Ibland slår det mig att det var ren tur att jag lyckades. Lyckades hitta A (eller om han hittade mig?) här på lilla ön. Någon som jag klickar med på så många plan och som jag gillar genuint.
Och dessutom hittade jag honom så snabbt. På ett sådant okomplicerat sätt. Jag letade liksom inte ens efter någon som han, eller efter någon över huvud taget egentligen. Bara pang bom, så blev vi kompisar och träffades ute på helgerna, mer och mer i veckorna och nu då, nu är vi tillsammans mest hela tiden.
Och det lustiga är, är att det känns som att han alltid funnits i mitt liv. Som att jag känt honom i evigheter fast det bara är fyra månader. Ja, jävlar vilken tur jag hade.
2 kommentarer:
Det är när man inte letar som man hittar det bästa ;D
Ja, det är väl kanske så det är.
Skicka en kommentar