torsdag, juli 29, 2010

I dag då?

Jag tror jag är på väg att bli sjuk. Host i halsen, tung i huvudet. Äter tabletter och ringblomma eller solhatt eller vad tusan det nu var för ört i den där flaskan. Frisk skulle man bli i alla fall.

Annars har jag frågat vad det är för dag i dag ungefär sju gånger. Jag trodde det var onsdag och sedan frågade jag mamma om det inte var måndag. Så många dagar den här semestern har känts som söndag, så någon dag måste ju bara bli måndag.

Jag har räknat myggbetten på mina fötter också. Tretton på höger, sex på vänster. Jag brukar aldrig få myggbett. Faan vad det kliar!

Det var det.

Förlåt

Jag vet, bloggandet just nu är uruselt. Jag skriver enbart inlägg från telefonen eller lägger upp dåliga mobilbilder. Oavsett så är det inte så mycket att hänga i granen.
Jag svarar knappt på kommentarer och gör jag det tar det tre fyra dar. Jag kommenterar heller knappt på andra bloggar eftersom det är så bökigt från telefonen.

Men ni behöver inte vara oroliga för mig för det. Jag mår alldeles utmärkt. Umgås med pojkvännen, mamma och pappa och härliga vänner i en skön blandning. Äter lamm på restaurang och går på konsert som gör en hög på endorfin.

Och på fredag åker jag hemhem och ska krama mina syskon, syskonbarn och underbara barndomskompisar tills de tycker att det gör ont.
Men sen, sen efter det. Då. Då kommer jag tillbaka till bloggen med full styrka igen.

onsdag, juli 28, 2010

Fy fan vad bra!





tisdag, juli 27, 2010

Lite lullig var dag ...

Jag vet inte om jag borde erkänna det, men sedan i onsdags har jag varit lite småfull alla dagar. Alla verkligen.
I dag blev det laga-mat-öl, vin-till-maten, kräft-bubbel, kräft-vin och en spanish coffee.

I morgon lär det inte bli bättre (eller sämre beroende på hur man ser saken) för då blir det middag på stan och sedan älskade Hoffmaestro. Görgött!
Är det semester så är det.

lördag, juli 24, 2010

Dagens outfit

I dag blev jag gudmor till världens sötaste Rasmus. Därav finklädseln.


Klädsel:
Långklänning för första gången på ... Fem år minst. Köpt vintage.
Korallfärgat nagellack på händerna och babyblått på tårna.
Vit iphone.
Hår.

(Ledsen för den konstiga posen, men har ingen vana med sånt här. Och ingen tillräckligt stor spegel.)

fredag, juli 23, 2010

Sten, bara sten

Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket

torsdag, juli 22, 2010

onsdag, juli 21, 2010

Humöret vände som tur var

Igår: Alldeles ny baby. Retas med pojkvännen. Träffa bästa kusinerna. Spela kubb. Äta korv.

Idag: Strawberry daiquiri. Grillat kött. Städat hus. Finaste vännerna på middag. Nybäddad säng. God natt.

tisdag, juli 20, 2010

Molnigt

Ungefär samtidigt som solen gick i moln gick jag i moln. Jag känner mig dyster. Melankolisk, nästan ledsen.
Och det är så konstigt. Jag har massor med orsaker att vara glad. Jag har bara varit ledig två dagar egentligen och har redan gjort massor. Och har dessutom massor planerat.

Ingen orsak i världen att vara nere alltså. Till och med pojkvännen är ju hemma med mig. Första gången på typ fem år som vi har sommarsemester ihop. Ändå inte glad.

Ibland förstår jag mig inte på mig.

Minuten efter bilden togs hoppade jag vedbastuvarm ner i plurret





fredag, juli 16, 2010

En av världens bästa låtar

Pepp pepp pepp. Semester snart!
Laddar med en av världens bästa låtar, någonsin. Foo Fighters – Monkey Wrench.

”Big mistake” på mitt sätt

Ni vet den där scenen när Julia Roberts i Pretty Woman går in till den dyra fina butiken och kassörskorna säger att det inte finns något där för henne. Och hur hon senare kommer tillbaka, uppklädd till tänderna med tio proppfulla påsar i varje hand, och säger: Big mistake.

Ibland känner jag så för att göra samma sak. Ge igen mot de som handlat orätt mot en.
Jag minns en gång när jag i min ungdom skulle gå och justera mitt klockarmband. Jag kom från mitt jobb som brevbärare, iklädd postiljonklädsel. Kvinnan i den fina guldsmedsbutiken tittade på mig uppifrån och ner och låtsades sedan att jag inte fanns.
Jag väntade vid disken i flera minuter innan hon behagade släntra fram till mig för att överlägset säga: Det går inte justera ditt klockarmband. Utan att knappt titta på det.

Efter några timmar släpade jag med mamma dit. Då var det annat ljud i skällan. Tanten var lismande och fjäskande och ”det var inga problem att ändra armbandet”. Jag gick förstås aldrig tillbaka till den affären. Och inte min mamma heller.
Men det skulle ha varit skönare att faktiskt återvända, med alla släktjuveler på mig och ge ett ringbeklätt finger åt tanten.

Någon annan jag också skulle vilja hämnas på är min gamla svensklärare. Jag antar att jag pratade för mycket och ställde för många dumma frågor för att hon skulle gilla mig.
Hon gillade inte sättet jag skrev på heller. Eller, rättare sagt, hon trodde inte att det var jag som hade skrivit det jag hade skrivit. ”Ingen 18-åring kan skriva så här bra, det här måste du ha tagit från internet” sa hon när jag lämnade in en uppsats.
Jag fick knappt godkänt i svenska.

Nu väntar jag bara på att jag ska skriva en bästsäljande bok så jag kan skicka ett signerat exemplar till henne.

torsdag, juli 15, 2010

Fyra gånger lycka

Telefonen funkar igen. Ingen vet riktigt vad som hände med den eller hur den blev lagad, men det känns som att det är skitsamma. Den funkar nu, det är huvudsaken.

Häromdagen köpte jag en klänning på en vintagebutik. Kostade nästan gratis, hade alla regnbågens färger och var som gjord för min kropp. Till och med butiksinnehavaren tyckte det och ville ta en bild på mig i klänningen för att lägga upp på sin hemsida. Tack och lov hade hon glömt kameran hemma.

Jag gillar mitt jobb extra mycket just nu. Det suger att det är 27 grader varmt inomhus eftersom AC:n pajat, men bortser man från det är det lovely.
Gör roliga reportage som innefattar åka båt fort i strålande sol, vurstingbilar med lustgas och liknande. Till på det skriver jag roliga nyheter.

Men det allra bästa med jobbet just nu, hur kul det än är, är att jag bara har en fucking dag kvar av det. Sedan fyra veckors mycket välkommen semester! Mer än lovely!

onsdag, juli 14, 2010

Apskit och pungsvett

Fan. Är grinig och ledsen och arg. På samma gång.

1. Min baby, min Iphone, har fått spunk. Den visar något konstigt felmeddelande och sätter på sig när jag stänger av den.
Jag gråter floder. Jag är så himla ledsen. På riktigt alltså.
I dag tar jag med den till butiken och säger: ”hjälp!”

2. Gubbjävlar borde inte få köra bil. I morse var jag lite sen, kom ikapp en bil som körde typ prick 90 och när det var en raksträcka accelererade jag och påbörjade en omkörning.

Vad tror ni gubbjävlen gör då? Trampar gasen i botten!
Fan helvetes jävla idiot. Han körde i 130 bredvid mig och vände sig och flinade mot mig. Mina knogar vitnade ganska rejält kan jag säga.
Ska man inte underlätta i trafiken? Okej, jag skulle kört om för fort. Jag körde också för fort. Men att göra som han gör skapar han ju en skitfarlig situation som skulle kunnat lett till både det ena och andra. Jävla idiot rent ut sagt.

Jag struntade i att köra om och lade mig bakom honom igen. Med god marginal bakom. Vem fan vet vad han hade fått för sig annars? Rätt vad det är kanske han hade nitat mitt i allt så att jag skulle kört in i honom.
Som sagt gubbjävlar borde inte köra bil.

tisdag, juli 13, 2010

Jag klagar inte, bara svettas

Jag kan spegla mig i min panna. Om det var fysiskt möjligt alltså. Så jävla blank och glansig är den. Hela tiden. I dag är det typ miljonte dagen i rad som det är stekhett. Runt 30 grader varmt och brännande sol.

Fan ta vädret om det tänker ändra sig tills jag har semester. Tre arbetsdagar kvar, and counting.

måndag, juli 12, 2010

Försöker påminna mig om detta efter helgens bravader

”There is only one thing in the world worse than being talked about, and that is not being talked about.”

Oscar Wilde

söndag, juli 11, 2010

You know you make me wanna shout


I morse vaknade jag med den här låten på hjärnan och har nynnat på den hel dagen. Helt underbar och perfekt för att få lite energi en bakisdag.

Men fy

Jag har sovit typ tre timmar hittills. Är bakis som en tok och ligger och svettas på kompisens soffa.
Solen ligger på fönstren och trots att persiennerna är neddragna värmer den som tusan. Om jag skulle kunna skulle jag klä av mig skinnet för att få lite svalka.

Sa jag att jag är tokbakis till på det? Jag tror jag dör. Vilken sekund som helst.

lördag, juli 10, 2010

En kavalkad av klyschor

Kalla det klyschigt, kitschigt eller bara rent osmakligt, men jag gillar solnedgångar.
I går åkte vi ut på sjön medan det var ljust och fick följa solens nedgång över vattnet steg för steg, bit för bit. Jag fotade minneskortet fullt på lilla kameran.

Bjuder därför på en kavalkad i solnedgång över vattnet. Så klyschigt det bara kan bli.

Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket

fredag, juli 09, 2010

Har låtsassemester


Har sommarklänning och dricker öl som om det inte fanns en morgondag. Hörde jag skål eller?

Om jag fick önska

Om jag skulle få precis som jag ville just nu skulle mina dagar enbart bestå av:
• grillat kött, gillad halomi, vitlöksbröd och svarta oliver. Kanske lite sallad från landet.
• bikini som klädsel på dagen. Sommarklänning och klackar på kvällen.
• tid på sjön tillsammans med pojkvännen och härliga vänner.
• vin vin vin och en hel del öl.

Och vet ni vad det bästa är: Jag får bestämma precis vad mina dagar ska bestå av.

torsdag, juli 08, 2010

Bilder från skärgården

För ett tag sedan var jag och pojkvännen i skärgården där vi mötte några vänner och bodde på hotell.
Här är bilderna från resan:

Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket

Common People



Rent a flat above a shop, cut your hair and get a job.
Smoke some fags and play some pool, pretend you never went to school.
But still you'll never get it right
'cos when you're laid in bed at night watching roaches climb the wall
If you call your Dad he could stop it all.
You'll never live like common people
You'll never do what common people do
You'll never fail like common people
You'll never watch your life slide out of view, and dance and drink and screw
Because there's nothing else to do.

Pulp – Common People

onsdag, juli 07, 2010

Om att skriva och andra som skriver

Jag var ute på ett reportage för ett tag sedan. Mannen som var huvudperson ville läsa igenom texten innan den gick i tryck. Självklart sa jag och skickade den till honom. Bad om eventuella korrigeringar samma dag och väntade på reaktionen.

Men det kom inget svar. Det gick en helg och fortfarande inget svar. Jag ringde till honom, inget svar. Jag mejlade honom igen, frågade varför han inte svarat. Inget svar.
Jag fick en klump i magen. Han hatade reportaget. Han hatade hur jag hade gestaltat saken. Det fanns ingen annan förklaring till att han inte hörde av sig.

Så kom ett mejl. Han förklarade att han inte hade svarat eftersom han inte hade någon korrektur. Allt var bra, lättillgängligt och tydligt. Inte alls dåligt.
Och då slog det mig att jag är väldigt självkritisk.
Självkritisk eftersom jag vet att jag inte skriver bäst. Jag skriver inte de bästa nyhetstexterna. Jag skriver inte de bästa reportagen. Och jag skriver verkligen inte den bästa bloggen.

Därför är jag avundsjuk på de som skriver så det berör. Som gör att man känner igen sig, som gör att man känner sig delaktig, med i reportaget. På de som skriver öppenhjärtigt, de som skriver vackert, på de som skriver så jag skrattar högt. På de som skriver om ämnen de brinner för med välgenomtänkta argument och åsikter. Jag vill också. Jag vill också skriva så.

Men innan jag kommit så långt gräver jag ner mig i andras bra texter. Böcker, tidningar och bloggar med riktigt riktigt välskrivna texter. Och drömmer om att svänga orden som de. En dag ska jag skriva som de här:

Egoistiska Egon.
Som jag läst sedan urminnestider. Som blivit som en vän på nätet. Som är så lik mig på så många plan. Som skriver texter med humor och charm blandat med magiska bilder. Som ibland är dödligt seriös och tar diskussionen som andra vill undvika och ibland bara delar med sig av sin härliga vardag.

Liz.
Som en gång läste en dikt som slog omkull mig. Som skriver med hjärta, i allt. Som beskriver känslor så bra. Som dessutom har ett öga för det vackra och bryr sig om bra saker. Till råga på allt är hon en helt makalös människa som jag har ynnesten att känna.

Miss keep your distance.
Som var bland de första bloggarna jag började läsa och följa. Som fick mig att vilja fortsätta skriva blogg. Som fick mig att skratta mig dubbelvikt. Och som på ett härligt sätt lyckas göra humor av det vardagstråkiga.

Ironien.
Som också är väldigt väldigt lik mig. Som jag fick följa med när hon blev lösenordsskyddad och som delar med sig av sitt liv, sina tankar, det jobbiga och det ytliga, på ett sätt som jag älskar. Som fått mig att skratta och fått mig att oroa mig och fått mig att vara lycklig med henne. Och som tragiskt nog i går bestämde sig för att sluta blogga.

Just another fucking blog.
Som jag blev kär i när jag läste. Som jag genast lade till som bokmärke och slukar så fort hon uppdaterar. Som skriver saker som jag själv tänker och delar med sig av sitt liv på ett väldigt roligt och öppenhjärtigt sätt. Som lever singelliv i storstaden och ibland får mig att drömma mig bort.

Matilda – panik, pepp och pilsner.
Som jag första gången hörde på radion i mitt P3 och ordet baguetteslyna och hennes namn fastnade. Som skriver om kärlek på ett sådant vackert sätt och skriver krönikor jag bara drömmer om att skriva. Som verkar vara härligt spontan och rolig.

Bondhustrun.
Som har den bästa musiksmaken och ett jobb jag skulle vilja ha, skriva och redigera och formge på samma gång. Som verkar ha en underbar familj och som får mig att vilja bli som henne. Trygg och stark och samtidigt helt mänsklig.

Den där om Jenny.
Som är den senaste kärleken. Som jag läste en gång för länge sedan men tappade bort men hittade för någon dag sedan igen. Som jag just nu håller på att läsa igenom, inlägg för inlägg. Som är öppenhjärtig, berättar om sex och knark och funderingar och skriver vackert. Som gör sina egna ord som är så mitt i prick: nioårsretig, åldersdog, msnfnissa.

Läs dem!

måndag, juli 05, 2010

Hur vet han att det var drottningsylt?

Ibland, eller egentligen rätt ofta, så spårar diskussionerna här på jobbet ur. Ganska rejält till och med.
I dag började en diskussion med Killinggängets fina metafor för att älska – att parkera bussen i pastejköket. Sedan bar det vidare.

En av mina kollegor berättade att han kände en kille som en gång vaknade upp ensam i en sparsamt möblerad lägenhet i en Stockholmsförort med drottningsylt mellan skinkorna. Utan att veta var han var, eller vad som hade hänt.

Och då måste jag ju självklart undra vad det var för fel på honom som försökte ta reda på VAD det var mellan skinkorna. Jag menar, hittar man något kladdigt mellan skinkorna försöker man väl inte ta reda på vad det är? Snarare hur man får bort det.

Stoppar man liksom ner handen mellan skinkorna tar upp den och luktar? Eller smakar? Jag menar, hur visste han annars att det var just drottningsylt? Och inte jordgubbssylt? Eller plommonmarmelad? De har ju samma färg typ.

Och ungefär där tyckte mina kollegor att jag passerade gränsen.
Och jag erkänner, det var kanske lite äckligt. Men håll med om att man undrar!

söndag, juli 04, 2010

Det var den här helgen

Det var sovmorgon, långfrukost med vänner och sju koppar kaffe. Det var jobb och webben och minnesstund för kära kollegan. Det var tårar bakom solglasögon och hett hett hett. Det var ett utpumpat psyke och mera jobb.

Det var intervju och bilåkning och äntligen hemma. Och huvudvärkstablett och somna på soffan. Det var yoghurt och jordgubbar och pussar med pojkvännen.
Det var t-shirt i solen och båtfärd och en öl.

Det var vänner och skratt och dålig musik. Mycket vitlök och ett glas vin. Det var nu ska jag vara nykter och förståndig eftersom jag ska jobba i morgon och fler drinkar. Och en drink till. Och nu måste jag sluta dricka om jag ska jobba i morgon.

Det var mera skratt och ta på sig tröjan först efter midnatt och sitta på bryggan och snacka skit. Det var båtfärd hem över blankt hav och solen som aldrig gick ner. Det var samtal med pojkvännen och mer pussar. Och sängen halv fyra.

Det var morgontrötthet och alldeles för få timmars sömn och bege sig iväg på jobb. Det var gassande sol och lång promenad i skogen och äntligen framme. Det var avslaget, pissljummet bubbelvatten och solglasögon som trillade ner för svettiga näsan.

Det var visor och dikter och sol sol sol och vinden som kom och svalkade ibland. Det var brända axlar och linneränder. Det var disträa intervjuer och ångest över att jag inte gjorde ett bra jobb. Det var hämta kompis med bilen och äta pommes och sedan jobba och jobba lite till.

Det var jobba ända fram till klockan tio i kväll.

fredag, juli 02, 2010

Gröna fingrar, uppdatering

Det var bara gräslöken och myntan som aldrig tog sig. Resten håller på att växa ur kragarna.




För velig för mitt eget bästa

Jag såg Sommar med Ernst häromdagen. I går kanske det var till och med.
I alla fall blev jag helt förälskad i byggnaden han var i. En gammal hytta med gigantiska fönster och högt i tak. Precis ett sådant hus jag i mina drömmar skulle vilja bo i.
Eller så skulle jag vilja bo det gamla trålbinderiet som jag besökte under ett reportage för något år sedan. Det var också helt magiskt med den där känslan av arbete inpräglat i byggnaden. Det är något med gamla arbetarlokaler.

Okej, det var ett sidospår. Det som slog mig var att jag återigen bytte (lade till en?) stil när jag tittade på det. Jag blev helt galen i det lutade furuplankgolvet de satte in. Jag vill ha det. Jag måste ha det. Någonstans.

Och det är där problemet kommer. Jag vill också ha ekgolv. Borstad ek. Och så vill jag ha blankmålat vitt golv. Och schackrutigt linoleumgolv. Och rött gummigolv. Och schiffer. Och ... Ja ni fattar poängen. Jag vill ha färg och hårt, och vitt och mjukt och trä och naturmaterial och allt däremellan. På samma gång.

Och det speglar allt i min stil. Jag vill ha utramodernt, kalt och grafiskt. Jag vill ha nötta gamla möbler med patina, gärna målade i vitt. Jag vill ha femtiotalsteak med färgglada tyger. Jag vill ha 70-talsmönstrade gardiner, orange plast och bjärta detaljer. Och det går inte. Jag kan inte ha allt. Hur gärna jag än vill.

Så jag slits mellan stilarna, försöker kombinera, misslyckas och försöker igen. Jag kan inte välja. Jag kan inte välja stil. Jag vill ha romantiskt lantligt och modernt mixat med femtiotal. Det bara är så.

Eftersom det är omöjligt att kombinera allt tänker jag strunta i att försöka kategorisera min stil. Jag tänker strunta i att kitsch inte passar med lantligt romantiskt och att det i sin tur inte passar med en orange plastlampa. Hädanefter tänker jag bara ha saker omkring mig som jag verkligen verkligen tycker om.
Synd bara att det blir så himla många saker ...

torsdag, juli 01, 2010

Det är de små sakerna

På sommaren är jag bättre på att ta tillvara på livet. Att liksom njuta av det lilla. Det krävs inte så mycket faktiskt.

Det räcker med att stoppa ner handen i solvarm sand och ta upp en näve som sakta får strila ner igen.
Eller att lägga upp benen på stolen bredvid och känna solens varma strålar på dem.
Att dricka en kall öl ur flaska.

Att gå en okänd promenadstig i skogen med några kompisar och prata om livet.
Eller att sitta på bryggan och plaska med fötterna i vattnet, se de små fiskynglen simma förbi och jaga dem med tårna.

Att klia bort lite bränd hud på ryggen.
Eller hålla handen trots att det blir svettigt och äckligt.
Eller bara att nalla grönsaker ur landet.

Jag gillar livet. På sommaren.