onsdag, juni 30, 2010

En ode till mitt jobb

I dag slog det mig återigen. Jag skulle inte kunna jobba någon annanstans än på tidningen. Jag menar, vad skulle jag göra då? Vad skulle jag göra som är lika roligt, lika stimulerande, lika omväxlande, lika utmanande och lika gött? Kan inte komma på ett enda yrke.

Jag måste få vara kreativ ibland. Jag måste få jobba på rutin ibland. Jag måste ha en deadline att kämpa emot. Jag måste få röra mig under arbetsdagen. Jag måste få vara extremt social. Jag måste få använda hjärnan.
Får jag inte det går jag under. Sakta men säkert, bit för bit. Men det behöver jag inte på tidningen.

I höst har jag varit där i sex år. Sex år som känns som ett halvår. Fortfarande lika okunnig då man aldrig någonsin kan bli fullärd. Fortfarande lika nyfiken. Fortfarande lika utvecklande.
Och det kan lätt bli sex år till. I alla fall om det blir fler dagar som i dag. Först en rak nyhet – konkreta frågor som ska ha svar, och sedan ett långsamt reportage på stranden i solen. Helt underbart.

tisdag, juni 29, 2010

Glad och tråkig nyhet


Positivt: Jag har fixat håret i dag. Ingen utväxt kvar. Och lite mörkare och mer naturligt.

Negativt: I morgon är lillsemestern slut. Och jag börjar jobba igen. Och det är evigheter kvar till den riktiga semestern. Blä.

måndag, juni 28, 2010

Märkligt tyst

Jag rökte ett bloss. Tänkte bara börja med att säga det. Ett bloss. Och det känns bra. Nu vet jag att det inte är något jag tänker börja med igen.

Annars har det blivit mycket vin. En hel del drinkar. Mat. I massor.
Pojkvännen firade sin 30-årsdag i efterskott på midsommar med jumbofest. Med alla barn var vi över 60 personer. Riktigt härligt faktiskt.
Enda nackdelen är att jag inte hann prata med alla. Så där är det ju.

I natt sov jag 13 timmar. Det behövdes. Jag har sovit max fem timmar hur många nätter som helst. Innan dess slet jag och pappa här hemma så att allt skulle vara fixat och i ordning och uppstädat till festen. Vi lyckades.

Jag har badat massor. Och fått färg. På benen och på armar, axlar, övre delen av ryggen och bröstet. Resten är kritvitt. Men sommaren har ju bara börjat.

I går när alla hade åkt hem planterade jag, pojkvännen och K alla buskar som pojkvännen fick i present. En hel häck med tujor, två fläderträd och en svartvinbärsbuske. Börjar känns som en tomt nu på något sätt. Lite mindre byggarbetsplats. Gött.

Och i dag då. Då är det alldeles tyst. Vi har varit runt 30 personer här hemma sedan i torsdags. Nu är jag ensam. Så märkligt. Så tyst. Så tråkigt.
Nu ska jag dammsuga.

torsdag, juni 24, 2010

Fyra år åt skogen

Jag har rökt. Jag är alkoholpåverkad. Nästan fyra år som rökfri åt skogen. Men, skit samma. I morgon är det midsommar. Gött!

tisdag, juni 22, 2010

Premiärbadat

I dag har jag badat för första gången för i år.
Tänkte bara säga det.

måndag, juni 21, 2010

Dagens semesteroutfit


Förenar nytta med nöje. Målning och gräsklippning med solning.

söndag, juni 20, 2010

Den värsta skräcken

Jag är fortfarande lite skakig. Har haft den värsta natten på länge.

Vaknade vid tretiden och hörde inte att pojkvännen andades. Normalt sett skulle jag inte ha reagerat. Nu slog hjärtat ett frislag och jag blev orolig.
Jag böjde mig över honom men kände inte att han andades. Han hade munnen lite halvöppen och såg rofylld ut. Det gick kalla kårar genom mig. Kände på hans ansikte och det kändes kallt.

Hjärtat slog så snabbt så snabbt i mitt bröst. Jag började gripas av panik. Han levde inte. Kände på halsen men kände ingen puls. Kände på hans axlar som var utan täcke och de var också kalla. Paniken växte.
Jag ropade förtvivlat hans namn. Då slog han upp ögonen.

Jag grät. Blev så glad. Pojkvännen levde. Jag trodde att han hade dött. Jag var helt övertygad om att han knall och fall hade avlidit. Utan förvarning. Trots att han bara sov, alldeles levande.
Tillbringade resten av natten med min hand på hans hjärta. För att känna att han levde.

Jag tror att min kollegas plötsliga oväntade dödsfall kommer att påverka mig en lång tid framöver. På så många sätt.

lördag, juni 19, 2010

fredag, juni 18, 2010

Glädjeämnen

I dag är det fredag.
Sen är det helg.
I helgen fyller pojkvännen 30 år.
Jag har skaffat en rolig present.
Nästa vecka har jag semester.
Då kommer min pappa hit igen.
Och sedan hela familjen, släkt och en massa vänner.
Och sedan blir det midsommarfest/födelsedagsfest hemma hos oss.
Då blir det massor med käk och en hel del vin.

Radar man upp det så här ser det ut som att jag har en massa roligt att vänta. Härligt!

torsdag, juni 17, 2010

Älskade hembygd. Eller?

Genom en lång länkkedja som jag inte ens med vilje kan återskapa hittade jag en blogg som fick mig att skratta högt. Kanske mest av igenkänning. Tyvärr.
Äsch, jag gör helt enkelt det enda rätta: Citerar Lillslinkan rakt av. Gotta love it!


Fan va gôtt dä ä å dra hem e äckli brud å kôre opp e pinne i kôttgrôtta pånna så ho hôller käft.

Fan va gôtt dä ä å skjute djur i hôvve.

Fan va gôtt dä ä å åke runt, varv på varv, i e gammel bil å spötte snus genom ruta på allt kvennfölk uttaför.

Fan va gôtt dä skulle va å dra issä gôrmôe mat å sänn dô lyckli.

Fan va gôtt dä skulle va å drämme te e bôg bare fôr å vise att hann ä dumm i hôvve å ja ä kärl.

Fan va rolitt dä ä å härme turkera när di prater kônstit.

Fan va gôtt å få onger när en ä gôr-ong å dom.

Fan va gôtt dä ä å drite i ongera sänn när di fyllt två år.

Fan va gôtt dä ä å drite.

Fan va finnt dä ä å inrede veranda mä svänske flagga å e pôrrbild på två store brôn å e fetta.

Fan va tôlit dä ä mä storstadsbor. Äcklie stôckhôlmôre.

Fan va coolt dä ä mä biler.

Fan va fruntimmer ä domme iblann.

Fan va Äddie Mäduza ä bra!

Hôtthôvväää!!

onsdag, juni 16, 2010

Slut

Vad gör man när sömn inte längre hjälper? När man inte hittar någon sömn? När man är som en urvriden disktrasa? När all energi är borta? När läpparna inte längre orkar le? När kaffe endast har den effekten att man får ont i magen utan att bli det minsta pigg? När man går med ständig spänningshuvudvärk?

När det är sjuhundrafyrtio dagar kvar till den riktiga semestern? När man inte hinner med varken på jobbet eller hemma? När allt känns som oöverstigliga hinder? När livet bara har måsten? När man har dåligt samvete för allt? När för mycket händer på en gång? När man gnisslar tänderna nätterna igenom?

När ingenting längre känns roligt? När man är så fysiskt och psykiskt trött att det är en pina att försöka hålla sig på benen? När man inte orkar vara social? När man inte orkar något alls? När man från början var utarbetad och hade slut på energi och en kollega till på det dör?

Vad gör man då? Känner att jag skulle behöva ett svar ganska omgående.

tisdag, juni 15, 2010

Jag borde väl ta vara på allt och leva nu när en kollega och kompis har dött. Men det är just det jag inte känner för att göra.

måndag, juni 14, 2010

Min helg i skärgården

Det var kallt. Och blåsigt. Och trots att pojkvännen narrade mig för att jag hade släpat med mig vantar tackade jag gud och alla lyckliga stjärnor för att jag hade gjort det.

Men sedan var det kramar. Träffade vänner jag inte sett på länge. Vin och väldigt god mat. En mätt mage och nöjd hjärna.
Och framåt småtimmarna diskuterade vi livet. Och drack öl. Och champagne. Och jag älskade alla och hela livet.

Så sov vi på hotell. Sket i att bädda sängen och blev uppassade. Färsk frukt till frukost.
Bakis men glad. Sightseeing över hela ön. Fotade lite. Gick på museum och luktade på gamla saker. Damm och trä i en skön blandning. Tittade på gamla skötbåtar och fingrade på kultändare.

Så sprack himlen upp. Vi åt mat, värmde våra frusna lekamen i solen och drack flera liter vatten. Kissade på utedass och åkte färjan hem igen.

Väl där somnade jag sittandes. Med huvudet som en nickedocka. Trött men nöjd.

lördag, juni 12, 2010

Härliga tider!





Är i skärgården och dricker öl. Livet leker!

fredag, juni 11, 2010

Jag är inte gammal ju!




I morse när jag åt frukost i bilen på väg till jobbet slog det mig att jag inte alls är gammal. Kanske till åldern, men verkligen inte i sinnet.

När jag tittade ner på min frukostmacka möttes jag nämligen av den här synen.
Jag äter som ett barn. Jag är ett barn.

torsdag, juni 10, 2010

Jag bor på landet




Glömde ju visa vad som mötte mig på väg till jobbet i morse. Kossor på vift. Att jag bor på landet blev plötsligt så uppenbart.

En skepp med åldersnoja kommer lastat

Jag tittar på facebookbilder på de som tar studenten i år. Bilder på folk i vita hattar och stora leenden. På de som är uppklädda till tänderna redo att gå på bal.
Och den enda tanken jag slås av är: Herregud vad små de är!

Jag minns ju min egen student som i går. Det var ju inte så länge sedan, tycker jag.
Jag hade ett par vita klumpiga klackskor med mig till skolan. Men sket såklart i dem. Gick i mina vita Adidas Gasell i stället. Typiskt mig.

Vid tolvslaget, då alla samlades på Torget för att kasta mössan och ropa hurra, kastade Henrik upp mig över ryggen och snurrade runt med mig. Med den självklara följden efter en lång dag och natts festande – jag började blöda näsblod. På hela min vita klänning.

Såg ut som ett mindre blodbad när jag stod på den sunkiga krogtoan och tvättade kläderna i pissljummet vatten. Kjolens slits hade dessutom slitits upp till en oanständig nivå efter att jag dansat för våldsamt.
Så tillbringade jag resten av kvällen i iskalla blöta, nerblodade kläder. Så jag hoppade över efterfesten och åkte hem i stället.

Det här var ju inte så länge sedan. Känns det som.
Det var år 2000. Tio år sedan. T-i-o.
Helt sjukt länge sen.
För att sätta det i perspektiv så var de som tar studenten i dag blott nio år gamla då.

God damn, vad jag är gammal.

tisdag, juni 08, 2010

Titta, det gror!

Woho! Jag har tydligen lite gröna fingrar trots allt!




Jag önskar mig tid

Det var bara det. Kan jag få det, tack?

För övrigt har jag börjat gnissla tänder igen. Stressymptomen börjar komma igen. Bajs.

måndag, juni 07, 2010

Heja heja heja

Det var ju nationaldag häromdagen. Jag firade förstås som sig bör:

Here comes Johnny, singing oldies goldies

Har potpurri i skallen. Lasse Holm-låtar bland annat. Känns så där.

Så tänker jag på hur intelligent jag är med lite alkohol i kroppen. Och då är jag ironisk.
Fick kommentaren ”Aj, det ser ut som du har bränt dig lite” av en kille som pekade på mitt knallröda bröst. (Bröst som i bröstkorg-bröst, inte som bröst-bröst.) ”Vaddå? Det är ju bara lite sol”, svarade jag.
Ja. Intelligent som sagt.

Dessutom hällde jag ut hela min väska på dansgolvet och tror att jag tappade mina favvosolbrillor där. Buhu. Och så sjöng jag så högt jag bara kunde inne på tjejtoan. Hoppas att det var uppskattat. Lite i alla fall.

Roligast var dock killarna som vägrade, alltså absolut vägrade, tro på att jag talade sanning när jag sa var jag bodde och hur gammal jag var. Skumt.

Nu måste jag återgå till det där med att få huvudet ovanför vattenytan. Hepp hepp.

söndag, juni 06, 2010

Dagen efter

Varnar känsliga personer!
Men så här ser mina fötter ut i dag. Aj.




Klockan är halv fem




Jag väntar på taxi hem. Önskar att den kom snart!

lördag, juni 05, 2010

Off I go


Nu blire fest!

Laddar inför kvällen


Bäst just nu: Hoffmaestro och Chraa – Highwayman.

Det är något med män som sjunger stämsång. Det är något ...

fredag, juni 04, 2010

Godnatt





Är trött ända in i märgen

Fy fan vad mycket jag har att göra. Det känns stundtals som att jag får upp huvudet ovanför vattenytan bara för att konstatera att det där jäkla abborrgräset slingrar sig runt mina ben och drar ner mig igen. Under ytan. Om vi ska prata i metaforer alltså.

I går sov jag på soffan efter jobbet. Annars gnäller jag ganska mycket på pojkvännen som är lika trött som jag. Vi är dreamteam just nu, fast tvärtom.

Det enda positiva jag kan komma på är dock att hela redaktionen är fucked up vilket gör att jag får hysteriska och lätt psykotiska skrattanfall dagligen. Tillsammans mot vansinnet skanderar jag. Woho!

Fast, en till positiv grej finns det. Det är att jag lär vara ruskigt ruskigt billig i drift på lördag när jag ska dränka mig själv och mitt inre i alkohol. Alltid något.

onsdag, juni 02, 2010

Grönt är förbannat skönt

Jag har en ny grön tröja på mig i dag. Tänkte visa den eftersom jag gillar den. Den är liksom lite batikfärgad med blått i.

Men alla bilder jag försökte ta med tröjan i fokus blev mongo. Så ni får se den här i stället. Där tröjan i alla fall skymtar.

Ser ni förresten vad många rynkor jag har runt ögonen? Försöker intala mig själv att det är charmigt. Det går sådär.

Häromdagen ryckte vi strömming

Häromdagen åkte vi ut ganska sent på kvällen för att fiska.
Photobucket
Det var strömming som var målet. De leker nu och flockas i stim, så i stort sett är det bara att kasta ner strömmingstacklet i vattnet för att få napp.
Photobucket
Och napp fick vi.
Photobucket
I mängder. Den största fick faktiskt jag upp. Tro det eller ej.
Photobucket
Vi var ute ända tills solen hade gått ner och det började bli kallt.
Photobucket
Så då lade vi undan spöna och åkte hem i solnedgången. För att rensa skiten ...
Photobucket
Och jag äter inte ens strömming. Men det var kul att fiska den i alla fall.

tisdag, juni 01, 2010

Min allra första egna odling





Shitty shitty day

Jag har en bajsdag. Ångestont i magtrakten, gnäll från folk. Och trött som en apa.
I morse borstade jag liksom tänderna innan jag åt frukost. Ett ganska tydligt tecken på att man inte är riktigt vaken och alert.

Men. Jag har bestämt mig för att det ska bli en bättre fortsättning på dagen. Så, rise and shine!