fredag, februari 27, 2009

Har extremt hög förväntningar


I kväll ska jag på bio. Premiären av Män som hatar kvinnor.
Har extremt höga förväntningar. Särskilt efter alla fina recensioner.

Får faktiskt lite gåshud nu när jag ser trailern. Hoppas hoppas att den är lika bra som boken.

Ordningen återställd

Jag har jeans och skinnjacka i dag.

torsdag, februari 26, 2009

Rynkig och fet. Och gammal.

Det slår aldrig fel. Så fort det närmar sig att åldern ska utökas med en siffra slår åldersnojan in. Mer än vanligt alltså.
Var och fikade med C och T tidigare i kväll och konstaterade att jag snart passerat bäst före-datum.

28 om en dryg vecka. Gammal tant.
Jag är gammal, lönnfet och rynkig. Så känns det i alla fall.
I och med att vikten den senaste tiden stadigt ökat (visserligen till att stanna på det den ligger på i dag. Vilket i och för sig är alldeles lagom, men ändå!) känner jag inte igen mig själv längre.

Jag kan inte ha gamla jeans från när jag var 14 längre. Och det låter absurt, men det har jag kunnat förut. Jag har en liten valk på magen när jag sitter och begynnande lovehandles på ryggen! Kort sammanfattat, i mina ögon är jag en liten tjockis.

Och i december såg jag för första gången en bild på mig själv där jag såg vuxen ut. Inga runda tonårskinder längre utan ett vuxet ansikte. Behöver inte ens alltid visa leg där det är 18-årig åldersgräns. Ibland inte ens när det är 20. Jag ser inte ung ut längre. Snyft.

Och jag behöver inte ens le för att se kråksparkarna i ögonvrårna längre. Till och med C såg dem i det dunkla ljuset vi satt i.
Och så har jag gråa hår. Och grå hy. Och är gammal.

Hoppas att jag får många fina paket när jag fyller år i alla fall. Som kompensation alltså.

Hur äter du din pizza?

T på jobbet kommenterade faktumet att jag åt pizza till lunch. Igen. Denna gången var det inte att jag åt utan hur jag åt som fångade hans intresse.
Han sa att man borde göra en studie i hur folk äter pizza för att kartlägga vad man är för sorts person.

Enligt honom var jag nämligen en sådan som vill ha det göttaste i livet. Detta eftersom jag äter mitten på pizzan först och kanterna till sist. Inget metodiskt och struktrerat alls utan pang på det bästa.

Men jag vet inte jag. Jag gör det mest eftersom jag sällan orkar äta upp precis allt på en pizza och tycker att det är onödigt att fylla magsäcken med massa torra brödkanter då.
Man måste ju prioritera liksom.

Jag väcker uppmärksamhet

I dag stirrar folk. Klockan är 9.28, vilket betyder att jag har varit på jobb i en timme, och har redan fått höra att jag är fin fem gånger. Minst.
Någon har till och med undrat vad jag firar.

Herregud vilken uppståndelse det kan bli när en jeanstjej för en gång skull har kjol.

onsdag, februari 25, 2009

Längtar till våren – alldeles för mycket

Fan vad jag svor när det trillade ännu mer snö ner från himlen häromdagen. Jag svär ännu faktiskt. I natt ska det dessutom komma mer, säger pojkvännen som knarkar väderrapporter nu när han plogar.

I helgen hörde jag någon säga att samma tid förra året fanns det både tussilago och snödroppar. I år har de ingen chans. Bara snö, kyla och eländigheter.
Det enda som piggar upp lite är tulpanerna som jag knarkar i stället. Har alltid en bukett hemma i ett tappert försök att sprida vår.

Det går däremot inget bra. Lägenheten är fortfarande iskall och jag går runt med morgonrock ovanpå kläderna varje kväll för att slippa frysa.
Om det ändå kunde bli vår snart. Om ändå.

Snygg snyggare snyggast

Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Jag dör, i dag också. Men av helt andra anledningar än igår. I dag dör jag över bilderna ovan.

Zadig & Voltaire heter märket. Och de kan, kan man lugnt konstatera.
Snygg tjej, dödssnygg frisyr, snygga bilder, snygga kläder. Hittar inga fel helt enkelt.

Jeansoutfiten längst ner måste bli min inom en snar framtid. Annars dör jag igen. På riktigt.

tisdag, februari 24, 2009

Jag är död

Fy fan. Sov dåligt i natt, vaknade 100 gånger. Vaknade av en grinig pojkvän som bara gick runt och muttrade – vilket ledde till att jag muttrade tillbaka.
Det är tisdag och kaffet på jobbet smakar skit. Och jag är så trött så trött.

Och så har jag två långa intervjuer och en halvlång intervju inbokad i dag och förstår inte hur jag ska kunna göra mitt bästa på alla tre. Och hur jag ska hinna skriva något. Eller kunna separera dem från varandra.

Kort sagt: Jag är död.

måndag, februari 23, 2009

Bang bang


Dagens skönaste: Låten ovan.

Dagens roligaste: Att hoppa in som familjeredaktör. Oväntat roligt faktiskt.

söndag, februari 22, 2009

Man kan inte mäta känslan av stress

Att säga att någon inte borde känna sig stressad eftersom han/hon inte har tillräckligt mycket grejer att vara stressad över är ungefär det dummaste man kan göra. Alla människor har olika stressgräns och känner olika inre stress. Oftast beroende på vilka krav han/hon ställer på sig själv.

Därför blir jag vansinnigt irriterad när jag läser det här utspelet från Linda Skugge. Alltså Linda, ge dig!

Hon har klagat på att Ebba von Sydow är ansiktet utåt för 2,6-miljonersklubben som ska motverka kvinnors stress och minska på kraven. Hon anser att Ebba, som är lika gammal som jag, inte vet något om stress då hon inte har barn.

Linda Skugge skriver så här på sin blogg:
”Ebba, på min 30-årsdag hade jag två små barn och la mig kl 19 för att jag var så slut att jag trodde att jag skulle hamna på dårhus. Under året då jag ammade min trea körde jag ofta trippel-nattning, dvs man nattar alla tre barnen ensam.
I åtta månader sov jag på en sketen madrass som jag själv åkt och köpt på fukking Jysk. Jag låg där och ammade hela nätterna, övriga barn låg bredvid mig i en våningsssäng. Vad gjorde du då, Ebba? Drack lite skumpa på Stureplan och kände dig stressad över att du inte kunde säga "nej" till alla jobb?”


I artikeln i Expressen säger hon så här:
”Jag undrar verkligen vad det är hon inte får ihop. Hur kan hon inte ha tid när hon bara har sig själv att ta hand om?”
( ... )
Är Ebba sämre för att hon inte har barn?
- Nej, men alla kvinnor som har en massa barn och som sköter hem, hus, hem- arbete, en massa barn OCH jobbar är faktiskt lite bättre än de som inte har några barn och som kan sitta på kafé och slösa bort sin tid.”


Och jag får spel.
Vem fan tror hon att hon är? Vem har sagt att hennes verklighet är så mycket värre än alla andras? Säkert har hon det jobbigt och stressigt och har svårt att få livet att gå ihop. Inget snack om saken.
Men hur kan hon veta att hennes lidande är så mycket värre än Ebbas? Och vem ger henne rätt att säga att Ebbas mående inte räknas?

Ebba skriver en krönika som svar och den kan jag skriva under på.
”När jag vaknar mitt i natten av mitt eget tandgnisslande och hjärnan på högvarv inför kommande dag, så är det inte någon tröst att jag inte behöver oroa mig för barnens matsäck till imorgon.
( ... )
När blev det en tävling i vem som har det jobbigast? Vem som har rätt att klaga? Tror att man ska vara försiktig med att be andra sluta gnälla, för ofta har man ingen aning. Men vad vet jag - jag ligger ju inte och trippelammar på en "sketen madrass" jag själv åkt och köpt på fukking Jysk?”


För Linda – alla människors känslor har ett värde. Oavsett om du anser att de borde känna så eller inte. Ta dem på allvar i stället och se det som ett stort problem när kvinnor, som inte ens är 30 år och ännu inte har barn, känner sig sönderstressade.

Ett helt okej substitut

Väskan som jag bloggade om här kan jag bara drömma om.
Men har hittat ett substitut som jag absolut kan leva med.
Photobucket
Som har härliga runda nitar i stället för de där smyckesstenarna. Och så är den svart. Och lite mindre.

Men det gör inget.
Älskar den redan och vet att den kommer att få släpas med på många roliga fester framöver.

En härlig helg

Jag älskar helger då det händer mycket. Det känns som om man får ut så himla mycket mer av dem då. I går var en perfekt sådan dag.

Gick upp och skrotade på morgonen, som jag älskar att göra. Sedan duscha och fixa mig i ordning i långsam takt. Åka och handla mat, hem och packa upp den.
Sedan åka på 1-årskalas och träffa trevliga människor och världens sötaste ettåring. Kunde ha stannat i många timmar. Så trevligt hade jag.

Sen hem och laga trerättersmiddag till vännerna som kom på besök. Avslutades med blåbärssmooties och skratt åt gamla bilder. Och pojkvännen som somnar på soffan. Han är ett sådant trevligt sällskap.

Hur som helst, en lördag helt i min smak.

lördag, februari 21, 2009

I går var en stor dag i husets liv

Photobucket
Bild på hallen med golvet som nästan är klart. Det är det här golvet vi har bråkat ett otal gånger om. Som tur är blev det inte riktigt så hemskt som jag hade trott. En stor matta på bara så kan jag nog leva med det. =)

I går var jag och pojkvännen och pojkvännens bror på bygget. Vi drog el och det var skitskoj! Brodern stoppade ner en vajer vid elcentralen och jag och pojkvännen försökte lokalisera var vajern kom ut. Lite som kurragömma fast ännu roligare.
Elektriker skulle jag nog kunna bli.

Förutom att en massa elrör till övervåningen blev dragna och lite tråd i rören till nedervåningen drogs, mjukfogade jag. Alla hörn i alla rum där det inte redan är tapeter. Och alla skarvar i fönstersmygarna.
Det är precis så tråkigt som det låter. Och dessutom får man tunn hud på fingrarna när man måste dra ut klegget. Hur som helst så ska det vara klart nu.

Nu till det roligaste. Jag kissade för första gången i huset i går. På en vattenclosett. Inte på det rangliga utedasset! Kändes ... ungefär som det brukar göra när man kissar fast med vetskapen att kisset hamnar i trekammarbrunnen en liten bit bort. Sedan var det ganska häftigt att se att det kom vatten när man spolade. Vatten! Vi har vatten!
Egentligen var det inte ens i huset jag kissade utan i garaget. Där har pojkvännen satt in en toa som han nu har kopplat in. Men sådana petitesser bryr vi oss inte om.

På kvällen kopplade pojkvännen dessutom på varmvattnet för första gången. Det fungerade sådär. Han ska se om han får grej på det i dag.

Med små små steg närmar vi oss. Det finns vatten, ganska mycket el, varmt vatten och värme. Kvar är en hel del el, vattendragning inne i huset, golv i hall, groventré, badrum och sovrum, målning av en del väggar, trappan till övervåningen, golvlister i hela huset, fönsterfoder i alla rum utom kök och sovrum och en massa småpyssel.
Jag ser ljuset i tunneln!

fredag, februari 20, 2009

Det är fredag och jag planerar att bli full

Photobucket
Frysta blåbär
+
Photobucket
socker
+
Photobucket
sprit
+
Photobucket
yoghurt.

Mixa och voila!
Photobucket
Slurp.

torsdag, februari 19, 2009

Här är jag, naken och avklädd

Fick för ett tag sedan en utmaning att berätta 25 sanningar om mig själv. Och nu när jag inte kan sova tänkte jag göra det. Men göra det på riktigt. Gräva i djupet och blotta mig själv för alla. Så, här är jag. Den avskalade versionen.

1. Jag kan inte se skräckfilmer som handlar om djävulen eller om folk som blir besatta av demoner eftersom det väcker stort obehag. Jag vet att det kan hända på riktigt.

2. Jag är uppvuxen i en frikyrklig familj och har i grund och botten en kristen tro och kristna värderingar. Trots alla många svordomar.

3. Jag ältar kritik jag har fått om och om igen i mitt huvud. Ibland kan det ta år innan det försvinner helt. Kan lugnt kalla det att jag är dålig på att ta kritik.

4. Jag är intelligentare än 98,8 procent av befolkningen i min ålder enligt ett IQ-test jag gjorde i jobbet för typ två år sedan. Det gör att jag får vara med i Mensa om jag vill. Men det vill jag inte.

5. När jag är ensam hemma dansar jag alltid helt galet och skriker högt till musik. Samma sak i bilen.

6. Ett tag var jag övertygad om att jag hade någon lättare variant av Aspbergers. Men ju mer jag funderat desto osäkrare är jag. Jag har nog inte det.

7. Jag är för självmedveten. Ibland bryr jag mig så mycket om vad andra ska tycka om mig att jag glömmer bort att vara mig själv.

8. När jag är i en trygg miljö, där jag känner mig säker, är jag ofta ganska annorlunda mot vad jag är offentligt.

9. Jag är väldigt intolerant mot personer som har andra åsikter än jag själv. Försöker också alltid omvända dem.

10. Jag kan känna obehag när folk tar i mig och kan ibland värna om min sfär. På äldre dar är detta dock inte lika vanligt som förut.

11. Jag bryr mig mycket mer om andra än vad jag verkar göra. Mångas problem har fått mig att må dåligt. När jag var yngre var jag dessutom den som alla kom med sina problem till vilket gjorde att jag var ganska deppig stundtals.

12. Jag vantrivdes när jag hade flyttat hit. Ibland vantrivs jag ännu.

13. Jag är urusel på att slutföra saker. Jag börjar på många projekt men slutför knappt några.

14. Jag uppfattas av många som konstig. Och kan, trots att jag har funderat på det i typ 15 år, fortfarande inte förstå vad det är som gör det. Jag tror att jag sänder ut signaler som jag själv inte är medveten om vilket kan förvirra folk.

15. Jag är inte särskilt politiskt korrekt även om många verkar tro det. Ibland önskar jag dock att jag var en lite bättre människa.

16. Sedan jag flyttade från alla mina vänner och min familj har jag blivit mer sluten. Bland annat beror det på att jag inte har lika många vänner som jag kan anförtro mig åt. Det är få som jag ”klickar med” här.

17. I typ tre års tid, för ungefär fyra år sedan, var jag djupt deprimerad. Ingen visste om det förutom pojkvännen som tvingades se mig ligga och gråta varje dag.

18. Jag är livrädd att jag inte ska kunna få barn den dagen jag bestämmer mig för att skaffa barn.

19. Jag har inga åsikter just nu. Jag hatar att debattera och ta ställning just nu. Detta beror på min psykiska trötthet. Jag vet att det går över.

20. Mina systrar är mina förebilder. När det gäller allt. Känner ofta att jag aldrig kommer att bli lika bra som de är. Lillasysterkomplex kanske?

21. Jag är osäker på mig själv samtidigt som jag är väldigt säker på mig själv. Jag vet vad jag är bra på och att jag är bra men ser sällan att jag duger. Taskig självkänsla med andra ord.

22. Jag var bråkig och stökig i ungdomen. Saboterade på skolan, drog igång ”upplopp” i klassen och blev en gång hemskjutsad av socialen efter att ha druckit alldeles för mycket.

23. Jag har extremt snabb ämnesomsättning och bajsar ungefär fyra gånger om dagen.

24. Jag är en sökande person som letar vägledning på alla sätt och vis. Blir ofta påverkad av entusiastiska människor som coachar andra, oavsett om det handlar om meditation eller kurser i hur man ska möta andra. Är som en svamp och suger åt mig. Glömmer dock allt väldigt fort.

25. Jag söker kickar. Blir livet slentrianmässigt eller i stiltje blir jag deprimerad.


Vem som helst som är sugen att göra samma sak – varsågoda.

För den godissugne

Popcornkaka

Ingredienser
100 g smör
150 g marshmallows
100 g poppade popcorn
2 dl salta jordnötter
100 g chokladknappar (t.ex. never stop)

Gör så här:
Använd 1 stor ugnsform (ca 20x30 cm).

Smält smör och marshmallows i en bunke i vattenbad. Rör med visp tills allt smält och smeten är smidig. Häll popcorn, nötter och choklad i en bunke, blanda ner marshmallowsmeten. Häll i smeten i bakpappersklädd form och jämna till med baksidan av en stekspade. Låt stelna och skär i bitar.

Gör gärna kakan dagen innan och låt stå i rumstemperatur till serveringen.


Såg när de lagade den här på Go'kväll i går. Har inte slutat tänka på den sedan dess. Mmmmm. Dregel.

(Och ja, jag är snart 28 och tittar på Go'kväll ibland. So shoot me.)

Kommunikationen på msn är sådär

matilda säger: (18.05.36)
Hej! Här ännu?
matilda säger: (18.09.51)
hej hej?
matilda säger: (18.15.09)
hej hallå?
matilda säger: (18.17.51)
Tycker att vår kommunikation är en aning ensidig. Det verkar som om du inte ... liksom lyssnar.

I dag är jag fruktansvärt ytlig

I dag sitter jag i morgonrock och drömmer. Ledig och sugen på en ny garderob.
Just nu skulle jag vilja ha det här.

Photobucket
Den här väskan. Och armbanden också kanske.
Photobucket
Den här korsetten. Som jag visserligen aldrig skulle använda.
Photobucket
En snygg häftig kavaj i stuk med den här.
Photobucket
De här skorna eller några andra snygga röda skor.
Photobucket
Blondare hår.
Photobucket
Chinos liknande de här fast svarta.
Photobucket
Och den här tjejen. Henne vill jag ha. Chloe Sevigny.
Annars kan jag ta hennes hår, hennes strumpbyxor, hennes lägenhet, hennes klänning, hennes liv.

Bilder stulna lite varstans under flera månaders tid. Bland annat härifrån och härifrån.

onsdag, februari 18, 2009

Lägenheten ruttnar sönder

För ungefär en månad sedan hittade pojkvännen en stor svart mögelfläck i sovrummet. Bredvid min sida av sängen. Vi sanerade, tog bort en bit av väggen och ersatte med nytt.

Men glädjen varade inte länge. I dag hittade jag en lika stor fet svart mögelfläck i vardagsrummet, bakom tv:n. Ser ut som svartmögel som gör en sjuk.

Det här är en jävla skitlägenhet. Som sakta ruttnar bort. Fy fan.

Motivationen att få huset klart steg just med 200 procent.
Här vill man inte bo länge till.
Alla jävla nysningar, allt snor i näsan och all trötthet får ett helt nytt perspektiv. Och kanske hundens illaluktande också?

Någon behaga skämta med mig aprilo?

När jag öppnade privata mejlen i morse fick jag ett mejl där ett community bad mig validera mejladressen för att bli medlem. Mejlet hade kommit vid halv fem i natt.
Eftersom jag sussade sött då och så vitt jag vet inte anmält mig till något community innan dess heller validerade jag inte adressen.

I stället loggade jag ut och kollade vad det var för community.

”Worlds best personals for sexy adult dating” ...

Vem tusan har anmält mig dit?

tisdag, februari 17, 2009

Älskar dem helt enkelt

Photobucket
Tulpaner igen. Älskar dem.

Helt blankt


Någonting är fel. Hela bloggen är blank. Helt tom.

Spoooky.


Fast vad lönar det sig att skriva det? Ni kan ju ändå inte läsa just nu. Om ni inte klickar på rubriken vill säga.

Vet någon vad som är fel?

Det här är jag i dag

Tänkte för omväxlings skull visa mig själv i dag. Av ingen särskild orsak alls.


Fejan.


Vad tycker ni? Kan jag ha den lilla västen över den lite bylsigare jeansskjortan?

Edit:

Bättre så här?

måndag, februari 16, 2009

Det finns 250 miljoner kvinnor inom EU men ingen bra nog?

”Så här är det, att inom det närmaste året ska fyra tunga positioner inom EU tillsättas: en permanent ordförande för Europeiska rådet, en representant för utrikes- och säkerhetspolitik, en talman för parlamentet, en ordförande för kommissionen.

I dagsläget är ingen kvinna aktuell för någon av dessa poster.”


Skriv på här så kanske det ändras. En miljon underskrifter krävs för att EU-kommissionen måste ta upp frågan. Jag är nummer 176954.

Jag vill också åka skidor på sportlovet

För första gången på flera år har jag ett riktigt riktigt sug efter att åka slalom.
Tänk er gnistrande snö, branta backar, sol som skiner och ett leende på läpparna.

Jag skulle visserligen vara helt lam efter en hel dag i backen med tanke på min nuvarande kondition. Men det skulle det vara värt.

Åhh.. hårt pistade backar, ljudet av liftens system som brummar, tystnaden, prasslande jackor och våta vantar. Och framförallt: varm oboy. Snart går det för mig, ni märker det va?

söndag, februari 15, 2009

Egoboost (eller jag gillar facebook ibland)

Photobucket
Tänk vad snälla mina vänner är!
De vill bo med mig, de vill vara på öde öar med mig, de tycker att jag är användbar, har bra humor och är bra på kemi (?) eller hur man nu ska översätta science egentligen. Och att jag är rätt så snygg.

Fan vad jag är lyckligt lottad som har sådana snälla vänner! Tack söta ni!

Ps. Nu är det en timme och en kvart kvar. And still counting...

Man kan ha roligare

Klockan är 20.18. Jag har en timme och 42 minuter kvar på jobbet innan jag får gå hem.
Ingen jag ska intervjua svarar i telefonen och jag har inget vettigt att göra.

Att jobba till tio på söndagkvällar är ingen höjdare. Det finns så att säga roligare saker att göra. Typ allt. Gääääsp.

Bjuder på världens bästa fotograf

Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket

Foton av min favoritfotograf Camilla Åkrans. Sveriges största modefotograf om ni frågar mig.

lördag, februari 14, 2009

Mmmm sushi

Photobucket
I går var jag, pojkvännen och två vänner på restaurang och åt sushi. Det var så himla gott att jag trodde jag skulle trilla av stolen. Det hade visserligen inte varit så svårt då vi satt dubbelvikta på små fåtöljer hela kvällen eftersom vi bokade bord lite för sent.

Det var nästan fullbokat en och en halv vecka på förhand. Förstår ni då hur stort suget är efter god mat är på det här stället? Det finns inga goda pizzor och ingen sushi. Och ingen libanesisk restaurang, eller för den delen indisk. Jag bor på ett skitställe.

Nu hoppas jag att restaurangen som körde sushikväll i går upprepar det. Jag lär återkomma. Tills dess får jag hålla mig med mina egna lite mindre lyxiga och lite mer kantstötta bitar. Som de ovan. Men de duger bra faktiskt. Gillar dem också.

fredag, februari 13, 2009

Säg sushiskjuts snabbt några gånger i rad

Det är fredag. På jobbet flamsar vi och skrattar. Åt sushiskjuts och åt min jobbiga optimism. Och åt allt annat så klart.
Som sagt, det är fredag.

Det här är för övrigt riktigt bra musik. Jag tror faktiskt att jag dör om jag inte lyssnar på den här låten resten av dagen. Så det måste jag nog göra.

Jag har svårt med klockan

Jag: Men det där går ju inte. Hur ska jag kunna göra ett jobb klockan tre, eller jag menar tolv när jag ska göra ett klockan två? Nej, klockan ett. Eller vänta. Hur ska jag kunna göra ett jobb klockan ett när jag först ska på ett klockan två? Nej. Klockan tolv.

Kollegan: Det där var verkligen solklart.

torsdag, februari 12, 2009

Har jag en ny dubbelgångare?

Har som sagt nya program till datorn. Bland annat nya Iphoto med ansiktsigenkänning. Och det är hur kul som helst. Egentligen mest för att det är kul att se vem man är lik.

Inte helt otippat är mina systrar vanligt förekommande när datorn tror att jag är med på bilden. Mamma finns också med, vilket inte alls är någon överraskning.
Min gamla bästis också, alla bilder på henne tror programmet är jag. Inte konstigt att folk trodde att vi var tvillingar när vi var små.

Så är det några vänner som flinar lika stort som jag som den känner igen. Och det är inte heller någon jätteöverraskning.Däremot är det ruskigt oväntat att jag och kusin Sofie är så lika att programmet inte kan se skillnad på oss. Varenda, och jag menar varenda, bild med henne registreras som Matilda. Så lika är vi väl ändå inte?

Men jag klagar verkligen inte. Sofie är en riktig pudding! Spana in hennes blogg själva får ni se!

Ps. Båda mina söta systersöner finns också med bland mina gelikar. Det känns ruggigt gött!

Edit: Lika som bär? Inte direkt va?

Jag och Sofie.

Kort om livet just nu

Kolsyra i näsan efter cocacolarapar. Lite värk i magen. Text som fastnat mellan hjärnan och fingrarna och inte vill komma ut. Kaffesugen. Kollegor som visslar trivsamt i bakgrunden.
Armband som skramlar så mycket att jag inte kan ha dem på mig. Konstig värk i ankeln, som om ett gäng nerver hamnat i kläm. Sushi i morgon.

Nya program till datorn hemma. Väntar på att fotografen ska ge mig bilder. Drömmer om ungdomens oförstörda dagar. Har ätit pizza till lunch.
Varken glad eller ledsen. Nästan likgiltig. En helt vanlig jävla dag helt enkelt.

onsdag, februari 11, 2009

tisdag, februari 10, 2009

När jag är medelålders ska jag ha långt hår

Jag var som sagt på dansbandsgala i helgen. Jag led mig igenom musiken och satt mest och stirrade på överförfriskade medelålders damer och herrar. Hade jag inte haft en drink i handen och en pojkvän på min vänstra sida hade jag knappt stått ut.

I alla fall gjorde jag en dyster upptäckt när jag satt och tittade på folket. Alla kvinnor med undantag från någon enstaka stackare hade kort hår.
Och så slog det mig att det alltid är så. Alla kvinnor över 45 har kort hår.

Vad beror det på? Är det för att håret har blivit grått och man inte vill köpa så mycket färg? Eller beror det på att håret får en hårdare struktur som inte passar långt hår när det blir grått? Eller är det för att de anser att man inte behöver vara kvinnlig (om nu folk anser att långt hår hör till det epitetet) när man är äldre och stadgad?

Eller är det så tragiskt att man helt enkelt är bekvämare som medelålders? Att det är mer praktiskt med kort hår? Mindre tvätt, lättare att fixa ... Måtte jag aldrig någonsin bli så praktisk.
Flärd framom funktion, det är mitt nya motto!

måndag, februari 09, 2009

Mirakel kan ske

Jag har glömt hur Crazy frog-låten går. Jag trodde inte att det var möjligt?

Solen skiner livet leker

Photobucket
Jag är nästan oförskämt glad i dag. Trots att det är måndag.
Men en helskön helg som avslutades med mängder med chips och två bra filmer i soffan gjorde susen för mitt mående.

Och trots att jag sovit alldeles för lite, försov mig lite morse och har hela näsan full med snor igen är jag glad glad glad.
Och till råga på allt så strålar solen in på redaktionen och bländar både datorskärmen och mina ögon. Fy fan vad skönt!

söndag, februari 08, 2009

En ovanlig lördagkväll

Photobucket
Middag på fin restaurang, klänning, dansbandsgala och buggdans. Tillsammans med bara pojkvännen. Kändes finfint att få umgås med bara honom en hel kväll.
Lär tyvärr dröja tills nästa gång.

lördag, februari 07, 2009

Snygga klädkampanjer

Photobucket

Photobucket
Jag älskar när annonser inte bara är en bild på en produkt eller en person med en produkt på sig utan när de är kreativa och vackra.

Gillar till exempel Lanvins bilder som är som konstverk. Skulle gärna ha dem hänga på mina väggar. Och Calvin Kleins kampanj med känsla av gammal polaroid eller taskig framkallning.
När jag ser dessa förstår jag varför jag en gång i tiden ville bli fotograf.

Sömnproblem på mitt sätt

Jag är inte känd för att vara den som vaknar tidigt på morgnarna. Snarare tvärtom. Folk ringer vid tolv och frågar om de väckte mig.
Har heller aldrig haft problem att somna på kvällarna. Med undantag då man är sönderstressad och ligger och funderar alldeles för mycket. Men det händer väldigt väldigt sällan.

Kortfattat kan man säga att jag sover för mycket. Åt helvete för mycket, men tydligen verkar jag behöva det.
I går kväll när jag kom hem från jobbet och en sväng via affären lade jag mig på soffan för att vila en stund. Somnade tvärt.

Vaknade först tre (3!) timmar senare när pojkvännen kom hem. Då kändes det som om jag nyss lagt mig ner.
Var vaken i ungefär två tre timmar till och somnade sedan för natten. Och i morse sov jag till elva. Typ tolv timmar alltså.

Jag förstår mig inte på mig själv ibland. Hur kan jag sova så mycket?

torsdag, februari 05, 2009

Fullständigt meningslöst

I dag...

... har jag kavaj på mig. Känns vuxet. Men den är snygg. Tycker jag i alla fall.

... har jag lärt mig att jag måste springa 15 kilometer för att göra av med samma antal kalorier som det är i en pizza.

... har jag lyssnat på A Camps nya skiva på repeat tre gånger. Hittills. Risken finns att det blir ännu fler.

onsdag, februari 04, 2009

Inspiration på två plan

Photobucket
Hur snygg är inte den här tjejen i den här klänningen? Ska tydligen heta Louise, det är allt jag vet. Gillar hennes arm som är helt täckt med tatueringar till den fluffiga klänningen. Skön kontrast liksom. Och för att inte tala om knorren i håret. Så söt.
Bilden är stulen från Elsa Billgrens blogg.

Också har jag hittat en skitbra relativt ny låt. Adiam Dymott med låten Miss you. Får i alla fall mig på superhumör.

När är man återställd?

Jag är kantstött. Har varit det egentligen sedan i somras. Sedan i våras kanske till och med. Allt beror på för mycket jobb och att jag mått dåligt över att vara i en situation som jag inte har trivts i.

Jag har börjat återhämta mig nu. Känner mig lycklig på ytan. Lyckligare än någonsin faktiskt. Men långt där inne har jag fortfarande ett sår som då och då blöder. Och det gör ont.

Jag tvivlar på mig själv. Främst på hur jag är som person. Min personlighet har nämligen blivit kritserad. Och det tar hårt. Jag tassar på tå för att inte sticka ut, såra, göra fel. Vilket hämmar mig.

Och förutom detta tröttheten. Den psykiska tröttheten som nästan tog kål på mig i somras. Den hänger kvar som ett spöke. Jag har ingen ork, ingen lust, ingen vilja att göra någonting. Trots att jag egentligen vill det.

Så jag undrar hur länge det tar innan jag läker? Hur länge tar det tills jag kan finna ro att läsa en bok igen? Jag har inte läst på snart ett år.
Hur länge tar det tills jag vågar vara mig själv igen? Hur länge tar det tills jag vågar lita på mig själv? Tills jag vågar tro att jag är bra igen?

Just nu önskar jag bara att lyckan sprider sig och tejpar igen såret. Och gör så att det aldrig aldrig mera blöder. Tyvärr tar det alldeles för lång tid.

måndag, februari 02, 2009

Två kilometer på en kvart

Jobba, laga mat, äta och träna. Så har min dag sett ut.
Sprang löpband mest i dag. Lite drygt två kilometer på lite drygt en kvart. Vadmusklerna är lika korta som sist.

Slog vad med N att stelben (det vill säga jag) och han innan april ska kunna stå med raka ben och nudda marken med fingrarna. I dag kan ingen av oss det. Omkring tre centimeter från golvet lyckades jag med i dag. Framsteg. Trots korta vadmuskler.

Känner mig duktig.

söndag, februari 01, 2009

Dagens insikt

Det är tur att jag får vara precis som jag vill och skriva precis vad jag vill på min blogg. Annars skulle jag ha raderat mina två senaste inlägg.

De konstaterar nämligen det som jag har vetat länge men försökt dölja för alla andra:

Att jag är fruktansvärt barnslig, omogen, irrationell och ganska dum.
Men det får man helt enkelt ta.

Nu gick det upp ett ljus

Nu ska jag sluta tjata om mannen. Jag vet ju för fan vem han är.
Jag är dålig på att komma ihåg namn som jag sa. Det tog liksom en månad för att poletten skulle trilla ner.

Här har jag gått och irriterat mig på honom. Stört mig på hans kommentarer och undrat varför i hela fridens namn han vill vara min vän.
Nu skäms jag. Särskilt med tanke på det förra inlägget. Host harkel.

I november ungefär, vilket inte är särkilt länge sen, satt jag i fyllan och villan och pratade med honom i flera timmar. På en 40-årsfest. Vi pratade om tidningsbranschen och om det som han jobbar med.
Fan vad jag är dum.

Förlåt mannen. Ty jag visste inte vad jag gjorde.

Med risk för att någon känner honom

Apropå den där jävla gubben som ville bli vän med mig på facebook. Jag ångrar mig så förbannat.
Hela jävla tiden håller han på och kommenterar på min sida. Skriver skitgrejer med smileys och skit. Vad fan vill han?

Ursäkta alla svordomar men jag är arg arg arg. Har raderat flera av hans jävla inlägg.
Grrrr. Jag känner dig inte! Sluta kommentera mina statusar med putslustiga kommentarer. Jag skiter i vad du tycker! Så låt mig vara. Tack.

Kan man radera vänner bara sådär? Jag är för snäll för att göra något sånt. Men något måste jag göra. Vill inte ens gå in på facebook längre eftersom han hela tiden hänger på min sida. Jävla skitgubbe.

Edit: Ha! Jag kan ställa in så han inte kan kommentera på min sida. Är det elakt?