onsdag, februari 28, 2007

Ödets ironi

När man för en gång skull gett sig fan på att försöka ta tag i sitt liv, göra en skillnad och återuppta (om man kan kalla att man återupptar något som inträffat två gånger tidigare) träningen blir man förkyld. Det är ju själva ...

Hade bokat pass för första gången på core som ska träna precis de muskler som jag saknar. Passet var perfekt. Steg ett för nybörjare och bara en timme efter att jag slutat jobba. Jag skulle precis hinna slänga i mig något att äta och gå full av energi och motivation tvärs över gatan in i gymet.
Jag var så beslutsam att jag bestämde mig för att inte ens avboka när alla tänkbara träningskompanjoner fick förhinder.
Ni hör: Jag. Skulle. Träna. Ensam. Och. Tyckte. Att. Det. Skulle. Bli. Kul. Det händer en på miljonen om ens det.

Men som tack för min inspiration och mitt krag-ryckande får jag hela jordens baskillusker i halsen. Och i näsan. Och i öronen. Ödets ironi verkligen.

Fast ödet har varit snällt också. Mitt inbokade kiropraktorbesök i morgon kan inte ha kommit passligare. Min nacke är på god väg att gå av och närapå ett helt nervcentra har hamnat i kläm bakom skulderbladet. Med andra ord: Det gör ont som fan just nu - men imorrn gör det inte det längre!
Om jag inte blir sängsliggande i min förkylning vill säga... Det var ju det också.

Klimakteriet?

Antingen har jag feber eller så har jag hamnat i klimakteriet. Jag har varmt så får jag kallt, så skjuter tempen i höjden och jag börjar svettas och efter ett tag frysa och sedan svettas och sedan frysa ... och så vidare. Svallningar kallas det visst.

Men med tanke på att min hals har gett upp och att jag vaknade med käften full med blod och en nästan outhärdlig värk i öronen tror jag tack och lov (?) att jag inte är i klimakteriet. – Jag är sjuuuk. Snyft. Borde ligga hemma och titta på film och kurera mig, men det är tyvärr mycket som ska till för att jag ska stanna hemma.

tisdag, februari 27, 2007

Onödig info

• När jag kommer hem från jobbet i dag ska jag lägga mig på soffan och sova. Mina ögon håller på att falla ihop medan jag sitter och jobbar. Snirk Snark.
• Sen kan jag meddela att jag tycker inte om röster som knarrar. När folk pratar och det knirr-knarrar blir det lätt rätt irriterande efter ett tag. Bara så att ni vet.
• Kan också avslöja att jag har fullt med skvaller inombords som jag inte bör berätta. Det bara pirrar i mig av lust att skrika ut en massa hemligheter. Men, snäll som jag är så håller jag käften. Fast att det tar emot.

måndag, februari 26, 2007

Pömsig. Om ni vet vad det betyder?

Oj oj oj oj oj. En timmes övertid och jag är helt slut? Borde inte jag var pigg och fräsch och kunna jobba tre dygn i sträck utan att känna mig det minsta trött?
Men som sagt. Åldern... Hahaha.

I alla fall. Det blev ingen städning igår. Jag fastnade framför datorn i stället. Borde införa förbud att slå igång datorn om jag bör göra något annat viktigare. Jag borde i alla fall införa förbud för att spela. Jag blir nämligen helt beroende, fast och kan sitta och spela framför datorn i timtal.

Nu tror ni att jag spelar häftiga WoW eller så, men det blir mest tetris, patiens och andra intelligensbefriande spel. Hur tusan kan man bli fast i det undrar ni då? Det undrar jag med...

Får vara glad över att jag ännu inte lärt mig spela poker ordentligt. Då skulle jag garanterat bli spelmissbrukare.
Och dessutom skulle lägenheten vara ännu bedrövligare än den är nu. =)

söndag, februari 25, 2007

Städdag

Åh. Är den någon som vet vad jag ska göra för att få ork, energi och lust att dra dammsugaren ur städskåpet och gå ett varv med den i lägenheten?

Är det någon som vet hur jag ska göra för att orka vika ihop all tvätt som jag lyckats släpa ur torktumlaren och spridit ut över hela sängen?

Vet någon vänlig själ hur WC-ankan ska bli en kär vän så att jag får ett sug efter att greppa honom i ena handen och toaborsten i den andra?

Kan någon komma med ett tips på hur jag på ett roligt sätt kan få disken skinande och ren?

Fan. Städdag i dag. Har ingen lust, ingen ork. Men måste. Börjar nämligen snart utveckla dammallergi och disken börjar snart gå från diskbänken... av sig själv.
Men Kermit, det stod ju att vi var ganska renliga av oss, var tog det vägen?

lördag, februari 24, 2007

Här är jag

Kermit the Frog
You scored 52% Organization, 60% abstract, and 83% extroverted!

You are mostly organized, both concrete and abstract, and more extroverted.

Here is why are you Kermit the Frog.

You are both somewhat organized. You have a good idea where you put things and you probably keep your place reasonably clean. You aren't totally obsessed with neatness though. Kermit is also reasonably tidy. He'll even dress up for interviews.

You both are sometimes concrete and sometimes abstract thinkers. Kermit spends a lot of his time as a reporter collecting facts, but he is also the author of the dreamy song "The Rainbow Connection." You have a good balance in your life. You know when to be logical at times, but you also aren't afraid to explore your dreams and desires... within limits of course.

You are both extroverts. Kermit gets along with everyone. Sure a few folks annoy him, but that's just because they are annoying. Kermit likes to meet new people when he does his job as a street reporter. You definitely enjoy the company of others, and you don't have problems meeting new people... in fact you probably look forward to it. You are willing to take charge when necessary or work as part of a team.


Faktiskt känns beskrivningen helt bra. Jag är relativt renlig av mig, älskar att träffa människor, är lagom logisk men vågar satsa på mina drömmar. Det är du och jag Kermit!
Vilken mupp är du?

Februari

Vad är det för fel på februari? Varför är allt och alla så fruktansvärt tråkiga?
Sitter och kollar runt på bloggar och konstaterar att få uppdaterar kontinuerligt i februari. Och har de väl skrivit något så är det om deppiga saker, trötthet eller skilsmässor.

Ringer man människor är det samma sak. Ingen vill göra något, inklusive jag själv. Automatiskt svarar jag NEJ när någon frågar om jag vill göra det ena eller det andra. Känner inte för det, har ingen lust, allt är tråkigt trist och allt annat än sprittande roligt.

Alla fullkomligt gräver ned sig, gömmer sig under tjocka täcken och önskar att snön och minusgraderna ska försvinna. Slutar leva nu och hoppas på att dagen ska ta slut så fort som möjligt så att livet kan börja igen - sen senare.
Vad är det egentligen för fel på februari? Vad är det som får oss att bli så här?
Längtar till mars. Då fyller jag åtminstone år. Alltid något att se fram emot.

Förbannade djur

Det händer inte att jag svär över mina och pojkvännens husdjur allt för ofta, men i dag skulle jag ha god lust att inte bara svära utan sakta sakta ta mina händer runt deras hals och göra deras lidande kort. (Okej, det var en överdrift, jag skulle aldrig göra det men just nu känns det ovanligt lockande.)

Hunden ska alldeles snart löpa och är en förvirrad liten tik med hormoner som rusar runt i hela hennes kropp.
* Hon pissar inne på golvet om man inte går ut med henne varannan timme.
* Hon gnyr och gnäller om man inte ger henne uppmärksamhet precis hela hela tiden.
* Hon följer efter katten var hon än går och buffar och knuffar på henne. Om möjligheten finns hoppar hon också gärna på bakifrån och försöker tillverka katt-hund-honor-valpar eller något liknande.
* Hon skäller utan anledning högt och gällt med jämna mellanrum.
* Hon försöker bråka och bita både mig och pojkvännen i fötterna om vi går förbi. Eller om vi sitter still också för den delen.
Hon är helt enkelt hunden från helvetet just nu.

Till hundens jobbiga beteende kommer då kattens. Hmm.
Katten gillar inte när det är 20 minusgrader ute och har därför stannat inne i flera dar. Detta har gjort att hon lider av svår rastlöshet.
* Hon springer fram och tillbaka och runt i vår 50 kvadrat stora lägenhet oavbrutet utan att lägga sig ned på flera timmar.
* Hon ligger och klöser under soffan och under sängen vilket gör att klösljudet förstärks extra mycket..
* Hon retar hunden och springer snabbt förbi henne och ger en liten dask med tassen och springer sedan och sätter sig högt upp dit hunden inte når.
* Och dessutom springer hon runt och jagar sin egen svans. Trots att hon snart är fyra år gammal.

Tillsammans blir alltså våra älskade djur rena rama cirkusen. Snälla nån, ta mig härifrån! Uhuuhuuääää.

fredag, februari 23, 2007

Rå men hjärtlig

Här på redaktionen brukar stämningen vara på topp på fredagar. Då kommer nämligen allas sjuka sidor fram och humorn är lägre än fotknölarna. Jag lovar.

De brukar bli hysteriska kollektiva skrattattacker om allt från personen som intygade att det han sa var ”lika säkert som att Dolly Parton sover på rygg och att Pinoccio har en träpitt” till den finlandssvenska telefonsvararrösten som deklarerar att ”di härr ärr svarrarren”.
Det gemensamma för humorn är i alla fall att det verkligen inte är roligt en måndag, tisdag eller onsdag.

I dag har skratten handlat om sexuella anspelningar på en bild vi publicerade i går samt att göra narr av varandra. Säger någon något attackeras den direkt av ett helt koppel fredagströtta journalister.
Jag brukar kalla stämningen rå men hjärtlig.

Den beskrivningen passar överlag ganska bra in på min humor. Hittade en jätterå men rolig grej på Tjuvlyssnat som jag måste berätta vidare.

Också ett sätt att ‘banka vett i skallen på pöjken’
Tåg, Norrköping-Stockholm

Mamma sitter med sin son ~10, som pratar oavbrutet och frågar om precis allting.
Sonen: Varför står det nödutgång på fönstret?
Mamman (trött): Man kan ta sig ut där om det skulle hända nått med tåget…
Sonen: Men hur öppnar man då?
Mamman (ännu tröttare): Jag tror man får slå sönder fönstret…
Sonen: Jaha… vad ska man använda då, då?
Mamman (kallt): Man kan ju ta en liten frågvis pojke och slå hans huvud mot fönstret…


Hur roligt var inte det? Hahahaha!

torsdag, februari 22, 2007

Ingen tid

Ledsen för det dåliga bloggandet. Från att uppdatera tre-fyra gånger om dagen till ingenting...
Kan bara skylla på att jag har så otroligt mycket annat att göra. Hinner knappt äta lunch på jobbet och jag skriver så att fingarna blöder. Därför är suget att blogga ungefär lika med noll.
Men jag återkommer. Snart. Eller som Schwarzenegger skulle säga: ”I'll be back".

onsdag, februari 21, 2007

Hur f-n?

Man kan fråga sig hur tusan personerna som sökte på "personintervju vid magsår", "vad betyder uger", "smal hund" och "gelehallon+gurka" hittade hit.
Men det sägs ju att Guds vägar äro outgrundliga. Tydligen så även vägen att hitta hit.

Navelskåderi i dubbel bemärkelse

Det finns vissa frågor som man går och grunnar på hela livet. Jag menar inte de där ”meningen-med-livet-frågorna” utan de där triviala småsakerna som tyvärr upptar en stor del av ens tankeverksamhet.
Vissa saker återkommer med jämna mellanrum och poppar upp när man minst anar det. Allt som oftast vid helt fel tillfälle.

I somras till exempel. Jag och några kollegor satt vid lunchbordet och diskuterade Feministiskt initiativ, Mona Sahlins Toblerone-affär, homosexuellas rätt att adoptera och en hel massa andra spännande och intressanta frågor.
Alla diskuterade ivrigt och debatten var stundtals riktigt het. Själv hade jag bara en enda tanke i mitt huvud: Varför jag i hela fridens namn hade fått is i min läsk trots att jag uttryckligen begärt ”utan is”.

Förutom kruxet med att tankarna kommer vid fel tillfälle så riskerar man att bli idiotförklarad om man dryftar dem. Skulle jag kläckt ur mig mitt is-problem mitt i debatten skulle jag inte bara fått en eller två konstiga blickar på mig, snarare hela matsalens.

Samma är det med mitt huvudbry gällande öronvax. Det passar sig inte att diskutera det utom med de allra närmaste – möjligtvis.
Frågan lyder: Hur tusan det kommer sig att öronvax luktar medan snor inte gör det? Trivialt tycker ni, och jag är beredd att hålla med. Men ni måste medge att det är en intressant fråga.

Den senaste tiden har däremot en helt annan fråga snurrat i skallen: Varför är navelludd alltid blått? Oavsett om du har röda, gröna eller blå kläder är luddet alltid blått.
Jag har frågat i stort sett alla i min närhet men ingen har ett svar och alla blir lika konfunderade som jag.
Kollegan P snuddade vid sanningen när han berättade att han läst att de flesta fibrer i världen var just blåa. Men då undrar jag hur tusan de hamnar i naveln?

tisdag, februari 20, 2007

Arne Weise

Såg i går Filip och Fredriks ”Ett herrans liv” och måste påpeka människan Arne Weise.
Jag hoppas att han spelade. Jag hoppas att han i verkligheten inte är så där enkelspårig och gubbsjuk som han verkade. Han hade till exempel tungan ute hela tiden, betedde sig som ett okoncentrerat barn, skröt om sina erövringar från förr och klankade ned på både äldre och lite fetare kvinnor.
Han var helt enkelt en ganska otrevlig och osympatisk person.

Hmpf. Och jag som myst med honom varje jul under hela barndomen. Tji fick jag.

måndag, februari 19, 2007

Tur att man inte är känd

Jag kan inte fatta att jag som liten hade som högsta önskan att bli känd. Varför, om jag får fråga? Vad hade jag för motivering till det?
Det måste ju vara pest och pina att ständigt bli granskad, att någon gräver i ditt förflutna och petar och vänder och vrider på varenda liten grej du gör. Ingenting får man ha ifred. Och alltid måste man försvara om man råkat säga/skriva/göra något dumt. Fruktansvärt jobbigt.
Dessutom måste man vara på sitt bästa sätt hela tiden. Är du arg, bitter, grinig eller vad som helst börjar folk tycka illa om dig och snacka skit. Vilket jävla HELVETE.

Sedan jag flyttade från staden till lilla landet, började jobba i byns butik och sen på stora tidningen inne i staden har jag fått nog av allt vad kändisskap heter.
Jag hatar att inte kunna ragla på krogen aprak och bete mig som ett svin - om jag nu skulle vilja det.
Jag hatar att inte kunna gå på apoteket utan att vara rädd för att få blickar eller kommentarer på mina inköp.
Jag hatar att behöva vara hövlig, trevlig och alldeles alldeles underbar när jag är ledig.
Jag hatar att vara igenkänd och jag hatar att behöva vara politiskt korrekt hela tiden.

Usch säger jag bara. Det här räcker. Jag tänker ta mig tusan aldrig bli känd.


Tillägg. Mind to my self: Försök att aldrig kritisera kändisar i framtiden. Eller som kollegan sa i dag: "Kritisera aldrig en annan människa förrän du har gått tio mil i den personens skor". En jävligt god tanke. Får se om jag kan följa den också.

Stämd

Jag är på väg att bli stämd å jobbets vägnar. Av gringubben.
Kan inte låta bli att tycka det är lite roligt och lite spännande.
Man kan unna sig det när man vet att man inte har gjort något fel och att gringubben till och med fick läsa texten före publicering. Undrar om jag också blir bannlyst från allt vad deras pyramidspel heter. Hmm, känns som det kvittar.

söndag, februari 18, 2007

Längtar bort

Varför är man aldrig nöjd?

Bor man på landet vill man flytta till tempohöjande stan. Bor man i stan längtar man efter lugnet på landet.

Är man singel sitter man och äter glass ensam i soffan och längtar efter någon att dela sin tid med. Är man ihop med någon önskar man att man var själv och enbart fick rå om sig själv.

Bor man i lägenhet längtar man efter ett stort hus med egen tomt. Bor man i hus önskar man att man bodde i lägenhet så man slapp klippa gräset och betala reparationer själv.

Har man inte ett husdjur längtar man efter att ha en hund som borrar in sig under täcket på kvällen. Har man husdjur svär man över hårstråna som finns till och med i smöret och gnäller över att gå ut med djuret när det är 20 minusgrader.

Jobbar man oregelbundna arbetstider är man irriterad över att aldrig kunna planera någonting långt på förhand. Jobbar man 8-16 varje dag grinar man över att livet går på rutin.

Varför vill jag alltid ha det som jag inte har just nu? Varför kan jag aldrig stanna upp i verkligheten och se det jag har? Och vara nöjd. Nöjd just nu.

Upprättelse för oss

Fyra läkare säger äntligen emot Annika Dahlströms idiotiska "hjärnforskning" som jag har skrivit om inte bara en utan två gånger tidigare. Äntligen äntligen äntligen, säger jag bara!

I en debattartikel i DN slår de andra läkarna och forskarna omkull alla hennes teorier. (Eller jag kanske borde säga alla de saker hon hittat på och lägger fram som fakta.) De kallar hennes forskning för maktmissbruk och har motbevis för det mesta som hon lägger fram.

Och tur är väl det! Tänk om hon fått vara obestridd och om tio år fick hennes forskning bli norm och inskriven i skolböckerna. Utan att överdriva tror jag att det skulle kunna vara människans förfall, eller i varje fall kvinnans.

Hör bara på det här:
(kan tyvärr inte låta bli att upprepa hennes idéer, de är så skrattretande...)
* Mammor skall vara hemma minst tre år eftersom dagis är skadligt för barnen.
* Karriärkvinnor har testosteronpåverkade hjärnor.
* Att även män skall sköta hushållssysslor trots att deras nervsystem inte lämpar sig för detta leder till skilsmässor.
* Pappor är inte lämpade att ta hand om spädbarn eftersom de har för dålig känsel i fingertopparna, för dålig hörsel och begränsat synfält.
* IQ-tester är manipulerade till kvinnornas fördel.
* Och så vidare och så vidare...

Läs artikeln där alla hennes jävla påfund mosas sönder och begravs. Det värmde i alla fall mitt hjärta.

lördag, februari 17, 2007

En rugguggla

Nu är det bevisat. Jag har tillfälligt blivit tant.
1. Har hela dagen i dag tassat runt i tofflor - inomhus - med motiveringen att det drar längs golvet.
2. Jag har suttit inne och ugglat precis hela dagen fram till för tio minuter sedan då jag gick ut med soporna.
3. Jag har tittat ut genom fönstret på grannarna - stor tantvarning.
4. Tittat på melodifestivalen och tyckt att den "sämsta" låten var den bästa. Min favorit var The Attic feat. Therese med The Arrival. Vad var det för fel på den? Är jag helt off helt plötsligt? Eller säger man "ute" nuförtiden?
5. Jag har druckit bara ETT glas vin till middagen, trots att det är lördag!
6. Jag tänker gå och lägga mig nu. Ingen motiveringen krävs.

Förhoppningvis är jag mig själv i morrn. Godnatt.

Äntligen Britney, eller?

Jag brukar inte läsa skvallertidningar och brukar heller inte frekvent läsa vad som skivs om Britney Spears, men nu kan jag inte låta bli att kommentera hennes senaste upptåg.
Äntligen har hon gjort något chockerande och helt nytt inom kändisvärlden. Det räckte inte med att spy över senaste ragget (jag sa ju att jag klippte mig igår och därför läste skvaller) och visa muffen för hela paparazzi-skaran. Nej, hon tog det hela ett steg längre. Hon rakade av sig håret!

Se videoklipp av rakade Britney här. Förskräckligt var ordet!

Det finns

Det finns ett hål i himlen där solen slår igenom.
Det finns fiskar i havet men det är aldrig nån som ser dom.
Det finns människor i husen med en längtan till nåt annat.
Men mitt i deras liv tycks allt bara ha stannat.

Det finns röster som försvunnit som aldrig blev hörda.
Man vill inte va i vägen man vill inte störa.
Det finns männen i kostymer som vuxit sig för stora.
Applåderar dom som vinner, tig ihjäl dom som förlorar.

Det finns gud och religioner eller köp dig en kristall,
om du tror att den kan värma dig när det blåser kallt.
Det finns allt vad du kan önska, dom ler mot dig från teven.
Också du kan bli en vinnare, varje luffare eller greve.

Det finns, i den bästa av världar.
Det finns, allt ditt hjärta kan begära.
Det finns, om du orkar sträcka ut.
Det finns där, ta för dig, innan allting tagit slut.

Det finns kungar och presidenter som delar upp vår jord.
Medan människorna tiger, man har stulit deras ord.
Det finns idéologier, vi ser dom rasa samman.
Politiker mot vägen som bara står och stammar.

Det finns underbara platser, höga berg och vilda floder.
Där himlen är din syster och molnet är din broder.
Det finns alltid svarta sidor i varje människas bok.
Vad skiljer då den tokige från den vi kallar klok?

Det finns en tår i varje skratt, det finns en sorg i varje rus.
Och i vintergatans gränder hörs ett stilla sus.
Det finns allt vad du kan önska, dom ler mot dig från teven.
Också du kan bli en vinnare, varje luffare eller greve.

Det finns, i den bästa av världar.
Det finns, allt ditt hjärta kan begära.
Det finns, om du orkar sträcka ut.
Det finns där, ta för dig, innan allting tagit slut.



Och det finns texter man önskar att man har skrivit.
Vem kunde tro att Mauro Scocco var så smart?

Yngre är bättre

Den här undersökningen visar det som jag i flera års tid försökt bevisa för alla i min närhet; Att yngre människor är bättre på att jobba och mer hängivna att lära sig nya saker och utvecklas på jobbet.

I min egen lilla studie har jag vetat det här en lång lång tid. Eftersom jag har jobbat på sisådär sjuttio (okej, en liten överdrift) olika arbetsplatser vet jag att det alltid har varit de yngre som tagit initiativ till att göra något när det inte funnits något uppenbart att göra. Det har alltid varit de yngre som har varit villiga att lära sig den nya rutinen. Och det har alltid varit de yngre som haft en högre arbetsmoral.

Kan någon då svara på varför vi* i många fall behandlas som mindre värda, mindre vetande och dessutom får mindre i lön?
Var finns rättvisan i det?


* Jo jag vet att undersökningen bara gäller de mellan 18 och 24 och att jag snart är 26 år, men jag känner mig faktiskt ung ännu...

fredag, februari 16, 2007

Ledigt

Vad gör man egentligen med all ledig tid? Har varit ledig två dagar nu och vet inte riktigt hur jag ska lyckas få dagarna att gå i två dar till.
I går gjorde jag om min blogg och satt framför datorn och degade tills kvällen då jag lagade en brakmiddag. Och i dag har jag klippt mig och snurrat på stan hela dagen.

Men sen då? Vad ska jag göra lördag och söndag? Det var så länge sen jag var ledig så här länge att jag knappt kommer ihåg hur man gör. Kommer heller inte ihåg senast jag inte hade en endaste grej inplanerad på helgen och nu är allt blankt helt plötsligt. Nästan skrämmande...
Tänk att jag måste ta hand om mig själv nu, tänka tankar som inte har fått bli tänkta och kanske ta det lugnt. Helt plötsligt kan jag göra vad jag vill.
Tror ni jag kommer ihåg hur man läser en bok? Tveksamt.

torsdag, februari 15, 2007

Jag är unik

Personlighetstest
Resultat: Unik
"Grattis! Du har lyckats! Du har inte fastnat i Svensson-fällan, men du har inte heller lurats att skilja dig från mängden genom att apa efter alla andra som försöker skilja sig från mängden. Du är helt enkelt unik! Fira med en riktig brakmiddag, ett pyjamasparty, eller några omgångar rektal ägglöpning."

Hur pass trovärdig testet sen är kan jag inte svara på... Men han säger ju att det ska tas på lika stort allvar som "en kvasi-indisk countryskåning (och hans skotske kusin)". Borde ju betyda något. Kolla om du också är unik eller - usch och fy - en Svensson.

Jippi!

Äntligen, äntligen, äntligen har jag lyckats.
Alldeles själv har jag helt totalt bytt min layout.
Are you impressed? I am impressed!
Så, vad tycks? Behöver feedback. Kan nåt göras bättre? Var det bättre förut? Kommentera snälla.

onsdag, februari 14, 2007

Kära hjärtanes

Jaha. Så blev det med den romantiska dagen. Ingenting alls alltså.
Pojkvännen blev tvungen att jobba över och själv var jag fullkomligt stendöd efter tio dar på jobb och ett väldigt intensivt arbete.

Alla hjärtans dag blev alltså:
* En hejdå-puss i morse.
* En hej-puss när han var hem och kastade i sig mat.
* Inga blommor och inget hjärtformat godis.
* En ensam skål nudlar framför datorn.
* Kattkräks på golvet.
* Och en ansenlig mängd hårda karameller.

Med andra ord, precis som vilken onsdag som helst.
Trevlig hjärtedag alla ni andra i alla fall.

Värsta nörden

Åh nej. Blev helt fel superhjälte... Vem som helst utom han hade varit bra. Till och med Hulken vore bättre!

"You are mild-mannered, good,
strong and you love to help others."




Click here to take the "Which Superhero am I?" quiz...

Skrattretande diktatur

En sak som jag har undrat över hela mit liv är hur man kan leva i en diktatur? Är alla människor för rädda för att göra något för att största diktatorn? Är de kanske så hjärntvättade av diktatorn att de verkligen tror att han gör rätt, precis som i Tyskland under Hitlers tid? Eller är människorna kanske för oorganiserade för att tillsammans ordna ett upplopp som störtar diktatorn?

Har själv aldrig upplevt något som ens skulle kunna liknas vid en diktatur och kan därför bara spekulera i hur jag skulle reagera. Jag tror i alla fall att jag skulle ha svårt att acceptera vissa grejer.
Saparmurat Nijazov var diktator i Turkmenistan tills han kolavippade i slutet av december förra året. Han hade en hel del underliga saker för sig som i alla fall skulle ha fått mig att reagera.

Hör på det här:
* Han gav staden Krasnovodsk namnet Türkmenbaşy efter sig själv, utöver det att flera skolor, flygplatser och till och med en meteorit har fått hans namn.
* Alla offentliga byggnader har stora porträttbilder av honom på väggarna och statyer av honom själv och av modern står utspridda över hela landet. Bland annat har han ställt en stor guldstaty på en snurrande platta som följer solens gång. Motiveringen till det var "att två solar hela tiden skulle få mötas".
* Inga andra böcker än dem skrivna av honom tilläts i skolorna och på biblioteken. Och dessutom stängde han alla bibliotek på landsbygden eftersom "folk som bodde där inte kunde läsa". Lite senare fröbjöd han även alla sjukhus på landet.
* Han förbjöd balett, opera, datorspel, långt hår, skägg, guldtänder och tobak eftersom han själv hade slutat röka.
* Han förbjöd också manliga presentatörer på TV att använda smink, eftersom han hade problem med att skilja män och kvinnor åt.
* Han bestämde hur höga staketen i landet skulle vara.
* Han döpte månader och högtider efter sig själv och sin mor.

Den mannen låter ju inte helt frisk. Skulle inte du har reagerat?

tisdag, februari 13, 2007

Är det sant?

Jag tror inte mina ögon! En dröm har gått i uppfyllelse.
Världens bästaste bästa människa har börjat blogga.
Gissa vem som kommer att lusläsa varenda ord?

Hör bara på det här:
”På Aftonbladet.se har man en ”interaktiv karta” med rubriken ”Här är blogg-Sverige” och sen lockar man med det oemotståndliga: ”Kolla om din granne bloggar”. Jag fattar ingenting. Om jag vill se om min granne bloggar är det väl bara att titta in genom fönstret. Sitter grannen med båda händerna på tangentbordet så bloggar hon, om man bara ser en av hennes händer så porrsurfar hon.”

Ni kan bara ana hur mycket jag skulle önska att jag var så där rolig, skrev så där skönt, hade så där snabba svar hela tiden och var precis som Annika Lantz... Sicken dröm.

Halvårsfirande

Fick just frågan: ”Hur länge har du varit rökfri nu, Matilda?”
Och märkte till min förskräckelse att jag helt och hållet glömt bort att fira mig själv. I lördags var det nämligen exakt ett halvår sedan jag rökte min sista cigarrett.
Hörde ni, ett halvår! Jag, moi, I, ich har lyckats vara rökfri i ett halvår. Otroligt härligt.
Hur ska jag fira det här nu då? Måste komma på något riktigt riktigt bra, det är jag faktiskt värd!

måndag, februari 12, 2007

Lycka blev


Det blev inte så långt från drömmen.
Lycka blev en vit vårjacka med puffärm, en klipptid på fredag, stekta pannkakor till middag och en helkväll på den sköna mjuka soffan.
Två dar kvar på jobb, sen, sen långledig. Längtar redan.




Ps. Nej, ni kan vara lugna. Tänker inte börja med dagens outfit. Lovar.

Det bästa

Vill bara säga att det bästa som finns just nu är ett par nya jeans, en klipptid på fredag, en färdigstädad lägenhet, god mat på bordet när jag kommer hem och en skön soffa att slumra till på.
Om ändå det vore sant.

söndag, februari 11, 2007

Larvigt

Usch. Jag vet inte varifrån det kommer, men den senaste tiden har jag fått en konstig, konstig fobi: Att det ska vara larver överallt.

När jag skulle lägga mig i sängen häromdagen låg det en stor svart fet larv på mitt täcke. Trodde jag. I själva verket var det pojkvännens strumpludd.
När jag skulle duscha häromdagen såg jag en liten grå larv på badrumsmattan. Trodde jag. Det var bara en hoprullad dammråtta.
När jag skulle äta i går och satte mig vid köksbordet såg jag en äcklig liten larv som kröp på bordet. Trodde jag. Det var bara en smula som rörde sig i vinddraget från mig.

Jo jag vet, det är inte normalt. Jo jag vet att det inte hör till vanligheterna att se larver som inte finns. Och jag vet att det är helt urbota jättedumt att vara rädd för larver. Men jag kan inte hjälpa det...

För känslig

Ibland undrar jag varför jag är så känslig? Varför jag tar åt mig så mycket? Varför jag tar åt mig av saker som egentligen inte är riktade till mig? Varför är jag skapt på det viset?

Fick mail från gringubben jag nämnde i ett tidigare inlägg och det var allt annat än trevligt. Jag var ju en blodutsugande djävul som ville göra ett scoop på deras bekostad.
I själv verket gjorde jag en journailstisk plikt. Det vill säga, jag lät han framföra sina åsikter och lät även andra mer kritiska röster bli hörda. I mina ögon är det jounalistik, men han hade hellre velat haft reklam. Snäll trevlig gullig reklam om hans företag som de facto är jäkligt kritiserat. Skulle jag inte ha nämnt det hade jag ju för fan inte gjort min plikt.

Så trots att jag vet att jag har rätt och har gjort rätt bedömning känns hans mail som ett hugg i hjärtat. Min känsliga sida säger: ”Åh, nej jag har gjort fel, någon tycker illa om mig.” Men varför vill jag inte stöta mig med någon?
Jag skulle må mycket bättre om jag var en hård kallhamrad jävel, men det är jag inte. Tyvärr.

Man får ångra sig

Jag vet att jag så sent som förra veckan kallade melodifestivalen för ett schlagerspektakel. Men i går råkade, jo faktiskt råkade, jag se lite på den andra deltävlingen.
Och måste säga att jag är positivt överraskad. Marie Lindberg var ju världens sötaste människa och hade en helt underbart skön röst, skön stil och en skön låt. Lyssna på hennes bidrag här.
Hoppas hon sopar mattan med de andra deltagarna och tar hem allt. I alla fall borde det blir så om jag får bestämma.

Men högst troligen blir det The Ark som vinner. (Kom ihåg var ni hörde det först.)
Tyvärr tror jag att de kommer att bli en flopp när de tävlar mot resten av Europa. Deras stil är välkänd här och vi vet att de drev med hela schlagerfestivalen när de gick fram med sina gitarrer och fjantade sig. Men resten av Europa kommer att ta dem och deras urlöjliga kostymer på allvar och undra vad som gått fel i Sverige i år.
Och sa jag att jag nyss blivit sierska? Hahaha!

lördag, februari 10, 2007

Lyssna, ni måste!

"Well you know me. I'll never be afraid.
I just jump into it with my whole heart and no shame..."

Vill du veta var raderna är hämtade från? Jordens just nu (jag vet, ni har hört det förut) skönaste låt som får mig att vilja skratta och gråta på samma gång. Den får mig att se positivt och framåt, ger mig styrka när mörkret sluter sig kring mig och får mig att känna våren komma. Detta trots att låten heter tväremot vår.
Helt klart en av hennes allra allra bästa låtar.

Vilken låt jag pratar om? Laleh med November så klart.

Snooze

Min relativt nya mobiltelefon är inte bra.
Det går bara att snooza i en timme. Snålt tycker jag!

fredag, februari 09, 2007

Bokrea på förhand

Alla ni stackars satar som inte bor här där jag bor, ni måste vänta i flera veckor innan ni får shoppa loss på bokrean. Stackars stackars er.
I dag gjorde jag inte mindre än åtta fynd och trots att kassarna skar in i händerna kände jag mig lättare.
T försökte inte ens ge mig lite dåligt samvete för min flitiga shopping utan förklarade min lättnad med att pengarna troligen låg i min plånbok och gjorde att dagen kändes tung tills jag fick bränna dem. Är beredd att tro på hennes ord.

I alla fall, åtta alster ska inom det snaraste plöjas:
* Vem är Björn och Vem är Benny - och andra intressanta mysterier av Fredrik Lindström och Hasse Pihl.
* Ostindiefararen av Jan Mårtensson.
* Nigellas sommar av Nigella Lawson (kokbok).
* Second Hand - måla renovera fixa sy av Ann Sjöstedt och Svante Sjöstedt.
* Halleluja liksom av Bob Hansson.
* Bo med färger - din egen färgguide av Björn Reinhardtsen och Agnes Skarholt.
* Orkestergraven av Unni Lindell.
* Samlade dikter av Karin Boye.


En salig och lagom brokig blandning som det brukar kunna bli på bokrean. Stod också och klämde lite på stora synonymlexikonet, men struntade i att köpa det. Det är Saol (Svenska akademins ordlista) jag borde köpa i stället. I dag sa jag nämligen en riktigt härlig felsägning när jag försökte slänga mig med ord av en annan kaliber än de vanliga.
Citat: "Jag skulle nog kunna bo på en ö långt ut i skärgården i en månad ungefär, och vara där för reinkarnation."
Självklart menade jag för rekreation... men erkänn att det blir mycket intressantare med reinkarnation... Hahaha!

Vill bara säga...

...att jag hatar gubbjävlar som ringer och stör och ska påpeka sin sak på en artikel jag skrivit. Inte mindre än sju gånger har han ringt och försökt få mig att skriva lite snällare och lite mer reklamigt om honom. Fy fan va irriterad jag blir.
Ändå sa han att ”journalister ska få ha sin frihet, jag bryr mig inte om vad du skriver och så vidare...”. Bullshit gubbjävel!
Dessutom är det ett jävla pyramidspel som han pysslar med, men det anser han inte hör till saken... Nä, eller hur? Grrrr...

Och så jobbar jag helg i helgen och tvingas gå och lyssna på improviserad jazz, vilket gör mig illamående och musikhatande. Modern improviserad jazz är fan i mig det värsta som finns. Lyssnar fan heller på dansband, och det säger mycket.
Jävlar vad jag svär, men det visar ju bara hur förbannad jag är. Gubbjävlar och improviserad jazz gör sig nämligen icke besvär i min värld.

torsdag, februari 08, 2007

Man lär så länge man lever

Eller i alla fall kommer man underfund med en massa bra och mindre bra saker varje dag.
I dag kan jag till exempel konstatera:

* att det är svårt att njuta av en vetekudde som inte är varm.
* att min katt fortfarande har damp.
* att jag är en slacker som äter pizza på finporslinet. (Det innebär ju nämligen att jag varken har några tallrikar rena eller orkar laga mat...)
* att det är svårt att koncentrera sig i en timme när någon berättar om nyemissioner, aktiekapital, investeringsbidrag och liknande.
* att jag inte kan jobba normalt när jag har ont i huvudet.
* att magen behöver annat än fett för att må bra och att hamburgare till lunch och pizza till middag inte är att föredra.
* att jag egentligen inte har något vettigt att skriva.

Drömtydning

I morse vaknade jag med ett ryck. Drömde mardröm.
Drömde att jag var i ett varuhus och på väg ut till parkeringen blev jag jagad av en elak otäck man. Högst troligen var han ute efter att antingen våldta eller mörda mig, minns inte vilket.
Svetten rann längs benen och jag var förvirrad och rädd när jag vaknade.

Somnade om och vaknade några minuter senare. Drömde mardröm igen.
Denna gången var jag i någon souvenirbutik och gick i godan ro och tittade och klämde på allt som fanns där. Kom då plötsligt på att jag skulle med ett flyg och fick bråttom, bråttom, bråttom. Kände paniken komma krypande, jag skulle inte hinnna. Jag letade efter saker jag tappat bort och försökte springa uppför rulltrappan som gick åt fel håll och hur mycket jag än sprang så kom jag inte framåt.
Vaknade med ett ryck igen. Svetten hade nu spridit sig till resten av kroppen.

Somnade om igen, men vaknade strax för tredje gången. Drömde mardröm en gång till.
Den här gången var jag och min pojkvän hos några vänner i Finland och såg att N:s föräldrars hus hade börjat brinna.
Tog telefonen och skulle ringa till alarmcentralen men slog gång på gång på gång fel nummer. Lyckades inte slå 112 utan slog alla andra möjliga nummer. Blev stressad och uppjagad, men lyckades tillslut samla mig och slå rätt nummer.
En dam berättade att jag slagit numret för många gånger att mitt tips inte skulle tas på allvar utan att de minsann skulle anmäla mig för busrigning. Jag var helt frusterad och försökte få fram att det brann och att brandkåren var tvungen att komma, men kvinnan i telefonen förstod mitt i allt inte svenska, utan bara finska.
Så vaknade jag igen. Helt slut som människa.

Vad betyder nu det här? Är jag på väg att kollapsa när jag drömmer tre stress-mardrömmar på en morgon? Nån som vet?

onsdag, februari 07, 2007

Äcklig

Hämtat ur verkliga livet:

Klockan är 06.30. Matilda är trött och vandrar likt en sömngångare från duschen, via köket, slår på vattenkokaren och går till sovrummet för att klä på sig. Pojkvännen sitter och äter frukost vid köksbordet.
Några minuter senare kommer även Matilda till bordet, lagom morgongrinig, och börjar göra sitt te och sin smörgås.
Hon slår sig ned, utan att titta på pojkvännen, slår upp tidningen och börjar äta och läsa.

Mitt i allt störs hon i rutinen:
"Fan va du är äcklig", säger pojkvännen.
Matilda stirrar oförstående på pojkvännen och tänker: "Vaddå äcklig?"
"Jo", förklarar pojkvännen, "först sörplar du ditt te när du dricker, sedan smaskar du när du tuggar smörgåsen och när du väl har ätit upp rapar du högt och ljudligt."

Och vad jag vill säga med det här är förstås: Att acceptera DET är sann kärlek, mina vänner. Ska jag behålla honom?

Hjälp med designen

Efter att i typ ett halvårs velande hit och dit har jag kommit fram till att min blogglayout suger!
Jag vill ha vit bakgrund, men i sidhuvudet vill jag ha en skön bild eller nåt, och inte alls den här gröna grejen. Och vid sidan av skrivfältet har jag en dröm om medaljonger... Såååå fint det skulle bli.

Men nu är det så att mina kunskaper i hemsidelayout är lika med noll. Finns det inte någon vänlig själ här i världen som skulle kunna dumpa ned en medaljongbakgrund till mig, eller åtminstone dumpa ned några kunskaper om hur tusan jag får tag på en? Och finns det inte någon som kan berätta hur jag får bort det där gröna och får dit en skön bild?

Jag vill inte ha den här layouten längre. Vill ha nytt NU NU NU NU! Fattar ni, jag ber på mina bara knän om hjälp... snyft.

tisdag, februari 06, 2007

Klipp dig och skaffa dig ett jobb!

Apropå Chewbacca här nedanför. Jag behöver klippa mig.
När jag var nyfriserad fick jag höra att jag såg ut som Amelie från Montmartre. (Ja, bilden har jag plockat bort för er oss har gott minne. Den bara krånglade.)

Nu ser jag snarare ut så här:









Bör kanske göra något åt det. Snarast!

Elaka Chewbacca


Hahahahahaha! Har ni sett? Den här nyheten är garanterat årets hittills roligaste.
Chewbacca har nämligen skallat en guide och skrikit ”Ingen säger åt den här wookien vad han ska göra”.
Hahahaha! Får ont i magen.

Ännu roligare blev det när P visade mig till den här bloggen! Hahaha! Och när jag senare hittade honom på Myspace!
Oj oj oj, jag får ont i magen! Fasen va lätt det är att göra en tråkig tisdag till en rolig tisdag!

Förändringar

Det är stora förändringar på gång på jobbet. Går från att ha varit kvällstidning till att vara morgontidning och går upp till att komma ut sex dagar. Blir numera alltså precis som alla andra tidningar.

Detta betyder förändringar för mig personligen. Fler kvällar på jobb, fler helger och en jäkla massa ob-tid. Känns väl sådär, men jag gråter inte. Jag gillar förändringar och lovar att de bara för något gott med sig.

Tror dessutom att satsningen är lyckad. Bara alla lyckas smälta den. En del ute på landet går ju efter parollen ”Det var bättre förr” och det kan vara svårt att få dem att ändra sig... Just sånt som jag tycker så illa om!
Man måste ha ett öppet sinne för att bli en bättre människa. Så är det bara.

måndag, februari 05, 2007

På bättringsvägen

Glädjande besked kom till mina öron för några dagar sedan. Killen som pojkvännen krockade med för flera månader sedan kommer att bli bättre!!!
Han kommer kanske aldrig att bli helt återställd, men högst troligen kommer han att kunna leva ett normalt liv i fortsättningen!

Doktorn hade informerat hans vänner och berättade att han hade flera små hjärnblödningar i skallen, men ingen riktigt stor. Den största satt i höger hjärnhalva och därför var hans vänstersida lite efter ännu.
Han kommunicerar nu genom att nicka och skaka på huvudet. Han äter sin mat själv, för gaffeln till munnen och allt. Han tränar varje dag både muskler och hjärnan för att bli bättre och doktorn hade sagt att han gör sådana framsteg de inte hade trott. Och dessutom gör han nya framsteg varje dag! Härom dagen hade han spelat poker med riktiga kort och - hör och häpna - vann!
Han pratar inte ännu, men tros snart kunna kommunicera via datorn. Talet kan man tydligen tappa ganska enkelt när man ligger i koma så länge som han gjorde.

Att killen är på väg att bli bättre känns så bra. Det känns som om inte bara en utan två stora stenar från min mage har lossnat.
Pojkvännen är fortfarande i stadiet av förträngande och vill inte prata om olyckan, men jag hoppas att vetskapen om killens framsteg får hans hjärta att kännas lite lättare.

Kanske beror allt på att vägen som ligger precis bredvid sjukhuset i den här lilla sketna staden jag bor i (eller, jag bor ju utanför ute på landet, men ändå...) heter Bättringsvägen. Det måste ju ha en inverkan... eller? ;)

Lär mig aldrig

I dag bjöds det på tårta i matsalen på jobbet och den såg grön och god ut. En stor saftig bit skar jag upp till mig själv och lastade tallriken full.
Eftersom klockan var 15.00 var socker-sug-tarmen rejält utarmad och krävde tårta, vilket i sin tur gjorde att halva biten i stort sett trycktes in i munnen och svaldes utan att knappt tuggas.

Nu sitter jag här med tårta hela vägen upp i halsen. Det två centimeter tjocka gräddlagret ligger som ett lock uppepå. Kväljningarna avlöser varandra och magen känns rund och stinn med geggig sockerkaka och marsipan. Kort sammanfattat: Jag mår skit.
Jag gillar inte tårta. Varför lär jag mig aldrig att komma i håg det?

Pigg en måndag

Ja, tro det eller ej, men jag är pigg. Full av energi och redo att sätta tänderna i nästa jobb.
Senast det hände en måndag kommer jag inte ens ihåg. Men å andra sidan så var det också länge sen jag tog det så lugnt en helg som jag gjorde den här helgen.
Drack ett glas vin i lördags och resten av tiden har jag tillbringat på shoppingtur och på soffan stirrandes på tv:n. Inte mindre än två filmer tryckte jag i mig i går och kan rekommendera ”Lucky number Slevin”. Helt klart en film i min smak.
Annars... ny vecka, nytt liv. På återseende.

söndag, februari 04, 2007

Inget är nytt under solen

Var det bara jag som missade (frivilligt) årets första deltävling av Melodifestivalen? Det känns i alla fall så när man tar sig en titt på kvällstidningarnas hemsidor eller vad svenska bloggar skriver om just nu. Den där jäkla festivalen ältas och ältas och ältas...
Men man kan ju konstatera att det inte har hänt någonting på Sveriges schlager-himmel. Jag har tydligen inte missat någonting under de cirka sju år jag inte har tittat på spektaklet.
Jag menar Anna Book (- ABC...) och Tommy Nilsson (- En dag), har vi hört det förut? Suck.

Vad gick fel?

Satt i morse och tittade på Nyhetsmorgon och hörde prästen Ma Oftedal diskutera en fråga som jag en lång lång tid gått och fnulat på:
Varför kristna i många fall är så konservativa och inte tillåter till exempel homosexuella att finnas till eller gifta sig i kyrkan?

Jag har länge funderat på vad som egentligen gått fel där? Eftersom jag är uppvuxen i en kristen familj har jag gått i söndagsskola och fått min beskärda del av bibelläsning. Jag vet därför vad Jesus budskap är.
Han kämpade för alla människors lika rätt, lika värde och att man skulle behandla andra precis som man själv vill bli behandlad.
Jesus käkade mat med rövarna, bjöd hororna husrum, älskade även dem som hatade honom. Jag skulle alltså kalla honom liberal (alltså vad liberalismen står för från början, inte vad folkpartiet står för i dag.)

Hur kommer det sig då att de som läst bibeln mest noggrannt har uppfattat hans budskap helt fel? Hur kan präster i dag vägra viga homosexuella? Jesus skulle utan tvekan ha vigit dem, han trodde ju på kärlek mellan människor.

Lever de gamla prästerna kanske fortfarande efter det gamla testamentet (som Jesus till stor del förkastade). Där står det "att män inte ska älska med män".
Men lever de efter det gamla testamentet borde de ju dessutom gå efter parollen "Öga för öga, tand för tand" och det tror jag inte många präster är villiga att acceptera.

I alla fall tycker jag att det är skamligt att många kristna i dag är så otoleranta mot andra människor och fortfarande kallar sig kristna. När de i själv verket är precis som fariséerna på Jesus tid. De vars "kristendom" Jesus kritiserade. Lärde de sig inget av det?


Uppdatering: Det är sådant här jag pratar om. De som anser att man ligger fel i den moraliska skalan om man onanerar, tillåter abort eller spelar om pengar, och kallar sig själva för "sanna kristna". Enligt vilken sanning då om jag får fråga?
Bör tillägga att jag, som säkert alla ni andra, hamnade i den sista kolumnen i testet och "lever i synd och är onanist såväl som vegan, njuter av pornografi och allt som är fel."
Skrattretande samtidigt som det gör mig jävligt förbannad. De förstör ju för kristendomen!

Åh, Janis

Caroline af Ugglas har gjort något förbjudet! Hon sjunger en cover på Janis Joplin och har dessutom översatt den till svenska.
Men vet ni vad? Det var grymt! Helt jäkla jättehärligt och faen i mej nästan lika bra som orginalet.

Bjuder därför här på världens skönaste kvinnliga artist - orginalet.

torsdag, februari 01, 2007

Ett patetiskt liv

Det är grinigt på jobbet i dag. Jag är den som grinar mest tror jag, men andra ligger inte så långt efter...
Intervjuade just två medlare, kanske de borde lära MIG att lösa mina konflikter utan att vara arg... Dessutom när det är mig själv jag egentligen är arg på.
Att jag är ett misslyckande (tillfälligt i alla fall) ska väl för fan inte gå ut över andra. Skärpning Matilda!
Men å andra sidan, vaknar man av att man själv säger ”Mitt liv är patetiskt” i sömnen kan man inte räkna med att dagen ska bli så strålande.
(Och ja. Jag vaknade verkligen av att jag sa så. Pojkvännen skrattade åt mig...)