måndag, mars 31, 2014

Vänner

Hur får man nya vänner i vuxen ålder? Alltså sådana som man hänger med på riktigt, inte bara känner halvt och flyktigt och liksom går på samma fester som eller jobbar ihop med. Hur tar man det ett steg längre?
Jag tror att jag har glömt bort hur man gör.

Ens egna problem vs världsproblemen

Det rustas i Ryssland och ett krig i Europa, med start i Ukraina, är inte alltför långt borta.
Nordkorea och Sydkorea skjuter på varandra och Nordkoreas maktgalna diktator hotar med kärnvapenkrig.
Och så kommer FN:s klimatrapport som kortfattat konstaterar att jordens ände inte är alltför långt bort.

Det här med att jag själv är lite orolig över att jag inte har en hobby ter sig rätt litet i sammanhanget.

söndag, mars 30, 2014

Bara en sak jag vill säga i dag

Åh vad jag längtar tills torpet är beboeligt och det är tillräckligt varmt så att man kan vistas där!

onsdag, mars 26, 2014

Skillnaden i dag

Varför jag undrar vad jag gjorde förut när jag i stort sett lever samma liv i dag handlar om att jag och mitt ex i stort sett aldrig gjorde något tillsammans. Som förtydligande.
I dag umgås jag och gör saker med A hela tiden, varje dag. Men då, när jag inte hade någon att umgås med, vad gjorde jag? Försökte överleva, tror jag är svaret.

De förlorade åren

Mellan 20 och 30 ska ju vara en persons period av att leva livet. Eller ja, det brukar sägas så i alla fall.
För mig är de åren inte den perioden. Allt är som ett i ett töcken. Jag minns inte vad jag har gjort, vad jag har tänkt, vad jag har varit. Visst kan jag utkristallisera vissa händelser – de olika flyttarna jag har gjort, resor utomlands (som var typ två ...), jobb och utbildning och så där men annars nej. Vem var jag? Hur var min vardag?

Jag tror inte att det i huvudsak handlar om att jag är glömsk, även om det säkert är en orsak. Främst handlar det nog om att jag egentligen inte mått så bra. Så lång tid utan att må riktigt hundra. Jag menar inte att jag varit olycklig hela tiden, jag kan minnas stunder när hela jag varit uppfylld av lycka. En kväll när jag cyklade hem med vin i kroppen, när jag stirrat på havet medan solen gått ner, när jag skrattat så mycket att jag kiknat. Jag minns de stunderna också. Men vardagen, vad hände då? Jag hade ingen hobby, precis som nu. Jag kollade inte på tv-serier i särskilt stor utsträckning, mitt sociala liv var inte större än nu. Vad gjorde jag? Vad gjorde jag av min tid?

Och så kan jag ångra mig. Ångra att jag inte tidigare förstod att jag inte kunde gå runt och må så där. Att jag inte förstod att jag inte skulle kunna ändra de saker som var dåliga i förhållandet. Att jag inte förstod att jag inte trivdes här, på Åland. Att jag bara lät tiden gå.
Och nu, nu har tio år gått. Och de får jag aldrig tillbaka.

tisdag, mars 25, 2014

Artiklar man minns

Ibland börjar vi prata om extra minnesvärda saker som har gjorts på det här jobbet. Sådana där saker som man minns oavsett hur många år det har gått. Som när en sommarreporter åkte ut till Ålands (och faktiskt hela Finlands) minsta kommun Sottunga för att se om tesen ”Det finns fler kor än människor på Sottunga” stämde. Och kom tillbaka med ett reportage i Hunter S Thompson-anda.
Eller när en annan sommarvikarie för många många år sedan gjorde ett personporträtt med en man som inte riktigt ville bjuda på sig själv, oavsett hur mycket hon försökte. En underbar text:

Jag undrar vad som gör den allvarsamme XX glad.
Det blir tyst i flera minuter. XX fäster blicken ut genom fönstret en lång stund.
Finns det någonting som du tycker är kul? Som får dig att skratta?
Fortsatt tystnad. Det regnar ute.
Kanske du gillar att gå ut och dansa till exempel?
Tystnaden kvarstår. Blicken är fortfarande stadigt fäst mot den grådaskiga himlen på andra sidan glasrutan.
Hm. Är du en sådan typ som gillar att skoja och ha kul och sånt?
– Tycker du det verkar som det? säger XX till slut och drar faktiskt på mungiporna.

söndag, mars 23, 2014

Skriva!

Klockan tio över tio var Twin Peaks-avsnittet slut. Ja vi håller på att se om den underbara serien. Jag har inte sett den sedan jag var typ tio och har därför glömt typ allt. Vem som mördade Laura Palmer till exempel. Fan om ni avslöjar!
Hur som helst så var jag då, klockan tio över tio redo för sängen. Har jobbat hela helgen inklusive övertid och är fysiskt och psykiskt utpumpad. Men glad och full av inspiration samtidigt. Har nämligen till största delen bevakat Mariehamns litteraturdagar. 

Tänk er, tre dagars intensivt prat om att skriva. Om att hitta inspiration, om böcker och ord och om att avslöja och hitta på och bli kär i sina karaktärer och och och allt sånt där härligt författarnörderi. 
Och barndomsdrömmen gör sig påmind igen. Hur jag satt vid skrivmaskinen och knackade in små berättelser som blev presenter till mamma och pappa och systrar eller till den som kunde råka vara på besök. Hur jag bara ville skriva. Hur jag bara skrev.

Om jag bara skulle hitta den där oberättade berättelsen. Då, då skulle jag skriva igen. Långt. Utan direktcitat och slagkraftig ingress. Nåt annat liksom.

onsdag, mars 19, 2014

19 mars

För ett tag sedan laddade jag ner appen Timehop till min mobil. Måste säga att det var ett väldigt smart drag, för jäklar vad roligt det är att titta på bilder och läsa vad man skrev för ett, två, tre eller fyra år sedan. Det som slår mig är 1) att jag skrev väldigt väldigt mycket mer på Facebook för tre år sedan än jag gör i dag, 2) att jag var väldigt flitig på Twitter för två år sedan och 3) att jag var roligare förr. Vad hände?

Hur som helst. Nu till den roliga slumpen som jag upptäckte i dag. I morse tog jag nämligen på mig mina svalörhängen som jag inte har på mig särskilt ofta och nu inte haft på evighetersevighet. Och som av en slump hade jag dem på mig för exakt två år sedan också. Se på fan.

Jag kan också berätta att jag för ett år sedan var på väg till Sverige för att sova en natt i Stockholm innan jag skulle hoppa på flyget till Lissabon. Åååå vad jag hade önskat att jag kunde timewarpat mig tillbaks dit.

Tillfälligt (?) glasögonorm

Under en längre tid har jag haft lite problem med min syn. På kvällen, efter en hel dag framför datorn och mobilen, har jag haft svårt att fokusera på både långt och nära håll och har haft en grumlig syn som inte gått att gnugga bort. I dag var jag äntligen till optikern för att kolla upp det.
Jäklar vilken bra optiker det var. Hon var noggrann och utredde allt tänkbart. Kollade förstås hur bra jag såg med de olika ögonen, hur bra de arbetade tillsammans, djupseendet, eventuella brytningsfel, hur bra jag såg kontraster och så vidare. Höll på i säkert 45 minuter och gjorde olika tester.

Det hon konstaterade var att jag har ett litet brytningsfel på mina ögon. 0,25 i ”styrka” och det är så litet att jag knappt märker det och inte behöver korrigera det. Däremot hade jag inget vanligt synfel. Eventuellt ett pyttelitet där också (+0,25) men fortfarande inget som gör att jag behöver glasögon.
Trots det fick jag låna ett par glasögon med styrka +1 som jag ska testa i några veckor. Mina ögon verkar nämligen typ låsa sig när jag längre tider sitter och stirrar på något på nära håll. Typ som när jag surfar på mobilen eller läser en bok. Därför ska jag ha glasögonen när jag gör just det, för att testa om det där grumliga försvinner. Som avlastning för ögonen liksom. Jag ska också testa om det hjälper när jag sitter vid datorn, där jag fokuserar på något en armlängd bort.

Efter några veckors test ska jag komma tillbaka och säga hur det känns. Hjälper det inte så hjälper det inte, men hon tyckte att det var värt att testa.

Och ja, så här ser låneglasögonen ut. Jag vet inte jag, men jag tycker att jag ser ut som en lärare. Inte för att bågarna egentligen har något fel, men det är inte den modellen jag skulle ha valt själv.
Det positiva med att jag hur det än går inte behöver starka glasögon är att jag kan köpa ”mackglasögon”, som optikern kallade de. De finns ju i alla möjliga olika modeller och former för typ inga pengar alls.

tisdag, mars 18, 2014

På bättringsvägen

Lilla katten är fortfarande inte helt bra. Men hon är på bättringsvägen.
A var till veterinären i dag och de konstaterade precis samma sak som vi gjort – att det inte finns så mycket mer att göra än låta det ta tid. Känns i alla fall gött att dubbelkolla det igen. Är ju inte roligt att se henne hoppa runt på tre ben.
I dag var hon dock ovanligt rörlig. Hon stödde ganska mycket på den sjuka tassen och verkade vara vid ovanligt gott mod.

måndag, mars 17, 2014

Och mitt hjärta går sönder

Katten Elsa har skadat tassen. Hon kom in och haltade i torsdags efter att hon hade varit ute en liten stund. Och haltandet blev värre och värre så vi åkte på jourtid till veterinären för att kolla upp vad som kan vara fel.
Hon konstaterade att det inte verkade brutet eller att Elsa varit i slagsmål. Troligtvis var det en mjukdelsskada, något i ena leden.

Vi fick smärtstillande som vi ska ge henne och order om att försöka hålla henne så stilla som möjligt. 
Lättare sagt än gjort förstås. I lördags hoppade hon ner från ena fåtöljens ryggstöd, landade tokigt och gnydde till. Och så började hon halta mer. I går när vi skulle ge henne medicin kämpade hon emot så mycket att vi kom åt hennes sjuka tass med följden att hon knappt ville stöda på den igen.

Och mitt hjärta gör så ont. Vad kan man göra för att det ska bli bra? Det är så hemskt när hon hoppar runt på tre ben och ser så ynklig ut. Lilla Elsa. 
A ska nog ta henne till veterinären i dag igen. Om hon inte hade blivit bättre efter fyra dagar skulle vi nämligen höra av oss. Hoppas på mirakel.

torsdag, mars 13, 2014

Men lite värmländska pratar jag väl ändå?

Jobbet har förändrat hemsidan nyligen och inför det bad de en grafiker göra en fin video som skulle beskriva vad syftet är. Och för att filmen skulle fungera behövde de någon som skulle berätta vad syftet är.
Och ja, det blev jag. Eftersom jag inte ”pratar så mycket åländska” eller ”egentligen inte har någon dialekt” som vd och chefredaktören sa för att få mig att ställa upp.
Och så här blev det.
)
Så, så där pratar jag. Lite tillgjort då förstås eftersom man inte kan låta hur kocko som helst när man läser in sånt här. Men annars.

onsdag, mars 12, 2014

Och så är det det här med prioriteringar och beslut i vanlig ordning. Ska vi måla vardagsrummet vitt? Ska vi spara den inköpta färgen till torpet i stället? Har vi råd att måla allt där sen? Och kan jag köpa en dyr stege som behövs för att kunna byta brädfodring?
Ska vi köpa den blåa soffan som vi båda blev kära i? Tusen euro bara så där när vi har en soffa som fungerar. Vad gör vi med den om vi bestämmer oss för att plugga i ett halvår och bor i fjärdehandslägenheter ett tag? Ställer den i kalla torpet? Tänk om den blir förstörd.

Plugga förresten, ska vi det? Riva upp allt och säga upp lägenhet. Och hitta ny bostad. Och var? Vilka städer är ens aktuella? Och är det rätt att göra nu?  Eller ska vi vänta? Till senare. Eller är det för sent senare? När jag är ännu äldre, ännu mer tudelad mellan att rota mig och leva livet. När alternativet rota mig kanske är på bäst före-dagen.

Och ska jag göra av med alla besparingar nu om vi bestämmer oss för att plugga? Och ny säng vill vi också ha. Ska vi köpa det i stället för en soffa? Vad ska vi göra, hur ska vi prioritera?
Åh vad jag hatar beslutsångesten. Åh vad jag hatar att inte ha rätt svar. Att inte veta.

Samtidigt tror jag att jag skulle behöva reda upp mig själv. Jag mår inte så där super egentligen. Inga stora issues men en jävligt kass självkänsla som liksom aldrig vill släppa. Och negativa tankar som jag aldrig kommer ur riktigt. Svårt det där med invanda beteenden.

Äsch. Nu måste jag sova. Tror hjärnan är lite klarare, lite bättre i morgon.

tisdag, mars 11, 2014

Helgen när våren kom

Flera år i rad blev det riktigt sommarväder först den veckan då mamma och pappa kom och hälsade på. Den här gången verkade våren komma med dem.
På lördag morgon åkte jag och A ut till torpet eftersom mamma och pappa skulle komma med färjan där.
Vi hade lagat en västerbottenpaj med fikon- och päronsalsa som vi alla fyra glupskt satte i oss i torpköket.
Efter det gick vi ut. Vinden hade mojnat en aning och vi slet fram de fina utestolarna som fanns på torpet och drack kaffe och åt wienerbröd i solen. Underbart! Första fikan utomhus i år tror jag.
Sedan ville mamma och pappa se lite av omgivningarna så vi åkte runt lite. Besökte bland annat en kanonfin badplats som ligger några kilometer från torpet. Trots att det blåste lite kändes det ganska varmt. Hade inte ens vantar på mig.
Och så hittade jag min först tussilago också. Det är ett vårtecken om något!


måndag, mars 10, 2014

Födelsedag nummer 33

I dag har varit en sån bra dag att jag funderar på att fylla år i morgon också.

fredag, mars 07, 2014

Och så här botar man ångesten






A vet fasen hur man botar åldersångesten.

Det här ger mig ångest i alla fall

Herregud. Jag fyller 33 år på måndag. 33. Det är ju asgammalt. Eller ja, allt är relativt förstås men om jag jämför med låt säga mina föräldrar så var de vid den åldern trebarnsföräldrar med villa i trevlig förort till mellanstor stad.
Eller om man jämför med Jesus, som min kollega Petter sa. Han ska ju ha dött på korset 33 år gammal. Vad hade inte han uppnått innan dess liksom? Om man får tro berättelserna hade han gjort vatten till vin, gått på vatten (eller vin?), delat bröd med flera tusen personer och så vidare.

Själv har jag liksom inte gjort så mycket. Inte så mycket alls. Eller ja, typ ingenting. Jag har inte uppnått något.
Jag har ju liksom inte ens lyckats ta hand om mig själv på ett tillfredsställande sätt. Jag är inte ens stabil ännu. Skakigt psyke med enorm beslutsångest. Och med en kropp som jag inte heller lyckas ta hand om.
33 år gammal och har inte gjort ett skit av mitt liv. Nej, nu fick jag faktiskt åldersångest.

Min lilla materialist

Jag har ju inte handlat särskilt mycket alls till mig själv eller till mitt hem sedan jag separerade från mitt ex för ... ja länge sedan. Dels på grund av ekonomi, dels på grund av att jag känt att jag inte behövt.
Men nu verkar något ha hänt. Jag vill, som synes i förra inlägget, ha nytt nytt nytt. Hela tiden.
Förutom ny soffa och ny tavla vill jag ha en ny lite mindre säng och har funderat på en ny bil. I helgen när mamma och pappa kommer har de dessutom med sig en ny sittpall som jag beordrat dem att köpa i Sverige åt mig. Jag är också sugen på att köpa nytt porslin.

Det här känns jättekonstigt. Jag brukar inte vara hagalen och brukar sällan ha önskelista på nya grejer som jag vill köpa. Det känns så ovant och ja, läskigt. Jag är nästan lite rädd för den här materialisten som bor inom mig.

onsdag, mars 05, 2014

In med det nya

Det kan vara våren som gör det, men oavsett så är jag grymt sugen på att göra om hemma. Måla om alla väggar i lägenheten typ. Vrida runt allt i hela lägenheten, slänga ut lite möbler och in lite nytt. Eller göra någonting. Något nytt.

Bland annat är jag sugen på att slänga ut den fula gamla soffan som jag köpte 2004. Den är visserligen fortfarande i okej skick, alltså det går att sitta i den utan att man får ont i röven, men jag är trött på den. Och ena katten har rivit loss en del trådar som hänger och ser fula ut.
Jag skulle till exempel hellre vilja ha en sådan här soffa som jag såg i en annons från Mio häromdagen. En blå. Jag som inte ens gillar blått. Men den här gillade jag. Mycket.

Och så snubblade jag över den här otroligt fina tavlan på Instagram. Till specialpris just nu. Från Isa Form. Den ska jag i alla fall köpa. Därmed basta.

tisdag, mars 04, 2014

Önskelista

Jag fyller år snart och har för en gång skull en önskelista. Önskar mig nämligen en del konkreta saker. Saker jag vill och behöver ha. Och som jag tänker köpa till mig själv om jag inte får dem. Typ det här:

• En pastamaskin.
• En häftapparat som är så där stark att man kan häfta i trä till exempel.
• Boken Sy! Urban Collection av Jenny Hellström.
• Lyxmat typ tryffel och sånt gött.
• Snygga vardagskläder. Gärna med en liten twist.
• Örhängen som känns 20-tal. Alltså sådana som typ de här med stora färgade stenar. Typ som de alltså.
• Boken Tio lektioner i matlagning av Lotta Lundgren.
• Nya skinnhandskar. Behöver ej vara äkta eftersom jag har en förmåga att tappa bort dem.
• Vad som helst till torpet. Praktiska grejer typ en grep eller en vedkorg eller bara snygga grejer som retrotallrikar eller så. Eller ja! Presentkort på Byggvaruhuset tas också tacksamt emot. Lär bli stamkund där så småningom.

Det var väl det. Tack på förhand och så vidare.
Hehe.

Mer än tre veckor

Fick frågan hur länge jag varit rökfri och var tvungen att titta i bloggen när jag egentligen slutade. Det borde ha varit den 9 februari som jag tog min sista cigg. Någon gång mitt i dan, för jag rökte då på förmiddagen hemma hos A:s mamma.
Jag tog också ett bloss i fredags på en fest. Ett bloss. Smakade inte så gott och jag ville mest påminna mig själv varför jag egentligen slutade. Dumt, jag vet. Särskilt när jag var extra röksugen hela lördagen.

Men annars har det gått riktigt bra. Lider inte alls av att inte röka. Njuter snarare av att kunna leva utan att hela tiden beräkna hur mycket cigg jag har med mig och planera inköp så att jag aldrig ska behöva vara utan. För det är fasen så begränsande. Och jag gillar inte saker som begränsar mig. Så ja, nu är jag fri!

söndag, mars 02, 2014

Rostade mackor kan vara döden

Plötsligt kom det en fantasilukt av rostade mackor i min näsa. Jag sa det till A som genast agerade som man tydligen ska:

"Va? Det är ju ett tecken på stroke! Vad har jag för färg på ögonen? Vad heter våra katter? Lyft armen ovanför huvudet. Vad är det för dag? Bra, du klarar dig nog."

Jaha. Så nu får jag inte känna fantasidofter hur som helst längre. Rostade mackor kan tydligen betyda stroke.
(Men det luktar fortfarande.)

lördag, mars 01, 2014

Precis vad man vill ha när man kommer hem från jobbet!

Perspektiv

Jag åt nyss lunch framför datorn på jobbet och blev plötsligt noll sugen på att fortsätta jobba. Följde nämligen DN:s liverapportering från Ukraina.
Här sitter jag och skriver triviala grejer när det just nu är på väg att bli ett tredje världskrig. Det som pågår i Ukraina just nu är inte bra. Inte inte bra.

Äntligen mars

Jag har alltid haft november som min hatmånad. Ni vet en sån månad då man helst vill gräva ner sig eller transporteras till sydligare breddgrader. November är när all grönska dör, regnet häller ner, det börjar bli mörkare och mörkare och ja, inte så mycket är roligt.

A har å andra sidan alltid hävdat att februari är snäppet värre. November har ändå december framför sig när folk kommer hem och firar jul och man umgås och i största allmänhet mår okej. Januari börjar det återigen bli bistert och när februari kommer är man så mätt på den där bisterheten att man vill spy. Det tar liksom aldrig slut. Det gråa som kom i november bara fortsätter och fortsätter utan någon synlig ända.

Och jag har den här februari börjat hålla med honom. Fy fan vad den har varit dålig.
Jag har varit trött hela tiden, jag har dragit på mig konstiga jobbiga sjukdomar som gjort mig ännu tröttare, jag har varit låg mentalt och känt mig ensam, jag och A har väl aldrig någonsin bråkat så mycket tidigare och till på det utsatte vi oss för provet att sluta röka. Och dessutom har det typ aldrig varit sol. Wiho, eller vad man säger.

Glädjen i dag är därför extrem. Extrem! Nu är det mars och därmed kan det värsta vara över. Nu är det ju faktiskt alldeles snart vår på riktigt.