torsdag, maj 31, 2012

Surfar på endorfiner

Vill man lyssna på en bra låt och få skön feeling i magen ska man lyssna på den här låten av Korallreven. Vill man inte det tycker jag att man ska lyssna ändå.

Bara en sak som har betydelse

Skit samma att jag har sjukt stressigt på jobbet, jobbar kvällspass och stressar hemma på förmiddagen. I dag kan nämligen ingenting, på riktigt INGENTING, få mig på dåligt humör.
I dag har jag fått LÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖN!

tisdag, maj 29, 2012

Ironiskt

En av de vanligaste sökfraserna till bloggen är fortfarande ”Hur håller jag liv i ett långt förhållande?”
Som att jag skulle kunna ge några råd i saken ...

Tur. Massa tur.

Ibland slår det mig att det var ren tur att jag lyckades. Lyckades hitta A (eller om han hittade mig?) här på lilla ön. Någon som jag klickar med på så många plan och som jag gillar genuint.
Och dessutom hittade jag honom så snabbt. På ett sådant okomplicerat sätt. Jag letade liksom inte ens efter någon som han, eller efter någon över huvud taget egentligen. Bara pang bom, så blev vi kompisar och träffades ute på helgerna, mer och mer i veckorna och nu då, nu är vi tillsammans mest hela tiden.
Och det lustiga är, är att det känns som att han alltid funnits i mitt liv. Som att jag känt honom i evigheter fast det bara är fyra månader. Ja, jävlar vilken tur jag hade.

måndag, maj 28, 2012

Burn motherfucker, burn

Om jag säger så här: Aj. Är det tydligt nog?

söndag, maj 27, 2012

Och så hämtade jag katten också

Glömde bort en sak. Jag var på promenad två tre kvarter bort och hämtade hem min rymling till katt också.
I morse ringde en tjej och sa att min katt var där. Katten drog hemifrån i går kväll och kom aldrig tillbaka. I stället blev hon hos tjejen och hennes familj och till natten kom hon in och tittade på schlager.

Min katt är alltså tydligen schlagerfantast och var mycket mycket besviken på att jag ignorerade faktumet att det var det på tv i går.
Men nu är vi vänner igen. Och jag hoppas att hon inte får för sig att rymma hemifrån igen.
(Hoppas kan jag ju alltid göra i alla fall, även om jag vet hur hon är ...)

Bästa söndagen, någonsin tror jag

Sovmorgon. Frukost med gott bröd. Vatten med lime och ingefära ute i solen och historiskt quiz. Iklädd bara linne och shorts.
Biltur genom skön miljö och hem till A:s familj. Kaffe, rabarberpaj och flädersaft mellan enarna och sol på näsan.

Promenad på gammal igenväxt väg, hittade idyllhuset och såg på rådjuret som betade i dess trädgård.
Ner till vattnet och knyta av skorna. Plaska fötterna i vattenbrynet och plocka snäckor.
Promenad tillbaka via den största häggen och olovligt bryta av en kvist för att ta med doften hem.

Hem och äta god middag vid utemöblerna. Sedan bilfärd tvärs över Åland och kaffe på altanen hos fina vännen. Prat och barfotavandring i det mjuka gräset.
Hem och hög på livet. Ork och energi och känslan av att vara frisk. Reda upp hela arbetsrummet och hänga lampa och tavlor.

Te och smörgås framför dokumentär och nu. Nu ligger jag bara på soffan och njuter av vad som kan vara den bästa söndagen. Någonsin faktiskt.

torsdag, maj 24, 2012

Lite sömn men ändå pigg

Trots att det inte blir mycket sömn när kvällarna är ljusa och ljumma så vaknar jag piggare än jag gjort på länge.
Det här med att vara frisk, det är grejer det!

onsdag, maj 23, 2012

Hej fattigdom!

Om jag inte hade haft några svenska stackars kronor i min plånbok hade jag haft fyra euro att leva på resten av månaden.
Nej men hej vad livet är rosaskimrande och härligt!

tisdag, maj 22, 2012

Inte frisk, men inte sjuk i alla fall

Onsdag förra veckan hände något med min hals. Hostan liksom tog sig någonstans och slemmet började lätta.
Sedan dess har jag visserligen fortsatt hosta slem, snutit mig alldeles för många gånger och haft lite tryckande huvudvärk från bihålorna. Men. MEN! Jag känner mig friskare. Inte frisk men friskare. Inte lika öööööh i huvudet längre, det går liksom att tänka utan att känna sig som ett dumhuvud.

Jag vet att ni troligtvis bryr er noll, men för mig är det här revolutionerande! Efter två tre månader med asförkylning är jag på väg att bli frisk. Fattar ni, frisk!
Och fuck ödet om du tycker att jag jinxar det här. Jag är så glad att jag ärligt talat skiter i det just nu.

Lyckan kommer

Det är klart att jag har dåliga dagar. Dagar när jag tänker på allt som inte blev. Men de dagarna kommer allt mer sällan nuförtiden, och jag har hamnat i något slags rätt gött normaltillstånd i stället.
Och när jag tänker efter, känner efter där inne, så är jag lycklig. Inte sådär att jag tar tjollahoppskutt varje steg jag tar eller jämt är superüber glad hela tiden, men så där att det finns en genuin känsla av lycka inne i mig. Jag har det rätt bra. Jag mår rätt bra. I mig själv.

Och sakta men säkert hittar jag vägen. Det krävs visserligen omvägar via alldeles för många shots på krogen, ohälsosamt leverne, många cigaretter och ett rätt barnsligt beteende. Det hör liksom till resan, jag behöver trampa kring bland ytterligheterna för att till slut hitta den väg som passar mig, som är jag.
Men sakta men säkert börjar jag treva längs rätt väg, lära känna mig själv på riktigt. Den Matilda som är jag, som tänker göra som hon vill. Den Matilda som faktiskt har drömmar och mål, men har tappat bort dem på vägen. Nu gäller det bara att hitta dem och mig själv igen.
Och vet ni, jag tror att jag är något på spåren.

måndag, maj 21, 2012

Det bästa

Somnar till gitarrspel från vardagsrummet. Kan faktiskt inte ha det särskilt mycket bättre än precis just så här.

söndag, maj 20, 2012

Home sweet home

Jo men alltså. Det finns fortfarande inget som går upp mot hemma.
Min säng, min katt, mitt liv.

Porsche

När jag var liten ville jag ha en Porsche 911. Och ja, jag kan tänka mig en 70-talare än i dag.


Speglar mig i glansen lite och låtsas att det är min.

Hemma

Saknar ibland (eller allt som oftast egentligen) hemhemma. Även om det aldrig kommer att bli som det en gång var. Men det finns nåt här. Något speciellt. Något genuint. Något som ger så mycket positiv nostalgi att det är svårt att blunda för det.

Och när Åland inte är hemma på riktigt samma vis längre så känns hemhemma så mycket mer hemma.
Luddigt? Ja. Men det är det bästa sättet jag kan förklara det på med ett stort glas vin i kroppen och syskonbarnskramar i själen. Jag saknar det helt enkelt.

torsdag, maj 17, 2012

Längt längt

I morgon gör jag en kortvisit i Svedala. Ska hemhem och hälsa på familjen och det senaste lilla tillskottet. Kommer att bli intensivt när jag ska hinna med allt på bara en helg, men det är det värt.
Längtar grymt mycket efter familjen och i synnerhet efter systrarna just nu.

Holy fuck


Den här låten fick mig partyparty i går kväll. I dag får den mig att jobba effektivt på jobbet. Bra låt som funkar till det mesta tydligen. *Tips tips*.

onsdag, maj 16, 2012

Vad jag gör hela dagarna

Den senaste tiden i mitt liv har sett ut så här.

Först var jag på 30-årskalas när en av mina bästa vänner fyllde år. Hon bjöd på stort kalas med bål och glitter på borden. Och en grymt god efterrätt!

På kalaset märkte vi att det fanns en trend. Gröna ringar i plast. Grodan är Melis, den andra min. Min hand är alltså den som har vinda och sneda fingrar efter ungdomens handbollsspelande.

En annan dag myste jag för mig själv med öl och turkisk peppar.

Sedan blev jag sjuk. Igen. Botade på alla sätt och vis jag kom på.

När jag var sjuk låg jag mest i sängen. Eller så lekte jag med katterna.

Eller lekte med A.

Som tur är kom våren, vilket bara det gjorde mig lite friskare och på lite bättre humör!

Började till och med skratta igen. Hittade roliga saker på internet till exempel – en ort i närheten av min hembygd med ett väldigt otippat namn.

Och så skrattade jag så att jag kiknade åt att A lekte ”dra streck mellan prickarna” på min mage.

Och sedan var jag till och med så pigg att jag lagade mat. God, god mat. Grillade grönsaker + grillad kyckling till vänster och sallad med rostade rotsaker och chevré till höger.

Och så ångest på det

Sjukdomen som jag dragits med så länge har inte bara gjort att mitt sociala liv har blivit sjukt lidande. Även jobbet lider.
För det första har jag varit sjuk i så många omgångar att arbetstid som var avsatt för vissa arbeten liksom poff försvann. Är jag inte på jobbet är det svårt att jobba, kort sagt.
Och för det andra är jag inte lika kvicktänkt när jag har en liten släng feber och tryckande huvudvärk från snoret i bihålorna (som jag faktiskt fortfarande dras med). Eller för den delen lika kreativ. Något som skulle ta två timmar att skriva normalt tar nu fyra timmar att skriva typ.

Därför ligger jag efter med jobb. Häromdagen skrev jag ut en intervju jag gjorde för en månad sedan. Och då jobbar jag på DAGStidning!
Dessutom har jag glömt bort jobb som jag lovat att göra – hej goddag yxskaft – och har därmed massor med saker som ligger ogjorda. Och det ger mig en klump i magen. Stress som påverkar mig negativt eftersom jag aldrig kommer ikapp tidsmässigt. Jag måste ju göra flera saker än bara ett eller två jobb per dag, nyheter måste ju skrivas hela tiden. Så på det gamla bagaget tillkommer nya saker varje dag.

Jag funderade till och med på att gå in till jobbet på min lediga dag häromdagen för att sätta mig och jobba undan skiten. Men jag orkade inte. Jag är för ofrisk för att inte ta mig tid till att vila.
Och dessutom började jag fundera på varför jag egentligen borde göra det? Varför ska jag jobba på lediga dagar för att täcka upp för vi egentligen är för få på jobbet? Om jag bara hade fått tid att göra undan det som ligger i bagaget och inte påbörja nya jobb hade allt varit klart sedan länge. Men några sådana marginaler finns inte.
I stället leder det till att jag har ångest över ogjort jobb och dessutom har dåligt samvete för att jag har varit sjuk. Känns som att det inte gör mig friskare snabbare direkt.

Strandhus på engelska

Meddelande till omvärlden:
I dag (eller om det var från och med i går egentligen) finns Beach House nya skiva Bloom till försäljning. Och på Spotify förstås: http://spoti.fi/J3Sheg
Det här är bra musik, så jag tycker att ni ska lyssna. Ett smakprov:
Deras Myth, första singeln från plattan. Så skön!

tisdag, maj 15, 2012

Opossom


Den här musiken är sjukt bra och dessutom effektiv att arbeta till. Deras fyra (tre och en halv egentligen) hittills släppta singlar har snurrat om och om och om i mina hörlurar i dag. Opossom heter bandet och består bland annat av en av bröderna i Mint Chicks. (Den andra brodern bildade för övrigt Unknown Mortal Orchestra som också är ett grymt bra band.) Den 1 juni släpps albumet. Ser fram emot det!

Eller så får jag låsa in mig

Om Åsas kur inte fungerar har min kollega en annan ordination:

”Lås in dig hemma i två veckor. Gå inte utanför dörren och ha inga besök. Då kanske ditt immunförsvar kan återhämta sig och du utsätter dig inte för nya virus.”

Ja men det lät ju jätteroligt! Ungefär lika roligt som att dö.

Nu ska jag bli pigg

Åsa har tvingat på mig en sån här grej. Mat i flytande form.
Eller ja, det är egentligen någon form av proteinpulver med antioxidanter, vitaminer och annat krafs. Tanken är att jag ska äta det som komplement till min vanliga kost för att Åsa tycker att jag ska bli frisk. Hon, precis som jag, har ledsnat på att jag drar på mig allt skit som finns i omlopp och dessutom aldrig verkar bli fri från dem.

Första gången jag testar nu. Kör det som mellanmål den här gången, då mitt blodsocker är som lägst. Får se hur hungrig jag är till middagen sen bara ... Jag äter ju liksom inte lite mat annars så att utöka med en massa extra på det blir kanske för mycket? Så att jag blir spymätt. Nåja, vi får se. Min ämnesomsättning är ju störd som fan, så högst troligtvis händer inte ett skit.

fredag, maj 11, 2012

Intressen

Måste man ha ett intresse? En hobby?
Kan det inte räcka med att bara vara jag, all inclusive, som är lite lagomt intresserad av allt möjligt?

Allt jag vill göra

Den senaste tidens sjukdom har gjort att jag liksom inte orkat med livet. På något sätt.
Jag har inte träffat mina vänner och det känns som att jag är sämst på att höra av mig. Men orken har inte funnits. Och på kvällarna när A har kommit hem till mig har jag varit världens tråkigaste sällskap då jag legat i sängen alternativt i soffan och inte orkat hitta på någonting.

Hemmet förfaller också. Jag har inte orkat ta tag i saker som behöver göras. Eller saker jag vill göra. Ramarna på min fotovägg gapar fortfarande tomma, jeansen som behöver sys in är fortfarande oinsydda och så vidare. Och om inte A helt spontant dammsugit hemma hos mig i går tror jag att golvet hade krupit i väg, eftersom det började likna någon form av biologisk massa.

Och det värsta är att det dåliga samvetet och röran får mig att må ännu sämre.
Det är så mycket jag vill göra. Så mycket jag vill ha ork till att göra. Kan jag inte bara få bli pigg och frisk igen?

(Ja, jag ska sluta tjata om min sjukdom. Snart.)

torsdag, maj 10, 2012

Återuppstånden

I dag är jag tillbaka på jobbet igen. Jag borde dock inte vara tillbaka på jobbet igen.
Men. Här är jag. Inte levande, men återuppstånden med ena benet kvar i graven. Härliga tider!

onsdag, maj 09, 2012

Våfflor

I flera dagar har jag varit sugen på våfflor och i dag bestämde jag mig för att äntligen göra det.


Det var dock inte så lätt. De fastnade i våffeljärnet och det var ett rent helvete att få dem hela. På typ fjärde försöket lyckades vi tillslut.


Fick ihop tio hela fina, perfekt gräddade våfflor.


Som vi svullade med grädde och hallonsylt.
Helt klart värt allt besvär och alla svordomar. Grymt gott!

Handlar inte allt om sex egentligen?

Jag tror att vi människor egentligen bara bryr oss om en sak: Att ligga och föröka oss. Det känns som att alla val vi gör hoppas vi innerst inne ska leda till just sex.
Okej. En hel del gör vi visserligen för vår egen del och för vårt eget välbefinnandes skull, men i mångt och mycket handlar allt om att ligga.

En del vill ha makt och det tror jag är för att bli mer attraktiv för andra = man får ligga.
Man klär sig fint för ens eget välbefinnandes skull, men också för att bli attraktiv = man får ligga.
Rätt kassa exempel, men om vi säger så här: Folk vill helt enkelt visa sig från sina bästa sidor hela tiden – yrkesval, utseende, personlighet – i hopp om att få ligga.

Det här är i alla fall en tes jag arbetar utifrån och jag tror att det kan ligga en del bakom det faktiskt. Att det är något i ”vår natur”. Vi vill ju hitta en partner och de flesta vill också skaffa barn någon gång.
Därför tror jag att det kan finnas en drift inne hos oss som styr de flesta beslut vi fattar. Driften att få ligga.

Eller är jag helt ute och cyklar? Jag har ju trots allt feber ...

Rysk ironi

Att kalla faktumet att Vladimir Putin tillträder som Rysslands president för "regimskifte" är faktiskt ganska roligt.
Som att han inte styrt landet de senaste åren ändå.

tisdag, maj 08, 2012

Virusskit

Är fortfarande sjuk. Sjuk så inåt till och med. Var till sjukhuset i fredags och tog halsprov - visade ingenting. Var till sjukhuset i dag och kollade lungorna - visade ingenting.
Det de kunde konstatera bägge gånger är att jag dragit på mig nåt envist virus som liksom satt sig överallt.

Har ont i öronen och lock för dem, har bihålorna fulla med snor och därmed rinnande näsa och ständig tryckande huvudvärk, har ont i halsen och ont i lungorna. När jag andas liksom rosslar det av slemmet som rör sig upp och ner längs luftstrupen. För att inte tala om hostan. Fy fan!

Kort sammanfattat mår jag alltså skit och kan varken andas genom näsan eller munnen. Tror jag har feber också.
Är så fruktansvärt less på det här nu. I morse kände jag sån hopplöshet att jag bara ville gråta.

Just nu önskar jag bara en enda sak: Att bli frisk!
Om gud, Shiva, Oden, ödet eller vem som nu bestämmer kan fixa det lovar jag att aldrig mer önska mig något. Så gärna vill jag bli frisk och bli mig själv igen.
Kan du fixa det? Pretty please?

måndag, maj 07, 2012

Gårdagen

Vakna, hosta lungorna ur mig. Äta frukost, hosta hosta hosta, somna.
Sova en timme, vakna, hosta, laga middag. Hosta hosta hosta.
Äta. Somna på soffan i tre timmar. Vakna, hosta lungorna ur mig och gå och lägga mig i sängen för natten.

Samma procedur i dag, antar jag. Hemma från jobbet med feber och hostan från underjorden.
Nu ska jag sova lite till.

fredag, maj 04, 2012

Och ett glädjeskutt på det

Ta-ta-da! Jag är, tro det eller ej, sjuk igen!
I tre dagar fick jag i alla fall känna mig pigg och kry innan skiten kom tillbaka igen. Den här gången i full kraft i halsen. Host och slem och äckelpäckel. Och på toppen en släng feber.
Nu börjar jag snart sluta skämta om att skjuta mig själv och gör det på riktigt.

torsdag, maj 03, 2012

Frågan får svar!

Häromdagen frågade jag vad det var som lockade folk att vilja ha kriminella män. På TV3 just nu är det en dokumentär som behandlar just det ämnet. Intressant! Kolla vettja!

Tips på billig mat, tack!

Jag hämtade min bil från verkstaden i går. Wiho!
Jag hämtade också räkningen från verkstaden i går. Inte så mycket wiho!
Bilar är dyra kan jag konstatera, i synnerhet när de inte startar. Och jag var beredd på kostnaden men det svider ändå.

Därför kommer maj att vara en lika fattig månad som april var. Vilket innebär snåla snåla snåla. Inte många öl på uteserveringar denna månaden som A krasst konstaterade.
Skulle därför behöva hjälp med tips på god och billig mat. Alla tips tas tacksamt emot eftersom min fantasi på billig mat är så gott som uttömd.

Har hittills lagat:
Havregrynsgröt
Potatis- och purjolökssoppa
Nudlar
Chili con carne
Jordärtskockssoppa
Pasta + kylskåpsrensningspastasås
Pannkakor
Rotfrukter i ugn med ost
Grönsakssoppa
Omelett
Böngryta och ris

Så har ni några tips på något mer jag kan laga? Det bör vara billigt och gott och det är ingen nackdel om det är vegetariskt. Hjälp en fattig krake!

Öva framför spegeln?

Fan, om man skulle ta och bli lite mer självgod? Tro på sig själv lite mer, i stället för att ständigt klanka ner på sig själv.
Jag tänkte börja nu: Jag är bra!

Ibland.

Fan. Det går ju inte.

Rekordsnooze

I morse snoozade jag i en timme och tjugo minuter. Tur som tusan att jag bara behöver klä på mig och gå de tre minutrarna till jobbet.
Älskar att bo i stan!

onsdag, maj 02, 2012

Jag är faktiskt vuxen

Jag är 31 år. Jag har bott hemifrån i elva år. Jag har haft en stadig inkomst lika länge, med undantag från när jag studerade. Jag har haft en fast anställning i sex år. Jag tjänar ganska bra. Jag har bott i flera olika lägenheter. Jag har husdjur som hittills inte har svält ihjäl. Jag har själv hittills heller inte svält ihjäl. Jag har ett fint och ordnat hem. Jag har ägt en bil i nio år. Jag har betalat alla mina räkningar och har hittills aldrig haft en betalningsanmärkning. Jag har banklån. Jag har bott i hus med trädgård och allt som kommer med ett hus. Jag har rett upp alla personliga problem jag hittills har haft.
Jag har kort sammanfattat skött mig själv och stått på egna ben i många år. Och faktiskt skött det med bravur om jag får säga det själv.

Ändå är min mamma (med flera) så orolig över mig, mitt mående och hur det går för mig nu efter separationen att hon till och med på sin semester går runt och tänker på mig.
Och jag vet att det är av kärlek och att hon verkligen bara vill mig väl. Jag vet det. Men ändå. Ändå! Jag är faktiskt vuxen. Jag klarar mig bra. Jag överlever. Jag mår inte ens dåligt. Livet går vidare liksom och jag mår i ärlighetens namn bättre nu än jag har gjort på flera år. Det finns liksom inget att oro sig för. Ingenting!

Och hela situationen irriterar mig något fruktansvärt. Att tilltron till mig plötsligt inte finns, att jag tydligen inte är kapabel att sköta mitt eget liv, ta hand om mig själv och veta vad som är bäst för mig. Som att jag plötsligt har jag blivit 16 år gammal och oansvarig.
Men mamma, jag är faktiskt vuxen och kapabel att både känna känslor och ta hand om mig själv.

Ibland undrar jag vem det egentligen är som har tagit den här separationen hårdast, för det verkar inte vara jag eller mitt ex.

Bildbomb!

Åsa frågade häromdagen var alla bilder på bloggen hade tagit vägen. Svaret på den frågan är enkel: Jag fotar typ ingenting för tillfället. Utom lite med mobilen.
Bjuder därmed på en bildkavalkad med mobilbilder föreställandes det jag gjort den senaste tiden:

En kall torsdagskväll var jag på fotbollspremiär. IFK Mariehamn mot KuPS. Matchen började riktigt spännande med en ganska händelserik första halvlek. Resten var ett enda långt sömnpiller. 1–1 blev resultatet.

På jobbet har vi hunnit starta krig. Vi som dricker svenskt kaffe mot de som dricker finskt blaskigt krigskaffe. En morgon hade foto-J gjort en kupp och förfinskat hela svenska kaffeklubbens kaffekoppar. Hmpf.

En annan dag var jag på Ålands journalisters vårmöte. Där utsågs årets journalist (inte jag, nej) och så fick vi god – och framförallt gratis – mat. Fint!

Och så har jag lagat vansinnigt god mat. En helt vanlig vardag gjorde jag och A rödbetor med chèvre, valnötter, pinjenötter, honung och ruccola. Det var precis så vansinnigt gott som det låter!

Vi lagade också gratinerad fänkål. Med grädde och västerbottenost. Skulle jag lätt kunna äta varje dag hela livet.

Och i går åkte ett gäng till ett bollfort och ”spelade” lite fotboll. Jag var kung! Eller kanske inte. Men mål lyckades jag göra i alla fall.

Ett halvår senare

Exet ringde i går och sa att han rensat källaren. Han hittade några till saker som var mina som han tänkte ta med till mig när han kommer med utebordet och sommardäcken till min bil.
När han har lämnat allt det borde jag nu, ett halvår efter att vi separerat, inte ha en enda sak kvar i huset. Förutom en liten del av min själ då förstås. Den kommer alltid att sitta i de där väggarna.

Liftarens guide till ... mig?


En gång för en helhalv evighet sedan, eller rättare sagt 2007, gjorde jag ett slags personlighetstest på nätet där testet visade vilken bok man var mest lik. Jag blev liftarens guide till galaxen.
Sedan dess har jag gett mig fasen på att läsa den. Häromveckan hittade jag den i A:s bokhylla och stal helt sonika med den hem till mig och i går började jag läsa.
Efter typ tio sidor har jag redan skrattat högt flera gånger. Om boken är så rolig som den verkar är jag gärna den.

För övrigt berättade jag om testet för A och hans spontana kommentar var ”Men ja, det kan jag tänka mig! Du känns som Liftarens guide till galaxen”.
Sedan sa han att han hade läst den fem gånger. Måste ju vara bra betyg för mig.

tisdag, maj 01, 2012

Bara Valborg

I går fick jag för första gången riktig sommarkänsla. Efter jobbet packade jag marinerat kött, öl och vin och en extratröja i väskan och satte mig på cykeln. Det var varmt och soligt och längs med dikeskanterna kryllade det av vita, gula, lila, blå blommor. Som en explosion i det gröna frodiga gräset.

Väl på fina Valborgsfesten var det kollektiv matlagning på det där härliga viset. Knivar som skickades, fingrar som doppades och mat som grillades.
Vin och kött och öl och grillad hallomi och fetaoströra och couscoussallad, allt i en enda härlig mix.
Sedan plockades kubbspelet fram och vi skrattade som aldrig förr, kämpade och vann.

Och när festen var slut tog jag på mig extratröjan, tog lite färdkost i handen och cyklade hemåt igen, oavbrutet tjattrandes med A. I den varma ljumma sommarkvällen.
Eller nej. Där sist ljög jag. För jävlar vad kallt det var att cykla hem. Det var ju trots allt bara Valborg.