Blåögd

Fy fan vad jag är blåögd! Jag tror gott om allt och alla och ser ofta inte de stridigheter som pågår precis bredvid mig. Det kan inte vara bra.
Jag är så där tonårigt godtrogen:"Här är allt frid och fröjd, vi gillar alla varandra och det här går jättebra" fast det i själva verket är precis tvärtom och allt är på väg åt helvetet!
Om någon i min närhet säger "Jag kommer inte överens med den personen, har du märkt det?" Då står jag som ett jävla fån vid sidan om och fattar ingenting trots att alla andra sett problemet!

Vad är det för fel på mig? Varför tror jag att världen är bra? Att alla människor kanske inte gillar varandra, men ändå kommer överens. Så är ju inte verkligheten! Varför ser jag inte verkligheten.
Fan, ska bli cyniker och sur, bitter och inåtvänd. Då kanske mina jävla ljusblåa ögon får se verkligheten.