Genom en lång länkkedja som jag inte ens med vilje kan återskapa hittade jag en blogg som fick mig att skratta högt. Kanske mest av igenkänning. Tyvärr.
Äsch, jag gör helt enkelt det enda rätta: Citerar Lillslinkan rakt av. Gotta love it!
Fan va gôtt dä ä å dra hem e äckli brud å kôre opp e pinne i kôttgrôtta pånna så ho hôller käft.
Fan va gôtt dä ä å skjute djur i hôvve.
Fan va gôtt dä ä å åke runt, varv på varv, i e gammel bil å spötte snus genom ruta på allt kvennfölk uttaför.
Fan va gôtt dä skulle va å dra issä gôrmôe mat å sänn dô lyckli.
Fan va gôtt dä skulle va å drämme te e bôg bare fôr å vise att hann ä dumm i hôvve å ja ä kärl.
Fan va rolitt dä ä å härme turkera när di prater kônstit.
Fan va gôtt å få onger när en ä gôr-ong å dom.
Fan va gôtt dä ä å drite i ongera sänn när di fyllt två år.
Fan va gôtt dä ä å drite.
Fan va finnt dä ä å inrede veranda mä svänske flagga å e pôrrbild på två store brôn å e fetta.
Fan va tôlit dä ä mä storstadsbor. Äcklie stôckhôlmôre.
Fan va coolt dä ä mä biler.
Fan va fruntimmer ä domme iblann.
Fan va Äddie Mäduza ä bra!
Hôtthôvväää!!
5 kommentarer:
hahahahahaha. äkta raggar-värmlänning! jisses säger jag bara!
Klart det är okej! Fin blogg du har : )
ååå värmländska. Det känns..hemma.
Nilla: Jisses är nog ordet. Haha! =)
Emmelie: Gött!
Linn: Åh, är du också värmlänning från början kanske?
Jäss. Men bare lite grann da. Tills jag var tio. Fast hela pappas släkt är från Värmland så jag känner mig ändå som halvvärmlänning.
Skicka en kommentar