Men ibland är det värt det. Ibland, då när världen liksom visar sig från sin vackraste sida. Då gröna, gula och röda löv nås av morgonens första strålar. Då vassen i vägkanten är full med frost som glittrar när solen träffar dem.
När dimman ligger tät över åkerlandskapet och de fina fina vattenkristallerna reflekterar solens ljus så världen blir grön-blå-lila-röd-orange på en och samma gång. Då jag hela tiden kippar efter andan eftersom världen är så vacker.
I morse var det en sådan morgon igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar