måndag, september 26, 2016

Vet ju ingenting

Herregud vilken djungel det är det här med att vänta barn. Eller ja, själva väntandet går ju av bara farten, men allt runtomkring. Välja mödravård, välja förlossning, skicka papper till försäkringskassan. Jag kan ju ingenting om föräldradagar hit och dit och graviditetsintyg och försäkringar. I synnerhet inte här i Sverige där jag inte har bott medan merparten av mina vänner fått barn. 
Har googlat mig till precis allt. Men jag fattar ändå inte riktigt allt det här med föräldrarledighet. Hur länge är folk lediga? Hur länge räcker dagarna? Det blir ju bara ett år typ, är man hemma så länge eller hur fungerar det om man vill vara hemma ännu längre? Och det här med förskoleplats? Det förstår jag mig inte alls på. Måste vi ställa oss i kö typ nu? Och hur ska jag veta var vi vill ha barnet, vi kommer ju troligtvis inte bo här för evigt (om banken också vill det förstås.)

Nej, nu känner jag mig stressad bara jag tänker på det. Lika bra att blunda och ignorera ett tag till.
(Se det som ett rop på hjälp.)

torsdag, september 22, 2016

Känns som bubblor som spricker

Jag tror att det var i söndags som jag för första gången kände det. Duns-duns lite dovt. På ett sätt som ingen tarmaktivitet kan göra. Tvivlade ändå tills dagen efter då det kändes igen. Som en bubbla som spricker. Blubb-duns på något vis. Inte särskilt mycket, men tillräckligt för att jag ska vara säker.  Säker på att det är den där krabaten i magen som rumsterar om där inne.
I går blev jag om möjligt ännu mer säker. Satt med väskan i famnen på tunnelbanan då mobilen vibrerade. Det reagerade babyn massa på. Dunk dunk dunk dunk dunk. Inte komma här och väckas med vibrationer, var det som att den sa.
Och nu har den levt rövare ända sedan frukost. 

måndag, september 19, 2016

Fulgråt på Willys

Jag står på Willys och plockar navelapelsiner i påse när telefonen ringer. Hon låter inte så glad. Jag som var så glad i dag. Jag som sa att nu är hon frisk, katten Gudrun. Jag som sa att hon är pigg och leker och kissar där hon ska. Äter normalt dricker normalt.
Men det säger inte hon. Hon säger att diabetesen är borta. Blodsockervärdet är helt normalt och dieten har effekt. Det funkar. Men diabetesen har maskerat en annan sjukdom som nu syns. Njursjukdom. Hennes njurfunktion är max 75 procent och det är inte bra. Njurarna är inte bra. 

Normalt sett skulle det vara ganska lätt ordnat. Hon skulle sättas på speciellt njurfoder. Men det går inte nu när hon också har diabetes. Njurfodret är dåligt för diabetesen och diabetesfodret är dåligt för njursjukdomen. 
Jag försöker lyssna vidare där, men det går inte. Blockering i hjärnan och tårarna börjar rinna. Jag kan inte lyssna mer, det enda jag tänker är att hon fortfarande är sjuk. Och kanske inte blir frisk. 
Och att det kanske inte finns något alternativ. Att världens goaste katt kanske måste somna in.

Det står jag och tänker på medan jag fulgråter mitt bland grönsakerna på Willys. 

söndag, september 18, 2016

Allt alla vill veta och sånt

Det känns otroligt skönt att inte längre hålla tyst om magen. I synnerhet på jobbet. Flera sa att de misstänkt något men inte vågat fråga. Man gör väl inte det, frågar om någon är gravid. Men det syns nu. Ganska mycket till och med och jag orkar inte gå runt i slappa kläder för att "verka normal".
Egentligen hade vi kunnat gå ut med det för jättelänge sen, men kände att det var skönt att bara vara vi och de närmaste som visste.

Okej. Lite info:
Jag är från i dag i vecka 21 och har alltså avklarat mer än hälften. Känns absurt!
Babyn, som bara kallas precis det, beräknas komma på exakt samma dag som jag och A firar jubileum = första gången vi hånglade med varandra och det datumet vi minns. Den 4 februari.

Har mått oförskämt bra och första känsliga tiden av graviditeten jobbade jag de där vråltidiga morgnarna, men det påverkade inte ett dugg. Har spytt två gånger om jag minns rätt. En gång efter en varm åksjukefärd med buss hem från jobbet med tom mage och en gång när jag åt en korv på en fotbollsmatch. Den gången tror jag faktiskt att korven var dålig för efter att ha spytt tre gånger och korven därmed var borta mådde jag super och gick och åt middag på restaurang utan problem.
Däremot kan den där vidriga nässelfebern jag hade ha utlösts av graviditeten. Tydligen kan man få det av extrema hormonförändringar.
Har ibland lite växtvärk i magen, men hittills ingen foglossning, eller bäckenbottenuppluckring eller vad det heter egentligen.
Är lite känsligare än normalt, men det kan också bero på att min kropp behöver mer mat. Och jag var känslig som hungrig redan förut.
Komatröttheten i början har också gått över, troligtvis tack vare stort intag av järntabletter. Hade brist på det redan i vecka 12 när jag skrevs in på mödravården.

Jag fick reda på att jag var gravid någon gång i vecka 6, i början av juni, och enligt beräkningar kom babyn till efter en Bob Hund-konsert. Det ska den minsann få höra!
Det var inte superplanerat, men vi hade slutat med preventivmedel med tanken att vi här någon gång i framtiden vill ha barn.
Vi vet inte vilket biologiskt kön babyn har, det får bli en överraskning. A ville veta men skulle inte kunna hålla sig utan att säga det till mig, så nu blev vi båda ovetande.

Och ja, det var väl det där som folk brukar vilja veta. Det känns fortfarande lite overkligt, även efter ultraljudet. Men antar att det börjar kännas mer verkligt när jag känner babyn. I går tyckte jag att det dunsade till på ett ovanligt sätt, men annars känner jag inget än. Har moderkakan fram mot magen så det dämpar känseln rätt rejält. Det ska de för övrigt kolla upp på ett extra ultraljud i december. Den sitter så lågt och långt fram nu att om den inte flyttar sig uppåt när livmodern växer kommer jag inte att kunna föda ut babyn. Men jag är inte orolig eller rädd, får väl snittas då i stället.

Nu hoppas jag att resten av graviditeten flyter på lika smidigt och att jag får må bra. Och att babyn mår bra.

lördag, september 17, 2016

Inte bara mat

En liten perfekt fot och hjärtat hoppade till vid synen. Försökte kväva hulkgråten men det var omöjligt. Känslorna var översvallande. I synnerhet efter nattjobb och vråltidig morgon och fjärilar i magen. 
Jag greppade A:s lite svettiga hand och vi var tysta. Andäktiga. Bara tittade och tittade. En liten perfekt fot. Fem tår. 
Ett hjärta med fyra kammare och en hjärna med två hjärnhalvor. Så en gäsp. En vinkning. Och återigen en ihopkurning till en boll. Fosterställning. I ordets rätta bemärkelse. 
Allt det här i min mage. I mig. I min mage finns ett liv. Inte bara mat.

torsdag, september 15, 2016

Katten, jag och en lägenhet

Katten Gudrun är ungefär 720 gånger piggare och har plötsligt börjat bete sig som en tonåring igen. Hoppar upp på köksbordet och slickar i sig smör från smörkniven som lämnats där, attackerar katten Elsa som hon gjorde förr och har en pigg vaken blick. Magi. 

Jag däremot är ungefär 720 gånger tröttare än normalt. Min kropp vill inte sova på morgonen trots att jag jobbar till klockan ett på natten. Att vakna åtta när jag somnat halv tre är ingen superhit. Känns som att jag skulle ha småbarn, om jag får tro alla med barn. 
Däremot njöt jag riktigt ordentligt av de här nya arbetstiderna när jag var långledig fredag till tisdag. Vilken lyx!
I tisdags gjorde jag till exempel inget vettigt på hela dagen utan satt och spela tv-spel tills jag hade ömma tummar. Sånt kan man unna sig under en femdagarsledighet. 

Annars då? Drömmer fortfarande om ett eget hem och har sett en liten ljusning på den fronten. En ljusning i form av mamma och pappa. Om det funkar vill säga. 
Har redan drömt mig bort till minitreor i Årsta som faktiskt inte kostar en förmögenhet. Fördelen med ett område som ligger mittemellan tunnelbanelinjerna. Nu ska jag bara ta reda på vad banken säger. Och spara mer mer mer. Reminder: Måste sluta köpa mat ute när jag jobbar. 

måndag, september 05, 2016

Rekreationshelg typ

I helgen var jag till mamma och pappa och hann med häng med båda systrar med familjer. Det var hysteriskt skrattande med snapchat och köttfärssås och spaghetti. Det var svampplockning och grillande utomhus. Och häng hemma hos mormor och en hel kväll med diktläsning med mamma och pappa. Sovmorgon och långdusch. Kaffe i solen. Äppelpaj och kräftor och annan god mat. Kramar med syskonbarnen och känslan att vara centrum av all uppmärksamhet när två slogs om att sitta bredvid mig.
Det var loppisfynd och strövande i saluhall. Vrålhunger och kebablunch med mormor. 

Och hemma funkade dieten med katten bra och hon dricker mindre och kissar mindre och om vi har tur visar nya blodproven om två veckor att det faktiskt ger effekt.
Saker och ting ordnar sig ibland. De gör faktiskt det. 

tisdag, augusti 30, 2016

Sen natt och diabeteskatt

Åland och torpet i helgen. Trolig sömnbrist och tårar på söndagen över allt och inget och framförallt inget. Glömma boka färja i tid så när vi ska hem finns det inte plats. Jag får åka ensam utan bil och sitter oavbrutet och fryser i ogästvänlig färjemiljö. Det blev plötsligt höst och jag hade packat shorts och ingen jacka. 
Somna rätt sent i ensam säng och vakna med ett ryck klockan sex med en blandad känsla av "jag har försovit mig" och en klassisk mardröm där ingredienserna var stress och glömma bort viktiga saker i kombo med pengaångest. 
Somnade om efter en timme, bara för att återigen vakna efter en till. Åka buss med stressad katt till veterinären och vara där och få ångestbesked. Inte gråta, vara stark. Och kaos kaos inombords. 
Hon och jag BFF:s sedan 2002. Men hon är inte för evigt, hur gärna jag än vill. Min Gudrun med diabetes. 

Så hämtar A oss i regnet. Står i vattenpöl med katt i bur. Hinner knappt sätta mig innan allt brister. Hulkar och stammar fram det otänkbara. Om dieten inte fungerar kanske det inte finns något alternativ.
Får lagad mat och stryk på kinden. Somnar utmattad på soffan tills jag yrvaket igen konstaterar att jag nästan försovit mig. Till kvällsjobbet. 
Och där är det nypremiär för program och 110 saker som ska fixas. Dålig dag och hur jag än trollar blir det aldrig mer än "knappt godkänt" enligt de mål vi ska uppfylla. 
Klockan ett och taxi hem och nu ligger jag här och gråter lite igen. Av sömnbrist, hopplöshet och en katt som kanske inte blir frisk. 

onsdag, augusti 24, 2016

Två år och en dag

Hurra för mig och A! Vi har bott i Stockholm i två år och en dag i dag. 
Under den tiden har vi bott i fem olika lägenheter. Ändå rätt lite med Stockholmsmått mätt.
Här var vi och det första lilla flyttlasset. Innehöll mest mat, kläder och datorer. Nästa gång vi flyttade var det två bilar fulla. I dag skulle vi behöva en mindre lastbil tror jag. Och då har vi ändå mer än halva bohaget magasinerat på torpet fortfarande. Prylar alltså, så sjukt mycket vi har. 

Många bollar och hur jag inte kan jonglera

På jobbet är jag ett under av effektivitet. Håller 70 grejer i huvudet samtidigt och glömmer väldigt väldigt sällan bort dem. Inte ens efter åtta dagars jobb i rad som häromsistens. Jag är skitbra på att hålla koll på allt där. 
Kommer vi till det privata (eller det som är lite utöver de vanliga arbetsuppgifterna) är jag däremot sämst. Blir stressad bara av att ha några få grejer inbokade och glömmer bort viktiga grejer. 
Som nu. Nu måste jag typ sätta alarm på allt för att ha en chans att minnas det. Jag ska hämta nycklar, lämna nycklar till kattvakten, boka färja till helgens Ålandsresa, betala hyran, föra över pengar till åländska kontot. Kolla upp var hängrännor finns att köpa, besikta bilen, åka till veterinären med katten, börja jobba kväll, lära upp kollegan för mitt jobb eftersom vi numera ska gå skift mot varandra, boka tvättid i stora tvättstugan. Gå på läkarbesök, boka tågresa från Karlstad, höra av mig till vänner i hopp om att kunna hinna träffa dem under nämnda resa, höra av mig till mina systrar av samma anledning, köpa en ny säng och och och. Och allt inom en och en halv vecka. Fattar inte hur jag ska hinna. Och komma ihåg allt. 

Det här var världens mest spännande inlägg kan jag anta. Räkna upp en massa saker. Men ni kan se det som någon personlig minnesträning eller nåt.

fredag, augusti 19, 2016

Min älskade gamla katt

Gudrun, min svarta panter som jag skaffade typ på en gång när jag flyttat hemifrån. Vi pratar 2002 här. Hon som varit med mig genom allt, försvunnit i tre månader och sedan magiskt kommit tillbaka, som födde Bilbo som blev min systers stora tröst i utbrändheten, som alltid alltid hoppar upp på min bröstkorg när jag gråter. 
Hon, min Gudrun, är sjuk. Diabetes eller njurproblem. Hon verkar inte lida och ha ont, men hon dricker kopiösa mängder vatten och har börjat kissa där hon inte ska. På mattor och i hallen. Och i går: i sängen. 
Jag har googlat och troligtvis är det just njurarna eller diabetes som ligger bakom att en gammal katt som tidigare skött sig exemplariskt plötsligt börjar kissa inne. Och jag är så ledsen. Vet inte alls hur allvarliga sådana sjukdomar är, men snuddade bara vid tanken på att hon inte skulle finnas hos mig en lång tid framöver och fick ont i hjärtat och grät. Hon är ju liksom en del av mig. Kommer med paketet. 

Jag ska boka tid till veterinären nu men är väldigt rädd för vad hen ska säga. Jag orkar inte ha en katt som kissar lite varstans, men jag orkar heller inte med att inte ha Gudrun. Hoppas det finns enkel medicin och vips är allt bra. Hoppas. Allt måste bli bra. 

torsdag, augusti 18, 2016

Goddag yxskaft, eller tröttmössa snarare

I går när jag klev upp klockan fem för att jobba min sjunde dag i rad klädde jag på mig tröjan bakochfram. 
Nu har jag precis jobbat klart den åttonde. Har svårt att tänka tankar hela vägen från början till slut. 
Ja, jag hade nog en slutpoäng med det här också, eller vart hän inlägget skulle vandra, men tror att det handlade om hur trött jag är, och det framkommer nog ändå trots att jag inte kommer ihåg vad jag skulle skriva. 

lördag, augusti 13, 2016

68 kvm med 28 kvm terass

Jag vill bo här!
Kan inte någon bara ge mig fem miljoner? Snälla då. 

PS. Ledsen för bildstorleken. Appen kan tydligen inte göra normala bilder längre. 

söndag, augusti 07, 2016

Sen sist

Jag hinner inte skriva. Eller ja, jag hinner inte prioritera det. Det har gått i ett sedan semestern tog slut. Jobb, intensivt jobb. Sju dagar i rad på grund av pissigt schema och dålig koll av mig. Hade jag sagt stopp i maj när vi fick schemat hade jag nog sluppit det. Eller i alla fall fått fet kompensation. Nu, när jag märkte det precis innan semestern (goddag yxskaft) lyckades jag deala till mig en dag extra ledigt. Åtta dagar jobb i rad blev sju. Och nio dagar jobb i rad blev åtta. Det härliga passet inleder jag på torsdag, tills dess är jag ledig. 
Är världens sämsta sällskap av ovanstående orsak. I fredags sov jag på soffan till och från hela dagen. A, som var sprudlande över att få träffa mig efter monsterjobbandet, var inte lika sprudlande över mitt sovande. Hehe. 

Sedan har vi bilat till Dalarna och sett vännen A gifta sig med sin man. Det var fint. Siljan som bakgrund och mycket tårar. Jag hade prinsessklänning på mig och kände mig oerhört gullig. Så sällan jag gör det nuförtiden. Gullig alltså. 
Det var för övrigt en av få klänningar jag kom i. Sedan vi flyttade till Stockholm och lämnade halva garderoben magasinerad på torpet har jag tydligen ändrat min kropp. Kan också ha skett innan dess, misstänker att merparten av de utväxta kläderna inhandlades efter jag separerade från mitt ex och gick ner sju kilo. Har ju liksom gått upp dem igen på de där fem åren eller vad det kan vara nu. 
Tack och lov. 

Nu ska jag äta sötpotatisgryta och kolla på serier. Bra söndagssysselsättning. 

onsdag, juli 27, 2016

Sista dagen

I dag är att göra-listan så lång. Allt jag vill hinna klart, allt jag vill hinna göra innan vi lämnar torpet. I morgon åker vi till Stockholm och på fredag 9.30 ska jag infinna mig på jobbet igen. Det har i vanlig ordning gått för fort. Alldeles för fort. 
Men jag är nöjd ändå. Ansiktsfärgen har gått från gråvit till en mer tilltalande ljusbrun, antalet sovmorgnar går inte ens att räkna. Jag har grillat, ätit ute, varit på krogen, sett solen gå ner i havet, cyklat, legat på stranden, målat till förbannelse, ätit massa bakverk, skrattat, kollat på serier och film, läst ut en bok i alla fall, gosat mig mätt med katterna. Och allt sånt.
Det enda det har blivit lite dåligt av är socialt umgänge. Det är så många vänner jag hade tänkt träffa, men som jag liksom inte haft tid till. Det har stressat mig lite, men samtidigt har jag varit tvungen att faktiskt prioritera 1) min egen vila eftersom jag verkligen verkligen behövde det och 2) att få årets torpprojekt i hamn innan semestern är slut. Punkt ett har väl gått okej och på punkt två är vi inte riktigt där ännu. Kanske kanske vi hinner lägga golvet i hallen i dag. Annars blir det en annan gång. Innerfönstret i köket är heller inte på plats än, vilket har gjort att vi inte har kunnat måla fönsterkarmen färdigt utvändigt. Men vad ska vi göra när färgen behöver tre dygn för att torka ordentligt? Jäkla linoljefärg. Men fint blir det!
Här är i alla fall allt klart. Varje bit av baksidan är utbytt och målad två gånger. Det blev som nytt! Ser fram emot att ta de övriga sidorna framöver. Torpet kommer se så himla fint ut sen. 


måndag, juli 25, 2016

Missade bloggjubileet

Den 15 juli i år var det tio år sedan jag startade den här bloggen och skrev ett kort inlägg om att jag tänkte sluta röka. Tänk! Tio år har den här varit en del av mitt liv. 
Den har varit med i sju lägenheter och ett hus. Och med på ett torp. Och de veckorna jag sov på mina vänners soffa. Den har varit med genom en separation, ett singelliv, en nyförälskelse som blev till kärlekkärlek. Om studier, om jobbsökande om flytt tillbaka till Sverige. Om att jag sa upp mig och kastade mig ut utan någon som helst livlina. Herregud vad mycket ångest jag hade då.

Den har varit med på roliga stunder, härliga tider och sånt jag alltid kommer att komma ihåg. Och om ångest och tårar och uppgivenhet. Om sorg.
Den har också varit med de stunder som jag helt har glömt bort, men som finns bevarade här för evigt för mig att läsa. 
Den har gett mig andra människor också. Sådana som jag träffat och sådana jag inte träffat men ändå känns som jag känner. Härliga människor!

Jag skulle kunna hålla på i en evighet och berätta hur mycket den här bloggen har varit med om och hur mycket stöd den faktiskt har varit för mig. Både för att fördriva tid och för att ventilera de där innersta tankarna som bara måste få komma ut ibland. 
Så tack. Tack för att du har funnits här bloggen. Tack för tio år. 

lördag, juli 23, 2016

Koma, en annan typ av semester

Intensiva dagar följt av en snabbtur till Stockholm tur och retur på ett dygn. Det tar på kroppen. Jag är tydligen helt slut. I går gjorde jag inget annat än att sov och åt typ. Men antar att det också är någon form av semester. 

måndag, juli 18, 2016

Så sa det bara swosh

Nu går det fort. Jag hinner inte med!
Semestern liksom bara försvinner och vi var bara arbetat och arbetat känns det som. Årets projekt är inte klara alls, det blev fördröjningar när ena fönsterkarmen visade sig vara murken och tvungen att bytas ut. Och därför känns det inte som att vi har haft någon vila alls. Även om det förstås inte stämmer, men ändå. 
Tycker synd om mamma och pappa också som bara kommit hit och slitit. 
Nåja. Fint blir det. Och det är lite drygt en vecka kvar av semestern. Hoppas jag hinner njuta lite också. 

onsdag, juli 13, 2016

Torpet för hela slanten

Det känns som att det var eoner av tid sedan jag jobbade senast. I själva verket är det här min tredje semesterdag. Det är så magiskt det här torpet, att det till och med gör att tid och rum tydligen upphör att fungera på vanligt vis. 
Vi snickrar, målar, slipar, städar och ja, allt sånt praktiskt, men det känns inte ett dugg jobbigt faktiskt. Det är roligt. Även om jag ibland är trött som en trasa på kvällen. Men sen sover jag en natt med utsikt över stora granen och vips är batteriet påfyllt igen.

Mamma och pappa är här och sliter också. Trots arbetslägret tror jag att de gillar det. Det märks. De blir som jag. Lite pirriga på något vis bara av att vara här. 
Snart har vi bytt hela brädfodringen på baksidan och håller som bäst på att tvätta slipa måla fönstren. Samtidigt skrapas taket i hallen och målas. Dörrmålning där och nytt golv, sedan är även hallen klar. Får se vad vi vill göra inomhus härnäst, troligtvis blir det kammaren som får en helrenovering.
Ute är planen att måla hela huset. Ny falu rödfärg och nya fönsterfoder. Får se hur långt vi orkar och hinner. Jag vill också köpa marksten och anlägga en uteplats på framsidan. Får se hur mycket pengar jag har kvar och hur mycket tid och ork vi har. 
Orken tror jag konstigt nog tar slut sist. Torpet är som en ständig påfyllningskälla av ork. Magiskt som sagt. 

tisdag, juli 05, 2016

T minus 3 days

Håll ut!