onsdag, augusti 24, 2016

Två år och en dag

Hurra för mig och A! Vi har bott i Stockholm i två år och en dag i dag. 
Under den tiden har vi bott i fem olika lägenheter. Ändå rätt lite med Stockholmsmått mätt.
Här var vi och det första lilla flyttlasset. Innehöll mest mat, kläder och datorer. Nästa gång vi flyttade var det två bilar fulla. I dag skulle vi behöva en mindre lastbil tror jag. Och då har vi ändå mer än halva bohaget magasinerat på torpet fortfarande. Prylar alltså, så sjukt mycket vi har. 

Många bollar och hur jag inte kan jonglera

På jobbet är jag ett under av effektivitet. Håller 70 grejer i huvudet samtidigt och glömmer väldigt väldigt sällan bort dem. Inte ens efter åtta dagars jobb i rad som häromsistens. Jag är skitbra på att hålla koll på allt där. 
Kommer vi till det privata (eller det som är lite utöver de vanliga arbetsuppgifterna) är jag däremot sämst. Blir stressad bara av att ha några få grejer inbokade och glömmer bort viktiga grejer. 
Som nu. Nu måste jag typ sätta alarm på allt för att ha en chans att minnas det. Jag ska hämta nycklar, lämna nycklar till kattvakten, boka färja till helgens Ålandsresa, betala hyran, föra över pengar till åländska kontot. Kolla upp var hängrännor finns att köpa, besikta bilen, åka till veterinären med katten, börja jobba kväll, lära upp kollegan för mitt jobb eftersom vi numera ska gå skift mot varandra, boka tvättid i stora tvättstugan. Gå på läkarbesök, boka tågresa från Karlstad, höra av mig till vänner i hopp om att kunna hinna träffa dem under nämnda resa, höra av mig till mina systrar av samma anledning, köpa en ny säng och och och. Och allt inom en och en halv vecka. Fattar inte hur jag ska hinna. Och komma ihåg allt. 

Det här var världens mest spännande inlägg kan jag anta. Räkna upp en massa saker. Men ni kan se det som någon personlig minnesträning eller nåt.

fredag, augusti 19, 2016

Min älskade gamla katt

Gudrun, min svarta panter som jag skaffade typ på en gång när jag flyttat hemifrån. Vi pratar 2002 här. Hon som varit med mig genom allt, försvunnit i tre månader och sedan magiskt kommit tillbaka, som födde Bilbo som blev min systers stora tröst i utbrändheten, som alltid alltid hoppar upp på min bröstkorg när jag gråter. 
Hon, min Gudrun, är sjuk. Diabetes eller njurproblem. Hon verkar inte lida och ha ont, men hon dricker kopiösa mängder vatten och har börjat kissa där hon inte ska. På mattor och i hallen. Och i går: i sängen. 
Jag har googlat och troligtvis är det just njurarna eller diabetes som ligger bakom att en gammal katt som tidigare skött sig exemplariskt plötsligt börjar kissa inne. Och jag är så ledsen. Vet inte alls hur allvarliga sådana sjukdomar är, men snuddade bara vid tanken på att hon inte skulle finnas hos mig en lång tid framöver och fick ont i hjärtat och grät. Hon är ju liksom en del av mig. Kommer med paketet. 

Jag ska boka tid till veterinären nu men är väldigt rädd för vad hen ska säga. Jag orkar inte ha en katt som kissar lite varstans, men jag orkar heller inte med att inte ha Gudrun. Hoppas det finns enkel medicin och vips är allt bra. Hoppas. Allt måste bli bra. 

torsdag, augusti 18, 2016

Goddag yxskaft, eller tröttmössa snarare

I går när jag klev upp klockan fem för att jobba min sjunde dag i rad klädde jag på mig tröjan bakochfram. 
Nu har jag precis jobbat klart den åttonde. Har svårt att tänka tankar hela vägen från början till slut. 
Ja, jag hade nog en slutpoäng med det här också, eller vart hän inlägget skulle vandra, men tror att det handlade om hur trött jag är, och det framkommer nog ändå trots att jag inte kommer ihåg vad jag skulle skriva. 

lördag, augusti 13, 2016

68 kvm med 28 kvm terass

Jag vill bo här!
Kan inte någon bara ge mig fem miljoner? Snälla då. 

PS. Ledsen för bildstorleken. Appen kan tydligen inte göra normala bilder längre. 

söndag, augusti 07, 2016

Sen sist

Jag hinner inte skriva. Eller ja, jag hinner inte prioritera det. Det har gått i ett sedan semestern tog slut. Jobb, intensivt jobb. Sju dagar i rad på grund av pissigt schema och dålig koll av mig. Hade jag sagt stopp i maj när vi fick schemat hade jag nog sluppit det. Eller i alla fall fått fet kompensation. Nu, när jag märkte det precis innan semestern (goddag yxskaft) lyckades jag deala till mig en dag extra ledigt. Åtta dagar jobb i rad blev sju. Och nio dagar jobb i rad blev åtta. Det härliga passet inleder jag på torsdag, tills dess är jag ledig. 
Är världens sämsta sällskap av ovanstående orsak. I fredags sov jag på soffan till och från hela dagen. A, som var sprudlande över att få träffa mig efter monsterjobbandet, var inte lika sprudlande över mitt sovande. Hehe. 

Sedan har vi bilat till Dalarna och sett vännen A gifta sig med sin man. Det var fint. Siljan som bakgrund och mycket tårar. Jag hade prinsessklänning på mig och kände mig oerhört gullig. Så sällan jag gör det nuförtiden. Gullig alltså. 
Det var för övrigt en av få klänningar jag kom i. Sedan vi flyttade till Stockholm och lämnade halva garderoben magasinerad på torpet har jag tydligen ändrat min kropp. Kan också ha skett innan dess, misstänker att merparten av de utväxta kläderna inhandlades efter jag separerade från mitt ex och gick ner sju kilo. Har ju liksom gått upp dem igen på de där fem åren eller vad det kan vara nu. 
Tack och lov. 

Nu ska jag äta sötpotatisgryta och kolla på serier. Bra söndagssysselsättning. 

onsdag, juli 27, 2016

Sista dagen

I dag är att göra-listan så lång. Allt jag vill hinna klart, allt jag vill hinna göra innan vi lämnar torpet. I morgon åker vi till Stockholm och på fredag 9.30 ska jag infinna mig på jobbet igen. Det har i vanlig ordning gått för fort. Alldeles för fort. 
Men jag är nöjd ändå. Ansiktsfärgen har gått från gråvit till en mer tilltalande ljusbrun, antalet sovmorgnar går inte ens att räkna. Jag har grillat, ätit ute, varit på krogen, sett solen gå ner i havet, cyklat, legat på stranden, målat till förbannelse, ätit massa bakverk, skrattat, kollat på serier och film, läst ut en bok i alla fall, gosat mig mätt med katterna. Och allt sånt.
Det enda det har blivit lite dåligt av är socialt umgänge. Det är så många vänner jag hade tänkt träffa, men som jag liksom inte haft tid till. Det har stressat mig lite, men samtidigt har jag varit tvungen att faktiskt prioritera 1) min egen vila eftersom jag verkligen verkligen behövde det och 2) att få årets torpprojekt i hamn innan semestern är slut. Punkt ett har väl gått okej och på punkt två är vi inte riktigt där ännu. Kanske kanske vi hinner lägga golvet i hallen i dag. Annars blir det en annan gång. Innerfönstret i köket är heller inte på plats än, vilket har gjort att vi inte har kunnat måla fönsterkarmen färdigt utvändigt. Men vad ska vi göra när färgen behöver tre dygn för att torka ordentligt? Jäkla linoljefärg. Men fint blir det!
Här är i alla fall allt klart. Varje bit av baksidan är utbytt och målad två gånger. Det blev som nytt! Ser fram emot att ta de övriga sidorna framöver. Torpet kommer se så himla fint ut sen. 


måndag, juli 25, 2016

Missade bloggjubileet

Den 15 juli i år var det tio år sedan jag startade den här bloggen och skrev ett kort inlägg om att jag tänkte sluta röka. Tänk! Tio år har den här varit en del av mitt liv. 
Den har varit med i sju lägenheter och ett hus. Och med på ett torp. Och de veckorna jag sov på mina vänners soffa. Den har varit med genom en separation, ett singelliv, en nyförälskelse som blev till kärlekkärlek. Om studier, om jobbsökande om flytt tillbaka till Sverige. Om att jag sa upp mig och kastade mig ut utan någon som helst livlina. Herregud vad mycket ångest jag hade då.

Den har varit med på roliga stunder, härliga tider och sånt jag alltid kommer att komma ihåg. Och om ångest och tårar och uppgivenhet. Om sorg.
Den har också varit med de stunder som jag helt har glömt bort, men som finns bevarade här för evigt för mig att läsa. 
Den har gett mig andra människor också. Sådana som jag träffat och sådana jag inte träffat men ändå känns som jag känner. Härliga människor!

Jag skulle kunna hålla på i en evighet och berätta hur mycket den här bloggen har varit med om och hur mycket stöd den faktiskt har varit för mig. Både för att fördriva tid och för att ventilera de där innersta tankarna som bara måste få komma ut ibland. 
Så tack. Tack för att du har funnits här bloggen. Tack för tio år. 

lördag, juli 23, 2016

Koma, en annan typ av semester

Intensiva dagar följt av en snabbtur till Stockholm tur och retur på ett dygn. Det tar på kroppen. Jag är tydligen helt slut. I går gjorde jag inget annat än att sov och åt typ. Men antar att det också är någon form av semester. 

måndag, juli 18, 2016

Så sa det bara swosh

Nu går det fort. Jag hinner inte med!
Semestern liksom bara försvinner och vi var bara arbetat och arbetat känns det som. Årets projekt är inte klara alls, det blev fördröjningar när ena fönsterkarmen visade sig vara murken och tvungen att bytas ut. Och därför känns det inte som att vi har haft någon vila alls. Även om det förstås inte stämmer, men ändå. 
Tycker synd om mamma och pappa också som bara kommit hit och slitit. 
Nåja. Fint blir det. Och det är lite drygt en vecka kvar av semestern. Hoppas jag hinner njuta lite också. 

onsdag, juli 13, 2016

Torpet för hela slanten

Det känns som att det var eoner av tid sedan jag jobbade senast. I själva verket är det här min tredje semesterdag. Det är så magiskt det här torpet, att det till och med gör att tid och rum tydligen upphör att fungera på vanligt vis. 
Vi snickrar, målar, slipar, städar och ja, allt sånt praktiskt, men det känns inte ett dugg jobbigt faktiskt. Det är roligt. Även om jag ibland är trött som en trasa på kvällen. Men sen sover jag en natt med utsikt över stora granen och vips är batteriet påfyllt igen.

Mamma och pappa är här och sliter också. Trots arbetslägret tror jag att de gillar det. Det märks. De blir som jag. Lite pirriga på något vis bara av att vara här. 
Snart har vi bytt hela brädfodringen på baksidan och håller som bäst på att tvätta slipa måla fönstren. Samtidigt skrapas taket i hallen och målas. Dörrmålning där och nytt golv, sedan är även hallen klar. Får se vad vi vill göra inomhus härnäst, troligtvis blir det kammaren som får en helrenovering.
Ute är planen att måla hela huset. Ny falu rödfärg och nya fönsterfoder. Får se hur långt vi orkar och hinner. Jag vill också köpa marksten och anlägga en uteplats på framsidan. Får se hur mycket pengar jag har kvar och hur mycket tid och ork vi har. 
Orken tror jag konstigt nog tar slut sist. Torpet är som en ständig påfyllningskälla av ork. Magiskt som sagt. 

tisdag, juli 05, 2016

T minus 3 days

Håll ut!

torsdag, juni 30, 2016

Måste man göra saker också?

Den här veckan har jag varit latare än latast. Lagat minimalt med mat men så att det har räckt länge, gjort minimalt hemma och annars mest kollat på tv och slappat. Så himla skönt. 
Tyvärr verkar jag ha hamnat i någon "göra så lite som möjligt"-lunk och varje sak som måste göras känns som att bestiga berg. Typ som att gå ner med soporna till soprummet i källaren. Fy fasen. 

Tyvärr kan jag inte kliva över soppåsen i hallen längre. Jag ska åka hemhem en snabbis i helgen och tar tåget direkt från jobbet. Det betyder att jag nu måste diska, gå ner med soporna, packa väska och duscha nu. För att inte hemmet ska lukta skunk när jag kommer tillbaka och för att inte jag ska skunk när jag ska åka. Logiskt, men det betyder ju också att jag måste resa på mig ur soffan. Stackars stackars mig.

Så jävla grinig

Att börja dagen med kollektivtrafikstrul när jag verkligen inte har tid med det - sämsta tänkbara starten. Är på så jävla dåligt humör att jag skulle kunna slå någon. Typ SL. 

måndag, juni 27, 2016

Fotboll och ensam hemma

Livet just nu består av att åka färja fram och tillbaka till Åland, titta eller lyssna på EM, jobba och försöka fördriva alla eftermiddagar ensam hemma. 
A är på Åland och sommarjobbar och jag, jag har ingen semester ännu. Därför är vi ensamma på varsitt håll nu i några veckor. Typ fyra totalt tror jag det blir, men lite utspridda hittills. 
Det funkar men är ju inte så roligt direkt. Den enda fördelen jag har kommit på är att det blir mindre disk. Yey. 

Äsch, nu vet jag inte vart jag ville komma med det här. Fastnade i Italien-Spanien. EM som sagt. Hejsvejs!

torsdag, juni 23, 2016

Hurra!

Jag är frisk, jag är frisk, jag är frisk!
Har jobbat i dag och tar mitt pick och pack till Åland över midsommar. Lovely!

Största nackdelen är att läkaren sa att jag skulle undvika klassiska allergener de närmsta veckorna. Det innebär till exempel inga skaldjur, ingen tonfisk, inget vin och INGA JORDGUBBAR?! Kan ju lika gärna skita i midsommar känner jag. 

Fast skitsamma, jag är frisk. Inget kli på hela kroppen. Knappt svullen någonstans! Hurra!
 

onsdag, juni 22, 2016

Fjärde omgången och tankar på döden

Ledsen för tjat men mitt liv består inte av så mycket annat än nässelfeber för tillfället. I morse vaknade jag med fjärde omgången utslag. Fjärde!
Tror hela tiden att det ska gå över och ser utslagen tyna bort bara för att återigen bli besviken när de i stället dyker upp någon annanstans. Det blir dock lindrigare. Den här omgången sitter de nästan uteslutande på rygg och mage och på något konstigt vis känns det mindre, även om det är ungefär lika många som i går. 
Fördelen i dag är att fötter och händer verkar mindre svullna. Jag kan gå och greppa saker, även om det gör lite ont.

Det lustiga är att utslagen aldrig verkar komma på precis samma ställe två gånger. Om mina beräkningar då stämmer betyder det att jag inte borde få några fler i morgon. I stort sett varje liten millimeter av min kropp har ju haft utslag redan. Men jag vet förstås inte. Kanske det börjar om på benen där det började i lördags kväll? Hoppas inte. 

Jag tänkte ganska mycket på döden i går också. All sjukvårdspersonal jag pratat med och alla artiklar jag läst varnade för att utslagen kan sätta sig i halsen så att luftvägarna blockeras. Och i går skedde det. Jag kände mig trång i halsen och hade svårt att svälja mat, men det gick bra att andas som tur var. Blev dock nojig och började tänka på att jag var ensam hemma och att det kanske skulle bli värre medan jag sov. Vågade inte riktigt somna om jag inte skulle vakna igen. 
Kanske hade varit smart att ringa sjukhuset ändå nu i efterhand, men kände mig så löjlig när jag inte hade några problem med andningen.  Dessutom kändes det som ett så stort projekt att ta sig till närakuten eller sjukhuset när jag knappt kunde gå i går. Vad skulle jag gjort? Ringt en ambulans?

Nåja. Allt gick bra. I dag känns halsen mindre svullen och det känns som att febern också lättat. Nu måste jag bara bli bättre. Håll tummarna!

tisdag, juni 21, 2016

Blir så ledsen

Hela jag är prickig igen. Nya utslag som kliar och kliar och kliar. Igår var min arm nästan bra, i dag ser den ut så här. 
På nedre delen av handen ser man också hur svullen och röd den är. Kan inte böja den ordentligt och kan inte lyfta tunga saker. Till på det kliar den något fruktansvärt. 
Och då är handen och armen långt ifrån de värsta kroppsdelarna. Höfterna och ljumskarna är helt täckta av utslag och fötterna är supersvullna. 

Jag är så jävla less på det här nu. Kan jag inte bara bli frisk någon gång?

Bättre och sämre igen

Det blev värre, de där utslagen. Jag svällde upp totalt där jag drabbats och såg helt knasig ut eftersom ögonlocken blev dubbla av svullnaden. Händerna som bollar och varje led stel av svullnad. 
Fick komma till doktorn och fick starka allergitabletter som verkade hjälpa på en gång. I går kväll tynade allt sakta bort. 
Så vaknar jag nu, eller egentligen för en timme sen, av att det kliar på hela kroppen igen. Nya utslag sprider sig så nu är det väl bara att vänta på att de ska svullna upp precis som tidigare. Jättekul. Verkligen. 
Värst är att fötterna redan svullnat så jag har problem att gå. Gör vrålont. 
Tyck lite synd om mig. 

söndag, juni 19, 2016

Jävla internet

Har fått någon form av nässelutslag över hela kroppen. Kliar så mycket att jag grät en skvätt förut. Jag är så ömklig när jag blir sjuk av något slag. Särskilt när jag är ensam och ingen kan ta hand om mig och tycka synd om. 
Har nu duschat kallt för att lindra skiten och googlar slut på internet för att få reda på vad det är och hur jag får bort skiten. 
Det enda internet ger mig är: Klia inte och vänta tills det går över. Lätt. Pöh.