fredag, augusti 31, 2012

Hot Herman

Herman Lindqvist är för mig den där gråa lockiga gubben som i otaliga program som vi tvingades se i högstadiet berättade om Siri von Essen och Napoleon och Erik XIV och de andra gamla kungarna på ett visserligen intressant men ganska långtråkigt sätt.
Nu har han gett ut en självbiografi som, enligt baksidestexten i alla fall, vittnar om att han själv faktiskt haft ett ganska spännande liv.


Men det enda jag kan tänka på är att han enligt omslaget tydligen varit någon annan än den gråa gubben. Nämligen en ung och snygg (!) man.
Ytligt? Jorå. Men ibland får jag vara det.

onsdag, augusti 29, 2012

Rolig felskrivning

Häromdagen skrev jag en grej om träningsformen bootcamp (som för övrigt verkar vara grymt kul!) och instruktören som jag intervjuade berättade att de alltid är två instruktörer på varje pass. En som är snällare och en som är lite elakare, så att de både piskar och pushar deltagarna.
När jag skulle citera honom i tidningen råkade jag i misstag skriva ”... så att vi kan leka good cop, bad cup”.

Bad cup! Hahahahaha!
Skrattade mig fördärvad när min kollega upptäckte felskrivningen. Som tur var kom det aldrig i tryck. Hade garanterat blivit mobbad i en evighet i så fall.

Det här med nyförälskelse

Jag tryckte på snooze för sjunde gången, vände mig mot honom och borrade in ansiktet i den där mjuka delen av halsen, precis mellan käklinjen och axeln. Luktade. Schampo. Man. A. Det luktade A.
Han slängde armen om mig, ångrade sig och öppnade mitt täcke och kröp riktigt nära. Hans kropp mot min kropp och drog mig närmare. Tätt tätt intill.

”Hur kan man bli så berusad av att känna en annan människas varma kropp mot sig? Din varma nakna kropp.” sa han.
Jag log. Sa att jag var kär i honom. Löjligt kär.
”Hur länge ska det kännas så här?” frågade jag honom.
”Jag vet inte. Men jag har ingen brådska att sluta känna så här i alla fall.”

tisdag, augusti 28, 2012

Vad hände med clementinerna?

Minns ni de där inlagda clementinklyftorna som mormödrar alltid hade på tårtor när jag var barn? De var dekadens av sällan skådat slag på den tiden. Slibbiga, söta och i ärlighetens namn inte så goda, men i alla fall det närmaste godis man kom en vardag. Minns ni dem?
Vad hände med dem? Dog de ut?

Uppdatering: Det kan ha varit mandariner vid närmare eftertanke. Men jag har aldrig fattat skillnaden mellan dem båda.

Fördriva tiden

Trots att tiden uppenbarligen går fort så behöver jag fördriva den ibland.
I går var jag rastlös och kände att livet inte var så spännande. Efter middagen åkte därför jag och A på roadtrip. Åkte först till en öppen loppis där det inte fanns någonting roligt och drog sedan till en matbutik som jag inte besökt sedan jag flyttade in till stan. Där gick vi runt och drog i en halvtimme, handlade några tomater, en tandborste och fempack strumpor (wiho vilket spännande liv).
Sedan åkte vi hem till A och jäste en sväng innan vi åkte hem till mig, åt lakritspuckar och kollade på film.
Och vips så var kvällen förbi.

För att överleva den kommande hösten känner jag att jag behöver göra sådana här saker. Eller ja, göra någonting. Är rädd att jag kommer att bli deprimerad och less annars.
Problemet är att det inte finns så många fler kvällsöppna loppisar och butiker att strosa runt i. Behöver därför hitta någonting spännande att göra. Typ en hobby.
Men vad tusan ska jag ha för hobby när jag inte har några särskilda intressen? Tips mottages tacksamt.

Tiden går fort

Om tre månader har jag bott i min lägenhet i ett år. Herregud.
Om två månader var det ett år sedan jag separerade från mitt ex. Ännu mer herregud.
Om några dagar har jag och A träffats i sju månader. Också herregud.

Jag fattar inte vart det senaste året har tagit vägen. *Poff*

måndag, augusti 27, 2012

Pop-pop-poppis

För övrigt har jag fått riktig post i dag igen. Apropå en artikel jag skrev om begagnade bilar.
Tusans vad jag är populär helt plötsligt.

Men jag har varit kreativ!

Det här med att jag inte haft några pengar och därmed haft kylskåps-, skafferi- och frysrensning har ändå varit rätt roligt. Jag har liksom varit tvungen att tänka till ordentligt och vara kreativ.
Typ: Vad kan jag laga av tre ägg, lite fryst broccoli och matlagningsgrädde? Jo en broccoligratäng.

En dag lagade jag rotsakssoppa som blev jättegod. Hade potatis, en liten stump purjolök, några jordärtskockor som börjat gro, lite lite blomkål som började mögla i ena hörnet och morötter. Kokade allt i grönsaksbujong, spillde i lite grädde och mixade allt. Jäklar vad fint!

En annan dag blev det chili con carne där jag i stort sett bara använde konserver och en dag blev det pizza med potatis och pesto på. Jag har lagat grönsakspaj på frysta grönsaker och en gammal ostbit från kylen, pastasås med fryst spenat och bacon, wok med en blandning av konserver och frysta grejer och så vidare. Och varje dag har jag lagat så mycket att det har räckt till matlåda, oftast till både mig och A.

Känner mig riktigt stolt över att jag klarat det här. Och glad över att jag faktiskt fyller mina skåp med basmat. Att det liksom finns saker hemma så att jag kan klara mig i nästan en hel månad utan att handla knappt någonting.
Dessvärre lär ju storhandlingen när jag fått lön gå på typ en halv miljon. Måste ju liksom fylla på förråden igen ifall jag skulle hamna i ekonomisk knipa igen.

Dagens låt

Tur att helgen bjöd på sommarkänslor, för nu är det fasen höst. 13 grader, duggregn och jämngrå himmel.
Fick därmed inte helt otippat den här låten på hjärnan. It's such a good day for dying.

Håll ut, håll ut, HÅLL UT

Sedan Way out west för tre veckor sedan har jag knappt gjort av med några pengar. Eftersom jag inte har haft några, vill säga. Jag har lagat mat varenda jävla dag av det som funnits hemma, haft med mig matlådor till jobbet och inte unnat mig någonting. Förutom cigg. Och några enstaka färska grönsaker och bröd. I övrigt ingenting.

Nu är det bara några dagar kvar till lön. Några ynkliga dagar. Men det känns som att det är en miljon år nu när det börjar närma sig.
Jag vill äta mat som jag själv inte har lagat! Jag vill handla mat att fylla på kylskåpet med! Jag vill ha pengar!

Sommarens sista suck

Det börjar skymma, men en strimma ljus dröjer sig kvar på andra sidan vattnet. Precis ovanför trädtopparna.
Jag sitter i trappan och stirrar ut i det skumma ljuset. Rödvinsglaset bredvid mig, cigaretten i handen. Bakom mig är långbordet uppdukat och runt det sitter de, vännerna. Skrattar, pratar, sorlar i skenet från de många stearinljusen som fladdrar i den ljumma brisen.
Och en värme sprider sig i mig. Jag tror att det är lycka.

En timme senare.
Kroppen är kall och jag springer runt i bikini. Letar efter en öppnare och hittar det. Tisstassar på det kalla altangolvet och går fram till baljan. Kliver i och värmen från vattnet pirrar i fötterna.
Sjunker ner. Axlarna under vattnet och bara huvudet som sticker upp. Sippar på en cider och lutar huvudet bakåt. Vänder ansiktet uppåt och möts av himlens skådespel. Den tydligaste stjärnhimlen den här sommaren. Svart natt och de lysande stjärnorna. Och vänner runt om.
Känslan kommer igen. Lycka.

fredag, augusti 24, 2012

Det är fortfarande magiskt

A ligger bredvid och spelar gitarr. Jag svävar på moln. Somnar snart.

onsdag, augusti 22, 2012

Post. Riktig post

Ibland händer det att man får kommentarer på saker man skrivit i tidningen. Ibland bajs (eller ja oftast faktiskt) men ibland också beröm. Någon som skickar ett uppmuntrande mejl eller skickar ett försynt mess till tidningen.
Däremot händer det inte särskilt ofta att man får post. Riktig post alltså. Och får man det är det oftast någon som vill förklara vad koldioxidutsläppen gör med naturen (har hänt fler än en gång, ja) eller ett bibelcitat till en förtappad själ (har också hänt flera gånger).

Men nu, nu har jag fått riktig post med beröm. En person läste mitt senaste kåseri som handlade om att jag saknar tålamod och blir arg när saker går fel, och tyckte att det var så intressant att hen tog sig tid att skriva till mig. Personen ville mest säga att jag inte är ensam om mitt beteende och tyckte att jag borde starta en klubb där vi i stället för att vara arga och sakna tålamod kunde ge varandra stöttande kramar.

Sånt blir man, eller jag i alla fall, så himla glad av!


Och PS. Jag är brunett! Måste påpeka det för mig själv ännu. Men trots det känns på något vis hemtamt och vant, trots att jag varit blekt blondin så länge.

tisdag, augusti 21, 2012

Resultatet

Om ni inte sett bilden på Instagram, Facebook eller på Twitter redan så blev jag så här:


Numera brownie. Hepp hepp.

Bye bye blondie


Om en timme återgår jag efter cirka tre år som blondin till att vara brunett igen. Hejdå!

Men jag minns sommaren

Den har ju varit fin, trots allt. Sommaren. Jag minns den, allt det härliga.
Den gamla 50-tals trallpopen som spelades från en öppen balkongdörr i Göteborg. Hur det ekade i gränden.
Den äckliga mackan och långa långa snoken när vi spontant åkte till klipporna en dag efter jobbet.
När mina vänner från hemhemma satt i mitt kök och skrålade Nationalteatern. Hur varm jag var inombords.
Åskovädret som väckte mig när jag låg i den lilla lilla stugan på skärgårdsön. Och lukten av trä.

Sommarkvällen när blommorna var mer lila än någonsin förut. Eller när jag flera gånger stal vackra eller väldoftande blommor ur diverse trädgårdar och tog med mig in.
Kvällen hemma då vi fastnade på mattan, tittandes på en fransk härlig film.
Cykelturen hem från finaste festen, hur sommaren äntligen kom.
Midsommar med bastubad och kalldopp och galenskaper. Hur jag barfota och barbent klättrade i träd.

Tältet. Och hur det speglade sig i våra ögon, så att de helt plötsligt glittrade, såg ut som jorden sett från rymden.
Den stora varma tröjan som jag svepte om mig när jag dansade mitt i natten på festivalen.
Grillfesten på gården, hur maten smakade, hur vinet smakade, hur vi skrattade.
Bilturen i regnet. När vi stannade och sprang genom en labyrint med högt gräs och blev plaskblöta om fötterna.

Den har varit fin den här sommaren. Och jag, jag har varit lyckligare än på länge.

måndag, augusti 20, 2012

Höst i sinnet

Än är det nog sommar, men min hjärna har hamnat i höstmode. Är lite melankolisk och nostalgisk. Och funderar på vad och hur jag ska göra för att överleva hösten när den väl kommer.

torsdag, augusti 16, 2012

Se det som ett löfte

En gång i framtiden ska den här bloggen bli kvalitativ igen.

Stoppa mig, det har gått för långt


Ja, jag är kär. Så kär att jag på fullaste allvar funderade på att sätta den här bilden som profilbild på Facebook.


Holy Macarony! Jag har blivit en SÅN person.

Kan någon stoppa mig? Avvänja mig? Få mig att bli normal igen? Hjääälp!

tisdag, augusti 14, 2012

Vad hände med uppvärmningen?

Här kastas man in i jobbet igen. Ingen mjukstart över huvud taget.
Första veckan = två dagars redigering, resten kvällsjobb som reporter. Tvingas skriva kåseri första dagen och intervjua Finlands president i morgon. Och som grädde på moset jobbar jag hela helgen och halva nästa vecka. I ett sträck.

Vad hände med uppvärmning och komma in i jobblunken igen? Bah. Är ju helt slut efter en och en halv arbetsdag nu.

Kan jag bli brunett överallt, tack?

Apropå hår. Hittade i dag ett grått hårstrå på ett ställe där det fan inte ska vara några gråa hårstrån. Utropstecken!!!

måndag, augusti 13, 2012

Bra eller anus?

Om jag skulle ta och bli brunett igen då?

Tangentbord! Mus! Dator!

Alltså. Det är rätt gött att sitta vid en dator igen. Gångerna jag har gjort det under semester kan jag faktiskt räkna på en hand. Jag skulle tippa på att det är tre. Annars har jag enbart slösurfat på mobilen.
Men nu, nu! Vilka möjligheter! Om jag bara hade tid alltså. Måste ju jobba också.

söndag, augusti 12, 2012

Och jobb igen

I stort sett bortkopplad från internet men med jävligt mycket skön musik i mina öron. Så avslutades min sommarsemester för i år. I morgon är det back to b igen, med blandade känslor.

torsdag, augusti 09, 2012

Wild wild west

Spontanköpte Way out west-biljetter i går, lyckades hitta skjuts till Göteborg, ordnade boende trots den sena tidpunkten och fick billiga bussbiljetter hem igen.
Så nu är vi på väg. Way out west.
Och jävlar i min lilla låda vad roligt det ska bli!

måndag, augusti 06, 2012

Inte tröttnat det minsta

I dag på förmiddagen hängde jag med A på hans jobb. Och när jag satt där och snackade strunt slog det mig att trots att det nu gått ett halvår är jag inte det minsta trött på att vara med honom.
Har inget behov av egentid eller känner att det är långtråkigt att bara vara vi.
Kanske det är så här det ska kännas? När man hittat rätt, liksom.

söndag, augusti 05, 2012

Tv-serietips tack!

Jag vill börja se en ny serie. Gärna en som gått ett tag och som man kan maratonkolla på.
Gillar serier som The Walking Dead och Game of Thrones men kan också tänka mig nåt helt annat så länge det händer nåt i serien.
Har någon tips? Är helt blank på idéer. Hjälp?

Och så var det söndag

Pizza, cola, godis och film. Precis som en söndag dagen efter tidningens sommarfest ska vara.



lördag, augusti 04, 2012

Finfrukost

Fick frukost på sängen i morse, för att fira halvåret.


Skulle precis lägga upp en bild på det på Instagram och skriva hyllande ord om hur underbart det är att äta i sängen när A råkade välta ut en av tekopparna i sängen.
Jahapp. Så mysigt var det.

fredag, augusti 03, 2012

Hurra hurra hurra osv

I dag, den 4 augusti, är det ett halvår sedan jag och A började träffas. Läs igen: ett halvår!
Tror aldrig sex månader har gått så fort och varit så roliga.

torsdag, augusti 02, 2012

Tada!

Tre dagar, rätt många svordomar och en blåsa i handen senare är den klar!

Är nöjd. Mycket nöjd!

Ps. Kostnaden var också löjligt liten. Fåtöljen fick jag gratis, tyget är två filtar från Ikea som kostade typ 99 kronor styck, lite skumgummi och baksidestyg till kuddarna kostade ungefär 10 euro. Och så fick jag låna häftapparat. Nästan gratis alltså! Ännu mer nöjd när jag tänker på det.

onsdag, augusti 01, 2012

Felprioritering?

Ibland undrar jag om jag inte gör fel som drömmer om att utveckla mig själv. Som vill vidare, kanske flytta, göra något annat och uppleva saker. Kanske plugga eller prova på nya saker. Utvecklas, som sagt.

Kanske jag egentligen bara skulle slå mig till ro? Bygga bo och familj, rota mig.
Ibland känns det som att mina prioriteringar är fel. Och som att tiden rinner från mig.