tisdag, maj 24, 2016

Dagen efter konferens

Är så bakfull att jag har ont i hela kroppen. Eller så är det brännbollen som tar ut sin fulla rätt på min kropp. 
Mest troligen båda. 

fredag, maj 20, 2016

Det blev inte sämre ...

... Det blev kanonbra!
Frisören var lite speciell men härligt okonstlad. Gillade henne. Och gillade håret hon gav mig. 
Hello short hair!

onsdag, maj 18, 2016

Jag tänker att det i alla fall inte kan bli sämre

Hade mardrömsresa hem från jobbet i dag. Hatar att resa precis vid rusningstid med en trött och hungrig kropp. Jag är grinig, svettig, illamående och tvingas stå och trängas. Dålig kombination. 
Började med massa folk i hat-gången vid t-centralen och klädd för morgonens sex grader och moln. Fick sicksacka mellan människor som inte höll sig i skocken utan mötte den massiva folkmassan i stället. Griniga jag blev mer svettig och irriterad. 
Tjockt på tunnelbanan och ståplats som efter några stationer byttes till sittplats baklänges och åksjukan var ett faktum. 
Handla och med två tunga kassar vänta på sen buss som sen fastnar i trafikstockning. Rörde oss på riktigt 20 meter per fem minuter. Resan tar normalt 11 min. En halvtimme senare hade jag kommit halvvägs hem och då sa busschauffören att alla var tvinga att gå av så han skulle hinna vända och passa tidtabellen. "Det kommer en annan buss som hämtar upp er".
Det enda som var skönt då var att mitt massiva illamående blev lindrat av friska luften. Ny buss kom efter fem minuter och sen var jag hemma rätt fort. 

Varsågod för världens längsta bisats. Jag hade ju egentligen tänkt skriva att jag på väg hem under mardrömsresan hann smita in på första bästa frisersalong och spontanboka klipp och slingor på fredag. 
Fick lite dålig feeling när jag väl stod där och kvinnan bläddrade i bokningen, men då kunde jag inte komma på en enda trovärdig ursäkt till att inte ta den där tiden som erbjöds. Så jag sa ja. 
Tänker att det i alla fall inte kan bli värre än det är nu. Håret alltså. Det är i sån dålig kvalitet och topparna är så slitna och utväxten så lång och gråa hårstråna så många. Jag ser ut som ett mähä. På riktigt. 
Om frisören lyckas få mig att se sämre ut än så, så är hen fasen värd nån form av pris.  
Så nu är jag pepp. Nytt hår coming up!

lördag, maj 14, 2016

Fredag och Bob Hund och nostalgi

Att jobba dagtid är fan the shit. Hinner ju göra saker efter jobbet och liksom leva. Inte göra saker innan jobbet och vänta på att arbetsdagen ska börja. Inte samma sak. 
I veckan drack jag vin med vännen J och i går kom A och mötte mig utanför jobbet och så gick vi genom Eurovisionyran i Kungsträdgården, via Slottet och hamnade till slut på en gammal favorittapasrestaurang i Gamla stan. Tapas alltså, det är så sjukt gott. Jag skulle kunna leva på det varje dag utan att ledsna. 
Sedan tog vi färjan till Grönan tillsammans med ett gäng 40-åringar som precis som jag gillade Bob Hund 1999. Chockades nästan av den höga medelåldern. Vet inte the kidz vilka de är? Eller är de helt enkelt inte intresserade?

Hur som helst, det var så bra. Jag var alkoholpåverkad och frös men det gjorde inget. Jag sjöng med i nästan alla låtar och hoppade av lycka när de spelade Upp upp upp och ner. Jag hade inte förväntat mig det, den är så lugn och otypisk livelåt.
Slängdes tillbaka till Arvikafestivalen och en delad nachotallrik med Johan, 24, från Karlskoga. Och hur jag fick fingret sönderrivet när Lok gick upp och Bob Hund-publiken byttes ut mot folk med vassa vassa nitar i hundkoppelshalsbandet de hade på sig när de våldsdansade vilt. Ljummen punkbärs, trångt tält och tisslande genom tältduken. Rött hukle på huvudet och nudlar på trangiakök och rädsla för bajsmannen som enligt rykten bodde bara några tält från oss. Vilken nostalgi. 

Sedan åkte vi hemåt, missade bussen med två minuter och sket i den onödiga utgiften och tog taxi sista biten. Sedan somnade jag på soffan. Alkoholpåverkad, mätt och nöjd. Sån fin fredag.

torsdag, maj 12, 2016

Nån form av magi

Sömn och mat och flyt på jobbet. Jodå, det är tydligen allt som behövs för att tröttheten från häromdagen ska vara som bortblåst. 
I dag är det torsdag också och snart helg och Bob hund på Grönan. Och annars en helt oplanerad helg. Sedan blir det astidigt jobb med roliga arbetsuppgifter och konferens med övernattning och mer snortidigt jobb och sommarfest med jobbet. 
Sen vet jag inte riktigt hur jag jobbar i några veckor innan jag har min första semestervecka. Det ser jag väldigt väldigt mycket fram emot, om någon nu tvivlat på det. 

Och på mors dag ska jag och A och mamma och pappa och mormor och ena systerdottern åka till torpet och hänga. DET är jag väldigt väldigt pepp på. 
Har redan börjat fundera på projekt som jag tänkte dra igång då. Hoppas också att syrenerna blommar då när jag högst antagligen missar fruktträdsblomningen. Sånt bryr jag mig tydligen om nu, torpägare som jag är. Heh. 

tisdag, maj 10, 2016

Tömmer hjärnan, typ

Jag har börjat röka på heltid igen. Tydligen. Jag känner mig sämst och hostig och i allmänt dåligt skick. Trött. Vet att det mesta beror på nikotinet och tjäran som förgiftar mig. Vet hur bra jag mår när jag inte röker. Men förmår mig inte att sluta. 
Är på nåt vis för trött för det. Mycket på jobbet en lång tid, inte semester på två år, besök varje helg i en månad. Jag är trött. Att dessutom byta kvällsjobb mot dagsjobb, herregud säger jag bara. 
Och så förgiftar jag mig själv på det. Pepp pepp och så vidare. 

Annars har jag köpt en kjol och rakat benen för första gången på evigheter. Kjolen var typ det skönaste jag haft på mig. Beskrev det som att gå i vatten, utan motståndet då förstås. Svalt och silkigt och alldeles underbart. 
Kjol alltså, vilken grej. 

Ser väldigt mycket på serier just nu. Annars gör jag inte många knop. Tvättkorgen överfull och lämnar disken till A i vanlig ordning. Känner mig lite förlamad faktiskt och därmed återkommer jag till det jag skrev ovan...
Ser mest the walking dead. Igen. Slutade nån gång i säsong tre eftersom jag tyckte att det blev tråkigt men tror mest det beror på att förväntningarna på allt blev för höga. Nu, med noll förväntningar är den kanonbra. Trots att jag rätt ofta drömmer att jag jagas av zombies. 

Känns lite som att jag går och väntar på nåt som jag inte riktigt vet. Nån form av förändring kanske? Som jag själv måste ta tag i, förstås, men inte gör.
Dricker återigen för mycket alkohol och sover för lite. Tränar inget trots att jag köpt mig ett par nya skor som sporre. 

Äsch, jag vet inte vad jag vill ha sagt egentligen. Men jag vet att jag längtar till sommar och ledigt och bad och torpet och så längtar jag efter annat också. Sånt som jag aldrig skriver och knappt ens pratar om. Som jag själv knappt vet att jag längtar efter.

Fattar ni något? Nä. Jag vet, jag har druckit två glas vin och fattar knappt själv. Det var det. 

fredag, april 29, 2016

Den mesta ångest ...

... Kan botas med vår. Promenad i arrangerad trädgård med damm och gäss och spännande växthus, blommande fruktträd, lila hav av blommor och vitsippsbackar. En magnolia som är på väg att slå ut även om frosten gjort alla knoppar kantstötta. 
Vinlunch med en gammal kär vän som jag inte sett på år. En vän som sätter saker i perspektiv. Som får en att njuta lite extra efteråt eftersom livet är så skört. Tårar ner i en cappuccinokopp men ett varmt hjärta. 
Hon måste klara det här. 

Och våren den kommer med entusiasm, trots allt som händer med oss människor. Och jag rycks med. Livet. Det är ju det viktiga jag ska bry mig om. Inte älta misstag. Kanske lite mer rycka på axlarna över att andra är arga. I stället för att ligga under filt på soffan med tryck i mellangärdet och en stor dos jag-är-dum-i-huvudet-och-inkompetent. Värdera mig själv. Lära mig av misstag i stället för älta älta älta ångest. 

För det gör mig inte gott. Det som gör mig gott är nåt helt annat. Solen och våren till exempel. 


Har haft bättre dagar

Det var bara det. 

tisdag, april 26, 2016

Sånt där som hänt

Jag läste "En dag" häromdagen. Sträckläste och grät och grät och grät. A som också har läst den var less på karaktärerna, tyckte inte att de utvecklades utan var barnsliga och bara inte fattade. Kan förstå, men boken gav mig ändå en timmes flödande tårar. Hulkgrät när den var slut och jag tror jag kände igen mig. Blev för verkligt. 
Dagen efter var ögonen rödplufsiga fram tills jag gick i duschen vid halv två-tiden. 

Nästa vecka är min sista kvällsvecka. På länge. För alltid? Med mitt jobb har man ju ingen särskild plats utan jag är bara anställd som webbredaktör och sen kan jag hamna lite varstans. I maj jobbar jag 9-17 och sen i juni och juli är det rätt många pass 6-14. Känns skönt. Med omväxling efter ett år med i stort sett uteslutande kvällsjobb. Och andra saker att jobba med en samma samma samma som det har blivit mycket nu den senaste tiden. 

I helgen tog jag grönt kort i klättring också. Grymt gött. Jag klättrade när jag pluggade 2003-2004 men sedan dess har det inte blivit mycket av den varan. Men nu kanske det blir en ändring? Nån form av träning skulle inte skada direkt. 

torsdag, april 21, 2016

Till salu: Huset

Mitt ex säljer huset. Ni vet huset huset huset som har en egen kategori här bredvid. Som vi byggde, inredde, planerade. Där vi skulle bo och trivas och skapa familj.  
Allt som man på något vis ändå hoppades om framtiden satt i det där huset. Det där huset som jag saknade mer än allt annat i separationen. Mitt hus. 

Det känns sorgligt på något vis. Fast att jag inte haft med det att göra på fem år. En del av mig finns ju ändå där. Eller kanske skulle vända på det för att göra det rätt: en del av huset finns fortfarande kvar i mig. Jag älskade och hatade och mest älskade det där huset. Det var min borg, mitt allt, min baby. Det som stod stadigt när hela vårt förhållande ständigt var i gungning. Det som höll mig kvar. 

Nu gråter jag en skvätt också. Så känslosamt var det tydligen. 

onsdag, april 13, 2016

Behöver nån som rullar ihop mig till en liten sushirulle

Massor att göra på jobbet i går. Tekniska problem och hundra samtal till tekniken. Arbetet fördröjt och mer stress. 
Till slut hemma och somnar efter att jag lyckats varva ner. 
Stressmardrömmar om zombies och att köra fel 14 gånger för att hitta vännerna. Vaknar med tjocka bihålor och huvudet bankar. Möts av mejl med "du har gjort fel, nu är han jättejättearg på oss" och efterföljande ångest trots att jag vet att alla gör fel ibland. 
Huvudvärk som smyger sig på och tryck över pannan. Börjar jobba tre timmar tidigare för att täcka upp. 
Migrännyans. 

Kan ingen bara svepa in mig i en filt och placera mig på soffan och mata mig med god mat samtidigt som jag blir strykt över pannan? Snälla?

måndag, april 04, 2016

Att suga i sig en bok på några timmar

Efter att en längre tid dragits med noll sug att läsa plöjde jag i går en bok på 384 sidor. Jag skrattade högt och grät rätt mycket. Hade nästan glömt den där underbara intensiteten i en bra bok när känslorna liksom svämmar åt alla håll. 
Nu vill jag läsa mer mer mer.

torsdag, mars 31, 2016

Vad önskan om ett hem kan göra för det ekonomiska sinnet

Saker jag längtar mer efter än något annat: Ett hem. Mitt hem. Vårt hem. Ett hem där vi får tapetsera om, hänga upp tavlor, sätta upp hyllor och fylla med grejer.
Och jag har bestämt mig att spara nu. Jag ska laga matlådor, inte unna mig vansinniga lyxgrejer (som om jag någonsin gjort det), inte köpa massa nytt utan liksom gå runt på det jag har. Med det jag har. Och i stället spara varje krona som blir över. 

Jag har redan börjat. Alla pengar som är kvar på mitt lönekonto när ny lön kommer åker direkt in på sparkontot. Det kan vissa månader vara riktigt mycket. Sedan kom det oerhört glädjande beskedet från Skatteverket häromdagen och det visar sig att jag betalat SJUKT mycket för mycket skatt så jag får tillbaka ett fett femsiffrigt belopp! 
Om hela den summan hamnar på lägenhetsköparsparkontot och jag fortsätter spara så mycket jag kan så har jag nog råd att köpa en lägenhet i början av nästa år. 
Det är bara en knappt år kvar. Jag kan stå ut. 

Samtidigt känner jag mig så oerhört stolt över mig själv. A kan inte bidra med så mycket i och med att han fortfarande studerar och jag har ingen buffert från mina föräldrar eller någon annan att låna av, och ändå har jag snart lyckats spara ihop till 15 procent av en Stockholmslägenhet. För en med noll ekonomiskt sinne och där pengarna liksom alltid runnit genom fingrarna är det här så oerhört stort. 
Men så är motiveringen stor också. Jag vill ha ett hem. Mitt hem. Vårt hem. 

onsdag, mars 30, 2016

Har återuppstått!

Alltså fy fan. Jag hade glömt bort hur vidrigt det är att ha magsjuka, och då har jag ändå haft det flera gånger i vuxen ålder.
Jag hade inte bara problem att behålla maten, jag hade dessutom vrålont i magen, värk i varje led och feber. Kunde inte äta något vettigt förrän vid åtta på kvällen. Och då började hela kalaset vid klockan två natten till i går. 

I dag tänker jag vara frisk. Inte så frisk att jag går till jobbet ännu, herregud det här önskar man ju inte ens sin värsta fiende, men frisk så att jag ska äta bra och inte ha en bubblande mage så fort jag stoppar något i den. Okej magen, deal?!

tisdag, mars 29, 2016

Magsjuka

Det är så jävla synd om mig. Det är allt kah orkar skriva just nu. 

fredag, mars 25, 2016

Jag kanske ångrar allt i morgon bitti igen

Torpet. 25 mars. Långfredag.
Det är kallt, rått, fuktigt och ogästvänligt. Himlen så där "blöt filt"-grå och duggregn i hela luften. Inte en färgklick någonstans, bara brunt, grått och murrigt. Katterna stissiga och griniga efter både båt- och bilfärd i bur. 
Brasan vill inte ta sig. Hundra tidningspapperssidor och massa aska som tjockar upp. Ryker in så vi hostar och måste öppna ut till iskalla hallen. 

Det går omöjligt att ta av sig jacka och skor och tankarna snurrar. Det är iskallt! Vi ska sova här i natt. Det är jämngrått och tre plusgrader ute. Vad fan har vi gjort?

Så tog sig brasan. Så lugnade katterna sig. Så lagade vi Dahlmans wienerkorv/sojachorizo och öppnade taxfreevin. Eldade. Satte elelementen på full effekt. 
Och telefonen som dött i torpkylan och låg på laddning glömdes helt bort. I stället infann sig en sorts ro. Bläddra tidning. Lösa korsord. Prata strunt. 
Elda mer och mer och mer. 

T-shirtvarmt och sminket borttvättat med vedspisvärmt vatten. Täcke över benen och en katt som kurat ihop sig vid fötterna. Jag känner ett magiskt lugn i mig. Ingen stress så långt ögat når. 
Så vad fan hade vi gjort? Jo, vi hade åkt till världens bästa ställe. Förstås. 

måndag, mars 21, 2016

Vilket jävla skitslut

Bara för att jag var glad och nöjd och skrev fina ord innan helgen var över slutade det skitdåligt. 
Jag har fått urinvägsinfektion. Sån där riktigt illa där det gör vrålont att kissa och du är kissnödig hela tiden.
Har inte haft det sedan 2002 typ.

Tycker synd om mig själv. Och funderar på om jag för första gången som bosatt i Sverige igen ska behöva söka upp en vårdcentral. Hur funkat det ens nuförtiden?
Hoppas litervis citronvatten gör att det känns bättre redan i morgon.

söndag, mars 20, 2016

Helg hurra!

Åh, fina fina helgen. 
Tryffelsås, mamma och pappa, körsbärskvistar och blombukett, gamla stan och restaurang med rödvin. Korsord, Amelie från Montmartre, champagne och rökta räkor. 
Dammsugning och rent badrum, sovmorgon, grön ärtsoppa med pepparrotskräm, nytt batteri i döda bilen.
Pizza och dåliga krimserier och långdusch med nagelklipp och hårinpackning.
Under filt i soffan och läsa bok.

Jag känner mig helt utvilad och lycklig. Underbar helg!

fredag, mars 18, 2016

Vad Gyllene tiders Flickorna på TV2 får mig att tänka på

Det kanske var i sexan sjuan eller så. Vi var inte så upplysta och bevandrade som sjundeklassare är i dag, utan hade relativt nyss lärt oss att hångla inte betydde att ligga med kläderna på. Okej, liten överdrift men ni förstår. Vi kunde inte så mycket om sex och sånt.
Då började någon kille, som hade en äldre brorsa, att prata om att "sätta på" någon. Alla fnittrade för vi förstod att det var något snuskigt, men alla förstod inte riktigt vad det betydde. 

Det blev som ett trendord och alla gick runt och använde uttrycket "sätta på" i alla möjliga sammanhang och fnittrade förtjust eftersom de nyss sagt något snuskigt. "Sätt inte på bordet, höhöhö". 
Vänner kom och sa att de nu visste vad det betydde och fnittrade och sa "sätta på" lite titt som tätt.
Och jag fattade inte. Jag kunde inte för min värld lista ut vad det där "sätta på" kunde vara för snuskig omskrivning. Så jag frågade. Jag frågade alla. Verkligen alla.
De svarade med ett fnitter och "vet du inte vad sätta på betyder? Hihihi."
Ingen kunde ge ett svar. Trots att jag erkände att jag inte visste, att jag inte förstod hur det kunde vara snuskigt och bönade och bad mina närmsta kompisar att säga. Viska det. Skriva det. Nånting, bara jag fick veta.

Ju mer folk vägrade säga vad det betydde desto värre blev mina fantasier. Det här måste ju betyda det snuskigaste jag någonsin hört. Värsta värsta. Så snuskigt att ingen ens vågar säga det.
Efter veckor, på riktigt veckor, fick jag till slut höra från någon äldre, kanske jag frågade någon av mina systrar, att det betydde att ligga. Att ha sex. Knulla.

Antiklimaxet. Varför hade ingen bara kunnat säga det?
Då slog det mig att ingen annan heller hade fattat vad uttrycket betydde. 

tisdag, mars 15, 2016

Tillfredsställelse och ångest på samma gång

Jag skriver inte så ofta nuförtiden i och med att jag är webbredaktör. Men ibland händer det. 
I går till exempel. Då skrev jag en text och förberedde allt för webbpublicering för morgongänget och gick ovetande och lade mig.
I dag har texten väckt ramaskri i och med dess upprörande innehåll. Delas mest i sociala medier just nu. Har mejlkorgen full med arga mejl och missade samtal på jobbtelefonen. 

Och jag kan inte komma från att det är sjukt tillfredsställande samtidigt som så mycket ångestskapande. Mejlen är oftast inte arga på mig personligen, även om man som journalist får sin beskärda skopa skit också, men bara tonen får mig att bli lite ångesttyngd. Arga arga människor och det är svårt att värja sig, att inte ta det personligt.
Och samtidigt som de känslorna är påtagliga översvällas jag av en stor dos tillfredsställelse. Vinnarskallen. Jag skrev. Så alla blev upprörda. Mina ord.

Så himla konstig känsla det där. Så himla tudelat. Och det som kanske är charmen med mitt jobb. Skräckblandad förtjusning.