Det blåser så mycket att det viner. Väggarna ruskar till och det mullrar från skorstenen.
Jag ligger i sängen och läser Mia Skäringer. Skrattar högt och gråter lite. Känner igen, tänker efter och tar lärdom. Hon är klok. I min värld är hon klok.
Säger: jag försöker lära mig att jag inte kan bli älskad av alla, att det går bra ändå.
Jag försöker också. Jag vill hellre vara äkta och oomtyckt än förställd. Fast jag förställer mig inte med mening. Har bara svårt att släppa garden. Bryr mig vad andra tycker. För mycket.
Men egentligen vet jag att jag duger som jag är. Jag är ju egentligen ganska nöjd och tillfreds. Tills någon säger en dum kommentar om mig i alla fall. Då rasar allt jag byggt upp och jag får börja om. Försöka lära mig att jag inte kan bli älskad av alla, att det går bra ändå.
Någon dag ska det väl gå in ändå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar