torsdag, november 30, 2006

Skön musik

Nu igen! Jag har fastnat för en relativt ung kille som sjunger softa sånger nu igen! Denna gången är det James Morrison. Mjukt, lent och lätt att svälja. Perfekt i november.

Men i december (i morgon alltså) är det andra toner som gäller. T, bara två veckor kvar nu! Då jäklar blir det inget lättsmält längre!
R-e-d-h-o-t-c-h-i-l-i-p-e-p-p-e-r-s säger jag bara. Puh.

Nä ja e inte bitter...

Eller ok, lite bitter är jag kanske idag i alla fall.
Allt har gått skit på jobbet, har ont i skallen, bråkar med hunden, måste diska, gnäller på pojkvännen och så fick jag ingen ny mobil.
Stressade som en gris till jobbet i dag för att jag skulle kunna sluta halv fem och gå och köpa MIN mobil. Men nej. Loppo eller hur man nu säger slut på finska. Loppo förevigt också.
Men nä... ja e inte bitter. Alls.

Snart är jag pärlifierad

Pärlifiera = omvandla till ett pärlmönster.
Precis just det är på väg att hända i min skalle just nu.
Det är bara pärlor, pärlplattor, pärlsmycken, pärllådor, pärlpåsar och till och med pärlhöns i min skalle just nu.
Kan man inte få skriva något politiskt snart? Snälla redaktionschefen!
Annars blir jag pärlifierad. Jag lovar!

PS. Nån som är sugen på att göra pärlhalsband i helgen?

tisdag, november 28, 2006

Fikafundering

Hmm.. har ni tänkt på vad konstigt det är med de där som lever mitt i urskogen bara för sig själva utan någon anknytning till omvärlden. Isolerade i sin lilla bubbla.
T berättade om en dokumentär på fyran i går där alla gick som gorillor. Hur konstigt som helst!

Eller de där byarna mitt i ingenstans där det bor 50 personer som alla pratar "halbaloba" eller något annat konstigt hitta-på-språk. Jag menar, hur kan deras språk leva vidare när så få pratar det?
Och det konstigaste av allt är hur Discovery kan göra dokumentärer om dem och deras konstiga språk. Vem tolkar svaren när ingen annan pratar språket? Hittar de på vad de tror att de säger? Eller som T sa, hur fan förstår de vad Discovery frågar?
Djupa funderingar det där...

Världens bästa tradition!

Det finns få saker som är så roliga som att fara på den månatliga fikan med T och A. Eller fika och fika... middagsbjudningen brukar det bli. I dag också med efterrätt. Puh!
Alla skratt alla underliga funderingar och det härliga sällskapet får mig att leva lyckligt i en vecka åtminstone. Helt LJUVLIGT! Tack för att ni finns!

måndag, november 27, 2006

Nyheter

Det finns nyheter och så finns det nyheter.
Det här var något jag helst skulle önska att jag aldrig hade läst. Uhhuhuhhh!

Upp och ned

Herre min jäklar. Jag är en humörsmänniska som heter duga.

Först är allt där uppe... solen skiner, jag mår skitbra, har energi och lust med allt. Efter lunchen omkring tre timmar senare känner jag mig nere.
Sen kommer energin tillbaka - jag blir uppåt igen och skrattar och skämtar. En stund senare kommer mailet och jag blir nere igen.
Sen åker jag hem och nu är allt som vanligt; jag är uppåt och positiv och glad.

Varför växlar det så? Är jag hormonstinn eller bara jäkligt känslig? Eller har jag en dold Dr. Jekyll och Mr. Hyde inom mig?

En trasa

När någon i min omgivning är ledsen blir jag också ledsen. När någon har ont i hjärtat får jag också ont i hjärtat. När någon mår dåligt, mår jag dåligt. Och när någon är lite bekymrad är jag utom mig av oro.
Varför är det så? Varför tar jag på mig alla andras olycka och känslor och gräver ned mig själv? Egentligen borde jag stå där som en fast punkt för de som är bekymrade, men är i stället en våt trasa i en hög på golvet.

söndag, november 26, 2006

Nu har jag tänkt till... igen

Det värsta man kan göra när man är hungrig är att först sitta i köket hos T och prata om kyckling, goda såser, tacos och pizza med ädelost och salami.
Därefter åka hem och hamna framför BBC Food och se läckra maträtter svängas ihop i ett nafs.
Lyckas slita sig därifrån och vidare till datorn där Tasteline.com, Ica.se och Arla.se bläddras igenom. Alla fulla med bilder som gör att munnen hänger och dräglet är på väg mot hakan, och recept som får det att kurra i magen.

Allt detta lyckades inte bota hungern direkt, snarare tvärtom. Konstigt va?

Livet leker

Vet ni? I dag skiner solen! I dag har jag energi! I dag ska jag baske mig städa!
Livet leker...

Dum-envis

När någon frågar bästa och sämsta egenskapen brukar jag svara envis på båda ställen. Jag är nämligen envis i både positiv och negativ form.
Jag ger mig sällan när det gäller, men är också väldigt säker även när jag har fel. Dum-envis tror jag bestämt att det kallas.

Ett exempel: I går berättade pojkvännen att han köpt en traktor (ja, jag undrar också vad han ska ha den till...) och när han sa det intygade han mig att han hade berättat det förut.
Jag gick i sten på att jag aldrig hade hört det. Lovade honom en miljon om han hade sagt det.
Så sa han: "Vad kostade traktorn?"
"X antal tusen", svarade jag självklart.
Då slog det mig. Hur tusan kunde jag veta vad den kostade när jag inte visste att han hade köpt den? Svar: Han har berättat det för mig förut.
Så hrrrm, ehh, jag hade fel... Dum-envis som jag är. Bara att punga ut med en miljon nu då.

lördag, november 25, 2006

Intelligent?

Gårdagens intelligentaste citat:

L: " Jag tror du tappade något..."
Jag: "Det var nog bara min kjol."

(Bör tilläggas att jag menade att det var min kjol som svajade så att det såg ut som jag tappade något. Ibland öppnar jag käften och häver ur mig grejer som inte riktigt är menade så som de låter. Jag är så intelligent! Haha)

By the way

Ännu en tillfällig layout. Ska orka sätta mig och fixa allt. Snart. Lovar.

Filmen om jobbet

I dag är jag rejält skakis och bakis. Har just ätit frukost. Vågade inte göra det tidigare med risk för att den skulle returneras på samma gång.
Det var firmakalas i går och det var helt ljuvligt, roligt, fantastiskt och intressant. Allt var bra helt enkelt (utom bandet som enligt mig stundtals lät som karaoke - med andra ord en halvfet gubbe som skrålar till en gammal Creedence-låt.)

I alla fall har jag kommit på att mina arbetskamrater är bland de bästa i världen. Det är ett sådant otroligt härligt gäng.
Som det här till exempel. Det är inte många andra redaktioner skulle få för sig att göra en film på arbetstid. Ok, den kanske inte vinner någon Oscar, men den är rolig.
Kom förresten ihåg att gå in här och sätta betyg på spektaklet.

Brrr... nu ska jag gå och försöka få bort min fyllefrossa, min jäkla kroppsvärk och gårdagens smink genom en lång varm dusch. Gött!

torsdag, november 23, 2006

Är jag tant?

Förresten, blev jag en tant nu när jag bloggade om mina blommor?
Känner att det finns en risk för det nu när jag läste inlägget i efterhand...

Pojkvännen

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Pojkvännen gör ibland sådana grejer som gör att jag har lust att döda honom och krama om honom på samma gång.
I dag när jag kom hem hade han tydligen haft tråkigt och var helt otippat i städartagen. Tyvärr gick det lite överstyr den här gången vilket resulterade i att alla (okej, inte riktigt alla) fönster var helt tomma. Det fanns knappt en enda blomma.

"De var fula, någon hade lite bruna blad, en annan tappade så mycket blad..." Helt sonika hade han gett bort hälften av våra blommor till våra nyinflyttade grannar - med tillhörande krukor som jag har köpt speciellt till vardagsrummet.
Och de blommor han lämnade kvar hade han stympat så hårt att det är tveksamt om de någonsin kommer att bli fina igen.
SUUUUCK, säger jag bara.

Så vad gör man? Det är bara att acceptera. Inte gärna kan jag gå till grannarna nu och begära tillbaka den fina stora kaktusen och mina krukor när han gett bort dem.
Åh, pojkvännen... Du är så söt och vill så väl, men ibland blir det bara så fel.

onsdag, november 22, 2006

Så strulade jag till det

Dum som jag är så strulade jag till det rejält. Nu ser bloggen helt förjävlig ut och jag glömde spara de gamla inställningarna. Suck.
När jag har tid och ork ska jag reda upp layouten igen. Så ni får stå ut med den här konstiga för tillfället.

Orka

Orka säga ifrån. Orka börja om. Orka fatta beslut. Orka räkna till tio. Orka göra ingenting. Orka måndagar. Orka vara tvärtom. Orka våga. Orka tänka om. Orka vara du. Orka.
ICA:s nya frukostreklam är precis vad jag behöver titta på för att få lite energi.
Vill du också ha? Orka gå in här och klicka på frukostfilm.

Nu vet jag

Nu vet jag helt plötsligt varför så många vantrivs på mitt jobb.
De HATAR precis som jag att hela tiden bli överkörda av förbannade människor som gör precis vad som helst med ens texter. Fy fan.
Någon sorts journalistisk rättighet borde man ha!

tisdag, november 21, 2006

Ingen inspiration

För första gången, tror jag i alla fall, har jag fått bloggtorsk. Har inget att skriva, inget att berätta, inget att tycka till om, inga åsikter, INGENTING.
Bara tomt mellan öronen. Eko i skallen.
Jag skulle kunna skriva om hur det var på jobbet i dag med det där himla Palmevapnet, jag skulle kunna berätta om hur det gick på föreläsningen och jag skulle kunna berätta om den snygga tröj-klänningen jag har köpt till firmafesten på fredag, men känner inte för det.
Saknar inspiration helt enkelt. Så, håll till godo med det här.

måndag, november 20, 2006

Pömsig


I dag är jag trött. Har bara sovit fem timmar i natt tack vare Kevin Spacey.
Han var nämligen med i filmen "The life of David Gale" som visades på fyran i går. Och då var jag tvungen att se hela filmen. Hela den otroooligt långa filmen ända tills texten rullade i slutet. Detta trots att jag har sett den förut.

Men det har sin förklaring. Kevin Spacey är den absolut bästa just nu levande skådespelaren. Han slår alla.
Jag fastnade för honom redan i "De misstänkta", blev ännu mer förtjust i "Seven", gillade honom mera efter "LA Confidential" och älskade honom i "American Beauty".
Så för hans skull står jag faktiskt ut med att gäspa en hel dag.

Hålla föreläsning

I morgon ska man vara en förebild och fröken duktig inför en hel skolklass. Berätta om sitt jobb, ge dem tips och idéer för framtiden och lära dem en massa om att jobba som journalist. Usch!
Gjorde samma sak förra året vilket visserligen gick ganska bra, (förutom att jag hävde ur mig ett JÄVLAR mitt i min föreläsning och fick alla att höja på ögonbrynen...)men det känns ganska nervigt i år ändå.

Jag menar, vad ska jag säga till dem?
"Hej jag heter Matilda och jobbar som reporter. Jag vet inte riktigt hur ni ska uppnå samma sak eftersom jag halkade in i mediabranschen på ett bananskal och på något sätt har lyckats hålla mig kvar. Jag är outbildad, men har ett brinnande intresse för att skriva. Hoppas ni har det också.
Och förresten, lycka till! Branschen är stentuff..."

Låter det som något?

söndag, november 19, 2006

Rasta hunden

Har kommit på en nackdel med att numera vara rökfri.
Nu MÅSTE jag gå ut i kylan mitt i natten, få nariga händer och snorig näsa när jag ska rasta hunden.
Förr fick hon liksom bara följa med som röksällskap. Och det är stor skillnad.

Ljuva Lucia

Har just suttit och tittat på årets Luciakandidater. Ni vet de där som "vill sprida ljus och värme och önskar fred på jorden". Och sen har jag inga förutfattade meningar. Alls.
I alla fulla fall så röstade jag faktiskt på en kandidat. För första gången någonsin. Mest för att hon sjöng bra och hade mörka glasögonsskalmar och attityd. Hon var inte alls mesig och mjäkig som de andra inställsamma blonda små hopporna.
Men främst röstade jag nog på henne för att hon sjöng världens häftigaste gamla låt! Tror den är från 70-talet och i stuk med Ted Gärdestad.
Googlade fram texten så ni får njuta av den också.

Gröna små äpplen
Innan jag är riktigt vaken
står han lutad över sängen,
säger “Hej!”
Och så dricker vi vårt kaffe
sedan barnen gått till skolan
och jag mornat mej.
Och han tar min hand och kramar den,
skrattar när han ser hur trött jag är
Och så ler han då han kysser mej
till avsked, innan det till jobbet bär.
Om de’ inte kärlek e’
då vet jag bara de’:

Gud gjorde ej gröna små äpplen,
det finns inga hav och finns inga öar i så fall.
Då leker inga barn tafatt,
då finns det inga glada skratt, då är solen kall.
Gud gjorde ej gröna små äpplen,
det finns inga berg det finns inga sjöar,
nej, tro mej på mitt ord.
Om inte det är kärlek så
så finns det ingen så’n att få
på denna jord.

Jag ringer till hans jobb ibland,
vet att han har bråttom:
“Säg kan du slita dej ifrån en stund
och äta en bit mat?”
Och han släpper allt för handen
och möter mej på stan, och jag är sen, förstås
Men han väntar tåligt, leende och säjer överseende:
“Jag känner dej”.
Om de’ inte kärlek e’
då vet jag bara de’:

Gud gjorde ej gröna små äpplen,
det finns inga hav och finns inga öar i så fall.
Då finns det ingen New Yorksmog
och heller ingen Londonfog,
då är solen kall.
Gud gjorde ej gröna små äpplen,
det finns inga berg och finns inga sjöar
nej, tro mej på mitt ord.
Om inte det är kärlek så
så finns det ingen så’n att få
på denna jord.

Nu kom den...

... Novembertröttheten.
Jag är riktig förvånad över att det har tagit så här lång tid innan den slog till!

November är utan någon som helst konkurrens den tråkigaste månaden och varje år blir jag lika mörk i sinnet som månaden är. Det slår aldrig fel.
Jag blir ledsen, grinig och trött och orkeslös. Helst av allt vill jag bara ligga på soffan under en varm filt och inte prata med någon.
Nu vill jag ha december så att man kan bli glad igen. Då får man åtminstone tända lite ljus och låtsas mysa och må bra. Alltid något.

Ny layout

Håller på att prova mig fram till en ny layout. Vad tycker ni om den som är nu?
Trist eller jätterolig? Bättre eller sämre än den andra?
Alla åsikter tas tacksamt emot.

lördag, november 18, 2006

En vecka full av dåliga egenskaper

Jag vet inte riktigt vad jag har funderat på den här veckan, men jag kan konstatera att jag har en helsikes massa dåliga egenskaper. Det har jag kommit fram till.
Jag är blåögd, egoistisk, slarvig, ganska omogen, tråkig, översittande och en massa annat. Jag är inte alls en bra människa.

Och just nu känns det som om jag bara har dåliga egenskaper... Suck

fredag, november 17, 2006

Hur kul som helst

Hörde på radion om Eric Ericssons bok "Brev till samhället" och skrattade högt.
En kille har satt sig och skrivit de mest konstiga brev man kan tänka sig till olika myndigheter och företag. Svaren han fått är i många fall lika roliga som själva breven!

Se här exemplen som jimmyroq hade på sin blogg:


Det är i alla fall en bok som kommer att stå på min önskelista till jul!

torsdag, november 16, 2006

Jäklar vad jag är bra

Oj vad jag är duktig! Titta, min alldeles första egna gjutna betongljusstake!
Ok, den kanske inte tar priset som världens snyggaste, MEN den är hemmagjord och bara min! Och vet ni vad det bästa är? - Jag har gjort den på arbetstid! Haha!

Konstiga tvångstankar

Herregud vad jag är konstig!
Just det slår mig ibland när jag helt plötsligt blir medveten om saker jag brukar syssla med.

Nästan varje gång en bild med en person kommer upp på en sida på nätet flyttar jag pekaren till personens näsborrar och låtsas peta människan i näsan.
Jag fick snällt förklarat av P på jobbet att det inte är normalt. INGEN annan han känner gör så... Jag förstår inte varför? Det är ju jätteroligt!

Ljuvlig!

Åh.. Ibland hittar man musik som bara tilltalar en trots att det kanske inte är typiskt ens musiksmak.
Salem al Fakir har gjort just det. Hans två singlar är helt ljuuuuuvliga.

Se och hör själva

Härligt va?

onsdag, november 15, 2006

Stress

Har en, två, tre, fyra artiklar att skriva tills i morgon. Fy fan.
Och ingenting får jag gjort. Inspirationen är så gott som obefintlig och att dricka kaffe och surfa på nätet känns betydligt mer lockande än att sätta sig in i städprodukter och dansband...
Varför är för mycket stress hämmade medan lagom med stress får en att jobba bättre? Och var fan går gränsen egentligen?

tisdag, november 14, 2006

Hälften hälften

Jaha. Jag är en hermafrodit.
Enligt testet är jag hälften flickig och hälften pojkig. En tvåkönad varelse alltså.
Men beskrivningen känns ju ganska schysst ändå... Trivs sällskap med både killar och tjejer, är emot könsroller och bara är mig själv.
Och det är väl bra?

You Are 50% Boyish and 50% Girlish

You are pretty evenly split down the middle - a total eunuch.
Okay, kidding about the eunuch part. But you do get along with both sexes.
You reject traditional gender roles. However, you don't actively fight them.
You're just you. You don't try to be what people expect you to be.

November Rain

Det är mörkt. Det är kallt. Det blåser hårda vindar. Det regnar.
Jävla november.

Ingen hundmänniska

Nu vet jag varför jag aldrig har gjort valet att skaffa hund.
Min pojkväns gamla tax hade snällt lagt inte mindre än 4 trevliga presenter på golvet i vardagsrummet. Fy fan.
Detta har hon gjort trots att hon i går kväll rastades fyra gånger på typ tre timmar och en gång tidigt i morse... Alltså på rent jävulskap gör hon det.
Dessutom luktar hundar illa ur munnen och ganska ofta ur pälsen också eftersom de inte är så renliga som en katt till exempel. Och så äter de kattskit.
Alla som äter skit borde inte få vara i mitt hem.

måndag, november 13, 2006

Högläsning vid brasan

Varför är jag inte mer kulturell för? Det är ju världsmysig att gå på kulturella evenemang tråkiga novemberkvällar som den här.
Har just suttit i en liten stuga utan el och vatten och lyssnat på en författare som satt i stearinljusets sken och läste hemska historier medan brasan värmde upp rummet.
Tänk! Om jag inte hade varit på jobb hade jag aldrig fått för mig att gå den ynka kilometern till stugan och satt mig och lyssnat. Jag hade missat den spännande, ruggiga och mysiga kvällen och högst troligen suttit och glott på något intetsägande tv-program.
Att man inte är mera kulturell..

söndag, november 12, 2006

Presentpapper

Ha! Tänk vad presentpapper är bra! Fint blev det också tycker jag.
Passar utmärkt ovanför sängen med medaljonglakan!

Åh.. precis som han sa!

Apropå Betnér...
Han sa i fredags hur Ebba von Sydows blogg var. Berättade om att hon i varje mening använde ord som "girls" och bara pratade gott om dyra märken och fick unga tjejer att tro att en Marc Jacobs-väska för 20.000 kronor var något alla MÅSTE ha.
Bara för att kolla gick jag så i dag in på Ebbas blogg och såg till min förfäran att det var precis som han sa! Visst är hon kanske duktig på mode och kanske till och med som chefredaktör (det vet jag inget om eftersom jag inte läser tidningen), men duktig på att vara förebild för unga tjejer är hon verkligen inte.

Citat ur bloggen: "...Det enda jag ville var en grön axelväska från Mulberry som jag sedan hittade i Marinas shoppingpåse... Oh well. Jag överlever. Lisen och jag fyndade varsin duvblå Sportmax-kjol i siden, Hannah hittade en Gucciblus.
När jag öppnade mailen möttes jag av en lång rad av upprörda mail om - såklart - dagens divorce..."
Och så vidare och så vidare....

Nu ska jag äntligen rycka tag i "lata jag" och dra fram skurhinken och dammsugaren och göra hela lägenheten ny, fräsh och doftande! Eller jag ska försöka i alla fall.

Babysitter

Jaha. Att spendera sin lördagskväll stirrande på Disneychannel ätandes smågodis trodde jag inte att jag skulle få vara med om innan jag själv en dag skaffade barn.
Men min kära barngalna pojkvän lovade snällt att vi skulle vara barnvakt åt vårt gudbarn. Jag som inte är världens mest barnkära människa stod dock ut. Det va inte så himla farligt.
Han åt maten som vi käkade, han lekte snällt med sin gorilla och bil själv, badade badkar ensam och somnade vid 21. Ganska okej med tanke på att han är tre och ett halvt och typ inte har varit hos oss sedan han var två.

Jag undrar när mina modersinstikter ska vakna till liv. Jag är 25 och de har fortfarande inte visat minsta lilla tecken på att ens börja gro.
Kanske instinkterna aldrig kommer. Jag kommer kanske aldrig att börja gilla barn. Jag kanske blir som Magnus Betnér. Som han sa på stand-upen i fredags: "Barn är äckliga snoriga dvärgar som jämt kommer och stör och vill leka..."
Fy fan va han är bra!

lördag, november 11, 2006

If you take me for who I am

"And I'll take you for who you are
If you take me for everything"
Sometimes a hug is all we need!

Så här blir man glad igen

Den här dagen kunde ha varit bättre på alla sätt och vis. Känner mig som hmmm... skit och känner mig ensam och ledsen.
MEN har hittat massa saker som får en att bli glad igen.

Som det här
Eller det här
Och det här Observera vilket land han ska invadera!

Känner mig lite positivare nu. Återkommer om det håller i sig.

Blåögd

Fy fan vad jag är blåögd! Jag tror gott om allt och alla och ser ofta inte de stridigheter som pågår precis bredvid mig. Det kan inte vara bra.
Jag är så där tonårigt godtrogen:"Här är allt frid och fröjd, vi gillar alla varandra och det här går jättebra" fast det i själva verket är precis tvärtom och allt är på väg åt helvetet!
Om någon i min närhet säger "Jag kommer inte överens med den personen, har du märkt det?" Då står jag som ett jävla fån vid sidan om och fattar ingenting trots att alla andra sett problemet!

Vad är det för fel på mig? Varför tror jag att världen är bra? Att alla människor kanske inte gillar varandra, men ändå kommer överens. Så är ju inte verkligheten! Varför ser jag inte verkligheten.
Fan, ska bli cyniker och sur, bitter och inåtvänd. Då kanske mina jävla ljusblåa ögon får se verkligheten.

fredag, november 10, 2006

Länk igen...

Jag bara undrar vad ni tror om det här?
Finns det verkligen något piller som kan göra en smal, alkohol- och rökfri. Eller sitter det kanske i skallen?
Och undrar dessutom vad det är för konstigheter man stoppar i sig om man knaprar de där ”mirakelpillrena”. Borde innehålla massor av kemikalier, farliga ämnen så som flamskyddsmedel och annat som säkert kroppen inte mår bra av.
Har jag fel tror ni?

Förvrängd skönhetssyn

Och så undrar man varför unga tjejer bantar, har ätstörningar, försöker ta livet av sig eller mår allmänt kass.
Skönhetsbilden är helt förvrängd! Se själva här!

Straffarbete!

Bara för att man råkar glömma bort vilken tid man börjar på morgonen och stövlar in 35 minuter för sent tycker jag att man borde få gå hem samtidigt som alla andra!
Sitter nu, nästan alldeles ensam, och ugglar...
Känns som jag har blivit straffkommenderad till att sitta ensam på jobbet en fredagkväll. (Det var visserligen ingen som sa åt mig att jobba in de där minutrarna i kväll, men man gör ju det ändå...)

I alla fall... anledningen till att jag tycker att det känns så långt är att Magnus Betnér väntar i kväll. Först god (förhoppningsvis) middag med ett glas vin och därefter skrattattack (förhoppningsvis).
Kör tyvärr bil ikväll så kvällen lär nog sluta efter skrattet. Känner mig inte riktigt upplagd för partyparty med tanke på pojkvännen...
Och så måste jag hålla i slantarna... brände över 4.000 kronor när jag var hem. Nu väntar jag bara på att kvarskatten ska komma.
Då blir det: ”Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen!”

torsdag, november 09, 2006

En ding-ding värld

När jag var liten, eller kanske 10-12 år och skulle på kalas var standardpresenten en godiskaktus (ni vet med gurka och gelehallon) och tidningen en ding-ding värld.

En ding-ding värld var just en tiding om ding-dinga saker. Om familjer som fick ett ufo på bakgården. Om psykopatmördaren som låtsades vara en predikant. Om människor som hittat konstiga grejer i sin kropp efter en operation. Om mamman som torktumlade sin baby. Om tanten som hade sex med ett spöke. Bland annat. Om hälften av det som skrevs var sant skulle man vara glad.

I dag finns inte den tidningen längre. Vet ni varför?
Det finns ingen marknad längre. Allt som stod i den står nämligen nu på Expressens och Aftonbladets hemsida. De har blivit helt ding-dinga. Eller ska jag kalla dem dyng-dynga?

PS. Dallas visas på nya kanalen TV4 Guld. Inte bra. Min barndom förstördes när Bobby vaknade upp sisådär 50 avsnitt efter att han hade dött. Då slutade jag kolla.

Fit For Fight

Nu ni. Det närmar sig verklighet...
Förra året skrev jag strax innan nyår att jag under året skulle försöka bättra några av mina dåliga sidor.

Nummer ett var rökningen. I morgon är det exakt tre månader sen jag rökte min sista cigg. Tre månader utan att röka räknas enligt vissa som gränsen till att vara rökfri. I så fall är jag det nu.

Nummer två var att jag skulle försöka vara lite trevligare på morgonen och tygla mitt verkligen hemska morgonhumör. Det har väl gått okej. Att vara grinig när klockan ringer hör liksom till min personlighet. MEN, jag har lärt mig under året att snabbt säga förlåt till dem jag trampat på tårna i min morgonbitterhet.

Nummer tre var träningen. (Träningen som jag bara har skrivit om typ 740 gånger här på bloggen...) Om två veckor ska det också vara verklighet. Då ska jag och T bli Fit For Fight. Vi ska till och med gå ut hårt. Två olika träningsformer är inplanerade och vi ska sporra varandra och dra varandra i kragen varenda gång vi funderar på att strunta i det. Vi ska klara det. Pepp pepp...

Tänker positivt

Tänker inte sitta och vara deppig nu. Försöker inte tänka på trafikolyckan. Måste försöka leva.
Tänker positivt. Eller försöker i alla fall...

I dag var jag ”back in business”, tillbaka på jobb alltså. Har varit riktigt roligt!
Vet ni att det finns en gröt som heter Torsten? Eller visste ni att ordet gröt kommer från gryta, gryn och gröda? Sådana spännnade saker får man lära sig på mitt jobb.

By the way: Jag har kommit på att man blir lobotomerad av att titta på tv. När jag har varit hemma och sjuk har det blivit alldeles för mycket tv-shop. Är på god väg att skaffa en Magic Bullet som mixar, hackar och blandar allt på bara några sekunder. Dessutom finns det ett strölock och olikfärgade muggar så att man vet vilken mugg som är vems. Smart va?
Det där pulserande bandet som ger dig magrutor känns också en aning lockande, liksom ”spring-apparaten” som både är skonsam mot din kropp och ger dig muskler som en bodybuildare...
I alla fall om man få tro tv-shop. Och det gör man efter fjorton timmars hjärntvättande.

onsdag, november 08, 2006

Ingen dröm

Vet inte vad jag ska säga. Vet inte vad jag ska göra. Vet inte hur jag ska känna.
Min pojkvän har varit med om en trafikolycka. Han mår bra men killen han krockade med har fortfarande inte vaknat. Troligtvis skallskador.
Jag mår sådär. Pojkvännen likaså. Det känns olustigt, overkligt. Det här händer inte en själv, det händer andra...
Tänk om han aldrig vaknar. Tänk om killen har jättesvåra hjärnskador. Herregud! Vad ska man göra då? Hur kommer min pojkvän må då?
Det här kan inte va sant. Snälla säg att allt är en dröm!

måndag, november 06, 2006

Alldeles underbart

Förutom hemska förkylningen som hängt i ett släptåg när jag var hem-hem så har jag haft det alldeles..., alldeles..., alldeles UNDERBART!
Det var länge sen jag shoppade så mycket, träffade så många söta syskonbarn, hängde så mycket med mina systrar, umgicks så mycket med mamma och pappa, pratade om så intressanta saker med mormor, gullade så mycket med M:s lilla baby och skrattade så mycket med mina älskade vänner! En helt klart perfekt hemmavistelse.

På kalaset på lördagen söp vi oss allihopa rödvinsfulla och snackade skit. Blev rejält påverkad och så där lite lobotomerad, eller med andra ord trög i huvudet. Men de andra fick goda skratt åt mig i alla fall... haha!

Herregud va jag saknar alla mina vänner hem-hemma. S utbrast under kvällen mitt i alla skrattsalvor att hon saknade mig massor. Och det kändes som om hon verkligen menade det. Jag saknar henne också.
Men vi halvt bokade in en midsommar hemma hos mig i år igen. Åka traktorsläp till midsommarstången och snipa på sjön! Alla är såååå välkomna hit!

Whiskeyröst

Man kan lugt påstå att jag låter som en 65-årig dam som gillar whiskey och många cigg. Min röst är allt annat än len, mjuk och trevlig.
Med tanke på vad som finns där nere i halsen är det heller inte så konstigt. Mandlarna har öppna sår och säkert är hela luftsystemet också fullt med baskillusker och andra förkylningsbobbor.

Sjukanmälde mig till jobbet i morrn redan i dag. Vet att jag inte kan prata i morgon heller... Dessutom skulle min skalle inte klara av att tänka. Den är förstörd av febern.
Herregud va länge sen det var jag var så här illa däran. Kan inte någon tycka synd om mig? Snyft.

torsdag, november 02, 2006

Hem-hem

I morrn drar jag hemåt. Hem-hem, inte hem.
Ska bli skoj. Bästa kompisen fyller år, 25...och jag var passligt nog långledig. Inget jobb på fem dar, känns skönt trots att jag har ett bra jobb.

MEN. Som alltid när man blir ledig blir man ju sjuk. Har en hals som inte är av denna värld och med tanke på att jag inte kunde stänga käften i morse när jag vaknade tyder det på att näsan är rejält igenkorkad. Suck. Har svept honungste hela morgonen för att kurera stackars halsen.

Hoppas verkligen inte att det blir värre. Då orkar jag ju kanske inte sitta och köra bil hela långa vägen hem-hem och då blir det ingen resa. Eller jag kan ju ta tåget, men det känns osäkert med tanke på snöovädret. Är inte sugen på att bli sittandes i Katrineholm eller någon annan liten skitort hela natten.

Nä, fram med Finrexin, Kan jang, huvudvärkstabletter, bafusin och nässpray. Då ska jag klara det!

onsdag, november 01, 2006

Inte fastna

Kan tänka mig 100 trevligare sätt att börja dagen på än just det här onödiga påhoppet.
Men det ska inte fastna. Zandras ord får mycket hellre fastna.
Bit ihop, bit ihop.... inte fastna, inte fastna...