSTE jag gå ut i kylan mitt i natten, få nariga händer och snorig näsa när jag ska rasta hunden.
Förr fick hon liksom bara följa med som röksällskap. Och det är stor skillnad.

Ljuva Lucia

Har just suttit och tittat på årets Luciakandidater. Ni vet de där som "vill sprida ljus och värme och önskar fred på jorden". Och sen har jag inga förutfattade meningar. Alls.
I alla fulla fall så röstade jag faktiskt på en kandidat. För första gången någonsin. Mest för att hon sjöng bra och hade mörka glasögonsskalmar och attityd. Hon var inte alls mesig och mjäkig som de andra inställsamma blonda små hopporna.
Men främst röstade jag nog på henne för att hon sjöng världens häftigaste gamla låt! Tror den är från 70-talet och i stuk med Ted Gärdestad.
Googlade fram texten så ni får njuta av den också.

Gröna små äpplen
Innan jag är riktigt vaken
står han lutad över sängen,
säger “Hej!”
Och så dricker vi vårt kaffe
sedan barnen gått till skolan
och jag mornat mej.
Och han tar min hand och kramar den,
skrattar när han ser hur trött jag är
Och så ler han då han kysser mej
till avsked, innan det till jobbet bär.
Om de’ inte kärlek e’
då vet jag bara de’:

Gud gjorde ej gröna små äpplen,
det finns inga hav och finns inga öar i så fall.
Då leker inga barn tafatt,
då finns det inga glada skratt, då är solen kall.
Gud gjorde ej gröna små äpplen,
det finns inga berg det finns inga sjöar,
nej, tro mej på mitt ord.
Om inte det är kärlek så
så finns det ingen så’n att få
på denna jord.

Jag ringer till hans jobb ibland,
vet att han har bråttom:
“Säg kan du slita dej ifrån en stund
och äta en bit mat?”
Och han släpper allt för handen
och möter mej på stan, och jag är sen, förstås
Men han väntar tåligt, leende och säjer överseende:
“Jag känner dej”.
Om de’ inte kärlek e’
då vet jag bara de’:

Gud gjorde ej gröna små äpplen,
det finns inga hav och finns inga öar i så fall.
Då finns det ingen New Yorksmog
och heller ingen Londonfog,
då är solen kall.
Gud gjorde ej gröna små äpplen,
det finns inga berg och finns inga sjöar
nej, tro mej på mitt ord.
Om inte det är kärlek så
så finns det ingen så’n att få
på denna jord.

Nu kom den...

... Novembertröttheten.
Jag är riktig förvånad över att det har tagit så här lång tid innan den slog till!

November är utan någon som helst konkurrens den tråkigaste månaden och varje år blir jag lika mörk i sinnet som månaden är. Det slår aldrig fel.
Jag blir ledsen, grinig och trött och orkeslös. Helst av allt vill jag bara ligga på soffan under en varm filt och inte prata med någon.
Nu vill jag ha december så att man kan bli glad igen. Då får man åtminstone tända lite ljus och låtsas mysa och må bra. Alltid något.

Ny layout

Håller på att prova mig fram till en ny layout. Vad tycker ni om den som är nu?
Trist eller jätterolig? Bättre eller sämre än den andra?
Alla åsikter tas tacksamt emot.

lördag, november 18, 2006

En vecka full av dåliga egenskaper

Jag vet inte riktigt vad jag har funderat på den här veckan, men jag kan konstatera att jag har en helsikes massa dåliga egenskaper. Det har jag kommit fram till.
Jag är blåögd, egoistisk, slarvig, ganska omogen, tråkig, översittande och en massa annat. Jag är inte alls en bra människa.

Och just nu känns det som om jag bara har dåliga egenskaper... Suck

fredag, november 17, 2006

Hur kul som helst

Hörde på radion om Eric Ericssons bok "Brev till samhället" och skrattade högt.
En kille har satt sig och skrivit de mest konstiga brev man kan tänka sig till olika myndigheter och företag. Svaren han fått är i många fall lika roliga som själva breven!

Se här exemplen som jimmyroq hade på sin blogg:


Det är i alla fall en bok som kommer att stå på min önskelista till jul!

torsdag, november 16, 2006

Jäklar vad jag är bra

Oj vad jag är duktig! Titta, min alldeles första egna gjutna betongljusstake!
Ok, den kanske inte tar priset som världens snyggaste, MEN den är hemmagjord och bara min! Och vet ni vad det bästa är? - Jag har gjort den på arbetstid! Haha!

Konstiga tvångstankar

Herregud vad jag är konstig!
Just det slår mig ibland när jag helt plötsligt blir medveten om saker jag brukar syssla med.

Nästan varje gång en bild med en person kommer upp på en sida på nätet flyttar jag pekaren till personens näsborrar och låtsas peta människan i näsan.
Jag fick snällt förklarat av P på jobbet att det inte är normalt. INGEN annan han känner gör så... Jag förstår inte varför? Det är ju jätteroligt!

Ljuvlig!

Åh.. Ibland hittar man musik som bara tilltalar en trots att det kanske inte är typiskt ens musiksmak.
Salem al Fakir har gjort just det. Hans två singlar är helt ljuuuuuvliga.

Se och hör själva

Härligt va?

onsdag, november 15, 2006

Stress

Har en, två, tre, fyra artiklar att skriva tills i morgon. Fy fan.
Och ingenting får jag gjort. Inspirationen är så gott som obefintlig och att dricka kaffe och surfa på nätet känns betydligt mer lockande än att sätta sig in i städprodukter och dansband...
Varför är för mycket stress hämmade medan lagom med stress får en att jobba bättre? Och var fan går gränsen egentligen?

tisdag, november 14, 2006

Hälften hälften

Jaha. Jag är en hermafrodit.
Enligt testet är jag hälften flickig och hälften pojkig. En tvåkönad varelse alltså.
Men beskrivningen känns ju ganska schysst ändå... Trivs sällskap med både killar och tjejer, är emot könsroller och bara är mig själv.
Och det är väl bra?

You Are 50% Boyish and 50% Girlish

You are pretty evenly split down the middle - a total eunuch.
Okay, kidding about the eunuch part. But you do get along with both sexes.
You reject traditional gender roles. However, you don't actively fight them.
You're just you. You don't try to be what people expect you to be.

November Rain

Det är mörkt. Det är kallt. Det blåser hårda vindar. Det regnar.
Jävla november.

Ingen hundmänniska

Nu vet jag varför jag aldrig har gjort valet att skaffa hund.
Min pojkväns gamla tax hade snällt lagt inte mindre än 4 trevliga presenter på golvet i vardagsrummet. Fy fan.
Detta har hon gjort trots att hon i går kväll rastades fyra gånger på typ tre timmar och en gång tidigt i morse... Alltså på rent jävulskap gör hon det.
Dessutom luktar hundar illa ur munnen och ganska ofta ur pälsen också eftersom de inte är så renliga som en katt till exempel. Och så äter de kattskit.
Alla som äter skit borde inte få vara i mitt hem.

måndag, november 13, 2006

Högläsning vid brasan

Varför är jag inte mer kulturell för? Det är ju världsmysig att gå på kulturella evenemang tråkiga novemberkvällar som den här.
Har just suttit i en liten stuga utan el och vatten och lyssnat på en författare som satt i stearinljusets sken och läste hemska historier medan brasan värmde upp rummet.
Tänk! Om jag inte hade varit på jobb hade jag aldrig fått för mig att gå den ynka kilometern till stugan och satt mig och lyssnat. Jag hade missat den spännande, ruggiga och mysiga kvällen och högst troligen suttit och glott på något intetsägande tv-program.
Att man inte är mera kulturell..

söndag, november 12, 2006

Presentpapper

Ha! Tänk vad presentpapper är bra! Fint blev det också tycker jag.
Passar utmärkt ovanför sängen med medaljonglakan!

Åh.. precis som han sa!

Apropå Betnér...
Han sa i fredags hur Ebba von Sydows blogg var. Berättade om att hon i varje mening använde ord som "girls" och bara pratade gott om dyra märken och fick unga tjejer att tro att en Marc Jacobs-väska för 20.000 kronor var något alla MÅSTE ha.
Bara för att kolla gick jag så i dag in på Ebbas blogg och såg till min förfäran att det var precis som han sa! Visst är hon kanske duktig på mode och kanske till och med som chefredaktör (det vet jag inget om eftersom jag inte läser tidningen), men duktig på att vara förebild för unga tjejer är hon verkligen inte.

Citat ur bloggen: "...Det enda jag ville var en grön axelväska från Mulberry som jag sedan hittade i Marinas shoppingpåse... Oh well. Jag överlever. Lisen och jag fyndade varsin duvblå Sportmax-kjol i siden, Hannah hittade en Gucciblus.
När jag öppnade mailen möttes jag av en lång rad av upprörda mail om - såklart - dagens divorce..."
Och så vidare och så vidare....

Nu ska jag äntligen rycka tag i "lata jag" och dra fram skurhinken och dammsugaren och göra hela lägenheten ny, fräsh och doftande! Eller jag ska försöka i alla fall.

Babysitter

Jaha. Att spendera sin lördagskväll stirrande på Disneychannel ätandes smågodis trodde jag inte att jag skulle få vara med om innan jag själv en dag skaffade barn.
Men min kära barngalna pojkvän lovade snällt att vi skulle vara barnvakt åt vårt gudbarn. Jag som inte är världens mest barnkära människa stod dock ut. Det va inte så himla farligt.
Han åt maten som vi käkade, han lekte snällt med sin gorilla och bil själv, badade badkar ensam och somnade vid 21. Ganska okej med tanke på att han är tre och ett halvt och typ inte har varit hos oss sedan han var två.

Jag undrar när mina modersinstikter ska vakna till liv. Jag är 25 och de har fortfarande inte visat minsta lilla tecken på att ens börja gro.
Kanske instinkterna aldrig kommer. Jag kommer kanske aldrig att börja gilla barn. Jag kanske blir som Magnus Betnér. Som han sa på stand-upen i fredags: "Barn är äckliga snoriga dvärgar som jämt kommer och stör och vill leka..."
Fy fan va han är bra!

lördag, november 11, 2006

If you take me for who I am

"And I'll take you for who you are
If you take me for everything"
Sometimes a hug is all we need!

Så här blir man glad igen

Den här dagen kunde ha varit bättre på alla sätt och vis. Känner mig som hmmm... skit och känner mig ensam och ledsen.
MEN har hittat massa saker som får en att bli glad igen.

Som det här
Eller det här
Och det här Observera vilket land han ska invadera!

Känner mig lite positivare nu. Återkommer om det håller i sig.

Blåögd

Fy fan vad jag är blåögd! Jag tror gott om allt och alla och ser ofta inte de stridigheter som pågår precis bredvid mig. Det kan inte vara bra.
Jag är så där tonårigt godtrogen:"Här är allt frid och fröjd, vi gillar alla varandra och det här går jättebra" fast det i själva verket är precis tvärtom och allt är på väg åt helvetet!
Om någon i min närhet säger "Jag kommer inte överens med den personen, har du märkt det?" Då står jag som ett jävla fån vid sidan om och fattar ingenting trots att alla andra sett problemet!

Vad är det för fel på mig? Varför tror jag att världen är bra? Att alla människor kanske inte gillar varandra, men ändå kommer överens. Så är ju inte verkligheten! Varför ser jag inte verkligheten.
Fan, ska bli cyniker och sur, bitter och inåtvänd. Då kanske mina jävla ljusblåa ögon får se verkligheten.

fredag, november 10, 2006

Länk igen...

Jag bara undrar vad ni tror om det här?
Finns det verkligen något piller som kan göra en smal, alkohol- och rökfri. Eller sitter det kanske i skallen?
Och undrar dessutom vad det är för konstigheter man stoppar i sig om man knaprar de där ”mirakelpillrena”. Borde innehålla massor av kemikalier, farliga ämnen så som flamskyddsmedel och annat som säkert kroppen inte mår bra av.
Har jag fel tror ni?

Förvrängd skönhetssyn

Och så undrar man varför unga tjejer bantar, har ätstörningar, försöker ta livet av sig eller mår allmänt kass.
Skönhetsbilden är helt förvrängd! Se själva här!

Straffarbete!

Bara för att man råkar glömma bort vilken tid man börjar på morgonen och stövlar in 35 minuter för sent tycker jag att man borde få gå hem samtidigt som alla andra!
Sitter nu, nästan alldeles ensam, och ugglar...
Känns som jag har blivit straffkommenderad till att sitta ensam på jobbet en fredagkväll. (Det var visserligen ingen som sa åt mig att jobba in de där minutrarna i kväll, men man gör ju det ändå...)

I alla fall... anledningen till att jag tycker att det känns så långt är att Magnus Betnér väntar i kväll. Först god (förhoppningsvis) middag med ett glas vin och därefter skrattattack (förhoppningsvis).
Kör tyvärr bil ikväll så kvällen lär nog sluta efter skrattet. Känner mig inte riktigt upplagd för partyparty med tanke på pojkvännen...
Och så måste jag hålla i slantarna... brände över 4.000 kronor när jag var hem. Nu väntar jag bara på att kvarskatten ska komma.
Då blir det: ”Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen!”

torsdag, november 09, 2006

En ding-ding värld

När jag var liten, eller kanske 10-12 år och skulle på kalas var standardpresenten en godiskaktus (ni vet med gurka och gelehallon) och tidningen en ding-ding värld.

En ding-ding värld var just en tiding om ding-dinga saker. Om familjer som fick ett ufo på bakgården. Om psykopatmördaren som låtsades vara en predikant. Om människor som hittat konstiga grejer i sin kropp efter en operation. Om mamman som torktumlade sin baby. Om tanten som hade sex med ett spöke. Bland annat. Om hälften av det som skrevs var sant skulle man vara glad.

I dag finns inte den tidningen längre. Vet ni varför?
Det finns ingen marknad längre. Allt som stod i den står nämligen nu på Expressens och Aftonbladets hemsida. De har blivit helt ding-dinga. Eller ska jag kalla dem dyng-dynga?

PS. Dallas visas på nya kanalen TV4 Guld. Inte bra. Min barndom förstördes när Bobby vaknade upp sisådär 50 avsnitt efter att han hade dött. Då slutade jag kolla.

Fit For Fight

Nu ni. Det närmar sig verklighet...
Förra året skrev jag strax innan nyår att jag under året skulle försöka bättra några av mina dåliga sidor.

Nummer ett var rökningen. I morgon är det exakt tre månader sen jag rökte min sista cigg. Tre månader utan att röka räknas enligt vissa som gränsen till att vara rökfri. I så fall är jag det nu.

Nummer två var att jag skulle försöka vara lite trevligare på morgonen och tygla mitt verkligen hemska morgonhumör. Det har väl gått okej. Att vara grinig när klockan ringer hör liksom till min personlighet. MEN, jag har lärt mig under året att snabbt säga förlåt till dem jag trampat på tårna i min morgonbitterhet.

Nummer tre var träningen. (Träningen som jag bara har skrivit om typ 740 gånger här på bloggen...) Om två veckor ska det också vara verklighet. Då ska jag och T bli Fit For Fight. Vi ska till och med gå ut hårt. Två olika träningsformer är inplanerade och vi ska sporra varandra och dra varandra i kragen varenda gång vi funderar på att strunta i det. Vi ska klara det. Pepp pepp...

Tänker positivt

Tänker inte sitta och vara deppig nu. Försöker inte tänka på trafikolyckan. Måste försöka leva.
Tänker positivt. Eller försöker i alla fall...

I dag var jag ”back in business”, tillbaka på jobb alltså. Har varit riktigt roligt!
Vet ni att det finns en gröt som heter Torsten? Eller visste ni att ordet gröt kommer från gryta, gryn och gröda? Sådana spännnade saker får man lära sig på mitt jobb.

By the way: Jag har kommit på att man blir lobotomerad av att titta på tv. När jag har varit hemma och sjuk har det blivit alldeles för mycket tv-shop. Är på god väg att skaffa en Magic Bullet som mixar, hackar och blandar allt på bara några sekunder. Dessutom finns det ett strölock och olikfärgade muggar så att man vet vilken mugg som är vems. Smart va?
Det där pulserande bandet som ger dig magrutor känns också en aning lockande, liksom ”spring-apparaten” som både är skonsam mot din kropp och ger dig muskler som en bodybuildare...
I alla fall om man få tro tv-shop. Och det gör man efter fjorton timmars hjärntvättande.

onsdag, november 08, 2006

Ingen dröm

Vet inte vad jag ska säga. Vet inte vad jag ska göra. Vet inte hur jag ska känna.
Min pojkvän har varit med om en trafikolycka. Han mår bra men killen han krockade med har fortfarande inte vaknat. Troligtvis skallskador.
Jag mår sådär. Pojkvännen likaså. Det känns olustigt, overkligt. Det här händer inte en själv, det händer andra...
Tänk om han aldrig vaknar. Tänk om killen har jättesvåra hjärnskador. Herregud! Vad ska man göra då? Hur kommer min pojkvän må då?
Det här kan inte va sant. Snälla säg att allt är en dröm!

måndag, november 06, 2006

Alldeles underbart

Förutom hemska förkylningen som hängt i ett släptåg när jag var hem-hem så har jag haft det alldeles..., alldeles..., alldeles UNDERBART!
Det var länge sen jag shoppade så mycket, träffade så många söta syskonbarn, hängde så mycket med mina systrar, umgicks så mycket med mamma och pappa, pratade om så intressanta saker med mormor, gullade så mycket med M:s lilla baby och skrattade så mycket med mina älskade vänner! En helt klart perfekt hemmavistelse.

På kalaset på lördagen söp vi oss allihopa rödvinsfulla och snackade skit. Blev rejält påverkad och så där lite lobotomerad, eller med andra ord trög i huvudet. Men de andra fick goda skratt åt mig i alla fall... haha!

Herregud va jag saknar alla mina vänner hem-hemma. S utbrast under kvällen mitt i alla skrattsalvor att hon saknade mig massor. Och det kändes som om hon verkligen menade det. Jag saknar henne också.
Men vi halvt bokade in en midsommar hemma hos mig i år igen. Åka traktorsläp till midsommarstången och snipa på sjön! Alla är såååå välkomna hit!

Whiskeyröst

Man kan lugt påstå att jag låter som en 65-årig dam som gillar whiskey och många cigg. Min röst är allt annat än len, mjuk och trevlig.
Med tanke på vad som finns där nere i halsen är det heller inte så konstigt. Mandlarna har öppna sår och säkert är hela luftsystemet också fullt med baskillusker och andra förkylningsbobbor.

Sjukanmälde mig till jobbet i morrn redan i dag. Vet att jag inte kan prata i morgon heller... Dessutom skulle min skalle inte klara av att tänka. Den är förstörd av febern.
Herregud va länge sen det var jag var så här illa däran. Kan inte någon tycka synd om mig? Snyft.

torsdag, november 02, 2006

Hem-hem

I morrn drar jag hemåt. Hem-hem, inte hem.
Ska bli skoj. Bästa kompisen fyller år, 25...och jag var passligt nog långledig. Inget jobb på fem dar, känns skönt trots att jag har ett bra jobb.

MEN. Som alltid när man blir ledig blir man ju sjuk. Har en hals som inte är av denna värld och med tanke på att jag inte kunde stänga käften i morse när jag vaknade tyder det på att näsan är rejält igenkorkad. Suck. Har svept honungste hela morgonen för att kurera stackars halsen.

Hoppas verkligen inte att det blir värre. Då orkar jag ju kanske inte sitta och köra bil hela långa vägen hem-hem och då blir det ingen resa. Eller jag kan ju ta tåget, men det känns osäkert med tanke på snöovädret. Är inte sugen på att bli sittandes i Katrineholm eller någon annan liten skitort hela natten.

Nä, fram med Finrexin, Kan jang, huvudvärkstabletter, bafusin och nässpray. Då ska jag klara det!

onsdag, november 01, 2006

Inte fastna

Kan tänka mig 100 trevligare sätt att börja dagen på än just det här onödiga påhoppet.
Men det ska inte fastna. Zandras ord får mycket hellre fastna.
Bit ihop, bit ihop.... inte fastna, inte fastna...

tisdag, oktober 31, 2006

Atleten Matilda

Nu har jag tagit ett stort steg närmare min atletiska framtid. Att börja träna är numera inte bara något jag slänger ur mig med jämna mellanrum, nu börjar det verkligen bli realitet. For real, som man säger på utrikiska.
Det stora steget kom med posten här om dagen och jag är väldigt, väldigt nöjd.
Nöjd med mina allra första träningsbyxor. Någonsin.
Det ni, med smör på!

söndag, oktober 29, 2006

Det snöar!

Hörrni! Titta ut!
Det snöar! Ser ni?
Undrar om det lägger sig eller om det är för varmt på marken?
Hmm.. och jag som bara har slitna sommardäck på bilen.

lördag, oktober 28, 2006

Om kyla och intelligens

Vaknade av att svetten dröp längs med benen och en ficklampa lyste mig i ögonen.
Klockan var 03.30 och ovanför mina pyjamasbyxor, vintertäcke och fleecefilt var det 12.5 grader Celsius. Som på nordpolen ungefär, fast i mitt sovrum. (Under allt det där som jag räknade upp var det dock 45 grader, därav svetten på benen.)

I alla fall. Ficklampan höll fulla pojkvännen i medan han tassade runt i lägenheten, svor över kylan och strömavbrottet och fumlade med värmeljus och tändare. Därefter somnade han som en sten i fleece-underställ, täcke och filt. Kvar låg jag. Trött, kall om näsan och svettig om benen och kände mig som Barnen från Frosmofjällen.

Några timmar senare ringde mobilens alarm och jag skulle på jobb. Då visade termometern 13.5 grader och gardinerna i sovrummet fladdrade stillsamt.
Snabbt som en ...hmm... gepard tog jag kläder och handduk, kastade mig i duschen och klädde på mig i värmeångorna efteråt.

Så började min dag. Och den blev inte särskilt mycket trevligare när jag – efter att ha riskerat att blåsa av vägen fyra gånger – äntligen kom på jobb. Då började bihålorna gnälla över att de var igenkorkade och skallen började banka. Ögonen rann och snoret likaså.

Precis när allt kändes som värst kom fotografen och det var dags att åka på dagens första jobb... att genomföra Mensas intelligenstest.
Varför just i dag?

fredag, oktober 27, 2006

Jag är rädd för Olyckan

I morgon kommer Olyckan hit. Ni vet obe-obe-obe -obe-olyckan a.k.a. Ted Åström.
Det finns inget som jag var så rädd för som liten som Olyckan. När jag tittade i min Trazan och Banarne-bok och råkade bläddra till uppslaget med Olyckan drömde jag nästan mardrömmar i flera nätter.
Olyckan var skrämmande, otäck, ful, läskig och skrattade när folk gjorde illa sig. Allt var fel helt enkelt.
Dessutom hade han ett cykelhjul kring halsen, bandage på huvudet, skrubbsår över hela kroppen och trasiga kläder.

Kanske borde gå och kolla på honom i morgon bara för att se om han verkligen är så skrämmande än i dag. Fast det är han nog inte. Snarare nedknarkad, söndersupen och tragisk. Jag menar han åker ju runt och turnerar som Johnny Cash.
Tragiskt var ordet.

onsdag, oktober 25, 2006

Americas most boring homevideos

Sitter och skrattar åt världens typ sämsta tv-program; Americas funniest homevideos. Det är så fruktansvärt amerikaniserat, dåligt och bara fööör mycket. Ändå skrattar jag i dag.
De måste finnas en orsak. Är jag övertröt kanske? Har jag gått och blivit medelålders? Har jag kanske så fruktansärt tråkigt att till och med tråkiga saker ses som roliga?
Jag har inget svar men vet att någonting MÅSTE vara fel. Jag menar... Americas funniest homevideos. Suck.

Ny favorit

Kom bara på att jag måste erkänna att en föredetta pojkbandssångare stulit mitt musikhjärta. Justin Timberlake är huuur bra som helst, dansar huuur bra som helst och är huuur snygg som helst.
Är övertygad om att han blir framtidens Robbie Williams, om han inte redan har vunnit över honom.
Han är i alla fall, tro det eller ej ni som känner mig, en av mina nya favoriter. Skivan ska inhandlas snarast.

Ps. Vad är egentligen grejen med TV4:s Förkväll. Vad är det som gör att det känns så fel?

Ingen mössfrisyr

En sak som jag inte tänkte på när jag klippte av mig håret var att altenativet för vintern är öronpuffar, pannband eller iskalla förfrusna öron.
Min frisyr är ju ingen mössfrisyr.
Tar jag på mig en mössa försvinner allt hår och jag ser ut som ett ...hmm toppen på det manliga könsorganet... utan att vara för snuskig. Min huvudform är heller inte särskilt attraktiv och jag hör till de som inte skulle passa i rakat, vilket gör att med mössa och utan hår som sticker ut blir jag Konehead.

Nu börjar det i alla fall bli dags att införskaffa en huvudbonad i och med att det blivit iskallt ute. Hade alldeles för lite kläder på mig i dag.
Mina händer frös till och med nästan fast i ratten både när jag åkte till och från jobbet. Vantar nästa!

Eller kanske... rattmuff. Kanske ska plocka fram gamla muffen och fårskinnsfällen som jag hade som liten och "pimp my ride". Den ser ju ändå ut som en raggarbil, varför inte förstärka det! Ha ha!

Bra och dåligt

Bra: att jag just har ätit en chokladbit.
Dåligt: att jag inte kan skriva i dag.

Bra: att det är onsdag i dag.
Dåligt: att det ska bli storm i morgon.

Bra: kalaset i går som var både trevlig och gott.
Dåligt: att tanten i matvaruaffären fortfarande tror att hon känner mig och jämt vill berätta om sina förbannade katter.

Bra: att det just nu är många bra serier på tv just nu.
Dåligt: att när oktober nu äntligen snart är slut väntar helvetesmånaden november.

Bra: att jag får massor med pengar i skatteåterbäring och inte behöver köpa några julklappar för pengarna.
Dåligt: att min mobil åtminstone stänger av sig själv eller slutar att kännas vid sim-kortet tre gånger i veckan.

Bra: att det inte regnar.
Dåligt: att jag inte har något vettigare att skriva på bloggen än just det här.

tisdag, oktober 24, 2006

Tisdag

Varför är tisdagar alltid värst? Värre än måndagar till och med. Tisdagar är bara den absolut värsta dagen. Varför finns tisdagar?
Varför försover man sig alltid på tisdagar?
Varför regnar det alltid på tisdagar?
Varför är tidningen alltid tråkigast på tisdagar?
Varför är alla bittra på tisdagar?
Varför kan det inte vara onsdag i dag?

På kalas

I dag ska jag på kalas. Äta kakor och gott.
Passar alldeles utmärkt i dag när jag känner mig lite sliten och hängig.
Kakor piggar upp vem som helst faktiskt. Till och med mig som i dag lider av både trötthet och träningsverk.

Min kollega tyckte att jag verkligen var ”fit” som fick träningsverk av att såga ved. (Hon sa det ironiskt.)
Jaja, jag vet, jag ska sluta tjata om min ledbrutna kropp och börja träna.
Det är på gång. Lovar.

lördag, oktober 21, 2006

Bekräftar påståendet

Hann knappt lämna datorn innan det slog mig att jag verkligen inte är vuxen. Jag kan nämligen inte städa. Drar mig för det precis som man gjorde som liten och försöker hitta på alla möjliga ursäkter och saker att göra för att skjuta upp det oundvikliga lite längre.
Att dammsuga är helt klart, utan någon konkurrens överhuvudtaget, det allra tråkigaste som finns. Vem fan uppfann damm?
Och att diska är djävulens påfund. Så också att skura badkaret... Uhh.

Jag är inte gammal

Och jag har gått här en längre tid och kännt mig gammal. Helt i onödan. För nu vet jag att jag inte alls är gammal.

Trots att jag vid ett flertal tillfällen påpekat för de yngre att en viss musik inte alls spelades under mellanstadiet utan i själva verket på högstadiet. Och trots att jag tog studenten 2000 och inte gick ur nian behöver jag inte känna mig gammal.
Jag behöver inte heller ha ångest över att jag faktiskt ibland skriver inköpslistor innan jag handlar och går och lägger mig 23 en fredag med ursäkten att jag jobbat hårt. Att jag har haft tre fasta jobb och omkring 70 jobb totalt (okej, det var en överdrift) gör mig heller inte gammal!

Så tack Z för det utomordentliga (oj vilket vuxet ord) testet i torsdag. Kom knappt upp i fem poäng och bör alltså inte klassas som vuxen överhuvudtaget.
Gött! På äkta värmländska.

torsdag, oktober 19, 2006

AJ!

Fick bara syn på det
  • här
  • och måste dela med mig.

    Trots att jag är kvinna får jag ont! Ajajajajajajaj!

    onsdag, oktober 18, 2006

    Jäkla kopiss

    Förresten... kom på en grej.
    Varför måste de där jäkla bönderna sprida ut kopiss hela jäkla hösten så att man inte kan vistas utomhus överhuvudtaget.
    Dessutom fastnar ju lukten.
    Höll på att spy när jag var efter posten och håller på att spy nu när jag kände doften av tröjan.
    Jäkla bönder och deras jäkla kopiss. Hmm.. det var många jäklar det.

    Nostalgi

    Kåldolmar. När senast åt ni det?
    Typ hundra år sedan var det för mig i alla fall. Jag var så ung att jag rullade av kålen och bara åt dolmen... det säger ganska mycket.
    I dag käkade jag det i alla fall och det var som att färdas tillbaka till barndomen. Det kändes som om man inte fick gå från bordet förrän man hade ätit upp allting och tillslut somnade liggandes bedvid tallriken eftersom man vägrade att äta upp.
    Tänk att en simpel maträtt kan väcka så mycket nostalgi!

    lördag, oktober 14, 2006

    Behöver en guide

    Vad ska man göra, säga och hur ska man agera när man träffar på bekanta som just har fått barn? Jag känner att mina kunskaper verkligen brister där.
    Som igår. Då träffade jag två i en matvaruaffär som jag inte sett sedan deras lilla dotter föddes. Så här lät jag:

    "Nejmenhej,grattis, har ni med henne? Vad söt hon är.... heh.. gulligull.. Jaha, så gick det bra då? Ojdå, akut kejsarsnitt jaha.. var du länge på sjukhus då? Hur stor var hon när hon föddes? Ganska normal alltså, jaha.... hmmm.. hur känns det då? Jaha, en stor omställning, det kan jag tänka mig, heh.. ehhh. Jaja, nu ska jag gå. Hundmat och chips till middag."

    Är medveten om att jag inte lät särskilt intelligent igår. Men jag vet ju inte vad jag ska säga, vad man bör fråga.. Har inte det där moderliga liggandes i mig som jag bara kan plocka fram när ett barn kommer i min väg.
    Behöver därför en manual, "en guide för hur dumma omoderliga kvinnor ska agera runt nyfödda barn och deras föräldrar". Kan någon göra en sån till mig?

    torsdag, oktober 12, 2006

    Jag hjärtar Sally

    Min pojkvän har fått konkurrens. Jag har blivit förälskad i Sally. Sally som älskar gröt, tycker om att åka traktor och brukar glo på dvd under dagarna.
    Sally som är häftig! Har kläder som är röda, gröna, blåa och gula på samma gång.Lite busig är hon också. När ingen ser snor hon gärna en chokladkaka. Jag menar, det är väl klart att hon inte bara ska äta frukt. Lite roligt måste man väl få ha i livet!

    I alla fall var det mest charmen jag föll för. Charmen och personligheten. Hon är ljuvlig! Synd bara att hon för alltid är som ett treårigt barn hela livet. Och hon lever i 80 år(!), längre än jag alltså! Och synd att hon skräpar ned så mycket.

    Annars... annars skulle det bli jag och Sally. Det kan alla i min omgivning intyga. Så mycket som jag har tjattrat om henne sedan jag träffade henne i tisdags, tvivlar nog ingen på att jag är förälskad. Förälskad upp över öronen i papegojan Sally! Vill ha henne...

    onsdag, oktober 11, 2006

    Brist på vaddå?

    Ni vet att kroppen brukar säga till om den behöver någonting. Är man törstig till exempel känner man det.
    Samma är det med olika vitaminer och mineraler och andra nyttigheter. Känner du ett enormt sug efter spenat behöver du troligtvis järn, eller vill du med allt våld ha en apelsin behöver kroppen c-vitamin. Allt det är logiskt och bra att kroppen säger till om.
    Nu till problemet. Jag har ett enormt sug efter korv. Wienerkorv, falukorv, ölkorv, medwurst eller precis vilken korv som helst. Vad har jag då brist på???

    Kan man verkligen ha brist på fett, svål, och andra överblivna grisrester som malts ned till något som ser ut som ätbart?
    Konstig kropp jag har då i så fall...

    måndag, oktober 09, 2006

    Nu är det riktigt illa

    Nu har det gått ett steg för långt. Min kropp pratar jag om.
    I snart två veckors tid har jag haft FRUKTANSVÄRT ont i ryggen. Känns som om det är stora "kockor" med muskelknutar över hela skuldrorna. Rör jag ryggen bakåt knakar och brakar det. "Knirr knarr... gammal kärring", låter det som om ryggen säger till mig!
    Förra helgen kom så det som fick mig att se situationen som akut. Jag var in till stan och skulle fickparkera. Jag vred ratten åt ena hållet, jag vred den åt andra hållet (bör tilläggas att min bil inte har servo...) och så knischt och axel-satan hoppade ur led och tillbaka igen. Aahhaahh!
    Så Tesa snälla, släpa med mig på träning! Jag är i desperat behov av det! NU!

    söndag, oktober 08, 2006

    Ett klipp

    Jaha, så nu va det gjort. Hälften av håret är borta.
    Mitt långa nästan blonda hårsvall har ersatts av en kort, osymetrisk, mörk frisyr. "Direkt hämtad från catwalken", enligt frisören. Känns som det kvittar, huvudsaken är att det känns bra och att man trivs. Och det känns förbannat bra. Jag har inget hår kvar! Jippi!
    Tänk att ett klipp kan få en att må så bra. Precis det lilla som behövs för att pigga upp vilken tråkig höstdag som helst.

    torsdag, oktober 05, 2006

    Jävla idioter!

    Ibland blir man så irriterad. Så förbannad att man måste bita sig i tungan för att inte skrika ”JÄVLA IDIOTER” rakt ut. Precis det har just hänt mig.
    Var på jobb och satt och lyssnade på en debatt om hur man ska få bukt med smygrökande elever som står på grannarnas tomter och blossar. Trodde att folk skulle vara smarta i ett sådant fall, men ack så fel jag hade.

    Först efter en och en halv timme var det någon som sa: ”man kanske borde prata med eleverna”. Va? Nä! Du skojar? Jag som trodde att elever var dumma i huvudet om lägre stående människor? (Jag hoppas ni fattar ironin.)
    Jag menar, har ingen ens kommit på tanken att prata med dem som röker så kan de ju se sig om i skyarna efter att hitta en lösning. Det var ilsken-orsak nummer ett.

    Nummer två var att ingen nämnde att eleverna kanske skulle kunna tänkas vara beroende av nikotin. Ett beroende innebär att man ibland gör dumma saker för att få sitt beroende tillfredställt. Det vill säga: hur många staket ni än sätter upp kring skolgården så hjälper det inte. Det hjälper heller inte att sätta upp bilder på cancersjuka lungor, som någon ärthjärna föreslog.
    Och jag är helt övertygad om att hur många rastvakter och gud vet vad som skolan försöker fixa så fungerar det inte. Det enda som fungerar är, återigen, att prata med eleverna och försöka få dem att sluta röka. Det är ingen annan än dem själva som kan bestämma om och när de ska sluta röka.

    Nummer tre. Att alla satt och var så förbannat nedlåtande mot de föräldrar vars barn röker. Snack om dålig uppfostran och jada jada jada... bla bla bla. Inte FAN är mina föräldrar några dåliga föräldrar. Det tog hand om mig, pratade med mig om rökning, brydde sig, till och med luktade på mig när jag gick i högstadiet. Nog fan rökte jag för det! Det har absolut ingenting med föräldrarnas uppfostran att göra. Så det så! Det var jag själv, och ingen annan, som fick mig att börja och fortsätta röka.

    Ok, nu har jag avreagerat mig. Tack!

    tisdag, oktober 03, 2006

    Ensam hemma

    Det är något speciellt med att vara ensam hemma, trots att jag varken är glad över att slippa han jag bor med eller har en grym längtan efter att bjuda alla i vänskapskretsen på partaj som i ungdomen. Det är så skönt på något vis bara.
    Jag tror att jag känner mig precis som djuren när de är ensamma hemma, lite rebelliska så där. Sover i sängen fast de inte får det, sitter på köksbordet och äter upp varandras mat. Ungefär det gör jag också, lever livet...

    Ibland önskar jag att jag bodde själv. Tror att alla dumma ansvarssysslor som man prackar på sig själv inte skulle pocka lika mycket på ens uppmärksamhet när man ligger i soffan då. I dag är det nästan outhärdigt. Samvetet kallar på uppmärksamhet hela tiden, särskilt för de saker som man själv vet att man hatar när någon annan gör.

    Har ni tänkt på att kvinnor i dag måste vara några jävla supermänniskor? Man ska vara en karriärskvinna som är framgångsrik, drivande, duktig och helst vara chef på jobbet. Dessutom ska man vara en bra, snäll, omtänksam mamma till sina barn. Man ska vara en sjuhelsikes duktig hushållerska som både är en gormetkock och mästare på att städa. För att inte glömma den goda vänninan som är en perfekt förebild för sina vänner och dessutom har en snygg ny garderob att stoltsera med. Och sist men inte minst ska man vara en gudinna i sängen som tillfredställer mannens alla behov.
    Och folk funderar över varför så många kvinnor i dag är utbrända!

    Hmm. Det är nog tur att jag har insett att jag inte är perfekt, snarare långt ifrån det. På så vis behöver jag kanske inte uppfylla omvärldens krav på att vara oklanderlig.
    Hellre lite skit i hörnen än ett ... hmmm hur var det nu med de där ordspråken? Jag sa ju att jag var värdelös på dem! Ha ha ha!
    Jo just ja, hellre än ett rent helvete! Sant eller hur?

    måndag, oktober 02, 2006

    Slut i huvudet

    Och hur i hela friden ska man orka gör någonting i morgon bitti när jag först nu behagar att släpa mig hem från jobbet? Jag är helt död och fullkomligt slut i huvudet. Tveksamt om jag ens orkar hålla mig vaken de dryga fyra milen hem i bilen. Fan vad jag hatar att jobba kväll. Man är ingen ungdom längre, bara att konstatera.

    Pigg och trött

    Är i en väldigt konstig sinnesstämning just nu. Känner mig pigg, utvilad och riktigt glad samtidigt som min hjärna arbetar långsamt, jag känner mig trött och får inte ur mig den där förbannade informationen som jag har samlat på mig under dagen. Det går trögt med andra ord, trots att jag är pigg.

    Kanske beror det på att jag har mycket i huvudet. Tankarna är så vitt skilda att de inte ens borde få samsas i samma huvud. Allt från min klipptid på fredag till tandläkaren, författare, dagis, konsert, hundar, besök, ledig, kväll, kurs, semester, stickande damer och en hel herrans massa mer. Suck.

    Anledningen till att jag skriver här just nu är för att jag tänkte att ungefär hälften av grejerna skulle kunna fastna här på nätet och på så vis försvinna ur min skalle. Då kanske jag till och med skulle kunna jobba.
    Så... jag gör ett försök nu... Men jag säger på återseende, det är stor risk att det blir så.

    fredag, september 29, 2006

    Kakpoäng

    Om ni tittar på klockan längst ned så undrar ni säkert vad jag gör vaken en ledig fredag. Men det har sin förklaring. Telefonen. Ibland blir man så trött på dem som ringer huuuur tidigt som helst på morgonen utan att tänka sig för.
    I alla fall, i samband med telefonsamtalet gjorde jag någonting som jag aldrig brukar göra. Jag erkände att personen som ringde väckte mig. Det är helt värt ett kakpoäng!
    För er som inte lyssnar på morgonpasset i P3 på fredagar ska jag förklara. Ett kakpoäng är när man lyckats självförverkliga sig själv, göra något oväntat som man nästan varit rädd för. Att säga: "Du väckte mig faktiskt" är värt ett kakpoäng för mig alltså.
    Kakpoäng är inte en sån dum idé egentligen, inte för mig som är ett kakmonster. Hmm, ska gå efter mormors kakor i frysen nu...

    Apropå ingenting alls så fick jag en fet stöt i går när jag satte i en batteriladdare i eluttaget. Pirrade i hela armen i säkert en kvart om inte mer.
    Fick flashbacks från när jag var liten och stoppade ett finger i elljusstaken. Ha ha!

    tisdag, september 26, 2006

    Så fel det kan bli

    En sak som jag har kommit på att jag är urusel på är liknelser. Ni vet, slug som en räv och liknande.
    I dag när jag skulle skriva om bananflugor (jag vet, mitt jobb är världens konstigaste) så ville jag med allt våld få in den där liknelsen om flugor.
    Men hur jag än funderade kom jag inte på hur den gick. "...de kommer att vara som flugor kring het gröt...." var mitt bästa förslag. Fick dock ganska snabbt veta att det var väldigt fel.
    När ska jag lära mig att det är: "som flugor på en sockerbit" eller "som katten kring het gröt"? Troligtvis aldrig.
    Äsch! Det där med liknelser är helt klart överskattat.

    lördag, september 23, 2006

    Utskälld!

    Sitter faktiskt på jobbet nu och samlar inspiration till att börja skriva.
    Har just varit på hundutställning och blivit fullkomligt utskälld, ha ha ha. Humorn är hög i dag!
    Skoj var det i alla fall. Det där med ”sådan herre sådan hund” stämmer verkligen. Såg flera bra exempel. Lurvig hund - lurvig kalufs. Smal hund - smal ägare. Piffig hund - präktig tant.
    Sedan fanns det ju de som var helt omaka. Som den stora starka killen med tatueringar som gick och bar på en dvärgpudel. Komiskt!
    Hundar är nog ganska skoj ändå när jag tänker efter...

    torsdag, september 21, 2006

    Måste röra på mig

    Jaha, så var man en krympling också! Trots att jag inte ens är trettio fyllda så är min kropp slut. Finito, helt enkelt.
    Att jag säger så här nu beror på att jag återigen har haft känningar av musarmen. För ett år sedan var det högerarmen, då flyttade jag musen till vänster men nu har även den checkat ut och gått hem.

    Min kollega sa, helt sant och klokt, till mig att jag måste röra på mig, måste bygga muskler och måste träna mina stackars armar.
    - Det kändes ungefär som att ge mig ett dödsbud. "Röra på mig" känns ungefär lika avlägset som att bli mamma.

    Jag vet att hon har rätt, min kollega. Jag behöver få arslet från tv-soffan och börja gymma eller göra någonting. Men vad ska man göra när det är såååå tråkigt? Hmm, jag behöver inspiration...
    Just nu äter jag i alla fall hellre upp min arm än går till gymmet!

    söndag, september 17, 2006

    Världens komplimang

    I går var det firmakalas som började med framtidsdag. Det var ganska roligt att få diskutera hur vi trodde att framtiden skulle vara och komma med kreativa idéer om hur vi ville att tidningen skulle utvecklas.
    Skrattade i början åt hela idén men kom fram till att det kanske inte bara var en massa floskler som arbetsledningen kom med. Det verkade som om de verkligen ville att vi skulle lägga fram våra idéer.

    Jaja i alla fall, det jag skulle berätta var att jag fick världens bästa komplimang sen på kvällen.
    En komplimang som slog hårt. Som jag verkligen tog åt mig av och tog till mig. Jag fick den värsta rysningen någonsin.
    "Om ett tag kommer du att vara min chef", sa en arbetskamrat till mig. Va? Jag? Chef? Varför??
    Hon sa att hon hade insikter och såg att jag hade alla de kvaliteter och energin som krävs för att bli chef. Jag var den nuvarande redaktionschefen i en yngre och kvinnligare upplaga, sa hon.
    Jag har aldrig i hela mitt liv fått en sådan komplimang. Jag menar HERREGUD!
    Att någon ens kan tänka att man har de kvaliteterna och ens har haft tanken på mig som chef är ju helt ljuvligt. Någon tror på mig! Tror på mig riktigt mycket till och med!
    Hon sa att jag skulle få ett erbjudande inom en ganska snar framtid och att jag skulle anta det erbjudandet. Jag skulle inte tveka utan vara säker på att jag skulle tacka ja.
    Det lustiga är att hon som gav mig komplimangen ser jag som en otrolig människa. Hon är riktigt smart, insatt och skriver felfritt. HON är en förebild för mig! Dessutom är hon tio år äldre och jag anser att hon är större chefsmaterial än jag.

    I alla fall, jag brukar inte skryta och berätta om komplimanger jag får men det här måste jag bara skriva om. Det var ju världens komplimang som jag kommer att leva på lääääänge.
    Ja, herregud... Häftigt!

    tisdag, september 12, 2006

    Nu vet jag...

    ... det är ju hösten! Den förbannade hösten som får mig att tvivla på mig själv, mitt liv, mina beslut och ... i stort sett allt.
    Två deppiga och negativa inlägg på raken betyder faktiskt att det är hösten som har tagit över mitt sinne.
    Försvinn du din dumma höst! Jag vill inte ha dig här!

    Den jobbiga månaden

    Så har det gått en månad sen man slutade röka. Känns fortfarande som om det var i går.
    Tänker precis lika mycket på cigg som förut, drömmer rök-drömmar där jag tar en cigg och ångrar mig och känner fortfarande det lilla monstret som vill ha en cigg med jämna mellanrum. Det känns skit!
    Kanske var det just det här som alla varnade mig för. De sa att när det har gått en månad är det som värst. Det är då alla börjar röka igen...
    Pojkvännen säger att jag är grinig också. Suck. Det gör ju inte saken bättre. Då blir jag ju grinig!
    Nä, måste ta fram min bok och lusläsa igen. Vad var det som inspirerade mig så till att sluta? Känns avlägset nu.
    Förresten känner jag inte någon skillnad nu mot när jag rökte. Luktar och smakar lika bra. Dessutom känns huden gråare och mer död nu än när jag rökte.
    Bara att konstatera att den jobbiga månaden är här.

    måndag, september 11, 2006

    Trodde jag hade bestämt mig

    Så är man hemma igen efter en helg hemma. Jobbigt att ha två hemma...
    Var skoj att träffa familjen och systersönerna. De är bara för goa!
    Däremot var det inte alls lika kul att åka därifrån. Jag trodde att jag hade bestämt mig för att bli här där jag är. Trivdes med jobbet, pojkvännen, vännerna och livet. Tills jag kom hem och fick perspektiv på allt.
    Jag såg par som cyklade i staden med film under armen. Jag såg de som spontanhandlade en söndag. Jag såg min mamma och mina systrar. Jag såg mina vänners liv, som jag inte längre tillhör. Och allt jag kände var: JAG VILL OCKSÅ!
    Jag vill också ha nära till allt, cykla ned på stan och hyra film, kunna handla kläder närhelst jag vill - även på söndagar, jag vill också kunna umgås med min familj precis när jag vill och jag vill vara en del av mina vänners liv. Det kan jag inte när jag bor här! Jävla skit!
    Jag känner mig tudelad. Halva jag vill vara här, leva det här livet, och halva jag vill tillbaka. Som en kompis sa när hon flyttade till Stockholm: "Jag förstår inte hur du kan leva som du gör. Vara splittrad och hela tiden känna att en del av dig inte blir tillfredställd. Jag tror inte att du heller är gjord att bo här".
    Trots att vi inte var bästa kompisar visste hon precis hur jag känner. Hon är den enda som någonsin har förstått hur det är. Kanske för att hon var lite i samma situation. Saknar henne faktiskt. Skulle vilja bli riktigt bra vän med henne, hade kunnat bli det.
    Fasen, nu känns allt skit. Varför?

    tisdag, september 05, 2006

    Som ung på nytt

    Helgen var den galnaste någonsin. Eller ja, den galnaste sedan jag var 18-19 i alla fall.
    Det började lugnt med ett stillsamt 25-årskalas och slutade i dagar av "magsjuka".
    Kom fram till att man inte är en ungdom längre. Jag pallar ju ingenting! Lite för mycket alkohol innanför skallbenet och jag avslöjade grejer jag inte borde avslöjat, jag pratade hejvilt med alla mäniskor om privata saker, jag skrek när jag pratade, skrattade högt hela tiden, trodde jag var bäst i världen och slutade hela kalaset med att kräkas. Ljuuuvligt! Suck!
    I går hade jag ångest. Vågade knappt gå på stan i rädsla för att träffa på någon som jag pratat med och inte kom ihåg det. Vet redan att jag såg två personer från jobbet där som jag kom på att jag träffat först när de sa det... Ågren!

    Jaja, sånt är livet.

    lördag, augusti 26, 2006

    En bra vecka

    Trots att vissa dagar verkligen, och då menar jag verkligen, har sugit så kan jag i alla fall sammanfatta den här veckan som bra:

    - Jag lyckades skriva bra trots min ovana. Gjorde en stor grej om golf på bara en timme, vilket är jävligt bra!
    - I onsdags blev jag moster för andra gången till en Viggo med massor av hår, 52 lång och 3,6 i vikt. Ska hem och titta på honom nästa helg eller helgen efter det.
    - Jag har lyckats bra med att vara rökfri. Det börjar bli en helt naturlig situation nu. Känner knappt något sug.
    - Jag har messat en massa med mina kära vänner hemma, vilket gör att jag automatiskt mår bra. Lovade att vi skulle ses när jag ska hem och titta på Viggo.

    - Och avslutningsvis; I går kväll kom min älskade katt tillbaka efter att ha varit borta i nästan 2 månader. Skygg som fan och mager som en krake. En miljon för att få reda på vad hon har gjort och var hon har varit.
    Nu ligger hon i alla fall helt utslagen i soffan och kurrar och sover om vartannat. Så glad som jag blev har jag nog aldrig blivit! Hade ju gett upp hoppet.
    Så ni ser.. veckan har överlag varit bra.

    Längtar efter att åka hem faktiskt. Ska bli riktigt skönt att få miljöombyte och se något annat. Ska shoppa en massa också, höstmodet är så himla snyggt att jag får ångest när jag tittar i modetidningar. Måste ha alla grejer jag ser!
    Dessutom vill jag inget hellre än att se min systers skapelse. Som jag alltid har sagt så gillar jag inte barn så jättemycket, förutom mina numera två systersöner. De är ju mitt eget kött och blod och är självklart världens bästa! (Undrar förresten när jag ska bli en vuxen kvinna och själv få suget efter barn.)
    Marie kanske också har hunnit få sin lilla baby när jag kommer hem. Häftigt! Hon är den första i kompisgänget som får barn. Känns konstigt att vi är så vuxna.

    I kväll är det "lördagskväll" då en massa roliga saker ska inträffa men jag har egentligen ingen lust att göra någonting. Är bjuden på kalas men vet inte om jag orkar åka dit... suck.
    Annars kanske jag bara käkar lite gott och dricker en massa vin hemma. Tesa kanske skulle komma hit och sällskapa så vi får se.

    Apropå mat och vin så firar jag och David 5 år nästa fredag. Helt sjukt lång tid!
    Ganska häftigt att den stora singeln Matilda med max tre-månaders-förhållanden bakom sig har stadgat sig så länge. Det kanske är så att jag redan har blivit vuxen!

    måndag, augusti 21, 2006

    Konsert!

    Vilken tur att man har vänner som gör precis det som man själv har tänkt att göra men inte kommit sig för... - Att boka konsertbiljetter till Red hot chili peppers konsert i Globen.
    Satt tidigare för mig själv och tänkte memorera "21 augusti" eftersom biljetterna skulle släppas då. Försökte också boka in den 11 december som en konsertdag. När den här dagen väl kom så fanns allt annat än konserten i mitt huvud. Tills min kära vän undrade vad jag skulle göra den 11 december...
    Tacka gud för att vänner finns!

    Annars kan jag bara berätta att jag äntligen har fått skriva i dag! Kändes konstigt, ovant, skrämmande och ... alldeles alldeles UNDERBART! Jag är inte gjord för att sitta och klippa och klistra, så det så!
    På onsdag blir det gurkreportage och innan det ska jag klara av en personintervju. Känns precis lagom ansträngande och lagom mycket.
    Nästa vecka lär det bli värre när alla sommarextra har slutat. Då är det slut på den ljuva tiden. Då är det sju koppar kaffe om dagen och magsår till lunch.
    Herregud vad jag älskar att vara journalist! Ha!

    lördag, augusti 19, 2006

    Det kliar i fingrarna

    Känner mig full av energi just nu. Ni vet så där mycket att man knappt kan sitta still för att man har så mycket man vill göra. Det kliar i mina fingrar så att jag blir alldeles galen nästan!
    Det är en enormt skön känsla eftersom känslan oftast brukar vara tvärtom, det vill säga helt energilös.
    Vet inte om det beror på att jag har slutat röka och känner mig piggare eller om det fortfarande är den där nystarten efter semestern som spökar.

    Satt i alla fall och tittade i katalogen för höstens "vuxenkurser" och hittade åtminstone fem kurser som jag SKA gå på. Värsta inspirationen!
    Det blir träslöjd, skapa i trä, pärlor, yoga och sedan var det något annat också. Jag ska få lite stimulans för min kreativitet - eftersom jag uppenbarligen inte får det på jobbet numera - och ska även bli skönt avslappnad genom yogan.
    Anna på jobbet har sagt att hon kommer med på trägrejen och så ska jag försöka lura med min granne eller någon annan på yogan. Resten kan jag nog gå på själv.
    Ni vet, jag är tyvärr sådan som tycker att jag är sååå trött och det känns sååå jobbigt att behöva gå dit när kursdagen väl kommer. Det är därför jag aldrig har hållt på med någon träningsform längre än ett halvår. Inspirationen är stor till en början med sedan tappar jag tålamodet och inspirationen. Det är skitjobbigt, borde arbeta med att vara mera tålmodig.

    I går var jag på fest med arbetskamraterna, nykter. Men det var så kul att jag till och med kom med till krogen och åkte hem först vid 1. Jag gillar verkligen gänget som är på jobbet. Synd att så många av dem slutar om en vecka. Kommer att bli lite tomt.
    Men av dem som var ute i går blir fyra kvar till hösten, så vi får kämpa på och försöka ha så kul det bara går. Anna har lovat att hon ska skaffa en gästsäng till mig i sin lägenhet så att jag slipper betala 50 euro för att komma hem varje gång vi ska ut på krogen... Så det tyder på att hon har räknat med en höst full av drag.

    Nej, nu ska jag vara moraliskt stöd åt min kompis som ska shoppa present till sin mamma. Därefter har hon lovat att det blir fika... det är det jag ser fram emot mest. Har inte snackat skit med henne på hela veckan eftersom vi har jobbat om varandra. Måste skynda mig!

    torsdag, augusti 17, 2006

    Gubbgrinig

    Jaha. Så var man rökfri då. En vecka är avklarad i dag och det känns nog bra. I dag har jag faktiskt inte fått besök en enda gång av det lilla monstret som säger att han vill ha en cigg! Värre var det i går... Uhhh. Tyckte synd om mina arbetskamrater som fick stå ut med mig. Jag var gubbgrinig något fruktansvärt! Arg, ledsen, sur, bitter, grinig och alla andra motsvarigheter till superlativ...
    Det var så illa att när jag satte mig i bilen för att åka hem kom tårarna. Det vill säga, efter att jag kastade mig ut från parkeringen och var en tvärbromsning från att krocka...
    Då konstaterade jag att det inte är bra eller sunt att vara gubbgrinig! När jag hade skrikit åt min pojkvän ett tag så gick det i alla fall äntligen över.

    Utöver mitt taskiga humör har den första arbetsveckan gått ganska bra. Jag hamnade i webben igen och får sitta och klippa och klistra mest hela dagarna. Inte så särskilt stimulerande men lugnt.
    Fast egentligen skulle jag behöva lite action. Jag har knappt skrivit en artikel på nio veckor (och det är ju ett helt sommarlov) trots att jag är anställd som reporter. Kanske ligger av mig, börjar skriva som en kratta eller så.
    Det gör jag ju visserligen redan här, men det här ska inte läsas med kritiska ögon heller. Och för att försvara mig själv så gillar jag faktiskt att vara språkligt inkorrekt ibland. Flera punkter i rad, engelska uttryck, extra ord som "typ" och "ju" precis när jag vill använda dem... härligt rebellisk jag är va?? Ha ha!

    Nej, nu ska jag ta och fördriva några timmar framför nästa dumburk. Repriserna av Vänner som jag har sett ungefär 700 gånger börjar snart - och det kan man ju för allt i världen inte missa!
    Men först ska jag INTE gå ut och ta en cigg... hah, känns konstig.
    Rökfria-Matilda, här är jag!

    torsdag, augusti 10, 2006

    Efter-semester-fällan

    Jaha. Så har ännu en dag på semestern börjat. Nedräkningen har börjat och det är dags att förbereda sig mentalt på att börja jobba igen. Suck.
    Har knappt skrivit ett ord sedan jag lämnade jobbet, förutom det lilla jag har skrivit här, vilket innebär att jag känner mig som en rookie igen. Men förhoppningsvis får jag en mjukstart. De brukar vara snälla på redaktionen.

    Jag håller på och läser sluta-röka-boken och har kommit en bit på väg men ännu behöver jag pumpas med mängder av information innan min lilla hjärna har fått in all information. Det är inte så svårt egentligen, bara man har rätt motivation och verkligen vet hur man ska hantera röksuget och tänka när det kommer.
    Så, om allt går som det ska kommer jag att vara rökfri nästa gång jag skriver här. Kanske till och med är rökfri på måndag när jag börjar jobba. Häftigt!

    Varför är det alltid så att när man kommer tillbaka från semestern så vill man förändra hela sitt liv, ungefär som många är efter nyår. Man vill sluta röka, börja träna, bli hälsosammare, baka allt sitt bröd, spara pengar... och så vidare, jag kan fortsätta länge. Vad är det egentligen för mekanism som sätts igång i skallen när semestern är slut?
    Ett ganska lustigt fenomen i alla fall.

    Nej, nu väntar duschen och ... brödbak ... okej jag erkänner, har också hamnat i efter-semester-fällan! Ha ha!

    söndag, juli 30, 2006

    Shopaholic

    Så lätt var det att bränna några hundralappar. Det är livsfarligt att handla på nätet!
    Jag har kommit fram till det att jag är beroende av att shoppa. Jag får en enorm kick när jag har handlat någonting och ju dyrare det är desto bättre mår jag. Borda man söka hjälp kanske?
    Jag tror dock inte att jag är den enda som beter sig likadant. Det verkar vara ett allmänt fenomen i dagens läge. Materialismen har drabbat oss alla! Ha!
    Skulle jag inte ha en förståndig pojkvän med båda fötterna på jorden skulle min ekonomi vara allt annat än stabil. Tack gud för att jag fann honom!

    lördag, juli 29, 2006

    Tidsfördriv

    Sitter och väntar på att klockan ska bli sex så att vi kan åka iväg till några vänner för att grilla. Därefter blir det den årliga sommar-pubrundan. Hoppas på lika mycket succé som förra året.

    Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att fördriva tiden. Lägenheten är visserligen i stort stort behov av en rejäl genomgång med städredskapen men det känns alldeles för avlägset och alldeles för jobbigt. Har inte ens orkat plocka upp resväskan från vår resa till Finland. Skyller på vädret, det är ett sådant som gör att man blir trött och slut. Hänger åska i hela luften.

    Apropå ingenting alls. Min katt har försvunnit. Hon har varit borta i över tre veckor nu utan att visa sig. Det känns så himla jobbigt att inte veta vad som har hänt henne. Om hon har dött på något sätt skulle det vara så skönt att veta det. Då slipper man gå och oroa sig en massa hela tiden. Känns hemskt.
    Kanske har hon blivit överkörd eller så har räven tagit henne. Jag hoppas förstås att hon tillfälligt bytt hem och kanske är i en bondgård eller så.
    Det är ganska lustigt för jag brukar inte reagera på att hon är borta på sommaren. Hon brukar kunna vara borta i en och en halv vecka utan att komma hem. Men denna gången sa min magkänsla mig att något inte stod rätt till redan efter att hon hade varit borta i en vecka. Och uppenbarligen så hade ju min känsla helt rätt eftersom hon ännu inte kommit hem.
    Det är ganska häftigt att man kan känna på sig saker så där.
    Var tillsammans med en kille en gång som sa sig vara typ synsk. Han kände på sig grejer ofta som alltid stämde. Jag tror faktiskt på att det han sa var sant.

    Nej, nu ska jag gå ut och ta en cigg. Har inte lyckats sluta ännu. Därefter blir det en dusch tror jag. Då har ytterligare några minuter förflutigt.

    tisdag, juli 18, 2006

    Ännu en dag på semestern har försvunnit

    Jag fattar inte att vissa dagar bara kan försvinna utan att man har gjort någonting.
    Vaknade vid 9 i morse, käkade frukost och sedan har jag inte gjort någonting. Duschade gjorde jag nyligen, annars ingenting alls. Tiden liksom bara försvinner vissa dagar.
    Tror den största orsaken i dag beror på att jag slog på datorn. Den har en förmåga att sluka upp mig. Särskilt när man börjar sortera bland all musik och göra blandskivor till bilen.... Så egentligen har kanske inte dagen försvunnit alls.

    Apropå rökningen så går det inget vidare. Har ännu inte tagit mig i kragen och börjat försöka sluta. Men det kanske är lika bra att jag väntar tills efter fredag. Ska på firmafest då och det lär bli ganska blött vilket också innebär mycket röka. Det skulle vara ett alldeles för svårt prov att sätta mig själv på bara några dagar efter att jag slutat röka.
    Ok, jag erkänner, det låter lite som en dålig ursäkt och är väl kanske det också till viss del. Väntar på att mamma ska komma hit med den där boken som gör att typ alla slutar röka. Kanske den kan ge mig den där behövliga sparken i arset.

    Nej, ska ta och åka till affären och handla lite kött och grönsaker till kvällen grillmiddag. Sedan ska jag baske mig laga en rabarberpaj. Mumma!

    lördag, juli 15, 2006

    Dag 1

    I morse bestämde jag mig.
    En timme senare var det redan kört.
    Jag har vägt fördelar mot nackdelar och kommit fram till att det är ett helvete att röka. Jag ska sluta!
    Trots min unga, nåja relativt unga, ålder så har jag rökt för länge. Över tio år är inte bra.

    I dag är det min första dag på semestern och under semestern ska jag försöka försöka sluta. Det är prio ett.

    Suck, återkommer under dagen!