lördag, februari 10, 2018

Sånt jag inte tagit mig tid att blogga om

• Vad korkad jag kände mig när taxipersonen en kväll plötsligt sa ”men du kanske vill förbeställa taxi för fler morgnar när du väl håller på” vilket plötsligt gör att jag aldrig mer behöver gå upp ur sängen på kvällen minuten innan jag hållit på att däcka av trötthet för att jag glömt boka taxi till jobbet morgonen efter. Herregud. Detta har underlättat mitt liv!

• Att gå på dejt är awesome. Firade A med hotellnatt och finmiddag ute och guuud vad gott det gjorde oss. Vi skulle gått på en spelning också men var för mätta och fulla och trötta så vi köpte folköl och chips och lade oss i hotellsängen resten av kvällen i stället. Sedan sovmorgon och LIGGA OCH DRA SIG. Det jag älskar mest av allt typ. Och hotellfrukost på det. Så himla bra!
Och också: rekommenderar Restaurang Växthuset för vegetarianer eller vem som helst. Sjukt jävla gott. 

• Jag blir kanske ledig stora delar av mars tack vare mitt jobbyte. ”Det är ju vi som vill flytta på dig så då ska ju inte du behöva lida” sa schemaläggaren. Cirka två veckor borde jag vara ledig. Betalt. Utan att ta ut semesterdagar. Jublar. 

• Barnet går snart. Han stapplar små steg varje dag nu. Står hela tiden utan stöd och håller på. En helt ny värld har öppnat sig för honom nu när han plötsligt når längre. Hans största intresse just nu är att riva ut allt vi har i köket. Tröttsamt men ganska gulligt. 

• Better call Saul är så jävla bra serie. Så snygg. Älskar filmningen, vinklar, ljuset. Och storyn! Älskar huvudpersonen. 

• Läste delar av FUP:en om terrordådet i Stockholm där i samma veva som den kom. Drömde om det flera nätter efteråt. Grät lite. Jag pallar inte det här längre sedan jag fick barn. Jag har verkligen alla känslor utanpå nuförtiden. 

Nu ska jag sluta förhala mitt sovande. Klockan ringer 04.55. Tjiho. 

måndag, februari 05, 2018

Sista dagen på skiftet och huvudet i spinn

Klockan är över två och jag är sömnlös. Som vanligt när jag jobbat kväll (natt-ish) och går av skiftet. Katten, min gamla skruttiga diabetes- och njursviktskatt, ligger på magen och barnet bredvid. Snusandes tungt med nappen i handen. Han har nog vaknat tidigare och blivit överlyft till sängen. Jag gillar det! Åh vad det är mysigt att krypa ner bredvid ett litet sovande barn! 

Barnet har ju för övrigt blivit ett år. Ska skriva om det nån dag. Om honom. Och i dag innan jobbet, förlåt I GÅR blir det ju, så gick han sina första två steg. Herregud. Mitt barn kan snart gå. 
Jag och A ska sova borta i veckan. Ska inte avslöja för mycket eftersom det är A:s 30-årspresent, men det ska bli spännande! Och konstigt. Min första hela natt borta från barnet faktiskt. Tror inte det blir några större problem dock. När jag jobbar så här som jag gör tar jag ändå inte något nattansvar för honom utan går och lägger mig långt efter att han somnat och vaknar långt efter att han vaknar. Typ som att sova borta ju. 

Och jobbet då förresten. Jag tackade ja. Jag ska byta i mitten av mars någon gång. Det blir säkert bra. Men tråkigt med härliga dreamteam som jag jobbar med nu. 

A och jag har förresten varit tillsammans (typ tillsammans, dejtat iaf) i sex år nu. 4 februari 2012 hånglade vi första gången. Herregud vad jag höll på och skrev mystiskt på bloggen då minns jag. Det var en rolig tid! Han var så ung och jag hade sån ångest över det. Men se, det gick ju kanonbra ändå!
Vi har ju tillsammans till exempel avlat fram ett alldeles ypperligt exempel av homo sapiens sapien. Och så har vi rätt skoj tillsammans också. Fortfarande har vi aldrig tysta middagar och det tycker jag är ett bra tecken. Jag och mitt ex hade fasen inte mycket att prata om. Och så är vi lika. Men olika. Han är bra, han där A. Och snygg också. 

Så. Nu har jag skrutit lite om min familj. Nu ska jag klappa katten tills jag somnar. Stirrandes på de där två sovande korvarna bredvid mig. 

fredag, januari 19, 2018

Också en fredag

Planen var en produktiv dag med dammsugning, storhandling, shopping på Ikea, omstrukturering bland prylar för att göra rum för ny bokhylla och så vidare. 
I stället vaknade jag halv sju av Felix och trots att det var A:s tur att gå upp kunde jag inte somna om. Var därmed trött och hängig och gråtig och allt var fel fram tills jag hade ätit lunch. Då somnade jag och sov till två. 
Och sen har resten av dagen gått åt till att försöka vakna till igen och få min kropp i nån slags balans och härligt mode igen. Nu, klockan halv sju känner jag mig halvt tillfreds. Oerhörda framsteg ändå. 

Alla tankar på produktivitet är dock bortblåsta. Nu vill jag i stället bara kolla på film eller spela tv-spel och dricka rödvin. På nåt sätt ändå ett bättre sätt att avsluta en fredag på. Hellre det än gråtbörjan av dagen alla gånger. 

torsdag, januari 18, 2018

Jag har inte bestämt mig ännu. Chefen var turligt nog på nån konferens och nu är jag ledig. Har därmed till måndag på mig. Status just nu: Jag tar det nog. Och hoppas att en tjänst på ”mitt skift” blir ledig så småningom. Omväxling förnöjer. Och så. 

I övrigt har yngsta katten blivit kastrerad och satt på diet. Vi har därmed två katter med två olika dieter. Det är inte klokt vad tid det tar. Elsa ska dessutom ha smärtstillande innan frukosten så hela morgonen var ett extremt projekt. Stiga upp med barn, underhålla barn på toaletten medan jag kissar och tvättar ansikte. Sicksacka mellan två hungriga katter och försöka göra gröt till barnet som sitter och skriker i sin stol. Ge barnet mat, ge mig mat och samtidigt hålla barnet nöjt. Försöka ge ena katten mat utan att den andra går dit eller att barnet kryper till kattskålen. Hålla den andra katten medan sen första äter och medan barnet hänger på mig. Ge katten medicin utan att hon klöser mig eller barnet som förstås ska vara med. Och sedan ge mat och se till att den första katten inte äter den. 

Alltså, jag var helt svettig. Nu däremot känns det skönt. Katterna mätta och loja, barnet sover frukost. Egentid på soffan = lycka. 
Borde ta tillvara på tiden, I guess, men är så himla nöjd med att slökolla på morgon-tv och surfa på mobilen. Mmmm, internet. 
Det är min hobby. Jag har verkligen inga extrema intressen, inget jag skulle kunna svara som intresse om jag skulle bli intervjuad i samband med en födelsedag i random lokaltidning. Men internet tycker jag om. 
Kanske inte gills som intresse när jag även jobbar som webbredaktör?

Nu ska jag sätta på kaffe. Varsågoda för ett mycket intressant inlägg. 

Gårdagens egentid. Höll cirka fem sidor i boken. Alltid nåt!



måndag, januari 15, 2018

Karriären och sånt

Jag har blivit erbjuden att byta jobb på jobbet. Alltså att börja en ny tjänst, ganska lik den jag har nu fast upp i hierarkin. Eller ja, jag tycker att det inte är sån stor skillnad egentligen men chefen, som kallade mig på möte i dag, tyckte att det skulle vara ett steg uppåt för mig. 
Och jag älskar just nu tjänsten jag är på. Med de jag jobbar med och jag har så roligt och får så bra vänner och de bjuder med mig på grejer och jag känner mig inkluderad och omtyckt. 

Den nya tjänsten skulle innebära att jag byter skift och därmed alla arbetskamrater och fortsättningsvis bara jobbar kväll. Så som jag gjorde tidigare, innan jag kom tillbaka från föräldraledigheten. 
Och det som känns värst är just det, att byta bort alla kollegor till andra. Jag har visserligen jobbat med dem också, men det var ett tag sedan och jag känner dem inte lika väl. Och de känner inte mig. 

Samtidigt så längtar jag som alltid efter nya utmaningar. Jag kan mitt jobb nu. Jag är bra på det och vet hur man gör, jag tar ansvar och når mål och vet vad som funkar. Jag utmanas inte så mycket längre. Det blir liksom lite hemtamt och vant. Visserligen skönt ibland men ändå lite tråkigt. 

Så ja. Jag ska bestämma mig typ i kväll och meddela i morgon hur jag ska göra. Herregud. Fick reda på det i går så det är snabba puckar. 
Så snabba att jag knappt hinner tänka. Ny tjänst med nya utmaningar och ännu mer ansvar, eller samma invanda halvtråkiga men med mitt skift och ”mina” kollegor. 
Kan inte någon bara bestämma åt mig?

tisdag, januari 09, 2018

Felix elva månader



Så blev han hela elva månader, lille korven. Herregud vad stor han känns nu. Egen vilja och mimik för att få det han vill. Fejkgråter med hela ansiktet när vi säger ”nej du får inte dra i sladden till brödrosten”. Och både kikskrattar och fejkskrattar. Pratar gallimatias för sig själv när han plockar med sina leksaker. Går med lära-gå-vagnen fram och tillbaka. Dansar när A spelar gitarr eller klättrar på honom och gitarren för att vara med. Skrattar när vi sätter på Babblarna. Är med och plockar i och ur tvättmaskinen och kan stå och titta på när den snurrar medan nån av oss behöver gå på toa halvt om halvt i fred.
Mest intressant är allt han inte får göra. Hänga i trasiga ugnsluckan när ugnen är på, pilla fingrar i eluttag, dra runt på vardagsrumsbordet så att det hakar i mattan och välter och han klämmer fingrarna. Leka med toalocket, äta papper och kartong från vår återvinningskasse i hallen, dra katterna i svansen. Och ja, allt sånt. Häromdagen åt han kattmat också.

Helst av allt vill han kunna gå. Det märks så tydligt. Han kryper ibland med fötterna i marken i stället för med knäna. Vill hålla oss i handen och gå gå gå. Men än så länge är han inte ens helt stabil att stå. Han kan stå i flera sekunder utan att hålla i sig men det är oftast vingligt. En gång tog han ett steg innan han förlorade balansen. Det räknas väl knappt, men ändå!

Däremot är han strulig med sömnen. Vaknar på nätterna och skriker. Somnar aldrig. Somnar och vaknar direkt. I största allmänhet en plåga att söva. Vi är stundtals så frustrerade att vi sliter vårt hår. Ibland somnar han inte förrän halv elva och det är en plåga när jag jobbar morgonpasset och min klocka ringer klockan fem. Även om A försöker ta det största ansvaret när jag jobbar går det inte alltid. Och jag kan ju liksom ändå inte somna om en skrikunge härjar. Ibland är jag därför heeeelt slut.
Men som tur är så är han också väldens goaste. Jublar när jag kommer hem från jobbet eller om nån av oss kommer tillbaka hem från nåt ärende. Slänger sig i våra famnar, pussar oss och kramas jämt hela tiden.
Så det är väl så det är. Pest och eufori. I en härlig blandning.

Men oavsett är han den jag älskar mest av alla i hela vida världen. Mitt lilla troll. Hela elva månader!

tisdag, januari 02, 2018

Året i bilder - november till december

November
Barnet fick en lära gå-vagn som var minst lika rolig att åka i som att gå med. 
Vi lagade egna dumplings för första gången. 
Barnet lärde sig peka var lampan är. 
På jobbet hade vi VM-kvalsmys. 
Vi hängde i vår nya röda soffa. 
Jag köpte en röd mössa. 
Lillen körde på isbjörnsoutfit. 
Jag och Ellinor åt lyxlunch och gick på långmassage. 
Så inträffade de värsta man kunde tänka sig när min kusin plötsligt gick bort.

December 
Barnet fick oss att orka trots sorgen och vi gick och gungade. 
Och sedan snabbfixade jag en adventsljusstake. 
Vi fotade julkort. 
Ansiktsgosade. 
Sedan kom svärmor/farmor och vi gick till Rosendahls trädgård. 
Och sedan köpte vi alla julklappar. 
Sedan åkte vi hemhem för att fira julen. 
Felix sov sött. 
Och vi tog en julselfie. 
Och så firade vi nyår med god mat och trevligt sällskap. 
Snipp snapp snut, så var ett händelserikt och samtidigt händelselöst år slut. Få resor, förutom inom Sverige och till Åland, en hel del sorg på slutet och mycket glädje i början. För då kom ju Felix till oss. 

söndag, december 31, 2017

Året i bilder - augusti till oktober

Augusti
Torphänget fortsatte. 
Och drack whisky sour med dränkta flamingos. 
Så firade vi Felix som fyllt ett halvår i den iskalla sommarkvällen. 
Och hängde lite till på stranden. 
Och spelade lite spel när barnet somnat. 
Så åkte vi hem till Stockholm och hängde med Puh. 
Vardagen med att laga mat till oss och mosa likadan mat till barnet inleddes på allvar. 
Så gick vi till Skogskyrkogården en dag. 
Ungen lärde sig krypa baklänges. 
Nån idiot sköt en person i vårt garage och vi fick inte komma hem på flera timmar. 
Och barnet var gulligt i gammelmormors hemstickade. 
Vi åkte till torpet igen och sov gott. 
Och vaknade. 
Och så började jag jobba igen efter sju månaders föräldraledighet. 

September
Jag och barnet tog gulliga selfies. 
Vi var på 50-årskalas och firade Magnus. 
Barnet lärde sig sitta ordentligt. 
Jag jobbade och blev påkommen med att ta selfies i hissen på väg upp till min våning. 
Vi firade härliga Julie på Åland. 
Barnet sov tätt tätt intill mig. 
Vi köpte en ny tv-spelskonsol. 
Och så fikade vi på kafé. 

Oktober
Mamma och pappa/mormor och morfar kom på besök. 
Vi besökte blomsterprakten vid Bergianska trädgården. 
Barnet började krypa ordentligt och ställa sig upp. Mest hela tiden. 
Jag drack öl och spelade boule med kollegor. 
Felix blev tv-stjärna. Typ. 
Och jag skrev en artikel. För första gången på evigheter. 
Och den här medhjälparen hängde tvätt. 
Och jag öppnade toalocket och slängde i strumporna i stället för att öppna locket till tvättkorgen.