Saknar ibland (eller allt som oftast egentligen) hemhemma. Även om det aldrig kommer att bli som det en gång var. Men det finns nåt här. Något speciellt. Något genuint. Något som ger så mycket positiv nostalgi att det är svårt att blunda för det.
Och när Åland inte är hemma på riktigt samma vis längre så känns hemhemma så mycket mer hemma.
Luddigt? Ja. Men det är det bästa sättet jag kan förklara det på med ett stort glas vin i kroppen och syskonbarnskramar i själen. Jag saknar det helt enkelt.
2 kommentarer:
Åh, ja förstår att du längtar hemhem! Svårt de där...
Kram!
Det är svårt. Men den här gången grät jag i alla fall inte när jag lämnade staden.
Skicka en kommentar