tisdag, september 01, 2015

Rutiner och vardag

I helgen var jag ledig, som nästan alla andra människor. Det var skönt. Det var sovmorgon och långdusch, fredagsvin och risotto. Tv-spel och läsa bok högt för A. Långpromenad, hejdå-kalas för kollegor som slutar efter sommaren och tvätt och disk.
Det kändes helt vanligt. Som om att jag levde ett vanligt liv, utan skiftarbete och sena kvällar.

Och jag kan bara tänka på att det ska bli så. Jag ska vara ledig varje fredag lördag söndag hela hösten. Herregud, jag kanske till och med får någon form av rutiner igen. Så. Himla. Skönt. 

torsdag, augusti 27, 2015

Vill aldrig sluta

Jag fattar inte att jag i början tyckte att det var svårt att komma in på jobbet. Kände liksom att jag inte klickade med de andra, att jag aldrig lärde känna dem.
Det känns helt ofattbart nu.
(Det berodde ju förstås på att jag hoppade runt så mycket på olika platser och med olika tider så jag inte hann lära känna någon.)

För nu känns det så himla bra. Jag trivs så himla bra och har så himla roligt hela tiden.
Ja, jag vet att jag tjatar med den här känslan, men den är liksom så överväldigande hela tiden. Hela jag är upprymd och glad typ varje dag jag går från jobbet.
Hurra vad det är gött! Och åh vad jag önskar att alla kunde känna så här på sitt jobb.

tisdag, augusti 25, 2015

Jubileum

Och häromdagen firade vi jubileum i Stockholm. Nu har vi bott här ett helt år.
Känsla 1: Jag vill aldrig flytta härifrån.
Känsla 2: Vad oerhört mycket vi har kvar att upptäcka!
Ett år senare, lika löjligt fånleende.

Pust och stånk och lycka samtidigt

Det där med att ena chefen sa "du om någon klarar det" om min nya tjänst. Det upprepar jag som ett mantra just nu.
Det är Så. Himla. Mycket.
Tjänsten är ju ny, sajten är ny, rutinerna är nya, arbetssättet är nytt, mina kollegor är nya, allt är nytt. Ingen har gjort exakt det jag ska göra och det finns liksom ingen "så ska du göra"-manual utan jag får liksom hitta på den.
Min hjärna de två senaste dagarna har proppats så full med problemlösning och nytt att jag är typ slut. Jobbar ju dessutom på min andra tjänst hela den här veckan ut.

Men vet ni, jag älskar det! Det är så roligt att göra det här. Ser fram emot måndag då det är skarpt läge!

onsdag, augusti 19, 2015

Okej, nu är det klart

Jag tackade ja till nya tjänsten. Den är utmanande och jag känner ett litet pirr i magen inför det men det ska mest bli kul.
Börjar om en och en halv vecka!

tisdag, augusti 18, 2015

Nytt erbjudande

Bara för att jag häromdagen fick mina nya tider och hade ställt in mig på det nya jobbet slås allt omkull.
Jag blev i dag erbjuden en annan tjänst som samma sak men mer nischad. Ansvar för en viss grej liksom.

Det innebär att jag blir lite bortkopplad från det dagliga nyhetsarbetet och pulsen men att jag slipper göra en del "mindre roliga" arbetsuppgifter. Det betyder att jag alla dagar jobbar 16-01 men att jag bara jobbar måndagar till torsdagar. Alla fredagar och alla helger lediga. Men aldrig vardagar.

Alltså ja. Jag vet inte. Det är mycket mycket som väger för men lite som väger emot. Pulsen och nyheterna är ju det som får mitt hjärta att slå. Men arbetsuppgifterna på det erbjudna jobbet känns också väldigt roliga.
Ledigt alla helger känns guld men samtidigt tråkigt att aldrig vara så här långledig som jag är nu. Och aldrig äta en vardagsmiddag med A.
Jag är förvirrad. Vet inte vad jag vill. Är ju en ära att de frågar mig också. "Jag vet att du skulle fixa det galant" var orden chefen sa.

Klockan 10 i morgon bitti ska jag ha bestämt mig.

Och resten då

Mellan jobb och jobb så hänger jag på balkongen. Tjyvröker en cigg för mig själv och svär när jag fimpat över att jag verkar vara på väg mot att börja röka igen efter ett halvårs uppehåll. Dåliga karaktär, tänker jag men gör inte särskilt mycket åt det.
Jag lunchar med en vän och snackar högt och ljudligt om grejer jag aldrig skulle snacka högt och ljudligt om om jag inte hade befunnit mig i en stor stad där ingen vet vem jag är. Oerhört befriande att vara anonym. Älskar Stockholm.

Jag köper folköl och dricker i en park på en filt med A och flera tusen andra som också passar på att dricka folköl på en filt när det visas film på storbild i parken.
Hänger lite med några kollegor och snackar journalistik och etik.
Jag kollar på serier på löpande band. New Girl, Brooklyn nine-nine, Californication, Boardwalk Empire, Modern Family. Läser ut en bok som jag började på förra sommaren.

Tänker. Tänker jättemycket just nu.
Och ibland känner jag mig ensam. Jag har få vänner. Få vänner som jag umgås med här. Vill hänga mer med folk!
Går på söder och provar kläder. Ser mig i spegeln i provrummet och känner mig så fel. Så ohipp och ute och lämnar vartenda plagg jag provat. Stirrar på andras skor, byxor, tröjor och försöker komma på vad jag tycker om och försöker hitta nån form av stil igen. Men allt jag tar på mig känns fel och falskt och kanske jag bara får vara helt jävla ute då med svarta jeans, converse och t-shirt.

Det är sånt jag gör mellan jobb och jobb.

måndag, augusti 17, 2015

Eller så är jag lättroad och glömsk?

I dag hoppade jag in på den tjänsten jag ska ha i höst och blev glad. Gud vad roligt det var! Jag hade glömt bort hur skoj det var att sitta på den här stolen.

Det har varit så varje gång jag bytt stol på redaktionen, att jag känner att just den stolen jag sitter på för tillfället känns roligast. 
Kanske det helt enkelt är så att allt är roligt på mitt jobb?

onsdag, augusti 12, 2015

Upptäckten av Etsy

Är väldigt dåligt för mitt konto.
Det vara bara det jag ville säga. 

lördag, augusti 08, 2015

Tack på förhand

De här insomniagrejerna jag har börjat med får jag gärna sluta med.
Kan ju inte hålla på och somna vid femtiden på morgonen och sova till tolv.

torsdag, augusti 06, 2015

Tiden förändrar

I våras hade jag ångest över jobbet. Jag var ny, lärde aldrig känna någon tillräckligt, hoppade runt på massa platser, kunde ingenting tillräckligt bra och jobbade alldeles för mycket.

Nu trivs jag så bra och har så roligt att jag nästan inte vill gå hem när jag slutar.
Tänk vad tiden kan ändra på saker och ting. Jag älskart!

tisdag, augusti 04, 2015

Klockan tre

Drack vin och fick för mig att röka en cigg. Nu ligger jag med insomnia och hjärtklappning.
Fan vad jag är dum.

fredag, juli 31, 2015

After work, klockan halv två

I går klockan halv två på natten tyckte jag och mina kollegor att en AW kunde sitta fint. Och det gjorde det också.
För fint. 
Vi hamnade till slut på en gayklubb och drack shottar till fem på morgonen med följden att jag nu, klockan åtta på kvällen, äntligen börjar känna mig som människa igen. 
Så här bakfull har jag inte varit på väldigt väldigt väldigt länge.

torsdag, juli 30, 2015

Lagen om anställningsskydd

Jag skrev för övrigt kontrakt i går. På den där tjänsten jag blev erbjuden. Pratade lite med personalchefen om vilket datum vi skulle sätta som slutdatum. 15 januari blev det, sedan konstaterades att ja, mina dagar på tidningen är slut. Elva månader.
Om de vill ha kvar mig finns chansen att gå över till bemanningsföretaget för elva månader till.
Det här med LAS är ju ett jävla skit. Tanken var jättebra men i praktiken innebär det ju bara att människor får sluta i stället för att få en fast anställning. I alla fall i min bransch.

Nackdelar med skiftjobb

Det finns en sak som är dumt med det här att jobba långa dagar och bli långledig sen: Att jag alltid reser bort när jag blir långledig.
Ja, för då finns det liksom ingen tid till allt det där vanliga. Hemmasysslor görs lite med vänsterhanden i förbifarten och i ärlighetens namn inte så ofta över huvud taget (A gör de flesta och det mesta) och sedan finns det ingen tid att handla.
Då menar jag inte mat, för det tar jag mig tid till, utan annat som behövs. Som nya kläder till exempel.

Mitt jeanstillstånd just nu: Ett par med hål i grenen, ett par som är så slitna att de tappar formen efter en halv dag och får knän och hängrumpa, ett par som är så urblekta att de inte längre kan kallas svarta, ett par med hål på rumpan som därmed inte används. Punkt.
Jag behöver verkligen handla jeans.
Och en regnjacka. En sån där stor gul i galon helst. Märkte det under gårdagens skyfall som dränkte mig.

onsdag, juli 29, 2015

Är alla människor onda?

För en tid sedan modererade jag en Facebooktråd som handlade om en aktuell debatt. Jag visste att det skulle väcka reaktioner, men att det skulle väcka SÅ mycket reaktioner och så många hade jag inte räknat med.
Det blev hatstorm. Minst sagt. Folk pratade om att personer skulle dö, kallade andra och varandra för diverse fula ord. Det gick inte moderera, jag hann inte med. Hatet bara växte och växte och växte och hur mycket jag än tog bort kom det bara mer och mer.
Jag baxnade. Folk hatar. Folk hatar så mycket och så innerligt att jag förlorade tron på mänskligheten. Herregud, hurdana är vi egentligen?

I går väcktes en ny hatstorm mot en man som dödade en stor lejonhanne under en "nöjesjakt". Brottet, som väl på pappret egentligen inte var ett brott eftersom markägare hade gett honom tillåtelse att skjuta lejon på hans mark (hur man nu kan ge ett sånt tillstånd ...), var vidrigt. Mannen hade dödat det brutalt och huggit av huvudet att ha som trofé. En fin gammal lejonhanne hade fått sätta livet till för en mans "nöjes" skull.
Jag förstår att folk blir upprörda. Men i den grad kan jag inte förstå. Hur kan människor skriva "bränn honom levande", "häll flytande kväve i hans mun" och "hugg av honom huvudet och visa för alla"?
Hur mycket kan vi hata? 

Lynchmobb. Häxjakt. Hatbrev. 

Hagamannen släpptes fri i går. Vårt rättssystem har beslutat att han har sonat sitt brott och kan bli villkorligt frigiven och försöka leva ett normalt liv igen, så normalt man nu kan leva med sådana brott i bagaget.
Folk hatar honom. Folk hatar att han är fri. Skriver att han borde avrättas, stängas in för resten av livet. Att "alla minns hans ansikte och att han aldrig går säker någonstans". "Watch your back."
Jag försvarar inte det han har gjort. Jag tycker att det är vidrigt. Men jag tycker inte att han ska avrättas för det. Ibland känns det som att jag är helt ensam om att tycka så. 

Är vi människor så fullkomligt befriade från empati? 
Har vi inte kommit längre än att bränna människor på bål? Stena dem till döds? Spotta på dem när de sitter i stupstocken? Är vi där igen? Är vi tillbaka till dåtiden och inhumanitet?
Jag är rädd. Jag är så jävla rädd för vart vi människor är på väg.

Bättre skylla på andra (eller?)

Ibland kan jag bli sur på mitt ex så här i retroperspektiv. Sur över att han inte lät mig, mina drömmar, ta plats i vårt förhållande. Tänk om jag redan för länge sen hade flyttat, studerat mer, jobbat på fler platser. Vilken skillnad det hade gjort med mig.
Tror jag. I alla fall.
Om han bara inte hade sagt "nej, jag flyttar inte" och "nej jag vill inte ha ett distansförhållande" och därmed ställde ett outtalat ultimatum: Bo på Åland eller gör slut.

Och visst, det är inte rätt eller ens särskilt sunt att bli sur på nån för nåt som hände för så många år sedan. I synnerhet inte när jag kanske inte ens hade vågat flytta tidigare, jag var kanske inte ens redo då. Och han kanske inte ens hade varit så principfast om jag verkligen gav mig fan på att flytta.
Men det är ju så mycket lättare att skylla på någon annan än på sin egen tafatthet och obeslutsamhet.

tisdag, juli 28, 2015

Orastlös. Som det heter.

Jag har inte längre den där känslan att jag vill bort, vidare, någon annanstans. Sedan jag flyttade till Stockholm för snart ett år sedan känns det liksom rätt. Bra. Ja, jag vet inte mer hur jag ska förklara annat än att det har slutat klia. Jag vill ingenstans just nu. Här vill jag vara. I älskade Stockholm.

måndag, juli 27, 2015

Minisemester

Fem dagar på Åland och är helt off. Har inte ägnat en tanke åt jobb och nyheter alls. Har i stället:
• Solat och läst bok eftersom det var SOL OCH VARMT en dag.
• Målat hallen två varv ljust rosa. Behövs nog ett varv till tyvärr.
• Ätit middag hos A:s pappa och sambo.
• Haft vän på middagsbesök på torpet.
• Sovit till klockan två.
• Åkt till vänner och haft fredagshäng med ost och kex.
• Åkt över halva Åland för att plocka sten.
• Förfestat i vår gamla lägenhet.
• Duschat i nya uteduschen utan att frysa ihjäl!
• Dansat med drink i handen.
• Stått och väntat på taxi i spöregn. Utan paraply.
• Gått från torpet till färjeterminalen. Tog 20 minuter. Sjukt nära.

Det var nog det. All and all en väldigt skön, om än rätt stressig när så mycket ska klämmas in på kort tid, minisemester.

söndag, juli 26, 2015

Välkommen till Tyskland på 1930-talet

Eller förlåt, det var visst Finland 2015.
Jag är livrädd. Han sitter i riksdagen. Invald. Och blir inte sparkad från sin post. Han får sitta kvar. HAN FÅR SITTA KVAR.
Tidigare har han bland annat poserat tillsammans med nynazister. Riksdagsgruppens ordförande sa då: "Det är inte riksdagsgruppens sak vem Immonen umgås med på fritiden och vi kan inte straffa honom för det."

Världen, vart är vi på väg?