lördag, januari 21, 2017

Gääääsp

Mitt liv är så enormt tråkigt just nu att jag inte ens har något att skriva om. Jag sover middag, äter, kollar på tv och lyssnar på radio. Ungefär. 
Har tusen tankar på vad jag vill göra, men varje grej känns som ett stort projekt och då orkar jag inte genomföra det. Jag är så himla otymplig och trött att en fika på stan är typ det jag orkar göra just nu. 

Gjorde det med en vän i onsdags och när jag var på väg dit bävade jag redan för vägen hem, att jag skulle vara så trött och slut att det skulle kännas jobbigt att åka tunnelbana och buss. Det gick bra förstås, gudarna var med mig och jag hade cirka noll väntetid. 
Men ändå att jag känner de känslorna? Ganska galet. Tror aldrig jag har varit så trött som jag är nu.
I går storhandlade jag och A. Däckade på soffan ungefär direkt när all mat plockats in. Och häromdagen somnade jag efter att jag diskat. 

The joy.

tisdag, januari 17, 2017

Sista dagen

I morgon, eller i dag egentligen, gör jag min sista dag på jobbet. Sedan är jag skiftledig till söndag och går på föräldraledighet på måndag. Sen vet jag inte när jag kommer tillbaka. 
Så himla delade känslor i alla fall. Glad och förväntansfull över vad som ska komma, skrämd för att livet kommer att ändras totalt, ledsen för att jag inte ska träffa mina kollegor på länge, rädd för att jag inte ska få återgå till mitt skift och mina arbetsuppgifter när jag är tillbaka från föräldraledigheten. Och nöjd över att få vila ordentligt. 

Så himla många känslor på en och samma gång.

lördag, januari 14, 2017

Gnäll och lite mer gnäll

Häromdagen konstaterade jag att jag bara vill ha ett barn. Jag orkar inte med en till graviditet som det känns nu. Förstår inte hur de som mår kanonilla, har foglossning från hell eller svullnar upp redan tidigt under graviditeten vill ha fler barn? Glömmer man så fort? Finns det någon inbyggd funktion i förlossningen som gör att allt jobbigt blir bortglömt eller kanske värt det? Mycket nyfiken. 
Jag har liksom haft en superenkel graviditet med mångas mått mätt och är ändå fed up.

Efter i natt har känslorna verkligen förstärkts. Jag har börjat svullna upp nu och har ont i fötter och händer, babyn är så långt ner i bäckenet att det känns som att det ska spricka inifrån, nerven vid mellangärdet är jättemycket i kläm och väcker mig vid alla rörelser sidledes, babyn trycker upp sin fot under mina revben och så är jag ständigt kissnödig och hungrig. 
I natt har jag sovit cirka noll timmar känns det som. Har i alla fall vaknat minst varannan av ovanstående orsaker. Har kissat minst fem gånger, ätit två, haft femton sammandragningar, väckts två gånger av fot under revbenen, väckts tre gånger av nerv i kläm, väckts fyra gånger av ont i fötter och händer på grund av svullnad. 
Längsta sammanhängande sovtiden har varit från 10 till 12 nu på förmiddagen. Yey. 

Så kom ut nu babyn. Jag är färdig med den här graviditeten. 

torsdag, januari 12, 2017

2016 och 30 svar

Eftersom jag inte orkar göra någon vettig årssammanfattning och att det redan är den 12 januri så gör jag det enkelt för mig och svarar på frågor som många andra också har gjort.
Så, here it goes:


1. Hände något/gjorde du något 2016 som aldrig hänt förut?
Ja. Jag blev gravid. Det är väl det största som hände under året.

2. Höll du dina nyårslöften?
Jag tror inte att jag hade några. Eller? Jag har för mig att jag bestämde att jag skulle bli bättre på att höra av mig till vänner och mina syskon, men det har jag inte alls varit. Fan vad jag är sämst.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2016?.
Hmm, nej inte vad jag kommer på. Eller jo, några på Åland som jag fortfarande anser vara mina vänner, trots att vi inte har sån bra kontakt längre och trots att jag inte träffat barnen ännu.

4. Dog någon som stod dig nära?
Tack och lov ingen.

5. Vilka länder besökte du?
Typ inga? Jag var i Sverige och på Åland, that's it. Herregud vad ledsamt. Men vad gör man när ena partern studerar och ekonomin därmed är begränsad?

6. Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017?
Oj vilken svår fråga. Men jag vill ha mer energi på ett personligt plan. I år försvann hela sommaren i ett enda töcken av järnbrist till exempel. Och orken har trytit hela året faktiskt. Och så önskar jag mig ett större socialt umgänge. Hör väl mycket ihop med den första punkten.

7. Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
5 juni. Jag tror i alla fall att det var då jag kissade på stickan.

8. Vad var din största framgång 2016?
Att jag har gjort ett bra jobb? Att jag tydligen var fertil och att jag och A tillsammans skapat ett barn? Kanske båda.

9. Största misstaget?
Att jag hade så stora projekt på torpet så att varken jag och A eller mamma och pappa som var där och hjälpte till fick ordentlig vila. I alla fall var det så jag kände i somras. Att jag inte chillade mer alltså.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Snorig hela året, men det brukar jag ju vara. Graviditeten har INTE gjort det bättre direkt. Och så fick jag ju den där nässelfebern där hela jag svullnade upp och jag inte vågade somna eftersom jag hade svullnat i halsen och var ensam hemma. Då var jag så ynklig att jsg ringde mamma och grät.

11. Bästa köpen?
Kanske vår nya säng som vi köpte i mitten av december? Så skönt att slippa ha sängar som glider i sär och som inte har en grop i sig. Annars har jag inte handlat så mycket.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Sängen? Eller torpet kanske. Det blev ganska dyrt att ha en snickare att tillverka ett halvt nytt fönster när det gamla hade murknat plus ny brädfodring, färg, hängrännor och nytt golv till hallen. Kanske slutade på samma lika som sängen?

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Oj, ja mycket! Även om babyn i magen stundtals gjorde mig orolig så har den också gett mig enorm lycka. Antar att det blir ännu mer väl utranför min kropp. A har gjort mig mycket lycklig flera gånger. Torpet. Hela familjen, vännerna, jobbet, katterna. Jag har nog rätt lätt att bli glad.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2016?
Har varit EXTREMT dålig på att lyssna på musik i år faktiskt, trots att A idogt skickar länkar till mig varje vecka med musik jag borde tycka om. Fast ja – Bob Hund kommer överlag förknippas med året eftersom babyn (troligtvis) blev tillverkad efter deras konsert på Grönan.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare tror jag. Jag har känt mig mer lycklig och tillfreds i alla fall. Särskilt sedan hösten då jag fick lite nya arbetsuppgifter och hamnade mer i ett sammanhang på jobbet. Jag har känt mig mer hemma där och det har påverkat hela mig. Och förutom tröttheten och orkeslösheten har jag känt mig tillfreds med livet liksom.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Samma som jag rapat upp ovan. Varit mer aktiv och varit mer social. Typ.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Legat på soffan och spelat mobilspel. Such a waste of time.

18. Hur tillbringade du julen 2016?
Hade en underbart skön jul. Bara jag A och hans ena syster. Vi åt gott, tittade på tv, spelade tv-spel och öppnade julklappar. Hade riktigt mysigt faktiskt. Ingen stress över huvud taget.

19. Blev du kär 2016 ?
Jag fortsatte vara kär i A. Och känner då och då en enorm kärlek till sparkarna i magen, så man kan väl säga att jag blev kär i babyn.

20. Favoritprogram på TV?
På tv? Slökollar typ bara på tv innan jobbet i och med att vi inte har några kanaler. Då gillar jag det där brittiska programmet där folk letar boende på olika orter i stor britannien. Av serier var nog årets favorit Stranger Things tror jag. Eller första säsongen av The Wire.

21. Bästa boken du läst 2016?
Har lite dålig koll på vad jag läst. Den jag minns bäst är klassikern Donna Tartt – Den hemliga historien. Den var bra och spännande men ibland lite för pretentiös. Tänker dock på den ibland ändå.

22. Största musikaliska upptäckten/upplevelsen?
Oj vad svårt. Får nog välja upplevelse då och kanske Tame Impala på Hovet. Jag var i alla fall euforisk. Fast det var jag iofs på Jonathan Johanssons konsert på Cirkus också. Så ja, jag väljer väl båda då.

23. Något du önskade dig och fick?
Rent materiellt fick jag bara julklappar jag önskat mig, I övrigt vet jag inte att jag önskat mig något speciellt. Eller, förstås så önskade vi att vi skulle bli gravida, men det skedde så snabbt att det inte hann bli en så stor önskan.

24. Något du önskade dig men inte fick?
En egen lägenhet, men det är ju fortfarande ekonomin som sätter stopp där. För i år önskar jag att A får ett jobb så vi har bättre ekonomi och kan köpa lägenhet.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
Jag vet inte om det var prick på min födelsedag, men jag hade i alla fall ett litet födelsedagskalas med tårta och ballonger. Det var mysigt.

26. Finns det någonting som skulle ha gjort ditt år ännu bättre?
Säkert massor, men jag orkar inte älta i sånt som inte varit så bra just nu.

27. Vad fick dig att må bra?
Var inte den här frågan tidigare? Jag svarar samma sak i alla fall. A, familj, vänner, torpet, jobbet, katterna och så vidare.

28. Vad minns du tydligast ur nyhetsflödet under 2016?
Terror och Trump. Jobbade valnatten och det var speciellt och verkligen nåt som jag alltid kommer att komma ihåg. Och så terrorattentaten i Orlando, i Berlin, på Istanbuls flygplats bland annat.

29. De bästa nya människorna du träffade?
Oj vad svårt. Jag vet inte om jag träffat så många nya som har fått en stor betydelse i mitt liv. De flesta på jobbet har jag till exempel jobbat med i typ två år, även om relationen till flera har intensifierats i år. I övrigt har jag nog inte träffat några nya människor. Vad ledsamt det lät.

30. Vad har du för nyårslöften inför 2017?
Försöka bli en bra mamma och komma in i en helt ny roll. Inte glömma bort A och vårt förhållande. Umgås mer med människor. Höra av mig mer till mina vänner och familj. Och sånt.

onsdag, januari 11, 2017

Börjar tro att babyn kommer tidigare

Jag är nu i vecka 37 och har därmed bara tre veckor kvar ungefär tills babyn är beräknad att komma. Min kropp ger dock redan nu tecken på att den vill ha ut det där inne i magen ganska snart. Jag har väldigt mycket sammandragningar och en hel del som gör ont och liksom kommer som en våg uppifrån och ner, som att den vill göra att babyn trycks ner och ner och ner mer hela tiden.
Kanske det är helt normalt, (vad är inte det förresten?) men jag börjar få känslan av att babyn kommer att komma tidigare.
OBS! Jag skriver det här med risk att äta upp det i vecka 42. 

Barnmorskan, som vi var hos i dag, kunde knappt känna babyns huvud längre, eftersom det är så långt ner i mitt bäcken. Hon tryckte precis vid blygdbenet och kände två små axlar. Inte konstigt att jag tycker att mitt kön ser så konstigt ut jämfört med hur det brukar!(Via badrumsspegeln då förstås. Jag har inte en chans att se det med egna ögon.)
Och det är heller inte så konstigt att jag går med en molande värk liknande mensvärk heller. Det trycker liksom nedåt hela tiden. 
Babyn hade också växt lite över sin kurva den här gången så den har tjockat på sig lite. Hoppas den inte blir alltför stor bara, den ska ju ut också. 

Om babyn kommer tidigare känner jag mig rätt stressad. I dag handlade vi de sista hygienprodukterna, så vitt jag vet, till babyn och mig efter förlossningen. Babyolja, bindor, blöjor och sånt. Känns oerhört skönt faktiskt. Även om jag vet att vi lika gärna hade kunnat stanna på väg hem från BB för att handla det känns det bra att ha det hemma. Färdigt liksom. 
Ska väl försöka packa en väska med grejer att ta med till förlossningen också så småningom. I alla fall sortera ut minikläder så vi tar med rätt storlek till hens första outfit.
Herregud, det är snart en baby i de där minikläderna! Ofattbart.
The baby in the belly. 

måndag, januari 09, 2017

Baby Blixten och vansinnesdrömmarna

Nu börjar de komma, förlossningsdrömmarna. I natt födde jag en liten liten pojke som liksom bara ploppade ut utan att jag knappt märkte det. Vägde 1700 gram och var den tionde miljonte invånaren i Sverige, trots att han föddes på Manhattan. Jag ville att han skulle heta Blixten medan min kompis försökte övertala mig till Kristian. 
Mina bröst läckte jättemycket mjölk och jag tvingades av läkaren att dricka lite för att återfå styrkan efter förlossningen. Jag som inte ens dricker vanlig mjölk. Usch. 
Sedan hade babyn något fel och jag var helt förstörd. Tittade ner där han sov och han såg ut som Rosemarys baby, fast med stämplade hål i huvudet. 
Där någonstans vaknade jag tack och lov. 

Så där ja, hjärnan. Tack för att du fuckar upp mig så här strax innan due date.
Baby Blixten, the real deal, verkar dock inte lida ett dugg av mina vansinnesdrömmar utan ser nu mest till att jag inte har en chans att somna om. Oj vad vild babyn är i magen. Oj vad jag hoppas att den är lite lite lugnare väl utanför magen.

lördag, januari 07, 2017

Ännu en milstolpe

I dag ställde sig en person upp på tåget för att jag skulle få sitta!!! 
Herregud, nu är jag gravid på riktigt. 

Blev väldigt glad också eftersom det var en ung kille i 17-årsåldern, hade sällskap med en kompis och en attityd som kändes lite cool. Trots det ställde han sig upp. Fick liksom hopp om framtiden på något vis. Om ni förstår. 

Och btw, jag tackade nej till erbjudandet. Ett barn i fyra-sexårsåldern fick i stället platsen. Jag har ju liksom inga problem att stå. I synnerhet inte i de sju minuterna det tar till jobbet. 

onsdag, januari 04, 2017

Prick en månad kvar

Har en rätt rejäl kalaskula nu. Så stor att den är väldigt otymplig att ha där längst fram på kroppen. Böjbarheten på min kropp har liksom decimerats till cirka noll och att plocka upp saker från golvet är ibland ett stort projekt. Och att komma upp ur för mjuka soffor likaså. Tänk att magen då ändå har en månad till på sig att växa och att babyn ska bli cirka ett kilo tyngre. Fattar inte hur det ska gå. 

Tack vare att den här skiftledigheten varit extremlugn känner jag mig rätt utvilad att gå på mitt näst sista skift i dag. Onsdag till söndag sedan fyra dagar ledigt innan sista passet. Tio dagar jobb kvar. Sedan vetetusan när jag kommer tillbaka. Har ansökt om föräldraledighet fram till slutet av augusti till en början, sedan får vi se hur det blir. Tror att jag helst vill vara hemma längre, när allt kommer till kritan, men pengar styr. A måste i så fall få ett jobb direkt efter sin examen i vår. Och det brukar ju inte vara en piece of cake kanske?
Nåja, det löser sig hur som helst. Det är jag övertygad om. 

måndag, januari 02, 2017

Vila, vilket underverk det är

 Det här kan vara den lugnaste skiftledigheten någonsin. Jag har varit så trött och slut och hängig och A har i dag deadline på sin c-uppsats, så vi både har behövt ta det lugnt. Vi hade planer på att åka till Åland över nyår, men ingen av oss orkade eller kände att tid fanns. I stället var vi hemma bara vi på nyårsafton. Spelade tv-spel, åt god mat och drack alkoholfritt bubbel som var det godaste jag nånsin druckit. Och tittade på alla fyrverkerier över hela staden. Femte våningen på en höjd = MAGISKT. Kommer aldrig behöva köpa egna fyrverkerier så länge vi bor här. Inte för att jag tror att vi skulle göra det ändå, men ni fattar. 

Det börjar ta på mig nu, den här graviditeten. Sover så dåligt nu så mina graviditetshormoner går bananas när jag inte är tillräckligt utvilad att hantera det. I fredags grät jag typ hela dagen. Åt allt och inget. Var så trött och låg och ledsen att jag inte ens orkade träffa vännen som jag sett fram emot att träffa. Bävar lite för hur jag ska klara de sista två skiften på jobbet faktiskt, jag som var så säker på att allt skulle gå bra. Men orkar inte vara stark och stoisk utan bara erkänner att jag inte är nån übermench. I natt vaknade jag till exempel vid klockan tre av en fruktansvärd sammandragning eller förvärk eller vad det kan ha varit. När jag efter lång lång tid somnade om hände samma sak igen. Först på morgonkvisten somnade jag ordentligt men då drömde jag i stället mardrömmar. Lätt att sluta vara så kaxig då. Ödmjuk och sårbar är jag snarare. 

I dag har jag en enda plan: åka och handla. Tänker ta bilen tror jag, då slipper jag släpa påsar så himla långt i alla fall. 
Sedan skulle det behövas dammsugas, men det tror jag inte att jag orkar. Mat är liksom viktigare, så det får prioriteras. Resten av tiden tänker jag vila, för det är det enda som gör underverk med mig just nu. Det enda jag behöver och orkar med. Typ. 

torsdag, december 29, 2016

Inget roligt längre

Nu kan babyn få komma ut. Det är inte roligt att vara gravid längre. Jag vill ha tillbaka min kropp. Kunna böja mig ner och plocka upp grejer från golvet, sätta på mig strumpor och skor utan problem. Kunna ha kläder som jag vill ha. Kunna sova en hel natt utan att vakna av att det gör ont. Inte ha en nerv på magen som gör så ont att jag vill vråla högt varje gång den hamnar i kläm. 

Har extrema sammandragningar nu också. Som gör ont. Har nyss varit hos barnmorskan och hon sa att det inte ska göra ont så mycket som jag beskriver. Ska ta ett urinprov och se om jag har urinvägsinfektion, det kan tydligen påverka. Är det inte det finns inget annat råd än att "ta det lugnt", men det är ju typ allt jag gör. 
Om det inte lugnar sig tyckte hon att jag skulle ringa förlossningen. Det kan ju finnas risk att livmodertappen blir uppmjukad och babyn kommer för tidigt om man har mycket sammandragningar, och det kan de kolla upp på förlossningen.
Även fast jag säger att babyn gärna får komma nu så vill jag ju inte det egentligen. Jag vill ju att den ska vara så stor och frisk och utvecklad som den ska. Så jag hoppas att sammandragningarna slutar göra ont och vara så många. 
Jag är så trött så trött också. Vill sova. I flera veckor.

onsdag, december 28, 2016

Jag sa ju att det var en medicinboll

Och jag ljög fan inte. 
Bildbevis, ofiltrerat och oglamoröst. 
Herregud vad knasigt det ser ut. Det ser verkligen ut som att någon klistrat fast en klotrund boll på min mage. Brukar magar vara så här runda verkligen? Ser ju så knäppt ut när jag vid revbenen är nästan precis som vanligt. 

tisdag, december 27, 2016

Medicinbollen

Herregud vad magen växer. Nu har den utökat på bredden också, så nu kan jag inte tas för en ickegravid bakifrån längre. Nu är magen liksom överallt. Pa-pa-da här kommer jag och tar plats. En stor medicinboll ungefär. Men det är ju inte konstigt, där inne finns ju ett barn på 2,5 kilo snart. Absurt.

Häromdagen var det också exakt en månad tills jag går på föräldraledighet. 23 januari, cirka en och en halv vecka innan babyn ska komma. Fast då slutar jag ju med skiftledighet så egentligen blir sista jobbdagen den 17.
Skönt att min ersättare ska gå bredvid mig de två sista skiften också, ifall jag mot förmodan skulle föda i förtid eller nåt sånt. Det känns som att mina chefer tänkt ut det här rätt bra.

På torsdag ska vi till barnmorskan igen. Herregud vad man springer där hela tiden nu. Antar att vi ska ha kommit fram till nån sorts förlossningsplan tills dess. Hittills vet vi att: 1) jag tänker ta smärtlindring om och när den behövs. Tänker lustgas i första hand, eventuellt epidural om jag kan, svanktatuerad som jag är. 2) A får gärna massera mig som smärtlindring. 3) Finns det badkar SKA jag bada. 4) Jag är inte särskilt rädd för något utom att trasa sönder mitt underliv helt. Läste en skräckhistoria om en kvinna som gått sönder mycket och sedan blivit ihopsydd fel så hon plötsligt hade TVÅ slidöppningar. Sådant kan få mig att drömma mardrömmar. 5) Vi måste ha med mycket mat eftersom jag är ett monster utan en stabil blodsockernivå, och det är ju onödigt att vara värre än vad som behövs. 
Ja, det var väl det. Behöver man planera så mycket mer egentligen? Tar gärna emot tips!

Och annars då? Vi har fått hem vagnen och sängen. Vagnen är redo för babyn redan nu, men sängen har vi inte skruvat ihop ännu. Tänker att vi väl ska hinna det någon gång under de kommande fem veckorna.
Vecka 35, och nedräkningen har börjat på riktigt. Snart är medicinbollen här. Utanför magen.

lördag, december 24, 2016

Känslan klockan sju på julaftonsmorgon.

Klockan var knappt gryning den här tiden på året. Beckmörkt och vinden ven utanför fönstret. Jag vaknade av något. Babyn, hunger, snor i näsan kanske? Oavsett var känslan inte ångest och trötthet utan hela jag fylldes med en outsinlig glädje. 
Lycka. 
Jag är lycklig. 

Insikten slog mig som en käftsmäll. Jag behöver inte önska mig lycka mer. Jag behöver inte tänka att jag borde vara lycklig. Jag är det. På riktigt. 

Visst, livet hade kunnat vara bättre. Vi hade kunnat ha ett eget hem, större vänskapskrets, båda två ett jobb, mer pengar på banken, en bättre hälsa. Men det gör liksom inget att så mycket är oklart för framtiden. Att vi inte vet hur länge vi har möjlighet att vara hemma med babyn eftersom kassan kan tryta. Att vi inte vet hur länge vi får bo kvar här. Att vi inte vet när och om A får ett jobb efter studierna. 
Allt hade kunnat vara bättre och ordnat. Men det spelar liksom ingen roll. Jag känner ingen extrem ångest över det. Det som översköljer alla andra känslor är fortfarande lycka.

Så jag väckte A, trots att det knappt var gryning bara för att säga det. "Jag är lycklig". Klockan sju på julaftonsmorgon är det den känslan jag har. 

onsdag, december 21, 2016

Det jobbiga

Att jobba på tidning när världen brinner är tungt. När någon tar en lastbil och kör in i en julmarknad. Där folk dricker glögg och strosar bland bodar med hantverk. När någon framför kamerorna skjuter en ambassadör med flera skott i ryggen. Där konst hänger på väggarna och människor kommit för att njuta av vackra och tankeväckande ting dagarna innan jul. 

När det händer samma dag. När jag jobbar. När vi måste vara på tårna, fatta snabba etiska beslut, dubbelkolla fakta, rubricera om, sända live i timtal, klippa ut, skriva texter, liverapportera. När vi ser ocensurerade filmer och bilder som är så hemska och obehagliga att vi inte kan få dem från näthinnan. 
När jag samtidigt är gravid och känslig och tydligen inte har samma ork. 
När det händer är det inte mycket kvar av en, varken fysiskt eller psykiskt. 

I dag, när jag gått av skiftet, har jag sovit hela dagen. Vaknade nyss. Helt slut. I koma. Nätterna har jag legat vaken och tänkt på scener jag sett. Och morgnarna har jag vaknat tidigt med spänd kropp och sammandragningar i magen. 
I morse var jag så rädd för babyn i magen och mig själv att jag var tvungen att väcka A som fick stryka på mig så att jag skulle lugna ner mig.

Äsch, nu gråter jag. Jag orkar tydligen inte skriva det här ändå, trots att det alltid brukar hjälpa att skriva om det jobbiga för att bearbeta det. Men jag är tydligen för slut för det. Inte redo. 
Men det jag kan konstatera är att jag verkligen inte har samma ork som förut, och att jag måste ta hand om mig mer. Mig och babyn i magen. 

tisdag, december 20, 2016

Graviditetstankar

1. I dag märkte jag att jag inte längre kan se mitt kön. Alltså inte ens lite, inte ens om jag vrider på kroppen. Undrar hur länge sen det var jag kunde det, har inte märkt det förrän nu. 

2. Att ha en liter mer blod i kroppen har plötsligt gjort att jag knappt frusit på hela vintern. Absolut största fördelen med att vara gravid. 

3. Jag är tydligen i åttonde månaden nu. ÅTTONDE. Herregud. Är det inte nu man ska vara höggravid?

måndag, december 19, 2016

Om håret, gäster, sängen, magen och det där andra

I dag när jag kom hem var det bara A hemma. Det var första gången på tio dagar eller nåt som vi inte har gäster här. Inte för att gäster är så jobbiga, men det är rätt skönt att kunna gå runt i trosor hemma och liksom bara vara tyst och stilla utan att bry sig om någon annan. 
Till jul får vi gäst igen, A:s syster kommer och firar med oss nu när vi bestämt oss för att bara vara hemma. 
För övrigt det bästa beslutet som fattats. Herregud vad skönt att inte åka nånstans utan bara vara hemma, bara vi tre, och göra precis vad vi vill. Exakt det jag behöver just nu. 

Så har vi köpt ny säng också. En mindre. Kanske ologiskt nu när vi blir tre, men för att babyn ska kunna få en egen säng krävdes en mindre. (På önskelistan till drömlägenheten: Större sovrum.) Vi fick också vända sängen 45 grader för att barnsängen ska få rum och det var typ det bästa vi gjort. Plötsligt vaknar vi till fönsterutsikt. Helt ljuvligt. 
Köpte också en ny fåtölj när vi ändå shoppade. Den var rätt billig och nåt min mamma faktiskt pushade för. "Du behöver ha någonstans att sitta när du ammar eller matar barnet." Och det har hon ju rätt i. Vår, eller hyresvärdens egentligen, stora schabrak till soffa är typ den obehagligaste som finns att sitta i en längre stund, så hon har nog rätt. 

Magen mår fortsättningsvis bra. Tror jag. Viktkurvan hade gått ner lite lite på sista besöket men barnmorskan trodde det berodde på att babyn hade fixerat sig i bäckenet. En halvtimme senare fick vi det bekräftat på det extra ultraljudet. "Babyn ligger som en propp" sa hon. Och moderkakan har flyttats uppåt så det bör inte vara problem att föda vaginalt. Eller ja, i alla fall inte på grund av att moderkakan är i vägen. 
Har fått min första riktiga krämpa också. En nerv som är i kläm på magen. Det känns ungefär som att någon har eldat på en kniv och sedan sticker in den strax till vänster om mellangärdet. Gör så förbannat ont att jag, som aldrig går till läkare i onödan, funderar på att gå till vårdcentralen och få nån typ av råd eller medicin för att få det att sluta. Det hugger liksom till vid de mest olämpliga tillfällena. Eller ja, typ hela tiden faktiskt. Vaknar flera gånger varje natt och störs av det både hemma och på jobbet. Och kan knappt nudda huden där heller eftersom den liksom brinner. 
Borde kanske inte klaga egentligen, jag som inte mått illa eller haft någon foglossning eller någon annan krämpa under hela graviditeten. Men va fan, lite får jag väl också klaga. Det gör ju vrålont. 
Kulan! Där jag numera spiller mat. 

Och så håret då. Jag var så jävla less på mitt hår att jag spontanbokade en klipptid. Jag brukar inte vara sentimental eller ångra ett frisörbesök, men fan vad jag ångrade detta. Han färgade mig helt okej, även om det fläckvis känns lite randigt och lite väl gult, men klippte mig helt åt skogen. Jag ville ha en uppklippt frisyr med kortare nacke och längre fram. En lång bob typ, luftig och fräsch. Hade för första gången någonsin sparat en bild i telefonen och visade honom den innan. 
Gick därifrån med en trekantshatt på huvudet. En rak page, utan tillstymmelse till uppklippt och inte ett dugg längre fram än bak. Dessutom klippte han för mycket och helt spikrakt i topparna. 
Så himla besviken. 

Som tur är ser det ju helt okej ut ändå, om jag kämpar lite med att få ner fluffet vid öronen. Det blir ju så knäppt när det är så himla tjockt där.
På jobbet sa mina kollegor att jag har Skam-Nooras frisyr. Och vad jag har förstått är det hett eftertraktat just nu. 
Själv sparar jag serien till föräldraledigheten. 

torsdag, december 08, 2016

Säg ja!

Om man är gravid, har lite oklart med hur mycket föräldrapenning man får, har en sambo som lever på studiebidrag och -lån, måste köpa ny säng så en barnsäng ryms i sovrummet och ska investera i en barnvagn som visserligen är begagnad men ändå kostar rätt mycket. Om man är där, får man ändå köpa sig en ny handväska för 4 000 kronor?
Ta också i beaktande att 1) det handlar om kärlek här och 2) den väskan personen haft de senaste tre åren är ett loppisfynd för 1 euro. 

måndag, december 05, 2016

Nämen vilken glädje ...

Fick brev från Försäkringskassan i dag. De har inga uppgifter om att jag är försäkrad i Sverige.
Alltså va fan? Jag orkar inte. 

Ska jag behöva gå igenom samma skit som jag gjorde med a-kassan då för två år sen? Att jag liksom inte får några pengar från varken Åland eller Sverige för att jag är i något himla limboland? Hur jag nu kan vara det, jag har varit folkbokförd här sedan januari 2015. 

Vill bara lägga mig ner och gråta. 

söndag, december 04, 2016

Helgen vecka 48

Snart har helgen vecka 48 tagit slut. 
Som låten med Bob Hund heter. Bob Hund som var det band jag och A tittade på den helgen som babyn i magen blev till.
I dag är det dessutom prick två månader kvar tills den ska komma ut.

fredag, december 02, 2016

Lycka och vagel

Lycka kan vara att videosamtala i tre och en halv timme med sin kille som är på annan ort och befunnit sig där mer eller mindre i två veckor i sträck. 
Herregud vad jag saknar honom. Uppenbarligen. 

Annan rolig sak: bildgooglar man vagel hittar man mig och den här bloggen ganska högt upp. Har nu skrivit upp vagelkändis på mitt CV.