Man kan inte mäta känslan av stress

Att säga att någon inte borde känna sig stressad eftersom han/hon inte har tillräckligt mycket grejer att vara stressad över är ungefär det dummaste man kan göra. Alla människor har olika stressgräns och känner olika inre stress. Oftast beroende på vilka krav han/hon ställer på sig själv.

Därför blir jag vansinnigt irriterad när jag läser det här utspelet från Linda Skugge. Alltså Linda, ge dig!

Hon har klagat på att Ebba von Sydow är ansiktet utåt för 2,6-miljonersklubben som ska motverka kvinnors stress och minska på kraven. Hon anser att Ebba, som är lika gammal som jag, inte vet något om stress då hon inte har barn.

Linda Skugge skriver så här på sin blogg:
”Ebba, på min 30-årsdag hade jag två små barn och la mig kl 19 för att jag var så slut att jag trodde att jag skulle hamna på dårhus. Under året då jag ammade min trea körde jag ofta trippel-nattning, dvs man nattar alla tre barnen ensam.
I åtta månader sov jag på en sketen madrass som jag själv åkt och köpt på fukking Jysk. Jag låg där och ammade hela nätterna, övriga barn låg bredvid mig i en våningsssäng. Vad gjorde du då, Ebba? Drack lite skumpa på Stureplan och kände dig stressad över att du inte kunde säga "nej" till alla jobb?”

I artikeln i Expressen säger hon så här:
”Jag undrar verkligen vad det är hon inte får ihop. Hur kan hon inte ha tid när hon bara har sig själv att ta hand om?”
( ... )
”Är Ebba sämre för att hon inte har barn?
- Nej, men alla kvinnor som har en massa barn och som sköter hem, hus, hem- arbete, en massa barn OCH jobbar är faktiskt lite bättre än de som inte har några barn och som kan sitta på kafé och slösa bort sin tid.”

Och jag får spel.
Vem fan tror hon att hon är? Vem har sagt att hennes verklighet är så mycket värre än alla andras? Säkert har hon det jobbigt och stressigt och har svårt att få livet att gå ihop. Inget snack om saken.
Men hur kan hon veta att hennes lidande är så mycket värre än Ebbas? Och vem ger henne rätt att säga att Ebbas mående inte räknas?

Ebba skriver en krönika som svar och den kan jag skriva under på.
”När jag vaknar mitt i natten av mitt eget tandgnisslande och hjärnan på högvarv inför kommande dag, så är det inte någon tröst att jag inte behöver oroa mig för barnens matsäck till imorgon.
( ... )
När blev det en tävling i vem som har det jobbigast? Vem som har rätt att klaga? Tror att man ska vara försiktig med att be andra sluta gnälla, för ofta har man ingen aning. Men vad vet jag - jag ligger ju inte och trippelammar på en "sketen madrass" jag själv åkt och köpt på fukking Jysk?”

För Linda – alla människors känslor har ett värde. Oavsett om du anser att de borde känna så eller inte. Ta dem på allvar i stället och se det som ett stort problem när kvinnor, som inte ens är 30 år och ännu inte har barn, känner sig sönderstressade.