Rynkig och fet. Och gammal.

Det slår aldrig fel. Så fort det närmar sig att åldern ska utökas med en siffra slår åldersnojan in. Mer än vanligt alltså.
Var och fikade med C och T tidigare i kväll och konstaterade att jag snart passerat bäst före-datum.

28 om en dryg vecka. Gammal tant.
Jag är gammal, lönnfet och rynkig. Så känns det i alla fall.
I och med att vikten den senaste tiden stadigt ökat (visserligen till att stanna på det den ligger på i dag. Vilket i och för sig är alldeles lagom, men ändå!) känner jag inte igen mig själv längre.

Jag kan inte ha gamla jeans från när jag var 14 längre. Och det låter absurt, men det har jag kunnat förut. Jag har en liten valk på magen när jag sitter och begynnande lovehandles på ryggen! Kort sammanfattat, i mina ögon är jag en liten tjockis.

Och i december såg jag för första gången en bild på mig själv där jag såg vuxen ut. Inga runda tonårskinder längre utan ett vuxet ansikte. Behöver inte ens alltid visa leg där det är 18-årig åldersgräns. Ibland inte ens när det är 20. Jag ser inte ung ut längre. Snyft.

Och jag behöver inte ens le för att se kråksparkarna i ögonvrårna längre. Till och med C såg dem i det dunkla ljuset vi satt i.
Och så har jag gråa hår. Och grå hy. Och är gammal.

Hoppas att jag får många fina paket när jag fyller år i alla fall. Som kompensation alltså.