Ibland undrar jag varför jag är så känslig? Varför jag tar åt mig så mycket? Varför jag tar åt mig av saker som egentligen inte är riktade till mig? Varför är jag skapt på det viset?
Fick mail från gringubben jag nämnde i ett tidigare inlägg och det var allt annat än trevligt. Jag var ju en blodutsugande djävul som ville göra ett scoop på deras bekostad.
I själv verket gjorde jag en journailstisk plikt. Det vill säga, jag lät han framföra sina åsikter och lät även andra mer kritiska röster bli hörda. I mina ögon är det jounalistik, men han hade hellre velat haft reklam. Snäll trevlig gullig reklam om hans företag som de facto är jäkligt kritiserat. Skulle jag inte ha nämnt det hade jag ju för fan inte gjort min plikt.
Så trots att jag vet att jag har rätt och har gjort rätt bedömning känns hans mail som ett hugg i hjärtat. Min känsliga sida säger: ”Åh, nej jag har gjort fel, någon tycker illa om mig.” Men varför vill jag inte stöta mig med någon?
Jag skulle må mycket bättre om jag var en hård kallhamrad jävel, men det är jag inte. Tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar