Det händer inte att jag svär över mina och pojkvännens husdjur allt för ofta, men i dag skulle jag ha god lust att inte bara svära utan sakta sakta ta mina händer runt deras hals och göra deras lidande kort. (Okej, det var en överdrift, jag skulle aldrig göra det men just nu känns det ovanligt lockande.)
Hunden ska alldeles snart löpa och är en förvirrad liten tik med hormoner som rusar runt i hela hennes kropp.
* Hon pissar inne på golvet om man inte går ut med henne varannan timme.
* Hon gnyr och gnäller om man inte ger henne uppmärksamhet precis hela hela tiden.
* Hon följer efter katten var hon än går och buffar och knuffar på henne. Om möjligheten finns hoppar hon också gärna på bakifrån och försöker tillverka katt-hund-honor-valpar eller något liknande.
* Hon skäller utan anledning högt och gällt med jämna mellanrum.
* Hon försöker bråka och bita både mig och pojkvännen i fötterna om vi går förbi. Eller om vi sitter still också för den delen.
Hon är helt enkelt hunden från helvetet just nu.
Till hundens jobbiga beteende kommer då kattens. Hmm.
Katten gillar inte när det är 20 minusgrader ute och har därför stannat inne i flera dar. Detta har gjort att hon lider av svår rastlöshet.
* Hon springer fram och tillbaka och runt i vår 50 kvadrat stora lägenhet oavbrutet utan att lägga sig ned på flera timmar.
* Hon ligger och klöser under soffan och under sängen vilket gör att klösljudet förstärks extra mycket..
* Hon retar hunden och springer snabbt förbi henne och ger en liten dask med tassen och springer sedan och sätter sig högt upp dit hunden inte når.
* Och dessutom springer hon runt och jagar sin egen svans. Trots att hon snart är fyra år gammal.
Tillsammans blir alltså våra älskade djur rena rama cirkusen. Snälla nån, ta mig härifrån! Uhuuhuuääää.
1 kommentar:
jag är ändå avundsjuk. har aldrig kunnat ha djur pga stora allergiska problem i familjen, och skaffar jag djur nu innebär det att jag får utesluta besök från just familjen. jag viiiiill ha katt och hund :(
Skicka en kommentar