söndag, oktober 31, 2010

Jävla skitmörker

Fan vad trist det är när man dygnets ljusaste timmar måste ha lamporna på.
Utomhus är det en gråbrun sörja som sväljer allt dagsljus och all glädje och livskraft. Och i morgon kliver vi in i november. Booya. Eller inte.

lördag, oktober 30, 2010

Nybadad och klar


Fortfarande lika kass på att ta bild på mig själv. Så här ser jag ut i dag i alla fall. (minus att jag ser ut som en krympling.) Svart favvislinne och en ny kort spetströja över och slitna jeans till det.
Är bortbjudna på trerättersmiddag i kväll och jag har badat badkar och tagit på mig läppstift. Ska bli så gött.

Kom på att jag glömde visa vad jag hade på mig i går också. Tog bild och allt men glömde lägga upp den. Så här är den nu:

Den här skjortan hade jag helt glömt bort och hittade den endast tack vare klädutmaningen. Jag älskar klädutmaningen. Och jag älskar den här skjortan.

Jag hjärtar min pojkvän också, särskilt när han köper blommor!





fredag, oktober 29, 2010

Jag hjärtar

Ni vet när man dricker öl ur flaska så är det en liten slurk kvar och du vänder flaskan upp och ner och suger i dig det sista, sväljer och tar flaskan från läpparna.
Det där pluppljudet som kommer då, det älskar jag! Som en ölpuss liksom. Slupp.

Nu tar jag en till!

The Story

Hej! Jag heter Matilda Andersson och jag föddes på Karlstad BB en tisdag i mars 1981, som yngst av tre döttrar. Jag växte upp i stadsdelen Skåre, gick på Stodeneskolan som liten parvel och på Ilandaskolan i högstadiet.

Gymnasiet gick jag på Tingvallagymnasiet mitt i Karlstad centrum. Läste samhälle med språklig journalistisk inriktning och drömde om att bli radiopratare, filmfotograf, musikläggare och författare. I dag är drömmarna i stort sett likadana.

Genom åren har jag jobbat med allt från att vara brevbärare, stå i charken och skiva skinka, jobba på lanthandel, vara fotolärare, städa hytter på ett kryssningsfartyg, jobba i bokhandel, sälja kylskåp och jobba på ”husgerådsavdelningen” på gamla Domus som brann upp. Sedan 2004 har jag jobbat på Ålandstidningen som reporter och med mer eller mindre varierande arbetsuppgifter.

Jag har ingen journalisthögskoleutbildning (shit vilket långt ord!) men har pluggat på folkhögskola till fotograf. Det var så jag fick in en fot på tidningen från första början. Anställning som reporter fick jag från ett arbetsprov där jag intervjuade tre band.

Jag flyttade till Åland hösten 2001 för att hjälpa till att plocka äpplen. Utan någon egentlig anknytning hit.
Första gången jag var på Åland var året innan, hösten 2000. Då hade jag jobbat hela sommaren och hade två veckors ledighet. Min kusin, som också är en av mina bästa kompisar, var ihop med en kille som var ”sommarålänning”. Det vill säga, han har släkt här och har tillbringat i stort sett alla sina somrar här.

Vi bodde i en stuga, hjälpte till att måla lite hus och drack oss berusade varje dag typ. På en av alla de fester vi var på träffade jag pojkvännen. Först en vecka senare hånglade vi.

När de två veckorna var över åkte jag hem igen, återgick till mitt vansinniga liv hemma i Karlstad. Senare på hösten träffade jag några av pojkvännens kompisar som gav mitt nummer till pojkvännen. Han ringde i fyllan och villan en gång och vi hördes efter det av lite då och då. Jag åkte till Åland med min kusin och hennes pojkvän för att fira nyår bland annat.

En fredagkväll i februari eller mars 2001 var jag ute på krogen i Karlstad och fick ett mess med orden: ”Förlåt att jag inte hört av mig på länge. Jag var rädd att jag hade fallit för dig.” Vi fortsatte messa och han berättade att han var hos en kompis i Stockholm och jag sa lite skämtsamt: ”Kom hit då!”

Klockan elva dagen efter ringde han och väckte mig: ”Jag är i Örebro. Är hos dig om en timme.” Så jag gick ner till mamma och pappa och berättade att om en timme kommer en kille från Åland hit.

Sedan strulade vi lite fram och tillbaka, sågs då och då. Sen på hösten flyttade jag hit. Inte till honom utan till min kusin och hennes pojkvän som också flyttat hit. Fast det var mest min väska som bodde där.
Efter ett tag flyttade också min väska till pojkvännen och efter att ha tvingats kliva över väskan i två månaders tid flyttade han in mina kläder i en garderob. Lite senare åkte vi till Karlstad för att hämta alla mina grejer.

Och så gick det med det.

torsdag, oktober 28, 2010

På begäran – microkola

2 msk mjöl
4 msk socker
1 tsk vanlijsocker
2 tsk kakao
2 msk smör
2 msk sirap

Ner med allt i en skål utan att blanda. In i micron i tio sekunder tills smöret smält och rör om. Sedan typ två minuter till på full effekt. Ät med sked direkt ur skålen.

Definitivt en keeper



Spana för övrigt in min lugg som självtorkat. Hoho. Självfall är inte alltid så jävla kul.

Saker jag gillar lite extra mycket

Johanna ville veta mer om vårt hus och jag vet inte riktigt vad jag ska visa. Men så slog det mig att jag kunde visa vad jag gillar lite extra mycket här hemma hos mig. Så får ni ett hum om min stil och så. Det här är vad jag kom på vid en första rundvandring:
Photobucket
Köksbordet. Det som pojkvännen fick nu i somras när han fyllde 30. Hans pappa har gjort det med hjälp av hans bror. Det är grovt och robust i ek. Jag orkar knappt rubba det ensam. Gillar särskilt att man sparat kanterna så här, bara avbarkade.
Photobucket
Spegeln i hallen. Pojkvännen hittade fönsterramen på soptippen, tog hem den och satte i speglar. Den är skitfin och gigantiskt stor och det första som möter alla våra besökare.
Photobucket
Min Kitchen Aid. Fick merparten av pengarna till den när jag fyllde 25 år, resten lade jag till själv. Tror att det är den dyraste pryl jag har köpt. Älskar den, särskilt formen och färgen. Och så lagar den vansinnigt gott mos.
Photobucket
Lamporna på lilla toaletten. Ger skitbra ljus och så är de väldigt roliga.
Photobucket
Ljuskronan. Den är den bästa julklappen jag har fått någonsin. Jag hade nämnt i förbifarten till pojkvännen att jag skulle vilja ha en ljuskrona eller ljusstakar som han hade gjort själv någon gång. Ett halvår senare ungefär skulle vi packa in oss och alla saker i bilen för att åka hem till mina föräldrar och fira jul, då kom han med ett gigantiskt paket som inte rymdes i bilen. I var den här.
Photobucket
De gamla strömmingslådorna som vi har blommor på.
Photobucket
Vinkaraffen. Köpt för något år sedan på EM och jag gillar den skitmycket trots att den egentligen inte är min stil. Står alltid framme för att jag gillar den så.
Photobucket
Den gigantiska kedjan. Den tillkom när vi rev en bärande vägg innan huset ens var färdigbyggt. En av fördelarna med att bygga i långsam takt ... Kedjan kommer från våra grannar som har en betongfabrik som i sin tur hade köpt den från en holländsk gammal mudderpråm. Pojkvännen har svetsat ihop den till en stötta som hjälper till att hålla upp övervåningen. Alla barn klättrar i den.
Photobucket
Köksluckorna. Vi slogs nästan om hur vi skulle göra med köket. Pojkvännen ville göra egna luckor till gamla stommar, jag ville ha de här och nya stommar. Ni ser ju vem som vann.
Photobucket
”Amerkka-kofferten”. Den här fick vi av pojkvännens farfar när han flyttade till ålderdomshem. Den har används av honom eller av någon av hans bröder och har klisterlappar med orter på sig. Och riktiga gamla hampahandtag. Vi har den som vardagsrumsbord.
Photobucket
Tavlan målad av Cassandra Rhodin. Skulle lika gärna kunnat ta bild på den andra illustrationen jag har, målad av Lovisa Burfitt, för båda är mig lika kära.
Photobucket
Duschskyddet. Ännu en egen lösning som vi kom på när vi inte hittade ett snyggt duschskydd i rimlig prisklass i affären. Fönstret är också från soptippen, som jag skrapat och sedan hårdlackat med båtlack så det kan stå emot väta. Efter drygt ett år håller det ännu i alla fall.
Photobucket
Den finaste myslampan. Rostig och formad som en glödlampa. Kan knappt bli bättre.
Photobucket
De gamla skoldörrarna. Om ni inte förstått det ännu så gillar min pojkvän att ta till vara på saker som ”kan vara bra att ha”. Som de här dörrarna som han tog vara på när hans pappas jobb höll på att helrenovera/riva en gammal skola. Dörrarna skulle ha slängts annars. De är lite slitna och skulle behöva en omgång färg och lack, men jag gillar dem. Särskilt just de här små skyltarna, de inristade hjärtana och 50-talshandtagen.
Photobucket
Äppellådor. Merparten av alla äpplen som produceras i Finland odlas på Åland. Därför finns det äppelträd precis överallt och således också äppelplockningslådor. I dag har man gått ifrån de här mindre lådorna till förmån för stora pallar vilket innebär att det finns HUR MÅNGA LÅDOR SOM HELST att få tag på! Ingen är lyckligare än jag. Går att använda dem till precis allt ju.
Photobucket
Och sist och slutligen kommer nog det jag gillar allra mest: Den här kannan och askkoppen. De är det enda jag sa att jag ville ha från farfar när han gick bort och det kom pappa ihåg. Så nu står de här och påminner mig om honom.
Jag skulle kunna säga att de här sätter fingret på hela min stil. De är gamla, de betyder något, de är gröna, de är enkla men ändå detaljerade, de är 50-tal, de är grafiska och de är estetiskt tilltalande. Kan det bli bättre? Knappast.

onsdag, oktober 27, 2010

Inte alls dement!




När jag var tonåring lagade jag väldigt ofta microkola för att stilla mitt sötsug. I dag gjorde jag samma sak.
Och vet ni?! Trots att jag inte gjort den på säkert tre år kunde jag fortfarande receptet utantill. Fasen, hjärnan funkar visst fortfarande. På vissa plan i alla fall.

Vill inte ha några hemligheter längre

Okej. Har funderat på det här ett tag nu och bestämt mig för att sätta i gång. Sluta vara semi-hemlig och berätta allt om mig själv. Inom vissa rimliga gränser förstås. Jag hänger bara ut mig själv och besparar er kanske vissa lite väl smaskiga detaljer.

Men jag vet inte vad ni vill veta. Vill ni veta vad jag heter? Var jag bor? Var jag jobbar? Eller vet ni det redan?
Vill ni veta vad jag har för skostorlek? För mål i livet? Om jag har något motto? Vad min katt heter? Eller vad vill ni veta?

Så. Frågan är fri. Vill ni inte veta något så ... då så. Då vet ni redan allt ni vill veta alltså.

Lila i dag

På Facebook såg jag häromdagen att det i dag var Bär något lila-dagen, en dag för att säga att det är okej att ha vilken sexuell läggning som helst.
Och i morse slog det mig, så dagens klädutmaning blev det här:

En riktigt gammal tröja, säkert fem år minst, som jag älskade en gång. Nu ... inte så mycket. Den åker.

tisdag, oktober 26, 2010

Tvärtemot fläckfri

Ni vet den där låten Mmmm med Crash Test Dummies och flickan som har birth marks all over her body? Jag tror att den flickan är jag.

Jag har jättemycket leverfläckar eller födelsemärken eller vad man vill kalla det. Och de förökar sig också. Hittar nya nästan hela tiden. Var kommer de ifrån? Och varför får man dem?

När jag var yngre sa jag alltid att jag hade stjärnhimlen på ryggen men nu tror jag fanimig att jag har hela jävla galaxen där.

Like the '70s




Ursäkta den konstiga ställningen, men det var svårt att få rum i spegeln.
I dag har jag ett par supervida blåa byxor och svart polotröja. Det ser ut som att byxorna är utsvängda när man böjer sig så här, men de är mera gubbyxstil egentligen.

Och det är väl inget fel på dem egentligen, men jag använder dem i stort sett aldrig och tror heller inte att jag kommer att börja använda dem flitigare. Dessutom har jag andra gubbyxor som jag använder oftare.
Tröjan däremot behålls. Den används ganska flitigt vinterhalvåret.

Så jävla trött

Jag gick precis med min smutsiga kaffekopp till det lilla pentryt för att hämta kaffe. Jag ställde mig vid diskhon och diskade skeden och diskade muggen, torkade den med papper och gick tillbaka och satte mig. Utan kaffe i koppen.

Disträ och trött? En aning kanske.

måndag, oktober 25, 2010

Flower power


Dagens klädutmaning då. Jag minns att jag har lagt upp en bild på den här skjortan en gång tidigare på bloggen. För kanske tre år sedan med texten ”jag blir helt yr när jag tittar på mig själv i dag ...” Och jag är benägen att hålla med mig själv.

Alltså skjortan har fina färger, är jätteblommig och lite fulsnygg på något vis. Men nej. Jag använder den aldrig och den känns inte särskilt mycket som jag. Så den går i tvättmaskinen och vidare till ”ge-bort-kassen”. Så får jag hoppas att någon annan kan älska den så som den är värd att älskas. Eller nåt.

Vad säger det här om mig?

Konversation alldeles nyligen.

Kollega 1: Åh nej! Jag jobbar helg på julfesten det här året också! Typiskt, jag vill ju vara nära att elda upp stället i år igen. Minns ni att vi gjorde det?!
Kollega 2: Ja just ja, det var roligt!
Jag: Jag minns inte så mycket jag. Tyvärr.
Kollega 1: Haha, jag har en inre bild av dig Matilda när du sitter i en blomkruka på krogen och ser så risig ut. Svarta ringar under ögonen och håret hänger ... Hahaha.
Kollega 2: Ja det minns jag med, du var verkligen risig!
Jag: Ja, det är snapsen. Jag ska inte dricka snaps. Jag har kommit på det nu efter 29 år.
Kollega 1: Är du 29 år?!
Kollega 3: Va?! Är du 29 år!? Det kan man aldrig tro.


Ska jag ta det som en komplimang eller? Jag är tveksam.

Blå helg


Lördag och sprängande huvudvärk och fest med sushi. Iklädd en härligt blå kort jacktröja i bikermodell. Används inte så ofta men tillhör favoritplaggen. Behålls.

Söndag med lite vettigt gjort hemma och 25-årskalas. Iklädd den tröja som på riktigt låg längst ner i en låda. Minns inte var den är köpt, när den är köpt, eller när jag senast använde den. Den är sydd snett och blir lite påsig. Jag gillart och är glad att jag hittade den i röran. Också en keeper.

Skrämmande många

Guardian.co.uk har sammanställt en skrämmande statistik över varje unikt dödsfall i Irak under Irakkriget och markerat dem med en röd plupp på Google maps. Varje plupp har dessutom information om hur personen avlidit, om det var en civil eller militär och vilken styrka personen i så fall tillhörde samt om några fler skadades.
Se och bli skrämd. Zooma in på Badgad till exempel. Helt sjukt.

söndag, oktober 24, 2010

Frustrerad

Jag är så jävla trött på att vara trött. Om det är en förkylning på gång som sänker mig så här kan den väl bryta ut någon gång! Så det kan gå över.
Jag orkar inte vara trött längre, jag orkar inte gå runt och ha lite ont i huvudet hela tiden och orkar inte sova mig igenom dagarna.

Hur mycket ska man liksom behöva sova? Har sovit typ nio timmar alla nätter hela veckan. I går sov jag länge, i dag sov jag länge. Pigg? Inte det minsta!
Ingen ork och ingen energi och bara tunga tunga ögon som dessutom värker. Jävla skitkropp, kan du aldrig göra som jag vill?

lördag, oktober 23, 2010

På väg på fest!









Nu kom jag på det!

Dumplings heter de! De små knytena. Hade det i huvudet när jag vaknade. Är fortfarande sugen.

fredag, oktober 22, 2010

Fredag kväll vilken härlig kväll!

Jag hänger med en av mina bästa kompisar. Jag dricker öl, hon dricker vin. Ibland går vi ut och tjuvröker och så kommenterar vi Idoldeltagarna. Vem som är snyggast. Och snackar lite gamla minnen. Och nya minnen. Och skrattar högt så magen guppar.

Allt via datorn. Tänk vad den underlättar mitt liv. Tänk att jag kan umgås med älskade vänner typ 60 mil härifrån! Älskar tekniken!



Just ja, och så vill jag ha sådana där små kinesiska knyten som man ångkokar. Minns aldrig vad de heter, men har sett på BBC Food att de är jävligt svåra att laga. Sådana vill jag ha.

Hela outfiten

Apropå förra inlägget skrev Egon:
Men fatta snygg det skulle bli om du "skitade" ner det lite. Kanske ett par rejält slitna jeans, sneakers/grova boots, stor scarf och ngn kavaj/kofta som är kantig/stor.

Och jag blev så full i skratt att jag måste visa en bild på hela min outfit i dag.

Spot on, tror jag man kan kalla det. Till och med hål på jeansen. Fan, ibland tror jag att hon och jag är samma person.

Uttepluttenuttig, jag kräks!


Nu verkar trenden med att spara alla kläder ha vänt. Nu vill jag slänga alla kläder i stället. I dag har jag gått runt och känt mig ful hela dagen.
I en rosa uttepluttinuttig blus med veckvolang och puffärm. Så inte jag.

Jag bara undrar varför jag har köpt den här? Jag har inget minne av att jag någonsin varit så där söt i stilen. Har jag varit det? Och vad tänkte jag då?

Nu även på Facebook

Nu finns också klädutmaningen på fejan. Gilla vetja!

torsdag, oktober 21, 2010

Rödluvan fast med luvan vid midjan




Bara för att jag har kjol idag, en hel vanlig sketen torsdag blev det uppståndelse av sällan skådat slag.
Ska du på fest? Varför så finklädd? Hörrdu Rödluvan! Det är bara ballerinaskorna som saknas! Vad SÖT du är!
Det har jag fått höra i dag. Bland annat.

I alla fall. Kjolen är relativt ny och kommer behållas, även om jag som ni märker inte använder kjol så jävla ofta.
Tröjan däremot åker! Med besked. Den är omlott över bysten och har fladdriga ärmar. Senast använd för tre år sedan kanske. Och jag gillar den inte! Har gått och otrivts hela dagen.

Det där med gilla och ogilla


Alltså, det är ju kul att veta att folk läser det jag skriver även om jag inte får några kommentarer. Och det var ju därför jag satte dit de där rutorna med gilla och ogilla från första början.
Men den senaste tiden har jag börjat störa mig på dem.

Ibland får man ett ogillaklick på ett inlägg där det inte finns något att ogilla. Och det är ju helt okej, men man vill ju gärna ha lite konstruktiv kritik. Vad ogillade personen? Var det att jag halkat på tangenterna och skrivit fel, att innehållet var tråkigt eller att personen inte håller med om det jag skrivit?

Och ibland vet jag inte vad som avses när folk klickar på dem. Som med den lilarosa tröjan. Trycker man gilla för att man gillar tröjan eller gilla för att man gillar faktumet att jag är tveksam att jag ska behålla den?

Och vad menar man med klickandet på förra inlägget? Framförallt, vad är det man ogillar? Att jag har ex? Att jag hoppar till när jag ser dem? Att jag funderar på saken? Eller kanske att jag över huvud taget skriver om det?

It doesn't make sense. Så jag funderar på att ta bort dem.
Fast jag vet inte. Kanske får folk klicka bäst fan de vill?

Bara en tanke

Man slutar liksom aldrig att hoppa till när plötsligt gamla ex/ligg/ragg som man aldrig träffar i dag mitt i allt dyker upp på Facebook. Med helt nya liv och helt vuxna utseenden.
Det känns liksom så absurt att man haft något ihop.

onsdag, oktober 20, 2010

Pimpinett i rosalila




Den här tröjan eller koftan eller vad man nu ska kalla den visste jag inte ens om att jag ägde. Hittade den i garderobsröran i går. Den är ju i en ganska rolig färg, men modellen gör lite att det ser ut som att jag inte har någon midja alls. Och den är inte riktigt min stil. Fast till klänning kanske?

Hamnar på tveksamt-listan. Känner att jag behöver bli hårdare med att rata plagg.

Alla fel i min miljö

Pallrade ju mig till doktorn i går efter att ha haft ont i ögonen i en veckas tid. Jag brukar liksom inte klaga men när det gör ont och jag helst vill blunda hela tiden – även när jag kör bil – kändes det som att det var bäst.

Doktorn tog allt på allvar verkligen och testade 770 olika grejer typ. Hade droppar i ögonen, lyste i dem, mätte konstititititiititititblablabla (eller vad det hette), hade färg i ögonen för att se skador, lyste med ultraviolett ljus och så vidare. Men han hittade inga uppenbara fel.

Det enda som han såg var att jag hade extremt torra ögon. Hur jag hade fått det kunde han däremot inte svara på. ”Normalt får man det när man är gammal, över 65 år ...” sa han. (Tack för piken.)
Så nu ska jag droppa ögonklegg i ögonen flera gånger om dagen och om det inte blir bättre skulle jag återkomma.

Doktorn sa också vad jag skulle undvika för att förvärra det och jag kan bara konstatera att jag i så fall måste sluta jobba:
Jag skulle inte vistas i en dragig miljö – jag sitter under ett friskluftsutblås.
Jag skulle inte vistas i en dammig miljö – pappersdammet här får mig att nysa i snitt fem gånger om dagen.
Jag skulle inte vistas i en miljö med torr luft – se ovan. Pappersdamm plus luftintag lika med jättetorrt.

Jag skulle heller inte vistas framför en bildskärm – hej då jobbet. Och hej då fritiden.

Därför gör bratsen som de gör

Nu äntligen har jag kommit på svaret på frågan vi alla har undrat! Varför bratsen kammar allt sitt hår bakåt så att det blir som en slät matta?

Ta-ta-da.

De övar inför överkamningen!

tisdag, oktober 19, 2010

Baggyjeans och svamptröja




Alltså ja, den är ju lite rolig men ... Den hamnar nog i ge-bort-lådan. Jeansen får stanna.

REM-sömn i vaket tillstånd

Har hittat ett nytt symptom nu. När jag blundar rör sig ögonen inunder. Som de gör när man är i REM-sömn ni vet. Fram och tillbaka helt hysteriskt.
Det kanske är det som är problemet – jag drömmer när jag är vaken!

Eller som kollegan sa:
Ja, du brukar ju prata i nattmössan ...

Man ska ALDRIG googla symptom!

Jag lär mig aldrig. När man har en krämpa öppnar man webbläsaren och knackar in första bästa sökord i googlerutan. ”Ont i ögonen”.

Nu har jag MS, allvarlig allergi, kraftiga synfel, bihålsinflammation, migrän och feber. Snart dör jag!


Nej men allvarligt. Vad fan har jag för fel? Det kliar, killar, och pirrar i ögonen. Kollar jag åt sidorna gör det ont. Det gör ont att kolla på datorskärmar, mot lampor eller i solen. Ibland värker det liksom bakom ögonen och i ögonhålan. Och ibland ser jag suddigt som om jag skulle ha ludd eller något i ögat, trots att jag inte har det.
Helst vill jag gå runt och kisa hela tiden för att minska ljusinsläppet och fukta ögonen ordentligt. Har till och med dragit ner ljusstyrkan på skärmen på jobbet eftersom det är jobbigt att jobba.

I övrigt är jag helt frisk. Ingen förkylning alltså, som de flesta träffarna på nätet föreslog. Och det är ingen skillnad om jag har smink eller inte.
Har haft så här i minst en vecka nu. Bör jag gå och kolla upp det kanske? Men det är ju så jobbigt ju. Då kanske de hittar något fel.

Helt obegripligt men vackert


Zaz - Je veux.

Har alltid varit lite anti franska. Vet inte varför men tror det var den där löjliga fajten i högstadiet om tyska eller franska ”var bäst” som lade grunden till mitt motstånd.
Men de senaste åren har till och med jag börjat gilla det. Det är ett vackert språk.
Och sjunger man så här fint som Zaz i en sådan här härlig låt med gamla klassiska blås i sig, så kan det inte bli fel. Trots att jag inte fattar ett ord av vad hon sjunger.

måndag, oktober 18, 2010

De tre senaste dagarna

Lördag:

På kräftskivan i lördags hade jag en ny grå klänning från H&M på mig. Svarta kalasbyxor (minns ni att det hette så när man var liten!) och rött 80-talshalsband köpt på Antikt gammalt och nytt. Allt får stanna.

Söndag:
I söndags hade jag bara min gamla slitna blåa morgonrock på mig. Förevigade inte den outfiten. Och det ska ni vara glada för.

Måndag:

I dag är det en gammal lite romantisk tröja som testas. Den är säkert fem år gammal men jag gillar den fortfarande. Får också stanna.

Sa ju att det skulle bli så här: Att allt får stanna. Det är bara ett plagg jag har ratat hittills. I morgon ska jag utmana mig riktigt mycket igen tänkte jag. Har varit småfeg (läs: trött på morgonen) de senaste dagarna ju. Bättring utlovas.

Fy fan vad jag är bra, hurra!


Ibland lagar jag bara så jäkla god mat att jag blir imponerad av mig själv. Den här soppan var guld. Så nu sitter jag och slår mig själv för bröstet.
Ibland får man det.

Varför ska jag när andra kan bättre?


Foto: Liz Lindvall.
Äsch, jag struntar i att berätta mer om kräftskivan i kväll. Min fina kollega Liz har redan gjort det. Här kan ni läsa! Så fint.
Och i och med det här blir jag mer offentlig än någonsin här förut. Men skitsamma.

The sun is shining, the weather is sweet


Har sovit typ sex timmar i natt och är dödstrött. Mina ögon är torra och svider, funderar på om jag börjar få något synfel. På vägen var det fläckvis halt i morse och nu börjar det bli vinter.

Trots det negativa är jag superglad. Endorfinhög och sprallig. Solen skiner, livet leker.
I kväll ska jag berätta allt om kräftskivan tänkte jag.

söndag, oktober 17, 2010

Det inte lika roliga med att ha fest





På väg hem

Åh vilken rolig kväll det har varit! Har haft så skoj och är på väg hem igen. Är full och har hicka och är glad!

lördag, oktober 16, 2010

Dagens planer

I dag ska jag laga två pajer, handdiska den där skiten som aldrig verkar rymmas i diskmaskinen utan bara står på bänken och tar plats, dammsuga lite snabbt och vika lakan.

Sen är det dags för kräftskiva! Jag tänker duka fint och ha på mig läppstift. Och min nya gråa klänning.
Åh vad jag gillar att ha fest!

fredag, oktober 15, 2010

Fredagsvin

Spisen i köket sprakar. Alltså vedspisen. Den andra är avstängd. Än så länge. Snart ska vi steka tre finfina bitar entrecote, dricka rödvin och äta sallad med massor med fetaost och oliver. Går redan och nallar ur salladsskålen och spottar kärnor. Och dricker redan vin. Fredagsvin. Den bästa sortens vin. Den sortens vin man kan dricka i lagom mängder så man kanske orkar basta en sväng och gå och lägga sig tidigt utan att känna att man måste göra något vettigt.

Jag gillar fredagar också.
Och lördagar. I alla fall morgondagen. Då kommer ett helt gäng underbara kollegor hem till mig på kräftskiva. Hittade inga hattar, men har skaffat fina serpentiner med kräftor på och tagit upp de egenfiskade rackarna. Pojkvännen ska laga världens godaste flädersnaps också. Och jag planerar att bli full. Görgött.

Charmen med småstaden

Fick pressmeddelande från polisen nyss. Det stod:

Inga händelser att rapportera.

Är inte det charmigt så säg? Det hände alltså ingenting här i går. Ingen åkte fast för fortkörning, ingen anmälde misshandel, inte ens en cykel blev stulen.
Förstår att så många faktiskt lämnar både hus och bil olåst.

Vad kunde gå snett, vad kunde gå galet?


Blir ju ofta anklagad för att vara 1980-tal i min klädstil. Kan ju ha och göra med att mycket av mina kläder har en liten släng 80-tal i sig.
Dagens klädutmaning är dock det plagg som känns allra mest så i min garderob.

Den är kornblå = 80-talsfärg.
Den är midjekort med trekvartslånga ärmar = 80-talsmodell.
Den är i fejkmocka = 80-talsmaterial.

Om jag inte skulle veta att den bara är två tre år gammal skulle jag lätt tro att den lilla jackan är ett gammalt fynd från min mammas garderob.
Inte helt otippat gillar jag den, även om man blir lite orörlig i det stumma materialet.

But why?

Varför är det så här:
Man vaknar strax innan klockan sex. Är trött men kan ändå inte somna. Man börjar vakna till och det är helt omöjligt att somna om. Man vrider och vänder sig, vet att man borde sova lite till. En halvtimme åtminstone.

Man ser klockan komma närmare och närmare den tid den ska ringa. Får lite panik över att man inte sover när man borde.
Så när det är tio minuter tills klockan ringer somnar man. Och när klockan väl ringer är man dödstrött.

Varför är det alltid så? Vill inte alls gå upp nu ju.

torsdag, oktober 14, 2010

Kvällsfilosofi

Det blåser så mycket att det viner. Väggarna ruskar till och det mullrar från skorstenen.
Jag ligger i sängen och läser Mia Skäringer. Skrattar högt och gråter lite. Känner igen, tänker efter och tar lärdom. Hon är klok. I min värld är hon klok.

Säger: jag försöker lära mig att jag inte kan bli älskad av alla, att det går bra ändå.
Jag försöker också. Jag vill hellre vara äkta och oomtyckt än förställd. Fast jag förställer mig inte med mening. Har bara svårt att släppa garden. Bryr mig vad andra tycker. För mycket.

Men egentligen vet jag att jag duger som jag är. Jag är ju egentligen ganska nöjd och tillfreds. Tills någon säger en dum kommentar om mig i alla fall. Då rasar allt jag byggt upp och jag får börja om. Försöka lära mig att jag inte kan bli älskad av alla, att det går bra ändå.
Någon dag ska det väl gå in ändå?

Det är strömavbrott och vi eldar ljus och jäser i soffan





Bloggens framtid?

Jag har fått frågan om jag vill börja blogga i ”offentligheten”. Det skulle innebär att jag skulle:
• byta webbplats och byta bort den här bloggen som är mer än fyra år gammal.
• bli helt offentlig med vem jag är, var jag bor och var jag jobbar. Merparten av er vet ju redan det, men inte alla.
• kanske behöva begränsa mig en aning i vad jag skriver.

Samtidigt skulle det innebära fler läsare, mer (?) respons och ... att det skulle vara roligt.

Men jag vet inte hur jag ska göra. Jag trivs ju här, med mina tappra läsare. Även om det inte är så hemskans många. Fast jag skulle i och för sig kunna ha kvar den här bloggen också. Men då blir det nog lite halvhjärtat. På bägge håll.

Skulle ni fortsätta läsa om jag flyttade? Skulle ni våga kommentera på en offentlig webbplats? Skulle ni tycka att det var roligt?
Jag har, i vanlig ordning, lite beslutsångest.

Dålig humor

Sitter och småfnissar för mig själv. Skrev just:

”Han säger att storleken faktiskt har betydelse” i en artikel om sjöfart.

Väldigt oroligt (i betydelsen inte roligt alltså) när man skriver det så här, men i min störda hjärna är det skoj.
Sa jag att jag var trött och slut i huvudet förresten? Fast, det kanske jag inte behöver säga vid närmare eftertanke.

En favorit i repris




Brallorna som man antingen hatar eller älskar.

onsdag, oktober 13, 2010

Nyår, ja tack

Just ja! I dag hämtade pojkvännen flygbiljetterna till Malaysia och Singapore.
Det ena som saknas nu är att tiden skulle gå lite fortare. Typ jättefort.

Kostymdagen




Ser lite sur och bister ut, men det är bara tröttheten som visar sig. Blev till slut bara tiotimmarsdag (8-18) men det känns ändå. Det var tio timmars konstant effektivt arbete. Fick lite sovmorgon i morgon som kompensation.

I dag var det den internationella kostymdagen och jag valde därför kavaj. Till den mina gamla manchesterjeans från cheap monday som jag inte använt på jag vet inte hur länge. Konstigt eftersom jag gillar dem.

T-shirten är också en gammal men urtvättad favorit från Monki. Med fjädrar och ugglor. Kan det bli bättre?
Samtliga plagg från i dag är självklara stannare.

Hysterisk dag

När klockan var halv tio i morse hade jag redan varit ute på två jobb. En vanlig dag har man typ just druckit upp första koppen kaffe och kollat mejlen vid den tiden.
Börjar normalt sett halv nio, men började redan åtta i morse för att hinna med.
Som det ser ut nu kommer jag dessutom behöva jobba över. Allra minst till klockan sex.

Lite hysteriskt läge just nu. Eller mycket snarare.

tisdag, oktober 12, 2010

I går och i dag


I går hade jag de här speciella byxorna. Utsidan av benen är med något sorts lacktyg och insidan är vanligt tyg. Reaktionerna var många och stora. Jag fick höra allt från ”wow vilka coola byxor, får jag känna?” till ”dina byxor bländar mig, jag kan inte titta på dig”. Kul att väcka reaktioner hur som helst.

Så till frågan om jag tänker behålla dem. Svaret blir ja. De kommer med stor sannolikhet inte bli så himla flitigt använda, men i alla fall oftare än hittills. Har använt dem en, max två gånger, på ett år. Köpte dem eftersom de skulle vara roliga att ha på fest, och jag står nog fast vid den användningen.

I dag då:

Har rotat fram en gammal helt vanlig tröja med knappar fram. Från H&M. Har inte använts på kanske nio tio månader eller så. Jag köpte den väldigt spontant och oväntat i och med att den faktiskt är chockrosa. Men den blev ingången till att börja gilla rosa igen. Behåller den också.

Nackdelen med den här utmaningen är att jag verkar vilja behålla alla kläder i garderoben. Även de som jag tidigare varit sugen på att ge till bättre behövande. Så kan det gå.

Dagens soundtrack



From Dusk till Dawn. En av världens sjukaste och bästa filmer med ett helsikes skönt soundtrack. Älskar första låten, Dark Night.

Två saker

Jag hatar blåst. Jag hatar vinden. Jag gillar liksom inte ens att segla. Eller ja, jag har aldrig provat men jag tror inte att jag gillar det.
När det är sådan här hög klar och kylig luft som det är på hösten och det dessutom blåser så känns det som om vinden går genom märg och ben. Och då fryser jag hela tiden. Hatar det.

I natt drömde jag för övrigt att min gamla klasskompis lämnade man och tre barn och blev gay. Undrar vad det har för underliggande betydelse?

måndag, oktober 11, 2010

Vittu

Skrev skitlångt och så försvann hela jävla skiten. Har god lust att säga några riktigt fula svärord. Morr.
Får se om jag orkar skriva om senare i kväll, annars kommer dagens klädutmaning i morgon.

söndag, oktober 10, 2010

Just nu, igen




Somnade om och fick frukost på sängen.
Nu gillar jag söndagsmorgnar ännu mer!

Just nu:




Det är söndagsmorgon och jag har varit vaken i tjugo minuter men ligger fortfarande i sängen. Pojkvännen har varit vaken ännu längre så han sitter och kollar på en väldigt högljudd och störig film medan han äter frukost.

Nyss släppte han in katten som efter lite matpåfyllning genast sprang till sovrummet, krafsade upp dörren och mjauande hoppade upp på min mage. Nu ligger hon och kurrar som en skördetröska medan jag funderar på att sova lite till.

Jag gillar söndagsmorgnar.

lördag, oktober 09, 2010

Vanliga kläder


Jag viftar lite underligt med armen, men så här ser jag ut i dag. Ingen klädutmaning alls, utan sådana kläder som jag för jämnan har på mig. Slitna jeans, svart tröja och linne. I dag ett linne jag verkligen gillar. Med blommor, från Gina Tricot.
Däremot har jag utmanat mig själv på annat sätt – genom att vänja mig med läppstift. Tror jag gillart.

fredag, oktober 08, 2010

Det braiga undantaget

I och med klädutmaningen och att vi bokade en resa så har jag köpstopp året ut. Får förstås köpa livsnödvändiga saker, men inga kläder och andra prylar som egentligen är onödiga. Lyckas jag spara tillräckligt mycket nämligen ska jag köpa mig en vettig kamera lagom till utlandssemestern.

Och nu, efter bara tre dagar, vet jag att det kommer att bli svårt. Det kommer att bli jättesvårt.
Som tur är har jag varit förutseende och beställt grejer via nätet som kommer att komma med jämna mellanrum den närmsta månaden. Värsta bästa grejen som gör att jag kommer undan köpstoppet. Ha!


Nu har första paketet kommit. Wiihi!