Ungefär samtidigt som solen gick i moln gick jag i moln. Jag känner mig dyster. Melankolisk, nästan ledsen.
Och det är så konstigt. Jag har massor med orsaker att vara glad. Jag har bara varit ledig två dagar egentligen och har redan gjort massor. Och har dessutom massor planerat.
Ingen orsak i världen att vara nere alltså. Till och med pojkvännen är ju hemma med mig. Första gången på typ fem år som vi har sommarsemester ihop. Ändå inte glad.
Ibland förstår jag mig inte på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar