tisdag, september 16, 2014

Lägenhet!

Okej. Bara för att jag ropar ut min ångest verkar saker lösa sig. Vi har en lägenhet från november någon gång. Det betyder att vi kanske har ett glapp på några veckor där i slutet av oktober början av november men annars är allt löst. Fy fan vad skönt!
Det är lite mycket nu. Så mycket att jag i lördags kväll låg med den värsta ångesten jag upplevt. Kunde inte sova och kunde inte komma ur de negativa tankarna. Förstår inte varför det är så, för när jag vaknar efter en ångestnatt känns allt mycket bättre. Det är som att mörkret förvärrar miljonfalt.
Och i går däckade jag på soffan med kurslitteraturen på magen. Tror klockan var runt tio då.

Pigg och fräsch fast tvärtom. Jag bara önskar att vi skulle få ett boende fixat, att visningstiden på den här lägenheten är över och att jag kommer in i skolarbetet lite mer. Och att alla jobbiga måsten är fixade. Då kanske jag kan börja känna mig som vanligt igen. Utan stress och ångest.

onsdag, september 10, 2014

En liten ljusning

Klockan halv nio i går morse fick jag ett meddelande om en lägenhet vi kanske kan hyra och under dagen kom konkreta tips på några till. Det kanske magiskt löser sig ändå? Hoppas så innerligt.

Och på kvällen i går kom L som vi hyr den här lägenheten av och hon och jag homestylade den nästan färdigt inför fotograferingen i morgon. Badrummet och köket kvar, men annars klart. Känns skönt. Den där himla fotograferingen har gett mig lite magsår nämligen. Gillar inte att leva i ett visningshem. Efter att den är klar är det bara själva visningen kvar nästa helg. Sen jäklar kan vi förhoppningsvis bo här i lugn och ro ett tag. Och förhoppningsvis sitta med vetskapen att vi har någonstans att ta vägen sedan när det är dags att flytta härifrån.

tisdag, september 09, 2014

Ångest och den där jävla bostadssituationen

Det här med att inte ha någonstans att bo om cirkus en månad = inte kul.
Har sökt och tittat efter lägenheter eller rum hela kvällen nu och synen är ju inte särskilt uppmuntrande. Om vi inte vill betala 12.000 kronor i månaden alltså. Om vi ens skulle få nån lägenhet då alltså. Det känns så himla tröstlöst.
Och min mage reagerar på samma vis som alltid när hjärnan är uppstressad över något - med att göra ont och bygga en boll av mörker i trakterna kring mellangärdet. Ååååå vad min kropp och hela jag behöver hitta ett hem. Kan det inte bara magiskt lösa sig?

lördag, september 06, 2014

I dag har jag ...

• I misstag satt mig på ett blött säte på pendeltåget och märkte det först precis innan jag skulle stiga av. Då var byxorna genomdränkta av det där blöta på sätet. Vill inte tänka på vad det kan ha varit, men lovar att jag skrubbade mig rejält på skinkorna när jag duschade. Vilket jag förstås gjorde på en gång när jag kom hem.
• Åkt 25 hållplatser med tunnelbanan enkel väg för att komma till vännerna på middag. Så gott och trevligt. Lätt värt det! Trots de 42 minuterna resan tog. Enkel väg. Kollade förstås typ tre gånger efter eventuella blöta fläckar innan jag satte mig på tunnelbanesätet.
• Kommit ihåg att ta bort luddet ur torktumlaren efter att jag tvättat i den gemensamma tvättstugan. Yey! Slipper därmed bli dödad den här gången. Inte för att jag blev det sist då jag (eller A som jag helst vill skylla på) glömde det, men jag vet ju hur arga de där torktumleluddslapparna brukar vara. Tvättade för övrigt byxorna som var marinerade i den där vätskan som jag inte vill tänka på.
• Tänkt tanken "JAG KAN HA SUTTIT I KISS" ungefär 700 gånger.

fredag, september 05, 2014

Första veckan – check!

Det är tungt att studera. Eller ja, i alla fall nu när jag är så oerhört ny på det. Första veckan är avklarad och redan har vi haft flera svåra föreläsningar, analysuppgifter, grupparbeten, seminarieredovisning och har till och med kodat en varsin liten hemsida. Att hjärnan är trött är alltså inte särskilt konstigt.
I går kväll publicerades också den första hemtentauppgiften på vårt oerhört avancerade interna IT-system. Fick klump i magen. Hur fan skriver man en hemtenta på högskolenivå? ”Inte för alldagligt språk” stod det bland annat, och jag som i tio års tid arbetat med att skriva så enkelt och lättförståeligt som möjligt. Ska jag helt plötsligt börja slänga mig med formella uttryck. Jag har ju liksom föraktat (nåja, kanske inte riktigt föraktat men ni förstår) de som skickar pressmeddelande på akademisvenska eller byråkratsvenska. Sedan ska det göras analyser och man ska grota runt i grejer och ja, jag är helt enkelt så ovan. Och förvirrad. Och rädd.

Men – det är kul. Det är jätteroligt att studera. I går när vi satt i datasalen från elva till fyra och knackade html-koder och lärde oss servrarna och sånt glömde jag liksom bort tiden. Jag bara satt där och var uppslukad. Och i dag när vi arbetade i små grupper och i detalj grävde i designen hos en liten pryl – vad som var syftet med den, hur man kunde testa att den var funktionell och säker och så vidare så njöt jag. Jag gillar det!
Om jag inte samtidigt var skräckslagen av allt skulle jag nog njuta precis hela tiden.

torsdag, september 04, 2014

Världens tråkigaste jobb

Min dator är gammal och trött. Så gammal och trött att de flesta program inte uppdaterar längre. Så trött att det inte går att installera nya, nödvändiga program på den. Så trött att den gäspar när jag sätter på den.
Så nu ska den få nytt operativsystem. Eller två. Eftersom jag först måste köpa ett nyare (snow leopard) för att kunna uppdatera till det nyaste (maverick). Förstår ni hur gammal den är?!

För att kunna göra detta har jag ägnat hela kvällen åt världens tråkigaste jobb: att rensa, slänga, mappa och säkerhetskopiera. Just nu alla bilder = en tolvtimmarsprocess. Egentligen borde jag gå igenom dem allihopa. Rensa och slänga även där. Vet dock att det skulle ta mer än de där tolv timmarna i anspråk. Snarare tolv dagar. Och det vet jag inte om jag pallar med. Tolv dagar med minnen från fornstora och inte så fornstora dar. Nej.

Och när tolvtimmarsprocessen är klar ska jag göra en kopia av hårddisken med alla program/säkerhetskopiera hela hårddisken och sen, sen kan jag förhoppningsvis genomföra den där uppdateringen.
Jävlar om arbetet inte är värt det sen.

Kortvarig glädje

Den där boken jag skrev om i går. I dag fick jag besked att den var slut - så jag får ingen. 
Visste väl att det var för bra för att vara sant. *ledsen smiley*

onsdag, september 03, 2014

Saker som gör mig nöjd

Den fetaste fetaste boken som är obligatorisk kurslitteratur var vansinnigt dyr. Drygt en femhundring på bokhandeln och omöjlig att få tag på begagnad. I rätt version då alltså.
Letade på alla webbshopar men kostnaden var typ den samma. Så plötsligt surfade jag in på Bokus, hittade den för 300 kronor och med en rabattkod blev den fina summan 285 kronor. Typ halva priset!*

Så nöjd med mig själv just nu.



*jaja, kanske inte riktigt halva. Men å andra sidan läser jag inte matte heller.

måndag, september 01, 2014

Annars då?

• Jag har gått min första skoldag i dag. Det var välkomstceremoni, nån typ av mässa där alla studentorganisationer presenterade sig och sedan lunch med den enda människan som jag känner av alla 13.000 elever på Södertörn och sedan en presentation av vad det egentligen är jag ska plugga. Fick se delar av alla de som läser Medieteknik också. De är 140 totalt. I morgon ska jag på min första riktiga föreläsning.

• Jag kommer att vara fattigare än fattigast den närmsta tiden. Det finns nämligen en stor risk att jag får studiebidrag och -lån beviljat först i oktober, vilket betyder pengar den 4 november först. Fy fan. Särskilt jobbigt är det ju när jag inte har någon rutin på att snåla. Försöker jättemycket men så går jag och äter lunch för 83 kronor när jag i ett obevakat ögonblick glömde bort att jag var fattig.

• Lägenhetsfrågan spökar fortfarande. Mäklare har redan varit här och visningsdatum är bestämt. Snart är vår lilla pärla till lägenhet såld. Buhuu. Vart ska vi bo? Heads up om ni hör om något! Håller alla tummar för att vi får hyra en lägenhet i Sköndal, som A:s barndomskompis pappa äger (hyr?). Oklart om han får hyra ut dock.

• I helgen var vi ut för första gången. På nån liten yttepyttebar med skön musik på Skånegatan på Söder. I like alot. Och så var en kompis här och hälsade på. Vi drack vin och spelade tv-spel en hel dag. Och jag badade badkar.

Det var väl det. Livet liksom pågår. Som vanligt.

Datorjävelfanskapskit

Jag och A köpte en gemensam bärbar dator precis innan vi åkte till Stockholm. En bra, sa försäljaren. Problemet är att det är en PC. Märk mina ord problemet är. För sedan vi skaffade den har det bara varit problem.

1. Det går inte dela internet från den. Höll på en hel halv kväll för att få vårt mobila bredband som vi fixade i fredags att fungera. Men nej. Det tog till och med lite tid och extra knapptryckningar innan det ens fungerade på den datorn.
2. Den låste sig efter tre dagar. Stod och ville uppdatera nåt varpå den konstaterade att den inte hittade uppdateringen och skulle gå tillbaka till de gamla inställningarna. Och då ville den uppdatera igen och så hittade den inte uppdateringen och skulle gå tillbaka till de gamla inställningarna och då ville den uppdatera igen ... Ja, ni förstår vart jag vill komma. Den höll säkert på så ett dygn, trots att vi stängde av och på datorn hundra gånger för att få det att sluta.
3. Den kan inte ansluta till wifi-uppkopplingen (som jag förstås lyckades fixa på ett kick på Imacen). Så nu kan vi surfa på macen och på våra mobiler på, men fan inte från PC-jävlen. Om vi inte har modemstickan i den alltså. Men då kan vi inte surfa på våra mobiler samtidigt.
4. Den är låååångsam. Fan, när jag kopplade in modemet i macen går det som en dans. På PC:n var det som att surfa på Netscape Navigator med ett modem som ringde upp.

Det här med att jag är en Mac-nörd. Det har ju liksom förstärkts.

fredag, augusti 29, 2014

Skola

Senast jag gick i skola var jag 23 år och läste fotografi på folkhögskola. Då gjorde jag praktik på Ålandstidningen och ett halvår senare, när de sökte en ungdomsreporter, sökte jag - och fick jobbet. Nästan ett år senare fick jag fast anställning som allmänreporter. Och där har jag blivit tills nu. Har visserligen gjort allt som man kan göra på redaktionen - nyhetschef, webbredaktör, fotograf, redigerare - men behöver ändå göra något annat. Se något annat, lära mig något nytt, utvecklas.

På måndag börjar nästa skola. Medieteknik på Södertörns högskola. Tio år sedan jag studerade sist. Och även om jag är nervös över högskolestudier, över att få nya klasskompisar, över att behöva skriva prov och allt det där, så är den övervägande känslan eufori. Och lycka. Jag ska gå i skola!

torsdag, augusti 28, 2014

Down memory lane

I november i fjol visade jag för första gången bilder på hur torpet såg ut. Hade då stora vida planer på hur fint det skulle bli. Och nu, när vi fixat i alla fall storstugan klar kan jag konstatera att det blev precis så himla fint som jag drömde om. Och ja, jag är så inåthelvetes partisk. Förstås.

Se här:

Det här är en del av storstugan, som det såg ut när vi var där på visning.

Och så här ser samma hörn ut nu.

Och här är köksdelen som var, hmmm vad ska jag kalla det, inte så ergonomisk och fräsch.

Och så här ser det ut nu.

Och det här var den del som i dag är vardagsrum.

Och så här ser den delen ut i dag.

Framförallt tycker jag att det är en stor skillnad i ljuset. Det där mörkmörkbruna taket – not cool. Och att plastmattan kom bort gjorde också stor skillnad. Och att den fula tapeten försvann. Och de blå rullgardinerna. Och ja, de där schablonkatterna då.
Nästa gång vi åker till Åland, om cirka tre veckor, är det här vi ska hänga. Känns oerhört skönt!

måndag, augusti 25, 2014

Stockholm

Det känns visserligen fortfarande som att vi är här på semester, men från och med nu kan vi kalla Stockholm för hemma. 
Allt är fortfarande rätt förvirrande och ovant. Var finns matbutikerna? Vilken väg är bäst att gå? Är det tvärbanan eller buss som är bäst att ta till skolan? Många frågor och ännu inga svar. Om ett tag kommer det nog kännas helt normalt. Vi kan säkert till och med gå ut ur en tunnelbana och veta åt vilket håll vi ska gå utan att titta på skyltarna! 

Förutom förvirringen känns allt bra. Jättejättebra. I dag har jag till exempel suttit ganska länge och bara tittat på människor. Älskar det! 
Om den här förlamande tröttheten som jag dras med från den vansinniga flyttveckan bara skulle släppa skulle allt vara fullkomligt underbart.

torsdag, augusti 21, 2014

Mera flyttkrafs

Alla som de senaste dagarna klivit in i vår lägenhet har reagerat precis likadant – med ett utropande herregud! Det är så himla rörigt och samtidigt jättetomt. Allt som är vi är nästan borta. Eller ja, nedpackat i de där kartongerna och påsarna som bidrar till rörigheten då.
Det känns så konstigt att packa ner allt för att om ett halvår packa upp allt igen (om allt blir som enligt planerna vill säga). Sånt himla jobb för så kort tid. Men samtidigt är det ett måste. Vi vet ju inte vad för boende vi kommer att hitta i Stockholm och om det inte är möblerat måste vi ju ha med våra grejer. Vi kan inte lämna det i lägenheten och komma till vår hyresgäst och säga – nej hörru, nu måste vi ta alla tallrikar härifrån ... Och dessutom ville han ha sina egna grejer.
Och nu är det värsta gjort. Badrumskåpen är tömda, garderoberna är snart tömda och i köksskåpen finns bara lite kvar. En hel del möbler, som vi inte ska lämna kvar alltså, kör vi ut till torpet redan i dag. Våra skrivbord, två fåtöljer, en byrå och lite annat smått och gott.
På fredag ryker ena sängen och de sista grejerna så sista natten blir det att dela på en nittiosäng. Två personer och två katter. Åh vad pigg jag kommer att vara på lördag morgon.

Annat jag kan konstatera är:
• att man orkar himla mycket om man bara bestämmer sig för det. Eller man och man, jag i alla fall. Jag jobbar heltid och kommer hem och börjar packa direkt. I går packade jag tills klockan var halv tolv och jag stupade i säng.
• att jag har för mycket kläder. Tre säckar med kläder som jag INTE ska ha med mig ... När i hela fridens namn ska jag hinna använda allt jag har? Och skor också. Två stora kartonger smetfulla. A packade ner två par, som jämförelse.
• att vi har för mycket grejer i största allmänhet. Men vissa grejer vill man ju spara bara för att eller för framtida bruk. Vad gör man liksom av en backpacker-ryggsäck när man inte använder den? Inte slänger man den ju.
• att Emmaus förhoppningsvis blir glada av sju påsar med fina och bra grejer som de kan sälja och på så vis få pengar till välgörande ändamål.

På lördag flyttar vi. Helt sjukt.

tisdag, augusti 19, 2014

Goddag yxskaft!

För övrigt skrev jag ”ringa viktiga samtal” två gånger i det senaste inlägget.
Ett ganska bra mått på hur virrikocko jag är.

Intet nytt under solen

Orsaken till att jag inte skriver är för att skona er. Det enda min hjärna aktiverar sig med är 1) jobb 2) flytt. Det senare kan till och med ta lite överhanden över det första. Det är bara en massa tankar på att ringa viktiga samtal, kopiera viktiga papper, ringa viktiga samtal och packa viktiga och oviktiga saker. A är ledig den här veckan och ska köra skytteltrafik mellan lägenheten och torpet är tanken. Han började redan i går. Förhoppningsvis kan vi få någon form av struktur så småningom, typ på onsdag alltså, och därmed låna hans mammas skåpbil så vi får ut lite möbler också.

I går åkte för övrigt alla blommor på långtidsdagis. Fasen vad tomt det blev.

torsdag, augusti 14, 2014

Slut på gnällandet

När jag är stressad, fiktivt stressad eller verkligt stressad spelar ingen roll, så blir jag alltid negativ. Svartmålar allt och kan liksom inte se det positiva med något. Bara alla baksidor och allt jobb. Som med den här flytten.
Då behöver jag liksom göra undan grejer och känna att jag har någon sorts kontroll i stressen för att komma ur det där negativa.

Och i går tror jag att jag lyckades med det. De saker som gett mig stress har till stor del löst sig. För det första fick vi tag i fler lådor att packa i, för det andra fick vi hela badrummet genomgått plus alla böcker nedpackade och för det tredje så är A äntligen frisk!
Trots att vi höll på och slet tills klockan var tolv i går känner jag mig mycket mycket piggare och vid mycket mer gott mod i dag än tidigare i veckan. En underbar känsla.
Så i dag kan jag återigen glädjas åt att vi ska flytta till Stockholm, att vi ska få studera och att vi faktiskt har någonstans att bo de första två månaderna. Härligt! Look at the bright side och så vidare.

onsdag, augusti 13, 2014

Att inte ha ett hem

När jag plockade ner nästan alla tavlor från väggarna i dag slog det mig att vi inte kommer att ha ett hem på länge. Det som plockas ned i lådor kommer inte upp. Inte på länge. När vet vi inte. Det beror på om vi hittar nån form av vettigt boende eller inte. Mina förhoppningar är små. Jag vill helst inte tänka på att vi om två månader ungefär inte har någonstans att ta vägen. I Stockholm, som har den pissigaste bostadssituationen i Sverige.
Ont i magen.

Men mest grubblar jag över hur det kommer att kännas att inte ha ett riktigt hem. Med våra grejer. Blommor. Tavlor. Foton. Katter. Kommer jag vara rotlös? Känna mig halv? Jag har så gott som alltid haft ett hem. Och det här hemmet känns så himla mycket hem. Här landade jag då när jag bröt upp från mitt ex och bestämde mig för att bli lycklig på riktigt. Här hittade jag tillbaka till mig själv. Här bildade jag ett hem som var mitt mitt mitt och som senare kompletterades med A. Och nu, nu ska allt plockas bort. Vem vet när de kommer fram igen?

tisdag, augusti 12, 2014

Grädde på stressmoset

Sa jag förresten att A dessutom har streptokocker och ligger hemma och är sjuk?

Nä men jag fixar väl allt själv då .... *panikar*