På bättringsvägen

Glädjande besked kom till mina öron för några dagar sedan. Killen som pojkvännen krockade med för flera månader sedan kommer att bli bättre!!!
Han kommer kanske aldrig att bli helt återställd, men högst troligen kommer han att kunna leva ett normalt liv i fortsättningen!

Doktorn hade informerat hans vänner och berättade att han hade flera små hjärnblödningar i skallen, men ingen riktigt stor. Den största satt i höger hjärnhalva och därför var hans vänstersida lite efter ännu.
Han kommunicerar nu genom att nicka och skaka på huvudet. Han äter sin mat själv, för gaffeln till munnen och allt. Han tränar varje dag både muskler och hjärnan för att bli bättre och doktorn hade sagt att han gör sådana framsteg de inte hade trott. Och dessutom gör han nya framsteg varje dag! Härom dagen hade han spelat poker med riktiga kort och - hör och häpna - vann!
Han pratar inte ännu, men tros snart kunna kommunicera via datorn. Talet kan man tydligen tappa ganska enkelt när man ligger i koma så länge som han gjorde.

Att killen är på väg att bli bättre känns så bra. Det känns som om inte bara en utan två stora stenar från min mage har lossnat.
Pojkvännen är fortfarande i stadiet av förträngande och vill inte prata om olyckan, men jag hoppas att vetskapen om killens framsteg får hans hjärta att kännas lite lättare.

Kanske beror allt på att vägen som ligger precis bredvid sjukhuset i den här lilla sketna staden jag bor i (eller, jag bor ju utanför ute på landet, men ändå...) heter Bättringsvägen. Det måste ju ha en inverkan... eller? ;)