tisdag, december 31, 2013

Året 2013

Ja, hur fasen ska jag sammanfatta 2013? Orkar inte göra som tidigare år och gå igenom hela bloggen, inlägg för inlägg och skriva en sammanfattning utifrån det. Det blir nåt annat. Det här:

Mina vänner. Jag har umgåtts för lite med mina vänner.
Finaste finaste J blev fysiskt sjuk, fick äta starka starka tabletter väldigt länge. Samtidigt var hon och min andra vän tvungen att lägga ner sin firma, med allt vad det innebär. J, som kommit att stå mig så nära, mådde så dåligt fysiskt och psykiskt. Så så dåligt och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag höll om henne och strök henne över håret när det var som värst men kände mig så maktlös.
Hon brottades med en stark hemlängtan och flyttade också tillbaka till Sverige i slutet av sommaren. En liten del av mig blev aldrig sig lik efter att hon flyttat. Herregud vad jag saknar henne.

Och i somras skickade F ett mess där han mycket allvarligt berättade att han ville träffas. Han hade kommit från sjukhuset efter att ha kollat upp en knöl på benet. Och där började en lång resa av sjukhusvistelser, operation, flyg till Åbo för strålning och en lång lång sjukskrivning. Mitt i allt det här har jag tappat bort honom lite som vän. Och det är säkert mitt fel, men fasen vad ledsen jag är över det. Hoppas på bättring.

Känslan av att tappa bort vänner, rent fysiskt eller psykiskt, har följt med hela året faktiskt. T har jag saknat hela hösten men knappt lyckats se. Jag vet inte varför egentligen. Mycket på jobbet för oss båda. Och så blev hon gravid och fick foglossningar från helvetet och kunde inte hitta på något. Och nu kan jag inte ens ärligt säga att jag vet hur hon mår. På riktigt liksom. Jag har inte haft ett sådant där härligt djupt snack med henne sedan jag vet inte när. Och det sörjer jag också.

Och så har vi A som fortfarande saknas mig sedan hon flyttade till Stockholm för två år sedan. Och de som flyttat för att studera. Som också gjort små hål i mitt hjärta. Det är inte samma sak här längre utan dem.
Och vännerna där jag bodde förut. Ja, två år har gått och det märks. Jag har inte varit världens bästa på att höra av mig, jag är faktiskt väldigt dålig på det överlag. Men med dem har det varit extremt. Fina E skrev en årssammanfattning på Facebook i dag och jag förstod inte hälften av det hon skrev. Det känns som att jag inte vet något om henne längre. Och det är så himla synd. Samma sak med B, som jag träffar alldeles alldeles för sällan. Som tur är lyckas vi ändå alltid gå in på deep shit när vi väl ses, vilket betyder mycket.

Sett på 2013 ur ett vänskapsperspektiv har det varit så dåligt. Eller i alla fall en dålig höst. Jävlar vad jag stundtals har känt mig ensam. Om jag inte vet hur andra mår betyder ju det att jag heller inte har fått berätta hur jag mår för någon. Så jag går och bär på alla känslor själv, inom mig. Och det vet jag sedan förut att det är en riktigt riktigt dålig variant för att jag ska må bra.

Jobbet.
Jobbet är jobbet och det är alltid som det är. För få för att täcka upp för tjänstlediga, föräldralediga och sjukskrivna vilket innebär ett tyngre lass för oss som är kvar. Känner mig stundtals ganska sliten av allt jobbande. Jag kan konstatera att det funkar att jobba så här; tre av helgerna i december och 16 kvällar på en månad (autentiska exempel), om allt annat är bra. Men det är en väldigt instabil situation för mig. Och det leder till att jag tröttas ut och känner ovilja och ja, inte riktigt någon inspiration. Och då gör jag inte heller ett bra jobb. En ond cirkel som jag hoppas bryts nu i vår.
Som tur är har jag ett roligt jobb där jag får träffa många människor och vara kreativ. Och så har jag underbara kollegor som förgyller mina dagar.

Mig själv.
Jag har haft ett tänkarår. Väldigt mycket har jag tänkt på min framtid. Var jag vill bo, vad jag vill göra, hur jag vill att mitt liv ska se ut. Det är ganska påfrestande. Det känns som att jag slits itu ibland. Vissa dagar vill jag köpa ett hus och bilda familj, visa dagar vill jag flytta till Vietnam/Barcelona/Provence eller vartsomhelst och starta eget företag. Vissa dagar vet jag inte alls vad jag vill. Har i alla fall en känsla av att jag otrivs just nu. Något måste göras. Jag vet bara inte vad. Och hur. Och när jag dessutom har svårt att fatta beslut – eftersom jag är så rädd för konsekvenserna – tar den här processen tid. Ibland har jag mått så jävla dåligt över det att tårarna aldrig har velat sluta rinna. Varför finns det inte en guidebok som säger hur jag ska leva och vilka beslut jag ska ta?

Jag har också ägnat mig väldigt mycket åt navelskåderi. Ibland åt helvete för mycket. Jag har funderat på hur andra människor uppfattar mig, hur jag borde bete mig och yada yada. Helt idiotiskt när det egentligen handlar om att bara vara jag. Som jag är. Jag ska bara komma ihåg att inse det.

Det som inte är dystert.
Usch vad dystert allting låter. Har 2013 verkligen varit ett sådant melankoliskt år? Inte bara.
Jag har varit mer kreativ än jag varit på många år. Jag har haft olika projekt där jag har skapat saker. Klätt om lampskärmar, skapat ett nattduksbord och så vidare. Jag gillar det. Jag gillar när jag gör saker. Det kräver dock att jag i övrigt mår bra, så med facit i hand kan jag konstatera att jag faktiskt har mått bra också. Jag är mera jag. Har landat i mig själv på något vis.

Jag har köpt ett torp. Det är fasen inte dystert. Jag har köpt en sommarstuga som jag ska ha i många många år. En fast punkt. Ett projekt. Och jag tror att den kan bli den där välbehövliga fristaden i mitt liv. Det spartanska, utan bekvämligheter och utan krav.

Jag har rest. I alla fall till Lissabon i våras. Det var fullkomligt underbart och den första stora resan som jag och A har gjort tillsammans. Sedan har vi också rest på två festivalen. Island in the sun som var så himla underbart och Way out west som bjöd på mycket mycket bra musik. Bland annat tre av de band som jag och A har lyssnat oss sönder och samman på.

Jämför man med 2012 har jag också varit väldigt frisk. Visserligen snorig hela hösten, men i jämförelse med våren 2012 då jag aldrig blev frisk så är det stor skillnad. Ett friskt år. Med over all en ganska bra mental hälsa också.

Kärleken.
Skulle jag inte haft A skulle det här året ha känts som de sista åren jag hade med mitt ex: Mycket funderande och känsla av ensamhet. Men A, han förgyller mitt liv. Han förgyller mig. Han är min bästa kompis, min familj, min älskare, mitt allt. Vi har under året lärt känna varandra ännu bättre. Han flyttade ju in hos mig i slutet av förra året och alla våra sidor har visats. Vi har tjafsat och skrikit åt varandra i köket när båda varit hungriga, vi har i vredesmod gått ut på trappan bara för att få luft och komma bort från den andra. Vi har suckat åt varandras slarvighet. Men vi har också sagt förlåt.
Vi har hållit varandra i händerna, vi har skrattat, vi har skickat ”puss” till varandra på Facebookchatten för att vi verkligen verkligen ville ge varandra en puss just precis då. Vi har diskuterat politik och världsproblem, analyserat religioner och pratat om döden. Vi har tittat på konst tillsammans och planerat projekt. Vi har berättat saker som den andra kanske inte ville veta men som har gjort att vi vet det mesta om varandra. Vi har haft sex och ätit långfrukostar tillsammans. Vi har tagit promenader. Vi har tröstat varandra när den andra har behövt det, vi har till och med burit varandra. Fysiskt och mentalt. Vi har hittat ny musik tillsammans och skriksjungit högt i bilen. Vi har spelat tv-spel tillsammans och druckit ansenliga mängder vin vilket gjort oss till rödvinsfilosofer. Vi har gjort narr av varandra och petat varandra i sidan när vi suttit i soffan bara för att vi inte riktigt kan hålla fingrarna borta. Och vi har älskat varandra.

2013.
När jag började skriva den här sammanfattningen tänkte jag skriva att 2013 inte hade varit ett bra år. Hösten med funderingarna, saknaden av vännerna och mycket på jobbet. Det kändes inte så sprudlande. Men när jag började skriva om allt det där jobbiga var det som att det rann av mig och för att måla upp en klyschig bild var det som att molnen skingrades och blottade en blå himmel där bakom. För där bakom det där jobbiga som jag känner just nu så har 2013 varit ett bra år. Jag har skrattat så himla mycket och jag har älskat så himla mycket. Och det här med att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med mitt liv, det är bara en liten del av allt. Och dessutom hoppas jag kunna svara på den frågan under 2014.

fredag, december 27, 2013

Det är tungt att vara ledig

Det tar på att vara ledig fem dagar, äta choklad tills det rinner ur öronen, pussla och spela spel och sova till tio varje dag. För jag känner mig helt slut efter julfirandet. Jag trodde att ledighet och slappande per automatik borde innebär att man blir utvilad, men med facit i hand gäller det i alla fall inte mig.
Att jobba i dag känns som att gå i evigt mörker och dimma i uppförsbacke när det blåser hård motvind. Plus regn. Vilket visserligen inte bara är en känsla – det är ungefär så det ser ut utomhus.

tisdag, december 24, 2013

God jul!

Julen 1983.

Julen 2013.

söndag, december 22, 2013

Slappheten

Har suttit i en timme i en fåtölj och gjort precis ingenting. A ligger på soffan och sover. Han snarkar emellanåt och stereon spelar någon slags jazz som jag lyssnar på med ett halvt öra.
Äntligen har den där ron, det där lugnet infunnit sig. Ledig, julklappar handlade och färdigt på plats hos mamma och pappa. Och i kväll ska jag bada badkar! Känns som att stressen sakta rinner av mig.

onsdag, december 18, 2013

Lokaltidningsreporter

I morse skrev jag om en kommun som ska införa klistermärken där det står ”Här kan du slänga din hundbajspåse” som privatpersoner kan sätta på sina soptunnor så att förbipasserande hundägare kan bli av med skiten. Lokaltidningsjournalistik på hög nivå.
Just när jag skriver sådana där notiser tror jag att ingen kommer att läsa dem, men slås ofta med häpnad när folk faktiskt gör det. Minns när jag citerade en minister som i en bisats i en liten artikel använde ordet oomkullrunkeligt och jättemånga människor hörde av sig eller på annat sätt kommenterade det.

Den här veckan har jag för övrigt verkligen fått svart på vitt att folk läser det man skriver. I början av december skrev jag ett litet recept på min mormors sill i tidningen. Två personer har sedan dess ringt och haft frågor om receptet. Det är typ den största responsen jag fått på något jag har skrivit det här året. Sill liksom. Det engagerar. Precis som hundbajspåsar.

tisdag, december 17, 2013

Jag har all rätt att vara trött

Jag gjorde en överslagsräkning och konstaterade att jag har jobbat drygt 70 timmar på nio dagar i rad. Men nu är det snart över. Bara i morgon till. Bara i morgon till. Bara i morgon till. Bara i morgon till. Bara i morgon till. Bara i morgon till. Sen jävlar är jag ledig. 

måndag, december 16, 2013

Inget mer pappersarbete med torpet!

Ni vet det här torpet som det har varit så tyst om den senaste tiden. Alla papper är klara nu. Förstår ni? ALLA PAPPER ÄR KLARA NU!
I slutet på förra veckan fick jag meddelande från lantmäteriet att lagfarten är godkänd. Vilket alltså innebär att jag äger torpet på riktigt och finns i alla register och sånt. Och alldeles nyss pratade jag med banken som hade fått inteckningen, som helt enkelt innebär att de har en säkerhet på torpet. Och det var det, nu behöver jag inte springa med ett enda jävla papper någonstans någonsin mer.
Så underbart.

I övrigt kan jag berätta att jag inte varit vid torpet på närmare en månad. Livet, och då i synnerhet jobbet, har kommit emellan. Jag har inte haft tid helt enkelt. Däremot lade jag undan en begagnad elspis på byggreturen i lördags. Den var perfekt. 50 centimeter bred vilket jag ville ha på grund av begränsat utrymme och i otroligt fräscht skick. En del plattor hade till och med den där röda ringen kvar, som de har när de är nya. Och det bästa: Den kostade bara 80 euro! Betydligt billigare än 350 euro som en ny skulle ha kostat.

Så nu är jag glad. Tröttheten efter helgens intensiva jobb och stressen inför kommande veckans alla måsten som ska fixas innan jul blev som bortblåsta. Nu är det bara ren och skär glädje i mitt sinne. Hurra!

lördag, december 14, 2013

Ändrade planer

Min enda lediga dag innan julledigheten. Jag skulle ta sovmorgon, handla lite julklappar, åka till vänner med julklappar till gudbarnen och ta långfika där. Sedan hem, påbörja ett projekt som ska bli en julklapp, köpa räkor och dricka vin med pojkvännen.
Jag hann knappt halvvägs på listan sedan gick ms Amorella på grund. Och i och med att jag är nyhetschef just den här helgen så blev det jobb i stället. Flera timmars jobb. Och en pizza till middag, nu vid halv nio på kvällen.

Ska sluta planera in saker eftersom så fort jag gör det händer det något oväntat så att jag måste skrota alla planer. Ska också sluta hoppa in som nyhetschef för då händer det alltid något till sjöss. Senast, i somras, rasade bilhyllan på ms Rosella. Dåligt omen.
Jag hatar vad trötthet gör med mig. Det här tycka synd om mig själv som jag så lätt faller i när jag egentligen bara borde gå och lägga mig. Och när jag vet att jag egentligen bara borde gå och lägga mig så blir allt bättre, men att jag ändå sitter uppe och tycker synd om.
Känner mig ensammast i världen och "ingen hör aaaav sig" men vet att jag ändå inte skulle orka hitta på något. Ältar dåliga sidor och undrar vad det är för fel på mig som aldrig blir en sådan där skön människa som jag ser upp till. Varför jag varje gång de här känslorna kommer upp alltid reagerar på samma vis - och att jag tydligen aldrig lyckas bygga upp min självkänsla tillräckligt mycket så att jag blir stark på riktigt. Inte bara stark när jag har ett skyddsnät som håller upp mig.

Och grubblar på elaka saker folk har sagt till mig, på kritik jag har fått i jobbet och återför de känslor jag hade då (och som jag till allra största delen lyckats bearbeta) så att jag mår lite mer dåligt. Och tänker igen att det är dåligt att jag gör så och hatar mig själv lite mer.
Överanalyserar. Herregud vad jag överanslyserar. Tänker negativa tankar och formulerar om vad personer sagt till mig så att jag kan tolka det dåligt. "Egentligen menar personen nog så här ..." Och jag är så ensaaaam och dålig och dålig som tycker att jag är dålig. Allt all over again. 

Är det bara jag som fungerar så här? Ligger och gråter för fantasier som jag och min makalösa hjärna hittat på. Tycker synd om mig själv som är så dålig. Så dålig att jag ligger och gråter för att jag tycker synd om mig själv. När allt egentligen skulle kunna botas med en kopp te, en smörgås och en hel natts sömn. 
Det är ju inte särskilt upplyftande i alla fall, det kan jag konstatera.

torsdag, december 12, 2013

Torsdagsfundering

Är det inte ganska konstigt att vi tar små hål i öronen för att kunna hänga saker i dem?

tisdag, december 10, 2013

Året enligt Facebook

Om man får tro Facebook har mitt år varit så här:
Jag bakade tårta till A:s födelsedag i januari.
Mastodontfrukost en helt vanlig söndag i mars.
Födelsedag den 10 mars.
Lissabon i slutet av mars med t-shirtväder efter en evighetslång vinter.
Jag blev brunett igen i april.
En bild på mig själv anno 1991. Inklusive uppsprejad lugg.
Jag narras för att jag kommer från Värmland.
Rabarber som jag fick efter ett upprop på Facebook i juni.
”Hej hej navelpillande, spontanöl, sovmorgnar och eoner av ledig tid! Hej hej semester!” från den 16 juni.
Det omgjorda vitrinskåpet.
Firmafest i juli.
Göteborgsbesök för att gå på Way out west i augusti.
Tolv år på Åland i september.
Nio år på tidningen i oktober.
Jag blev klar med lampskärmen!
JAG KÖPTE ETT TORP i oktober.
Jag skålade för torpet.
Och jag förutspår babyboom efter det stora elavbrottet för någon vecka sedan.

Känns som att den årsammanfattningen är klockren faktiskt. Mycket mat, gör-det-själv-projekt, resor, jubileum, lite ytlighet, fest och torpet. Tror det sammanfattar 2013 hemskt bra faktiskt.

måndag, december 09, 2013

Ledig, jobb och vinterskor

Det här med internet är inte direkt högprioriterat när jag är ledig. Som synes. I stället har det varit tv-spel, slappande, lite städande, vindrickande, spontanbesök inklusive övernattning hos oss och ni vet allt sånt där vanligt som man gör för att fördriva tiden. Riktigt skönt. I synnerhet när jag precis konstaterade att jag är ledig en enda dag innan jag går på julledigt nästa torsdag. Och ska vara nyhetschef tre av de dagarna.
Kommer att funka så länge jag kommer ihåg att gå och lägga mig vid tiotiden på kvällarna. Önska mig lycka till. I natt till exempel somnade jag först vid klockan två.

Annars då? Jag måste köpa nya vinterskor. Hade glömt bort att mina bästa läcker in och att de andra två paren är så vansinnigt fula/obekväma.

torsdag, december 05, 2013

När jag blir stor ...

Då vill jag jobba med att fixa texter, intron, outron och grafiska moment till tv-program. Typ till Döden döden döden som har ett enkelt men vrålsnyggt typsnitt. Hur blir man sån? Och var jobbar man?

Rapport.

Jag har sportat morgonrock större delen av veckan faktiskt. I tisdags i kombo med mysbyxor och då hela dagen. Resten av dagarna har jag klätt på mig på eftermiddagen.
Annars gör jag inte så mycket på min ledighet. Långfikar så jag blir så sockerstinn att jag inte ens äter upp bakelsen (!), handlar julklappar och slår mig själv för bröstet för min framförhållning, kommer på att jag inte har lämnat ön sedan augusti och får därmed en aha-upplevelse över mitt låga mående, adventspyntar vilket innebär en julstjärna och en adventsljusstake, tvättar miljoner tvättar och äter knäck som A:s mamma och ena syster har lagat.
Och ja, det var väl det.
Bildbevis.

måndag, december 02, 2013

Jag är för gammal för det här livet

En vecka intensivt jobb, julfest på fredag med kanske mer alkohol än vad jag borde ha druckit, följt av lång jobbdag halvbakis på lördag och ännu längre jobbdag på söndag. Kom hem efter klockan nio och upp i morse på jobb klockan 8.30.
Resultatet i dag: Koma.
I morgon är jag dock ledig och planerar gå runt i mysisbyxor altenativt morgonrock hela dagen. Och sova. Jäklar vad jag ska sova.

torsdag, november 28, 2013

Ska skaffa hörselkåpor

Alltså. Jag gillar julen. Jag kan till och med säga att jag älskar julen. Umgås med familj och vänner, dricka glögg, slå in julklappar och sedan ge dem. Och få julklappar. Och äta god mat, klä en julgran och klä upp sig på julafton. Allt det älskar jag.
Men jag gillar inte den där förbannade musiken. Det är ytterst få låtar i världen som klarar av att lyssnas på i flera års tid. Beatles och andra giganter har lyckats med det, men få andra musiker. 
De som skriver julmusik lyckas inte. Låtarna är banala, texterna är banala och klämkäckheten som genomsyrar i stort sett alla är bara irriterande. De överlever inte så länge som folk tror. De är skitdåliga. På riktigt jättedåliga. 
Och varje år ska folk envisas med att lyssna på skiten. Frivilligt. Jag som knappt ens klarar av att lyssna på radio i december. Jag förstår inte. Nej, jag förstår faktiskt inte.

Och lite triviala grejer på det

Just nu tänker jag på:

• Att smaker verkligen förfinas ju äldre man blir. När jag var typ elva år var min favoriträtt fiskbullar på burk. Inget ont om fiskbullar på burk, men det finns ju godare saker att äta.
• Att en minnesforskare i en intervju jag såg häromdagen sa att vi minns saker i ganska exakt sju sekunder om det inte är något exceptionellt. Sju sekunder, sedan glöms det bort för alltid och kan aldrig återskapas. Hur mycket folk än tror på bortträngda minnen och att framkalla minnen med hypnos.
• Att en av fördelarna med att bli vuxen är att man får äta vad och när man vill. Mackor till middag och godis före maten. Underbart! Tills man får ont i magen efteråt då, vilket jag med min krångelmage alltid får.

onsdag, november 27, 2013

Samtidigt på Åland

I Syrien pågår ett stort inbördeskrig mellan regeringstrupper och olika oppositionsgrupper. Det har pågått sedan januari 2011 och trappades upp samma år i mars. I juni i år räknade man med att 100.000 människor hade dödats varav åtminstone 11.000 ska vara barn.
Dagligen matas vi med de senaste nyheterna från landet och läget är så allvarligt att man räknar med att nästan hälften av landets befolkning kommer att behöva humanitär hjälp innan det här året är slut. Folk flyr landet för att rädda sina liv, sina barns liv, sina älskades liv. För att överleva. 6.000 människor passerar landgränsen varje dag för att få skydd i något av grannländerna. Flera stora flyktingläger, i klass med Göteborg med kranskommuner befolkningsmässigt, finns i både Libanon och Jordanien. Totalt har mer än 2 miljoner syriska flyktingar sökt skydd hos grannländerna, meddelar UNHCR, och den siffran ökar hela tiden.

Flera länder är villiga att ta emot flyktingar som inte kan stanna i sitt hemland på grund av den fruktansvärda situationen. Finland, som har en restriktiv flyktingpolitik, har sagt att man nästa år ska höja flyktingkvoten just för att kunna ta emot flyktingar från Syrien. Av de 1.050 flyktingar som tas emot nästa år reserveras platser åt 500 syrier.
Åland, som måste ansöka till Finland om att få ta emot flyktingar, har meddelat att här finns det rum. Fem familjer kan tas emot på Åland och man räknar med att kanske tjugo personer kommer att komma hit. Det är 0,02 promille av de personer som enligt UNHCR flytt till grannländerna. 20 personer av 2 miljoner, en löjligt liten mängd i förhållande till hjälpbehovet.

Åland lever i välfärd. Här finns enligt statistiken Nordens lägsta arbetslöshet. Ungdomsarbetslösheten är visserligen rekordhög, omkring åtta procent, men i jämförelse med både Finland och Sverige som har runt tjugo procent är den liten. Företagen går förhållandevis bra. Den ekonomiska krisen som slog hårt mot alla euroländer 2007–2008 har visserligen fått efterverkningar även här. Företag tvingas lägga ned, sparka anställda eller minska ned verksamheten och den offentliga förvaltningen behöver spara. Skatten höjs, utbudet av biblioteksböcker minskar, färre självförverkligande kurser ordnas via Medis och kanske landskapet måste vänta med att asfaltera om en gropig väg i lilla kommunen Sund.
Men det är fortfarande ett väldigt välmående område. Vi har det bra. Mat på bordet, socialt skyddsnät och få brott. Inget inbördeskrig så långt ögat kan nå.

I dag hittade jag en alldeles ny Facebookgrupp, skapad av en anonym ålänning. I skrivande stund gillar 166 personer sidan. Den heter ”Nej Tack Till 20st Syrier På Åland”.
Citat från skaparen: ”om sagt varit stor debatt om att Åland ska ha öppna armar för 20st flyktingar MEN Tanke på hur mycket vi har dragit in på allt och att vi inte änns har råd med att ploga våra egna vägar, underhålla våra egna vägar och broar mm! Vi åläningar själva kämpar för att få mat på bordet och jobbena minskar! Gilla och Dela denna grupp för att få en förändring i de hela!”

Ibland blir jag rädd för vart mänskligheten är på väg.

Upprepning

Förresten så tror jag att jag skriver inlägg likt det senaste ungefär varannan månad. Funderar uppenbarligen väldigt mycket på just det - hur folk har tid. Eller så är det bara helt enkelt är för stressad över allt jag vill och bör hinna med.

Hur hinner alla?

En vanlig dag:
Jag slutar halv fem. Handlar ofta på väg hem från jobbet och kommer hem runt fem. Börjar laga mat ganska omgående, diskar lite under tiden och äter om jag har tur vid sex, halv sju. Vid sju hamnar jag i matkoma och slöar på soffan i kanske 45 minuter. Gör sedan ett ryck som innebär att fixa matlådor, diska lite mer, tvätta, vika tvätt, byta sängkläder och allt sånt.
Sedan är klockan nio, jag slösurfar på mobilen tills ett bra program börjar på tv. Fastnar där i två timmar och sedan är det dags att tvätta ansiktet, borsta tänder och lägga mig i sängen. Läser lite bok, slösurfar lite mer eller spelar fördummande spel på mobilen. Och sedan sover jag.
När är det tänkt att jag ska hinna med en eventuell hobby, vårda vänskapsrelationer, gå på kvällspromenad och göra allt sånt som andra verkar göra? Hur hinner ni? Vad prioriteras bort?
Jag vet ju att jag inte varje dag måste göra en massa hushållsarbete, men fasen nästan i alla fall. Struntar vi i att diska till exempel kan vi inte laga mat dagen efter med de minimala köksytorna vi har. Och då blir nästa dag lidande för då måste vi diska innan vi lagar mat vilket leder till att det blir middag först vid sju och hela att göra-listan skjuts minst en halvtimme framåt.
Så jävla tråkigt liv. Att det är november och energinivån är låg gör ju att allt går lite långsammare också, så jag hinner fasen aldrig göra något roligt och spännande. Ska det verkligen vara så att vi bara kan leva på helgerna?

tisdag, november 26, 2013

Så här ska man inte börja sin dag

I går lagade jag en soppa till middag. I så stor mängd att det blev matlåda till både mig och A. Och god var den också och jag knaperstekte bacon som jag strösslade färdigt över i matlådan.
I morse stoppade jag lådan i en gammal fruktpåse, hängde den på cykelstyret och cyklade i väg. Kom kanske 200 meter innan påsen sprack i botten, matlådan dundrade i marken och soppa och bacon sprättade över hela gatan.
Så där fick jag stå på huk och med soppkladdiga händer försöka samla upp soppa, bacon, matlåda, lock och trasiga påsar från trottoaren. Så jävla geggigt. Så jävla ledsamt. Så jävla typiskt.
Och inte nog med att jag kom jag för sent till jobbet på grund av soppkladdet, jag tvingades också äta nån Felixfrysrätt till lunch i stället. Svär nog lite fortfarande.

måndag, november 25, 2013

Torpabstinens

Jag har inte varit till torpet på lite mer än en vecka. Rekordlång tid att inte vara där faktiskt. Har ju velat åka dit precis hela tiden sedan jag köpte det för en månad sedan.
Hur som helst så tror jag att abstinensen börjar bli påtaglig. I natt drömde jag att en gubbe från landskapet var på torpet och bytte ut en del av de stockar som hade blivit murkna. Det var tydligen de förra ägarna som hade fixat det, eftersom detta tydligen gjordes gratis (!). När han ändå var där så rappade han insidan av hela kåken, vilket jag tyckte var jättekonstigt med tanke på att cement och trästockar brukar betyda problem. Men det blev jättejättefint. Och nästan helt klart fixat. Så oerhört skönt att allt var målat och fixat och fint. Och så hittade landskapsmannen en gömd toalett i källaren (som vi tydligen hade på det gamla torpet) som han gav oss tillåtelse att använda trots att vi inte har något avlopp.

Av detta kan jag dra slutsatsen: Jag tror att det där torpet tar upp alldeles för mycket av min tankeverksamhet.

Vin och mat, denna ljuvliga kombination

I lördags upprepade jag och några till en av sommarens härligaste fester – tapaskväll med tillhörande vin. Reglerna är enkla. Alla deltagare lagar en liten rätt var, i den mängd att en person skulle bli helt mätt på den, och sedan delar man den på antalet deltagare. Och till sin rätt ska man också ta med en flaska vin som passar till, som sedan också delas mellan deltagarna.

Och herrejävlar vad fint det satt. Igen. Det var gudomligt gott. Någon gång bland de sista rätterna minns jag (mycket vagt dock eftersom jag vid det laget nästan hade druckit en hel flaska vin på egen hand) att jag utbrast ”Det här är livet. Vin och mat, det är så underbart”.
Och fasen, jag tror faktiskt att vinimpregnerade jag var något på spåret där. Vin och mat är ju två underbara saker var för sig och när man dessutom kombinerar dem perfekt kan det inte bli annat än en symfoni.
Några av de sju rätterna som lagades. Ser det inte gott ut?

Varm chévre med honungsvinägrett och tomatsalsa. Till ett vitt italienskt soavevin.

Het paprikasoppa med vitlöksbröd och riojavin.

Choklad- och chiliganache med passionsfrukt. Till ett portvin.

fredag, november 22, 2013

Krångliga byråkratisvenska

Sitter och läser ett beslut från förvaltningsdomstolen i dag och som ofta häpnas jag över hur omständligt och krångligt myndigheter skriver. Jag förstår ju att det är viktigt att allt ska vara korrekt och att man ska vara tydlig och så, men problemet är ju att i och med det övertydliga språket blir det ju som gammalgrekiska för de vanliga människorna som ska läsa det.

Exempel från beslutet jag läser ”... påtalat bedömas snarare utgöra agerande ...” Fyra verb i stort sett efter varandra. Bra svenska? Nja. Eller ja, den är ju korrekt men fullkomligt oläsbar.

torsdag, november 21, 2013

Punktlista

• I kväll ska jag och A till Byggreturen och titta på nya eller kompletterande köksskåp till torpet. Och kanske lyckas fynda en gammal elspis och om vi har tur ett fungerande kylskåp också. Vore underbart om vi hittade detta begagnat och slapp punga ut med massor-med-euro för nya vitvaror.
• Jag tror i mitt stilla sinne att det är typ september ännu. I morse slängde jag på mig små skor, halsduk och skinnjacka och när jag kom ut möttes jag av motvindsregn och isande vindar. Konstigt att jag känner mig halvkrasslig hela tiden när jag inte har vett att klä mig efter vädret. Typ en mössa skulle ju göra susen. Och en höstjacka åtminstone. Jäkla pucko.
• I går publicerades resultatet för högskoleprovet. Fick 1,25. Är väl inte jublande över det direkt eftersom de utbildningar jag vill gå vill alla andra också gå – och ja, då skulle jag behövt ha 1,8. Minst. Tänker ändå att jag är ganska nöjd eftersom jag inte studerat matte på 13 år och knappt studerade innan provet. Borde nog göra det igen och plugga rumpan av mig innan.
• Katten Elsa är rätt billig just nu. Hon är jättemysig och gosig och vill ligga på mig när jag sover, men när hon samtidigt vill ligga på mig och spy upp hårbollar och gammal kattmat är det inte riktigt lika mysigt. Vaknade kvart i två av att hon satt på mina ben och kräktes på täcket. Då var hon väldigt mycket A:s katt.
• Tv-spel is the shit. Jag och A spelar Borderlands 2 tillsammans och sitter uppe alldeles för sent eftersom vi inte vill sluta. Så himla rolig sysselsättning att göra tillsammans. Även om jag är rätt kass. I morgon kväll planerar vi äta något gott, dricka något glas vin och sedan spela helahalva natten tills ögonen blöder. Ser fram emot det!

onsdag, november 20, 2013

Onsdagslåten


Den här låten förflyttar mig på ett kick från en kall novemberonsdag på en lokaltidningsredaktion till en regnig förmiddagskonsert i Göteborg i slutet av augusti. Magiskt hur musik fungerar.

tisdag, november 19, 2013

Det kommer att bli fint

Det sprakar trivsamt i spisen. Det knäpper när elden slickar vedklabbarna och värmen har redan spridit sig långt i huset. Den där råkylan som har gjort att man behövt både jacka, skor och vantar på sig inomhus är långt borta. Mamma häller upp det sista kokande vattnet i en hink, fyller på med kallt vatten och rengöringsmedel. Doppar ned trasan och torkar av dörrarna från sju års gammalt damm. Sedan är det klart, säger hon.
Jag har nyss kommit ner från övervåningen. Kränger av mig gummihandskarna som varit fulla med damm och fågelbajs och slänger dem. Nu är övervåningen klar. Dammsugen och alla fågelfjädrar och allt fågelbajs är borta. Borta! Det är rent. Jag drar på mig raggsockor för att inte klampa runt med mina skor.

A stänger av den bullrande dammsugaren, rullar ihop sladden och konstaterar att hallen är klar. Ren.
Mamma och jag flyttar soffan, ställer den mot en annan vägg och lägger på trasmattorna. Det fula plastgolvet är rent och syns nästan inte längre tack vare mattorna. Det charmiga porslinet är diskat, madrasserna är skakade, alla dammiga gardiner är nedtagna för tvätt, skåpen är urtorkade, stolarna skrubbade och pappa kliver in. Utedasset är rent, meddelar han. Inga döda insekter, ingen spindelväv längre. Rent.
Vi sätter oss i soffan. Häller upp kaffe från termos, bryter loss en bit choklad från kakan och andas. Rent. Torpet är rent. Städat från topp till tå.

Det sprakar trivsamt i spisen. Och för första gången får jag känslan av hur det kommer att bli. Hur härligt och mysigt torpet kommer att bli. Varmt, rent, ombonat och fint. Det kommer att bli fint.

måndag, november 18, 2013

Klok även när jag sover

I natt har jag tydligen pratat i sömnen. Enligt mamma, som sov i vardgasrummet, hade jag pratat mycket. Hela natten. A hade också hört det. Vid fyra någon gång hade jag jätteupprört utbrustit ”Men sluta ta mig på rumpan!”
Gillar att jag säger ifrån även i mina drömmar.

fredag, november 15, 2013

Ibland är allt bara vanligt

Soffan. Filten över benen. Inte för att det är kallt, mer som en rutin. Soffan och filten hör i hop. På tv:n skrålar vadsomhelst och jag tittar inte egentligen. Slöläser Facebookflödet i mobilen samtidigt. Tittar inte ordentligt där heller. Halvligger och bara är.
Ibland är det bara så skönt när allt är helt vanligt. Vardagligt. Kravlöst. När jag inte funderar på hur jag uppfattas av andra, vad jag har för drömmar, varför jag har så svårt att bestämma mig, hur huden under hakan lägger sig som en liten pelikanpåse, om jag gjorde den där sista ändringen i artikeln på jobbet eller inte, varför jag inte har en hobby, vad jag missar ute på krogen. Inga tankar, bara helt vanligt.

torsdag, november 14, 2013

Dammsuga i stället för dålig tv

I dag var det tvärtom: Inget att se på tv så vi städade i stället.
Bra det, så det är fint när mamma och pappa kommer i helgen. Dessutom kan det ju inte se ut hur som helst när vi ska bjuda på tryffel och oxfilé för att fira torpet. Kräver ju liksom sin omgivning. Tror jag. Har typ aldrig ätit tryffel förut, men med tanke på priset hoppas jag att det inte smakar apa i alla fall.

Bra tv i stället för att dammsuga

I går skulle vi städa. Dammsuga, skura och städa toan. Blev inte riktigt så. Efter middagen fastnade vi framför SVT. Jäklar vad bra SVT är!

Först såg vi dokumentärserien Döden, döden, döden som var berörande och oerhört intressant. Om varför vi är så rädda för döden och i går om varför vi är så rädda för döda kroppar. Man fick följa med till bårhuset, på likvaka och se hur svepningen som muslimer begravs i går till. Kände mig tömd efteråt. Grät till och med lite i slutet. Det var så himla fint, vördnadsfullt och inte alls läskigt. Och tänkvärt. Vi borde tänka mer på döden.
Efter det såg vi Johan Rheborg och Henrik Schyfferts nya serie ”Alla är fotografer” som bjöd på skratt och fotonörderi. En kombo som jag verkligen gillade. Samtidigt var det intressant att höra bakgrunden och diskussionerna kring självporträttet, som gårdagens avsnitt handlade om.
Och sist och slutligen såg vi Kobra som handlade om kartor och deras betydelse i dag när vi alla har en gps i telefonen och förlitar oss på satelliter. Hur kartorna i stället kan fokusera på annat – kulturen till exempel.

Oerhört spännande tv-kväll. Om ni missade: Se på SVT Play. Klart värt att slösa en och en halv timme på. Och garanterat mycket roligare än att dammsuga.

onsdag, november 13, 2013

Spiken i ... Tvärtemot kistan?

Är sämst på ordspråk och sådana där ordstäv och grejer. Men det jag vill ha sagt är att jag fick ett mycket glädjande besked på posten i dag. Nämligen det sista pappret som krävs för att jag ska få lagfarten (=intyg på att jag äger det) på torpet. Jag fick mitt jordförvärvstillstånd!
Eftersom Åland har lite speciella regler när det gäller att äga mark måste man ha ett sådant om man inte har hembygdsrätt. Hembygdsrätten kan man ansöka om när man bott på Åland i fem år och är finsk medborgare. Är man till exempel svensk som jag kan man ansöka om dubbelt medborgarskap eller kringgå hembygdsrätten genom att söka jordförvärvstillstånd. Enkelt förklarat.

Hur som helst: Hurra! 
Innan allt är helt klart ska jag bara springa med papper en runda till, vänta på lagfarten och betala ännu lite mer för de där papprena som jag ska springa runt med. Sammanlagt kommer alla papper, skatter och avgifter gå på 2.000 euro. På riktigt. Sjukt dyrt för sisådär tio A4-ark.

Lite mer tjat om torpet

Scrollade på min egen blogg och såg bilderna på torpet virvla förbi och fick ett omedelbart ett glädjehugg i hjärtat. Det där torpet är mitt. Jag har ett torp!*
För övrigt så är köpet officiellt nu. I dagens tidning publicerade vi fastighetsaffärer som gjorts under oktober och där fanns mitt köp och mitt torp med. Funderar på att klippa ur och spara, på samma vis som föräldrar som får barn gör när det kommer i tidningen. Torpet är ju min lilla baby. Min gamla, skruttiga och halvfula baby. Men herregud så jag älskar den ändå.

*Jag vet att jag har sagt det hundra gånger nu, men fasen vad det är svårt att få in i skallen.

tisdag, november 12, 2013

Så liten att det inte syns

Behövde inte oroa mig för svarta påsar under ögonen. I alla fall inte på bylinebilden. Den är nämligen så yttepytteliten och halvsuddig att hela ögonen är som två svarta hål.
Kan ju också konstatera att det smarta draget med en snygg tröja inte heller funkade när jag kapas vid halsen.

måndag, november 11, 2013

På den goda sidan

Det här med att jag inte handlar saker till mig själv längre för ju också jävligt goda saker med sig. Som till exempel vansinniga mängder pengar på sparkontot. Om man med vansinniga menar så mycket pengar som jag hade på mitt sparkonto när jag köpte köket till mitt före detta hus.
Ett kök blir det dock inte den här gången. Den här gången blir det i stället:
• En yxa.
• En vettig skruvdragare.
• En lång stege.
• Ny brädfodring till ett fjärdedels torp plus knutar.
• Målarfärg till ett fjärdedels torp plus knutar.
• Ett loppisköksbord.
• En säng.
• Målarfärg.
• Tapeter.
• Hyra av en stor slipmaskin.
• En motorsåg eventuellt.
• Roller och penslar i mängder.
• Tapeter.
• Gipsskivor och golvplank.
Och och och och alla de övriga torphål som det finns att stoppa pengarna i. Hoppas att det räcker till hälften i alla fall.

Vill handla julklappar

Jag har tydligen tappat förmågan att handla saker till mig själv. När jag går på stan och tänker att jag ska köpa något fint, unna mig något, kommer jag nästan alltid hem tomhänt. Tar i plaggen och känner "nej den här behöver jag inte" alternativt "jag har ju redan en liknande hemma". Många kläder som finns i butik just nu är dessutom inte min stil. Tråkiga, för basic eller för glittriga är det vanligaste  felet. Vad hände med snygga enkla kläder med en vansinnigt snygg detalj eller de som är skurna på ett litet annorlunda vis? Borde bli duktig på att sy och designa själv.

Hur som helst. Eftersom jag inte kan handla till mig vill jag gärna att det ska bli jul så jag kan handla till andra. Tänker att det borde gå bättre. Men eftersom min familj, som vi firar jul med i år, de senaste typ sex åtta åren bara lottar en person vardera att köpa julklapp åt får jag knappast mitt köpsug stillat.
Har därför tänkt ut julklappar till A:s familj* i stället och ska nu ägna mig åt att fundera ut julklappar till mina gudbarn. Sedan, när det känns okej att börja med julhandlandet, tänker jag att go bananas på stan. Åh vad jag ser fram emot det!

*tillsammans med A förstås.

Bra och dåligt

Helgen har varit så inåthelvetesbra samtidigt som den har varit kackochbajs. Lite tudelat det där.
Positiva saker är att vi hade en jäkligt rolig och god sushimiddag hemma hos oss i fredags där vinet flödade och sällskapet var extraordinärt. Positivt var också att vi hängde på torpet i söndags och fick eld i spisen så att det knastrade och sprakade sådär härligt. Och att vi var på härlig farsdagsmiddag hos A:s pappa i går.

Negativt var att jag drack för mycket vin på fredagen att jag inte orkade röra mig ur soffan på hela lördagen. Att jag under fredag natt låg och mådde dåligt över att jag har så mycket obearbetat i mitt liv och därför fortfarande, 32 år gammal, inte har en bra självkänsla. Att jag tidigt på söndagsmorgonen vaknade av att A kom hem – alldeles för sent för söndagens bravader – och att vi då hamnade i djupa jobbiga diskussioner. Och att jag fortfarande på söndagen gick och drogs med ångest över allt jag tänkt på under fredags- och lördagsnatten. Trycket över bröstet: Inte att leka med. Hatar ångest.

Nu funderar jag på att leka terapi med mig själv och skriva långa jobbiga texter om saker som jag fortfarande inte har bearbetat eller fortfarande mår dåligt över. Vid fyratiden natten till lördag skrev jag en lista. Den blev lång. Får se om jag orkar dra upp skiten, men tror att det borde hjälpa. Skriva av mig har alltid varit en jäkligt bra terapi för mig.

Det är väl typiskt

När man har varit ledig i en vecka är det lätt att vända på dygnet. Det har jag gjort. Gått och lagt mig vid halv två och klivit upp vid halv elva.
I morse när klockan ringde klockan sju var jag därför som en trasa. Jag förstod inte ens att det var ett larm som ringde, så jäkla väck var jag. Kom i alla fall upp strax efter åtta, slängde i mig en macka på typ stående fot, kladdade på lite mascara, slängde upp håret i en knut och halvsprang till jobbet för att vara där vid halv nio.
Väl där möts jag av ”Du vet väl att du ska plåtas i dag? Ny krönikebild, ny gluggbild, ny bylinebild.”
Jippi! Jag kommer att få dras med bilder där jag har påsarna from hell under ögonen! Hurra!
Tur att jag i alla fall tog på mig en fin tröja. Tänker att den drar uppmärksamheten från resten av mitt sorgliga jag.

fredag, november 08, 2013

Den senaste tiden har jag:

Gått i lövhögar och kommit på att det är rätt gött med höst ändå. I alla fall innan löven förmultnat till en brun gegga.
Druckit mjölk för första gången på många många år. Tänkte testa och se om det var godare än jag kom ihåg. Det var det, men fortfarande inte gott. Smakade sötare än jag minns.
Köpt ett torp. Om någon nu skulle ha missat det.
Köpt blommor för att göra hösten lite roligare. Funkade förvånansvärt bra.
Ätit stuvade makaroner, vilket är en klassisk favoriträtt.
Köpt en till golvlampa till vardagsrummet. Nu har vi tre och precis lagom mycket ljus.
Druckit vin och ätit en god middag på krogen för att fira torpet och att en av världens mest stressiga veckor var över. Blev full på två glas.
Gjort chiliolja av de enorma mängder chili som våra outtröttliga plantor fortsätter att producera.
Och konstaterat att utbudet på aktiviteter på Åland under hösten är aningen begränsat.

torsdag, november 07, 2013

Låt mig presentera: Torpet!

Det är en himla massa torpsnack här och nu, men hallå – det är faktiskt en jävligt stor grej det här med att köpa ett hus. Jag måste få älta det tills det har gått in i skallen.
Hur som helst så efterfrågade Mirijam bevisbilder på torpet. Jag tänkte först nej eftersom torpet är ganska ... ja fult på sina ställen ännu. Men å andra sidan, om ingen längre fram vet hur det såg ut innan vi fixade det kan ingen heller säga ”Gud vad fint ni har gjort det”. Och det vill jag ju förstås att alla ska säga så jag kan slå mig lite för bröstet och känna mig duktig.
Så här kommer lite bilder.

Så här ser tomten ut. Eller ja, en del av den. Den är sammanlagt på 2.300 kvadratmeter och har en massa gamla träd och grejer överallt. En syrenhäck och bondrosor bland annat. Huset till höger är själva torpet och det till vänster är uthuset.

Här är lilla torpet. Som ni ser är det inte så himla stort, kanske 50 kvadrat på bottenvåningen på sin höjd. Den utgörs av en storstuga och ett litet sovrum, hall och trappa till övervåningen.

Så här ser storstugan ut. Merparten av den upptas av den gigantiska spisen som värmer hela kåken. Där kan ni också se en del av de möbler som kom med på köpet. Lite gamla fina stolar och en vrålful men praktisk bäddsoffa. Skåpen längst till höger är dock grymt fina. Inklusive 50-talshandtag och allt. Furuskåpet till vänster däremot ... Antingen plockar vi bort det helt eller så målar vi det.

Här är en bild från andra hållet. Här syns en av de oerhört fina schablonkatterna jag pratat om. Huuu.
I storstugan krävs mest renovering nu till en början. Vi ska måla det mörkbruna taket vitt, riva bort plastmattan och se om plankorna därunder duger som golv och tapetsera om. Katterna ska målas över! Vet dock inte om spisen ska bibehållas orange eller inte ännu.

Här är lilla sovrummet på nedervåningen. En våningssäng, en garderob och en spis är typ allt som ryms.

Här är projekt nummer två: Den oinredda delen av övervåningen. Det syns lite dåligt på bilden men här är stockarna framme både i taket och på väggarna till vänster och höger. Golvet är i dag i tre olika nivåer och lappat med diverse gamla heltäckningsmattor. Men ni får föreställa er att det så småningom ska bli ett riktigt rum här. Ett allrum typ, men sköna soffor och bord så man kan spela sällskapsspel. Och någon form av bäddsoffa här också. Så att många ryms att sova.

Och här är the master bedroom, om det nu kan kallas det när det typ bara kommer att rymmas en dubbelsäng. Här är det golv, väggar och isolering färdigt, så det här rummet kommer vi nog inte göra så mycket åt de första åren. Inte ens trots att det är tre olika tapeter i det här rummet ...

Okej, nästa hus. Uthuset. Det sitter också i hop med vedboden och utedasset, som liksom ligger bakom det. Här inne är det mest ett enda hopplock av allt möjligt. Väggarna är isolerade lite här och där med diverse frigolitbitar, lappade med olika spånskivor och ... ja, en enda röra. Ser dock potentialen att det går att få till en fin gäststuga. Nedervåningen i uthuset är snäppet bättre än övervåningen som ser ut så här:

Men det är här den största guldgruvan finns! Bland all bråte finns de där möblerna jag pratade om tidigare. Ska bli spännande att riva runt bland det en dag när det är ljust. Tror dock att vi inte släpar in något till huset ännu. Onödigt när vi ska måla tak och så ju.

Så, så där. This is it, torpet jag har köpt.
Jävlar vad jag längtar tills jag kan lägga upp nya, snyggare bilder och ni utbrister ”Gud vad fint ni har gjort det”.

Ryck upp dig människa

Att vara ledig en vecka i november är ... ja, inte lika roligt som en vecka i säg augusti. I alla fall inte när jag har få vänner som inte arbetar och heller inte har tillgång till bilen. Jag går mest och drar.
I början av veckan hade jag energi, tänkte på torpet och alla projekt här hemma som jag skulle avsluta. Samtidigt var jag trött och slutkörd efter jobbet och orkade inte riktigt göra det jag tänkt.
Och sedan har det inte blivit av. Inte någonting. Jag har diskat, vikt tvätt och lagat mat och resten av tiden har jag slösurfat, kollat på dålig tv eller spelat tv-spel. I tre dagar.
Börjar känna mig i samma tillstånd som när jag var arbetslös. Apatisk och orkeslös. Måste rycka upp mig, göra något! Kan ju i och för sig börja med att kliva upp ur sängen och lägga ifrån mig mobilen.

måndag, november 04, 2013

Hej från torpet!

Vi var till torpet i kväll. Skitvintertiden gjorde ju dock att det redan var mörkt när vi kom dit så det blev inte så jättemycket vettigt gjort direkt. Men ville ändå dit, nu när det är mitt liksom. Fick ju nycklarna först i fredags och i och med helgjobb har vi inte haft möjlighet förrän nu. Vi rotade lite bland möblerna, öppnade alla skåp och sågade sönder det rostiga låset till utedasset. Där inne var det inte särskilt trevligt. Damm, sniglar, bös, spindelväv, döda myror och annat äckelpäckel. Att låset hade rostat borde ju iofs gett en vink om att det inte använts på ett tag. Invigde det i alla fall. 

Vi försökte, eller jag rättare sagt, elda i spisen också. Med tanke på att det fanns cirka sju spjäll var det inte alldeles enkelt. Rykte mest in. Vi ställde dit lite lampor och tände lite ljus i stället.
Hittade lite gott och blandat där. Glas, fina assietter, tre helt underbara kaffekoppar, en gammal kökssoffa, en Singer-symaskin, en vävstol, utemöbler, solstolar, pinupbilder, gamla bensindunkar, en gräsklippare och en sådan där dammsugare som man drar över heltäckningsmattor. Bland annat. Kan bli spännande det där torpet.

Tyvärr upplevde vi en liten nackdel också: Läget. Vi har varit osäkra på det hela tiden i och med att det inte ligger så mycket på landet som vi helst hade velat. Det ligger liksom i ett bostadsområde, men ändå avskilt. Men nu när alla löv trillat av träden kändes det ännu mer som att det låg mitt bland villorna. Bilar körde på vägarna runt om, en man stod och hostade och folk promenerade med sina hundar ... Nåja. Vi får väl se hur det känns när vi väl börjar hänga där. Sommartid när grönskan frodas tror och hoppas jag att känslan är annorlunda.

Hur som helst, det blir nog bra. Fast först måste vi städa. Mycket! Och måla och tapetsera och ta bort plastmattan och ... Funderar på att börja i helgen redan. Om vi får eld i spisen vill säga. Annars kommer färgen aldrig torka.

Kalla mig torpare Andersson

Det var inte mer än några månader sedan som jag skrev att jag ville ha en sommarstuga, ett gammalt torp som skulle vara min fristad. Fri från stress och onödiga bekvämligheter.
Och nu, nu är det verklighet. Ja, ni läste rätt, jag har köpt ett torp!
Det är ett alldeles underbart hus från gud vet när. Registreringen hos lantmäteriet gjordes i alla fall 1924 och baserat på inredningen kan man gissa att torpet byggdes då någon gång.

Torpet är ganska litet men otroligt charmigt. Storstugan utgörs till största delen av en gigantisk gammal spis med bakugn. Har redan planer på att lära mig baka så att jag kan nyttja möjligheterna. Eller åtminstone lära mig att göra pizzadeg så att jag kan bjuda mina gäster på varm, stenugnsbakad pizza med oändliga mängder ost på.
Jag tänker också att jag ska skaffa en hammock som jag kan ligga i på sommaren. Där ska jag dricka ett gott vin, läsa bra böcker och kanske lyssna på Edith Piaf på någon gammal skraltig LP-spelare.
Och de regniga dagarna ska jag spela sällskapsspel till sent in på natten. Och skratta. Det ska jag göra mycket i mitt torp.

Jag har som ni märker redan har målat upp en färdig bild av hur det ska bli. Kanske en väl romantiserad bild till och med, men när man fantiserar behöver man faktiskt inte tänka på att det är 2.000 kvadratmeter gräsmatta att klippa, att ved måste huggas, att det inte finns vatten inomhus, att fönstren kanske drar och att utedasset troligtvis inte lockar så mycket när man vaknar mitt i natten av att man är kissnödig.
Men å andra sidan, skulle jag vara en realist hade jag nog heller aldrig köpt ett torp. Och det hade ju varit hemskt synd.


Publicerad i Ålandstidningen.

Ledig ledig ledig ledig!

Efter en vecka (inklusive helg) med vansinnigt mycket jobb, faktiskt mer än vanligt, eller ja, stressigare än vanligt i alla fall, är jag nu ledig. I en hel vecka. Planerna för veckan är stora: Åka till torpet, äta middag med vänner och ja, det var det.
Hade också planerat att sova länge och gå i morgonrock precis hela dagen i dag, men vaknade först av grannens radio, sedan av ett sms och slutligen av ett samtal från elbolaget som ville ha nycklar till torpet så att de kan sätta tillbaka elmätaren och koppla på elen. Och i och med det förstördes dagens andra plan också - att ta emot någon i morgonrock är inte så välkomnande. Så nu går jag runt i mysbyxor i stället.
Funderar på att läsa en bok. Och koka riktigt kaffe. Härliga lediga dag!

lördag, november 02, 2013

Så blev jag till

November har för mig alltid varit något av en hatmånad. Mörk, dyster och energilös är de tre ledorden.
Jag gillar fortfarande inte november, men sedan den där måndagen för ganska exakt två år sedan har november blivit något annat. Inte ”the end” som jag skrev då, snarare en början. En nystart.
För det var då, för två år sedan som saker och ting vände. Först vändes hela världen upp och ner men sen, sen såg jag ett ljus i tillvaron som vände hela livet på rätt. På helt rätt den här gången.

Jag hittade liksom mig själv där någonstans. Inte på en gång förstås. De två första veckorna efter den där måndagen då jag och mitt ex gjorde slut var jag som i ett vakuum. Satt på soffan och grät. Låg på soffan och grät tills jag somnade. Lagade mat och grät. Åt och grät. Duschade och hulkgrät. Och pratade pratade pratade pratade så mycket som jag aldrig hade gjort förut. I alla fall om saker jag aldrig tidigare hade pratat om. Mig själv och vad jag egentligen känner. Hur outgrundligt ledsen jag var, hur jag mådde, hur jag skulle orka gå vidare. Alla som bara frågade något litet fick hela mitt liv hällt över sig. Åh vad jag behövde prata.

Jag gick i terapi där jag också grät och pratade och efter bara några besök där var det som om min själ fick ett lugn över sig. ”Så ja, så ja, Matilda, allt blir bra”, var det som att mitt inre sa till mig. Och jag reste mig därifrån, starkare, lyckligare och liksom ny. Hel. Redo för resten av livet. En nystart.
Mörka, dystra, energilösa november blev början på något nytt. På något fint. På vad som visade sig vara jag. Utan allt är jättebra-mask. Bara jag. Som jag är.

torsdag, oktober 31, 2013

Så jävla lat är jag inte

Klart jag uträttade alla ärenden som jag skulle. Nu har jag bara ett samtal kvar att ringa innan alla papper är inlämnade, alla samtal ringda och allt fix är ordnat. Tills jag får besluten vill säga. Allt hänger nu på att jag beviljas jordförvärvstillstånd och när (om borde jag kanske skriva, men enligt alla experter bör jag få det) jag fått det väntar en ny runda av springa-runt-med-papper och ta kopior och fan och hans moster.
Så i december någon gång är förhoppningsvis allt det här pappersarbetet som ett torpköp innebär avklarat. Kanske kan ta mig tid att njuta av faktumet att jag har en sommarstuga då. Lagom tills det blir minusgrader och man inte vill vistas där något mer.

Latmasken talar

Jag prackade på A min cykel i dag så att jag skulle kunna ha bilen och åka och uträtta ärenden på förmiddagen innan jobbet. Besöka elbolaget och lämna papper på att elen på torpet överförs till mig och så vidare. Viktiga saker som helst bör vara gjorda den här veckan.
Men i stället ligger jag i sängen, lyssnar på radion och slösurfar på mobilen. 
Jag fattar inte att sådana där enkla grejer ibland kan kännas som att bestiga ett berg.

tisdag, oktober 29, 2013

Nu börjar jag smälta det

Jag har köpt ett torp! Helt knasigt, men helt underbart. Jag äger det, det är mitt.
Nu börjar det gå in i min skalle att jag faktiskt har ett torp och sakta men säkert har tankarna på inredning fått liv. Tryckte ju tillbaka dem hårt förut för att inte rusa iväg och bli besviken, ni minns. Men nu, nu drömmer jag om en gråblå panel i hallen och en sådan där gammal hatthylla gjord av rör med krokar. Och kanske vitmålat golv i köket. Eller så målar jag det i någon färg! Vitt tak i alla fall och så ska nog de gamla 50-talsköksskåpen bli turkosa eller mintgröna. Spisen, som i dag är knallorange vet jag inte hur jag ska göra med. Kattschablonerna ska i alla fall målas över.

Jag längtar till nästa vecka då vi äntligen kan åka dit. Nycklarna får vi på fredag men eftersom jag jobbar hela helgen kan vi, eller i alla fall jag, inte åka dit. Men nästa vecka! Då! Ska ta med dammsugaren, en såg, tidningar och lite ved. Tänkte städa lite och se om jag lyckas få eld i spisen. Och gå igenom "lagret" av gamla möbler som finns på vinden i uthuset. Såg bland annat en gammal kökssoffa som jag tror hårt på. Fan, det pirrar lite i mig när jag tänker på det. Jag har köpt ett torp!

måndag, oktober 28, 2013

Så här lång var den här helgen

Tidsomställning gör att jag för en gång skull är halvpigg en måndagsmorgon. Vilket känns ganska konstigt med tanke på att helgen har varit som hela förra veckan - en enda röra av flackande, tankar och att-göra.
Fredag kväll var bara hem och laga snabb middag som skulle räcka till lunch på lördag, iväg och vara barnvakt till världens härligaste ettåring och så fort hon somnat plockade vi fram mattepappren och började plugga.

Tidig lördag och koka kaffe och bre mackor och 9.00 vid en skolbänk med vässad penna, sudd och linjal. 17.30 därifrån med ett rejält stukat självförtroende. Eller äsch, jag hade inte förväntat mig så mycket av den kvantitativa (matte) delen egentligen. Hade dock hoppats på åtminstone fem fler rätt per provomgång. Den verbala delen är jag dock nöjd med. Lite onödiga slarvfel men i en av omgångarna hade jag bara fyra fel av fyrtio. Och det är jag fasen stolt över. Borde få ett resultat kring 1,2 och får väl vara ganska nöjd med det med tanke på att jag inte skrivit ett prov på tio år och inte räknat ett mattetal på tretton år.

Mentalt slut men bytte ändå till klänning och strumpbyxor och på med lite rött läppstift. Ut och äta middag och full efter två glas vin och en hysterisk vecka toppat med en utmattande dag. På bra konsert och vidare ut på krogen en sväng.
Snubbla i säng och vakna vrålhungrig och med jordens huvudvärk. Treo och stekt ägg och vakna till liv först på eftermiddagen. Och iväg på middag till kusinen med familj som hade min moster och mormor och en kusin till på besök.
Först vid niotiden hemma igen och fick oväntat ett energiryck och halvstädade hela lägenheten.

Och ja, precis så där lång var den här helgen.

lördag, oktober 26, 2013

Jag kan inte räkna

Hela dagen högskoleprov i dag. Om tio minuter kan man kolla hur det gick. 
Vet dock inte om jag vill det ...

fredag, oktober 25, 2013

Vad har jag gett mig in på?

Herregud, jag har köpt en sommarstuga. Köpt. Något. Stort. Jag äger liksom något annat än min bil och diverse mer eller mindre begagnade möbler.
Har lite svårt att ta in det. Och är lite rädd för vad jag egentligen har gjort. Jag har liksom köpt ett torp. Som är mitt. Där jag får göra vad jag vill. Utan att fråga någon hyresvärd. Och tagit lån. Som jag ska betala i flera år framöver. Plus att jag måste stå för alla kostnader som en sommarstuga innebär. Dyrt. Eller? Vet jag ens vad alla kostnader innebär? Elavgift, vattenavgift, sopavgift. Försäkringar. Renoveringar. Och ved, hur fan ska jag få tag i ved att elda med? Jag måste köpa en yxa. Och spara pengar. Tänk om jag inte har råd att ha ett torp?
Vad fan har jag gett mig in på egentligen?

Det här är så svårt att ta in att jag endast kan skriva i korta meningar.

torsdag, oktober 24, 2013

Å andra sidan kan jag typ dö snart

Inte nog med att jag dras med huvudvärken from hell i dag, jag har också hittat mystiska utslag på min kropp. Som kliar.
Eftersom jag redan har haft vattkoppor i vuxen ålder kan jag utesluta det, så jag googlade huvudvärk + utslag för att luska reda på vad jag kan ha för fel.
Första sökresultatet verkade lovande. Där passade även mina andra symtom in – stel nacke som jag dragits med i snart tre veckor, ljuskänsliga ögon och kanske en släng feber.

Och ta-da! Jag kan ha hjärninflammation. Låter ju hemskt lovande.

Mitt, mitt, MITT TORP


Stora beslut, som sagt. Trots migränliknande huvudvärk och identitetskris har jag köpt ett torp. I dag skrev jag på köpebrevet, nästa fredag får jag nycklarna i handen.
Om jag är pepp? Om jag är pepp!
JAG ÄGER ETT TORP!

X = 3y + (z-2)

Hela kvällen i går, och jag menar verkligen hela, pluggade vi matte inför högskoleprovet på lördag. Jag har inte räknat matte sedan jag gick ur gymnasiet år 2000 och till och med glömt hur man räknar minus för hand. Hallå, det finns ju miniräknare liksom.
Hur som helst så gjorde vi nästan en del av provet. En del som ska ta 55 minuter alltså. På hela kvällen. Med facit och uträkningsknep till hands. Känns stabilt det här. 

Men när vi höll på i går var det något glömt långt där inne i hjärnan som började röra på sig. Kugghjulen knarrade liksom i gång. Vad var nu Pythagoras sats? Hur räknade man roten ur? Hur räknar man ut x i en ekvation? Hur fungerade bråkräkning egentligen? Jag tror de där rostiga kugghjulen febrilt försöker komma på det för hela natten har jag drömt om matte.
De har två dagar på sig att vakna till liv, annars är det kört. 
Que? Tur att jag är rätt bra på svenska i alla fall.

onsdag, oktober 23, 2013

Identitetskris

Jag är 32 år och vet inte vem jag är, vad jag vill, vad jag har för drömmar och mål. Jag vet inte ens vad jag vill bli när jag blir stor. Ska det vara så?
Ska man, så här gammal, inte veta vem man är? Inte ha några intressen? Känna sig vilsen och dålig? Ja, för dålig känner jag mig nu. Jag har länge vetat att jag aldrig kommer att bli bäst på någonting, jag har åt helvete för dåligt tålamod och för mycket vilja att göra nya saker för att någonsin bli det, men nu tror jag inte ens att jag är bra. Långt ifrån bäst och inte ens bra. En släng dåligt självförtroende kan man kanske kalla det.
Har liksom tappat bort vad mina styrkor är och skulle på allvar aldrig kunna skriva ett glättigt personligt brev om jag någon gång skulle byta jobb. Jag menar, vad kan jag? Vad är mina goda egenskaper? Vad kan jag tillföra på en arbetsplats? Ja, det skulle vara en himla dålig inre jukebox då. För det kan jag i alla fall – störa mina kollegor med att tralla på extremt dåliga visor. Kan det klassas som en god egenskap?

Och så har jag mitt i allt det här tagit stora beslut. (Berättar mer om det i morgon.) Är det verkligen så klokt? Att fatta stora beslut när jag inte riktigt känner igen mig själv?
Äsch, det är väl bara att blunda och hoppa. För en sak som jag faktiskt är rätt bra på är att lyckas landa på båda fötterna.

tisdag, oktober 22, 2013

Splittrad

Min hjärna går för högvarv. Jag tänker torpköp, jag tänker öva på högskoleprovet, jag tänker middaggäst i kväll, jag tänker barnvakt på fredag, jag tänker middag med mormor, moster och kusiner på söndag, jag tänker konsert på lördag, jag tänker förbereda mat för att äta under stressiga provet, jag tänker handla, jag tänker jordförvärvspapper, jag tänker banklån, jag tänker att mitt i allt det här ska jag jobba också.

söndag, oktober 20, 2013

Söndag:

Sovmorgon och sen frukost. Slappa på soffan och vidare till sportpuben på pizza och IFK Mariehamn på storbild. Hem och byta till blåbrallor och bära in utemöblerna och ut vinterdäcken. Till ett garage och byta däck, fylla på spolarvätska och kolla oljan. Och när vi ändå var i gång ett varv i biltvätten. Lilla bilen blev som ny!
Och sist och slutligen film och ost och kex. Fin söndag.
Biltvätt eller inkommande storm?

lördag, oktober 19, 2013

Torpinspiration

I dag var vi och tittade på ytterligare ett torp. Det fjärde, femte, sjätte, sjunde någonting. Svårt att hålla räkningen. Och detta gjorde vi trots att vi kommit så långt med ett av de andra torpen att jag och säljaren snackar köpebrev, byggrätt och att flytta över el- och vattenanslutningar.
Vi kikade egentligen mest av nyfikenhet tror jag. Fint var det i alla fall. Perfekt storlek, många fönster som gav underbart ljus, bra skick, vatten och el indraget osv. Låg dock väldigt långt bort, granne med en stor ladugård vilket skapade en slöja av koskit över hela landskapet och så hade det inga fungerande spisar, vilket skulle betyda eluppvärmningskostnader som inte är av denna värld.

I alla fall gav det här torpet en hint om hur fint det torpet jag troligtvis köper kan bli. I dag är det i ... Halvdant skick. Mycket målarfärg, många rullar tapeter, en hel del isolering och plankor lär behövas. Men samtidigt som det är mycket jobb så gillar jag det. Jag får liksom välja hur jag vill ha det. Skulle det vara i bättre skick skulle jag inte förmå mig att riva ut/bygga om hur som helst.
Har redan planer på hur jag vill göra när (om?) köpet av torpet är klart. Första prioritet är i alla fall att måla taket i kök/vardagsrum. Nu är det mörkbrunt vilket gör att allt känns dystert och mörkt. Och efter det ska jag måla över de gräsligt fula schablonkatterna på den stora spisen. Sedan duger det bra att bo där för min del.

torsdag, oktober 17, 2013

Är det verkligen något positivt?

A om lampan:
"Jag älskar den, den är helt underbar! Den gör att vårt hem ser ut som en 1800-talsbordell."

onsdag, oktober 16, 2013

Skryter bara lite

Klaaaaaaaaaar! Övriga kommentarer överflödiga.

tisdag, oktober 15, 2013

Deadline är grejen

Jag jobbar bäst mot en deadline. Ingen direkt överraskning med tanke på mitt jobb kanske, men det är magiskt. Helt magiskt.
Jag ska skriva en liten grej till tidningen där jag ska förklara hur man klär om en lampskärm. Detta kräver förstås att jag har klätt om en lampskärm och kan ta bilder på den färdiga skapelsen. Denna lilla grejen ska vara klar på fredag.

Resultat: I går sydde jag i stort sett hela jävla lampskärmen klart. Bara lite lite kvar. Wooohooo!

måndag, oktober 14, 2013

När fantasier blir verklighet

På väg till krogen i lördags gick jag och sparkade i löven som låg på trottoaren. Sa till tjejen bredvid mig att det låter så mysigt när det prasslar. Och så fortsatte jag att sparka.
Hon svarade ”ja, det låter nästan som man sparkar i sedlar”.
Jag utbrast ”åh, tänk om det ändå var pengar!”
”Ja, massor massor av femeurosedlar!”
”Undrar hur mycket pengar vi skulle få om vi plockade alla på väg till krogen. Skulle vi bli miljonärer?”
Och så skenade vår fantasi i väg och vi drömde om att alla löv i hela världen var femeurosedlar.

På väg hem från krogen gick jag och sparkade i löven igen. Och plötsligt, där mitt ibland de brungula prassliga löven, såg jag något som inte var ett löv. Nämligen en femeurosedel!

Jo då, fantasi kan tydligen bli verklighet.

onsdag, oktober 09, 2013

Om kvinnor som måste vara förebilder

Kloka Johanna Frölander skriver om cirkusen kring artisten Miley Cyrus. Oavsett om man hängt med i stormen kring henne eller inte är det tänkvärt att läsa vad Johanna skriver:

”Men det diskussionen borde handla om är givetjävlavis inte Mileys nakenhet, slickande eller twerkande. Det är de unkna värderingar som sticker fram sin smutsiga nos, förklädda som någon slags feminism där man fått allt om bakfoten. Det här extremt tröttsamma förebildstänket grundar sig i den förlegade och kvinnoföraktande föreställningen om att vi alla kan, och ska, delas in i bra och dåliga kvinnor.
[…]
Sinéad, och alla som delade hennes fördömande brev, har såklart ingen rätt att kräva av Miley att hon ska vara en förebild. Varför skulle hon vara det? För att hon har en fitta? Hugh Grant köpte sex av en prostituerad, vilket dessutom är ett brott, och inte ens enda gång höjdes det upprörda röster om vilken dålig förebild han var för alla stackars unga och vilsna män där ute. Vi kan ta ett nyare exempel för all del: Chris Brown pucklade på Rihanna och fick (helt förtjänt, med tanke på att även detta är ett brott) en massa skit för det, men inte en enda gång läste jag något öppet brev från en 30 år äldre manlig artist som läxade upp honom för att vara en dålig förebild för alla lättförvridna tonårspojkar.”


Läs hela inlägget här.

Tillbaka på jobbet

En dag hemma sjuk fick räcka. Jag blir så himla rastlös av att bara ligga på soffan och inte göra någonting. Efter att jag hade varit vaken i två, tre timmar trodde jag att jag skulle dö av tristess. Tv-utbudet dagtid en tisdag i oktober är inte superspännande direkt. Milt sagt. Så jag sov lite till i stället.
Har därmed sovit bort sjukdomen vill jag inbilla mig och klassar mig därför frisk nu. Eller friskare åtminstone.

tisdag, oktober 08, 2013

Sömn alltså

Tröttheten har brutit ut i en rejäl förkylning nu. Äntligen, om jag får välja. Hellre sjuk i några dagar är halvsjuk i flera veckor. Nu verkar jag ju visserligen få båda ...
Hur som helst så har jag sovit rätt mycket den senaste tiden. Somnade halv tio (!) i söndags och halv elva i går. Och i dag sov jag dessutom till nyss. Tolv timmars sömn är helt jävla magiskt för kroppen. I alla fall när den behöver det.
Funderar på att gå upp, äta frukost och kanske sova lite till på soffan sen.

måndag, oktober 07, 2013

Te kan man väl dricka året runt?

Folk som gillar hösten alternativt försöker se hösthelvetet positivt pratar om att det är så mysigt med hösten. De säger att det inte finns lika många måsten och att mörkret är lugnande. Säger att de äntligen får tända ljus och dricka te, bädda ner sig under en filt, läsa bok, laga mustiga grytor, se på tv-serier. Mys mys mys och så vidare.

Men jag fattar inte. Vilket av ovanstående kan man inte göra när det är sommar? Enda skillnaden är ju att det inte är frost, skräpiga bruna löv överallt och beckmörkt när man läser, dricker te och myser utan i stället sol, ljumma dagar och blått hav. Så vad är det att jubla över?

Och som ett ps så finns det däremot väldigt mycket mer man kan göra när det är sommar som man inte kan göra på hösten.

Och mitt hjärta sprängs av kärlek

Sms från A. Fredag, klockan 03.31
”Jävlar vad jag älskar dig! Sitter i köket och hoppas att du inte vaknar av mitt mess. Men jag vill att du ska höra det ändå! Kanske jag testar att viska det.”

torsdag, oktober 03, 2013

Gnäll gnäll gnäll

Jag vet att det är urtråkigt att läsa om hur trötta andra människor är. Men jag kan liksom inte låta bli att skriva det ändå. För jag är så inibängen trött att jag knappt fungerar. Har ont i hela kroppen och vill inget hellre än att lägga mig ned här där jag sitter och sova. Eller ta in på något spa och sova. Sova i bubbelbadet. Eller ja, bara stanna på hotellrummet och sova. Eller bli eremit i mitt eget hem och ligga där och sova. Huvudsaken är att jag får sova och inte har några himla måsten som jag måste göra.

Jag fattar inte vad jag ska göra åt det. Jag går och lägger mig tidigt, sover hela nätterna, tar power naps på soffan efter jobbet och försöker vila när jag är ledig. Men det hjälper inte ett skit. Mycket på jobbet och en förkylning som hänger över mig tror jag är orsakerna. Det tillsammans med det här mörkret. Jag hatar fan hösten och vad den gör med mig.

onsdag, oktober 02, 2013

Och priset för världens sämsta dotter går till ...

Så glömde jag mammas födelsedag i måndags. Är nog första gången på 32 år, men ändå. ÄNDÅ. Skämmes på mig!

tisdag, oktober 01, 2013

Hjärta jobbet

Vissa dagar gör det inget att jag jobbar tre timmar övertid. Inte när jag får göra ett jättehärligt reportage i vackra skärgården, träffa massor av trevliga människor, få blommor som någon bemödat sig plocka åt oss, få komma in till folks hem, bli bjuden på kanelbullar och hembakt bröd, få höra spännande historier, få lyssna på ett trumsolo live och dricka alldeles för mycket kaffe. Då är det så värt det. Då älskar jag att vara reporter.

måndag, september 30, 2013

Det lutar mer och mer åt ett köp

Det är ju så himla charmigt, det här torpet. Var och kollade in det igen i lördags för att riktigt riktigt titta på det. Vad som behövs göras, vad som är bra, vad som är dåligt, vad som riktigt ingår, hur det egentligen såg ut och så vidare. Vi hade nämligen inte riktigt kunnat släppa det. Och vi kan fortfarande inte riktigt släppa det.
Ibland känns det verkligen som jag skriver för döva öron, eller ja, blinda ögon då.

lördag, september 28, 2013

Ljuva innehållsrika liv, eller nåt sånt

I går: Jobbade, kom hem och slappade framför tv:n i en timme. Gick och handlade, lagade mat. Åt mat och drack en halv flaska vin. Blev supermätt och lite alkoholpåverkad. Lägger mig för att vila på maten. Somnar. Vaknar klockan två, går upp och dricker ett glas vatten. Går och lägger mig igen.
Mitt liv är så jävla spännande alltså. Väl värt att skriva en roman om. Med tanke på att jag sov elva timmar borde jag ju också vara pigg nog att skriva en.

fredag, september 27, 2013

I min hjärna just nu

• Jag klippte mig och gjorde slingor i håret förra veckan. Det syns inte. Inte alls alltså. Ingen, på riktigt ingen, har noterat det. Fast i och för sig är det väl ett bra betyg, att det ser naturligt ut och blablabla. Känns ändå rätt surt när jag betalade 120 euro för det.
• Ena katten har börjat sova i torktumlaren. A såg två ögon där inne häromkvällen. Där låg hon bland all svarttvätt som inte blivit urplockad. Katter är så konstiga.
• Jämställdheten på Åland är rätt usel. Enligt ny lönestatistik tjänar kvinnor 83 procent av männens lön i snitt. Det är sämre än 2010 då man gjorde samma undersökning. Jämställdheten går alltså BAKÅT. Skandal!
• Om ett debattinlägg, en faktasida eller något annat som ska verka seriöst på nätet innehåller massa felstavningar struntar jag i att läsa det. Konstaterade det den här veckan när jag mötte två sådana saker. Det ena ett debattinlägg om det femte jobbskatteavdraget och det andra en informationssida om folsyra. Båda hade felstavningar, saknade mellanslag eller hade särskrivningar. Gav båda sidorna några sekunder innan jag klickade bort dem. Hade kunnat vara hur intressant som helst men i och med felskrivningarna tog jag det inte seriöst. Insikter av detta: Gud vad viktigt det är att ha ett bra språk för att nå ut med sitt budskap och gud vilken jävla språkfascist jag har blivit.

torsdag, september 26, 2013

Kroppsljud på en helt annan nivå

Jag tror inte att min kropp fungerar som andras. Och då menar jag inte ens min mage som måste ha mat var fjärde timme för att inte strejka. Den är ett helt eget kapitel.
Jag menar resten av kroppen. Till exempel mitt vänsteröga. Jag tror att det sitter lite löst i sin ögonhåla för när jag gnuggar mig i det knarrar och plaskar det. Gnuu knäpp fnjuu, låter det. A sa i går att det lät som om någon drog på ett rör utanför fönstret, men jag tycker mer det låter som en kombination av en våt svamp och kugghjul som hamnat snett och hakar i fel. Riktigt äckligt ljud i alla fall.

Och så har jag väldigt knakande leder, som många har i och för sig, och en nacke som knastrar dovt när jag rör på den. Det låter otroligt obehagligt. Tror dock det senare kan bero på noll träning, ingen massage och dåliga muskler.
Mina öron låter också. När jag rör dem knäpper det jättehögt (eftersom jag hör det jättebra precis där). Tror det är broskbitar som gnuggas mot varandra och skapar ett fasansfullt ljud. När jag lägger mitt öra mot någon annans för att de också ska få höra reagerar den personen alltid på samma sätt: "Uuuuuh vad äckligt!"

Sedan finns det uppenbarligen några nerver som är felkopplade i kroppen. Som när det kliar mellan benen, som det ju gör ibland. Då börjar det knarra i hjärnan tills jag kliar. Högt och ljudligt också. Som när man gör en konstant ton och samtidigt vibrerar på adamsäpplet. Ungefär så.
Det är väldigt svårt att koncentrera sig då när ett högt knarr överröstar alla tankar. Och ytterst störande eftersom det liksom inte alltid passar att riva sig i bikinilinjen.

Vad vill jag egentligen?

Ibland undrar jag hur jag kunde vara tillsammans med mitt ex så länge när vi i flera års tid hade det ganska dåligt och jag kände mig olycklig.
Men så kommer jag på att jag inte alltid trivs på Åland och har varit sugen att flytta härifrån ett tag men fortfarande inte har tagit tag i det.

Antar att saker måste mogna hos mig. Eller så ser jag helt enkelt alla guldglimtar extra bra och lever liksom för dem.
Egentligen är det kanske inte så tokigt att se det som är positivt, men jag kan ju inte hålla på och blunda för mina känslor heller. Knepigt det där. Hur ska jag veta vad jag egentligen vill?

onsdag, september 25, 2013

På våra väggar

I dagens PP3 på Sveriges radio P3 diskuterade de inredning och om man kan och i så fall hur man inreder med populärkultur. De pratade om vad som var kreddigt och vad som var ute. Udda konstnärer var det första och cd-ställ var det andra, bland annat.
Hur som helst så kom jag och tänka på vad vi har på väggarna och konstaterade att det nog inte är så kreddigt direkt men väldigt personligt och en sorts mix av mig och A.

Som den här fotoväggen där nära och kära blandas i en härlig röra.

Eller sovhörnan som är ett potpurri av färg och minnen. Till vänster Lovisa Burfitts ben, en affisch för artisten Anna von Hausswolff och tre tulpaner i närbild som jag fotade för länge sedan. Sedan är det tre loppis-LP-skivor som jag köpte precis när jag och A träffats och slutligen en gardintofs och några fina vykort.

På en annan vägg hänger en liten teckning som vi köpte i Lissabon, en tuschteckning på en kvinna som A hade sedan innan, min favoritillustratör, Cassandra Rhodin, och slutligen en ful tavla på änglar som vi köpte för ramens skull men fortfarande inte bytt ut.

I vardagsrummet hänger tre tavlor från unga åländska konstnärer som vi känner. Den här köpte jag för pengarna jag fick i 30-årspresent och är målad av Pernilla Hurme.

Och den här är målad av Bo Söderlund och var A:s från början.

Det genomgående temat är i alla fall att vi tycker om det vi har på väggarna. Och det känns som att det är huvudsaken.

Det tar sig!

Lampskärmen just nu. Nålad och färdig att sys. Men det orkar jag fan inte göra i dag. Någon måtta på duktigheten måste det ju finnas ändå.

tisdag, september 24, 2013

Jag har inte lärt mig alls

Det här jag skrev för ett tag sedan om att skena iväg i tankarna när det gäller ett torp. Kan ju lugnt säga att det gäller nu också.
Och detta trots att vi inte har kommit närmare ett beslut om köp och trots att jag ibland får kalla fötter och tänker att torpet är helt fel. 
Men hjärnan målar och inreder och bygger för fullt. Utekök måste byggas, nya ytterdörrar som man kan se igenom behöver hittas, taket i storstugan ska målas vitt, golven under plastmattorna ska inspekteras och se om de går att ha framme och de där möblerna som skulle ingå ska målas och fixas i ordning. Har redan en plan för allt.

Varför gör jag så här mot mig själv? Bygger upp förhoppningar när inget ens är klart. Idiot.

måndag, september 23, 2013

Det andra torpet

Vi var ju och tittade på ett torp till, som också var charmigt. Skulle jag titta på hur många som gillade båda torpbilderna på Instagram skulle det här torpet klart vinna. Det var ju aningen mysigare utifrån, huset var i vinkel och hade en fin halvinglasad farstu/altan.

Men. Det fanns många men. Det fanns bara ett inrett jättelitet sovrum (endast en 90-säng ryms) som dessutom var renoverat på 90-talet vilket betyder fult, köket var renoverat på 80-talet vilket betyder fult, det var spännpapp på alla andra väggar och tak och det var i så dåligt skick att vi behövde slita bort allt innan vi kan bo där, nästan alla uthus var fallfärdiga, kakelugnen i vardagsrummet funkade inte och taket hade läckt in i omgångar även om det var tätt nu. Den oinredda vinden hade så lågt tak att vi inte skulle kunnat göra den bebodd för annat än hobbitar. Dessutom var tomten på 6.000 kvadrat, vilket är för stort, och så låg det jättelångt bort från stan och långt från butik och det fanns ingen allmän badstrand i närheten.
Och så var prislappen 10.000 euro över min budget.

Så nej, hur fint det än var utifrån var det alldeles för många negativa saker med det. Tyvärr. För jag trodde ju att det var ett tecken när regnbågen slutade där.

Vi kan ha hittat ett torp!

Det var en lunch förra veckan då min kollega frågade mig hur det gick med mitt torpletande. Jag suckade och sa att det nästan aldrig kom ut gamla torp på marknaden, att folk verkade vilja sitta och ruva på dem i väntan på ... att de ska förfalla?
Jag berättade att jag funderade på att sätta in en annons i hopp om att någon skulle vilja sälja privat. Och min andra kollega, som jobbar på annonsavdelningen, sa "mejla mig nu efter lunchen så fixar jag det!"

Och ja. Det var ett himla lyckat drag. I helgen har vi varit och tittat på två torp och nästan fastnat för det ena. Det var lagom litet, hade två sovrum som var rimligt stora och inte behöver fixas särskilt mycket, två vedspisar som båda fungerade, tak i plåt som är tätt, en lagom stor tomt med massa gamla syrener, rosor och fruktträd, ett stort uthus som utan större problem går att fixa till gäststuga, fina möbler som skulle ingå i köpet, el i huset och kommunalt vatten draget till husknuten. Och framförallt: Det låg inom ramen för min budget!

Den enda riktiga nackdelen är att det ligger i en by. Visserligen avskärmat från grannar men ändå inte helt på landet, vilket vi helst ville ha.
Fördelen med det är att det är cirka 300 meter till en mack med lite livsmedel och på sin höjd två kilometer till en badstrand.
Vi får helt enkelt låta det ligga och mogna inom oss. Fördelarna känns ju övervägande. Men tänkte i alla fall vänta med att bestämma oss innan annonsen varit inne sista gången. Kan ju hända att ett ännu bättre dyker upp. 

onsdag, september 18, 2013

Det går inte snabbt men det går

I somras någon gång började jag klä om en lampskärm. Den gamla var fläckig och trasig och det tyg som var helt var så poröst att det typ gick att blåsa sönder det.
Sedan dess har jag lite då och då pillat på den, gjort lite här och lite där utan att riktigt komma till skott. Det är nämligen ett himla pilljobb som kräver tålamod. Vilket jag ju saknar.
Men eftersom det är beckmörkt på kvällarna nu behöver jag få den klar. Helst nu. Så jag gjorde ett ordentligt ryck i dag.
Nu ska jag "bara" nåla tyget i jämna veck och sedan sy fast det i stålramen.
Ge mig styrka! (Som Heman sa.)

tisdag, september 17, 2013

Och det här har jag också gjort

Jag har vaknat av att solen lyst i ögonen.
Jag har blivit avundsjuk på en man i tidningen som köpt upp hela Ålands loppislamputbud.
Jag har druckit sensommarkaffe i solen med A.
Jag har varit och sett Özz Nûjens show Dålig stämning.
Jag har gått in nya skorna och min nya loppisjacka, som jag för övrigt fyndade för fyra euro.
Jag har tittat på fina solrosor hemma hos A:s mamma.
Jag har ätit räkor. Förstås.
Jag har varit grafisk i kombo med geometriska figurer. På firmafest.
Och jag har skördat mastodonthabaneron och lagat sötpotatisgryta med den.