fredag, januari 29, 2016

Att göra en ledig fredag

Spela mobilspel tills telefonens batterier tar slut. Precis lagom ansträngande.
Nu: Snabbkaffe. Lagom ansträngande det också.

tisdag, januari 26, 2016

Kan nån som är ung förklara för mig?

Jag fattar inte grejen med snapchat. Varför skickar man bilder eller korta filmsnuttar som man aldrig kan behålla eller se igen?
Ett himla slöseri. Ta en bild, skriva en text att lägga till, skicka och sen - papapoff - borta. 
Och hur ska man reagera på en bild på nån som sitter och är glad i solen med texten "ledig dag". Jaha? Hade ju kunnat trycka på hjärta på Instagram eller gillat på Facebook. Men på snapchat? Skicka en bild på sig själv som ger tummen upp? Vilket jävla jobb för en skitgrej.

Och de som flirtar via snapchat, hur gör de? Går ju inte analysera vad den potentiella dejten egentligen menar när man inte har nåt bevis att älta kring. 
Så många frågor. Vem kan man skicka till? Finns det nåt allmänt flöde? Hur hittar man folk? Vad tusan skulle jag kunna lägga upp?
Och den viktigaste frågan: Hur fan gör man egentligen? 

fredag, januari 22, 2016

Ja, ja klockan är halv fyra

Om man kan transplantera ett huvud i framtiden, hur skulle då medvetandet vara? Har man inget medvetande i kroppen alls? Typ känseln kanske känns annorlunda med ny kropp fastän hjärnan registrering är den samma. 
Och oj vad rika människor skulle utnyttja det om det gick att göra på nån form av kommersiell basis. Ny smalare, bättre kropp utan fettsug, plastikoperationer eller jobbiga dieter. 
Fast vems kropp skulle de isåfall få? Hjärndödas? Eller tänk om man kan sälja sin kropp för pengar och liksom byta med den som betalar transplantationen. Fan vad sjukt. Plötsligt sitter man där med röklungor utan att ha orsakat det själv. Ha! Eller metallskruv i benet som man inte vet om förrän flygplatskontrollen.
Och undrar hur lång rehabiliteringstiden är efter en sån operation? Måste man lära sig gå igen? När nerverna ska connecta med hjärnans impulser för första gången lät det ju inte vara så himla enkelt. Och hur snurrar blodet? Man måste ju ha samma blodgrupp iaf. Det är ju ett som är säkert.
Frågan är hur det blir med dna-mixen också. Rött könshår men mörkt på skallen. 

Jag känner att det här måste utforskas mer. Det skulle bli en bra sci-fi-bok kanske?

lördag, januari 16, 2016

Varför jag inte går ut på krogen så ofta

Konversation på toan. Två tjejer i kö. En kille kommer ut från toan.

Tjej 1 till killen: Hur gammal är du?
Killen: hur gammal tror du att jag är?
Tjej 1: 26!
Killen: Tack, jag är 31. 
Tjej 1: Ååh. Oj.

Killen går ut.
Tjej 2 till tjej 1: Hur gammal är du då?
1: Jag är född 96. 
2: Åh jag minns så när jag var 19. Jag gjorde så mycket galna saker då. Liksom huuur kunde jag bete mig så? Hur kunde jag dricka så mycket? Nu när jag är gammal fattar jag det inte.
1: Hur gammal är du då?
2: Jag är 23.

Alltså. Alltså!
Mvh tanten.

torsdag, januari 07, 2016

Tv!

Jag jobbar 9-17 nu i två veckor och förutom det här med att man kan äta lunch på restaurang så kommer jag hem på eftermiddagen och kan kolla på vanlig kvällstv! Herregud vad det känns lyxigt!

tisdag, januari 05, 2016

Hur ska jag värja mig mot negativiteten?

Jag behöver nog gå i terapi. Det är en människa på mitt jobb som är så jobbig att jobba med. Inte för att hen är dålig på något vis utan för att hen alltid är så hetsig och arg och negativ, skäller utan anledning och får mig att känna mig som sämst i världen trots att jag inte alltid har gjort något fel. Och det påverkar mig så mycket. Jag tänker på det så mycket.
Igår när jag kom hem från jobbet ältade jag med A, senare på kvällen kunde jag inte få ut det ur hjärnan utan tänkte på det hela tiden och i morse vaknade jag och började tänka på det. 
Det är inte sunt. Jag kan inte tänka på det så mycket, kan inte älta det så mycket, kan inte ta åt mig av det hen gör så mycket att mitt liv ska påverkas så mycket.

Därför behöver jag terapi. Eller hjälp i alla fall. Jag försöker tänka logiskt och sluta ta åt mig en massa och inte låta personens negativitet spridas till mig, men jag kan inte. Det påverkar mig för mycket.
Vad ska jag göra? Någon som har ett förslag? Annars kommer min tid på jobbet bli rätt tung.

söndag, januari 03, 2016

Shoppa och skänka = tillfredsställd

Jag har rätt dålig koll på min ekonomi, men gör heller inte av med särskilt mycket. Köper kläder och mat, annars inte så mycket alls. Sparar därmed rätt mycket varje månad för eventuella framtida lägenhetsköp.
Jag dealade också till mig en liten löneförhöjning iom det fasta jobbet och kände mig därför plötsligt rik. Valde därför att klicka hem en svindyr (med mina mått mätt) ljusstake jag tittat på länge och skänka pengar till både Rädda Barnen och Röda Korset. Känner mig nu nöjd på så många plan.



(Jag vet att det nog inte anses fint och bra att känna sig nöjd av att skänka pengar, men det gör jag.)

tisdag, december 29, 2015

Året - i alla fall en del



2015 har varit ett minst sagt omtumlande år. Det är som att flera år av relativt lugn har samlats ihop för att bryta ut - under ett enda år.

Vi börjar med jobb. Precis i slutet av december 2014 sa jag upp mig. Jag visste inte vad jag skulle göra och hade ingen mer plan än "jag vill bo i Stockholm".
Året började därmed med skolavslutning och inskrivning på Arbetsförmedlingen. Jag var fortfarande vid rätt gott mod men fick sen en rejäl käftsmäll när jag fick veta att min finska a-kassa inte godkände att jag bodde i Sverige och den svenska inte godkände att förmånerna flyttades tills jag hade fått jobb i Sverige. Status q.
Ångesten jag upplevde då har jag aldrig tidigare upplevt. Jag hade så ont i bröstet, sov nästan aldrig, grät väldigt mycket hela tiden och försökte samtidigt hålla något slags mod uppe för att kunna söka jobb.
Så sa det pang. Jag skickade en ansökan till rätt plats i rätt tid, blev snabbt kallad på intervju och fick på intervjun frågan "kan du börja på måndag?"

Sedan har det flutit på. Jag var reporter, blev inhoppare där jag sitter i dag, jag blev nattreporter, jag blev webbredaktör och jobbade mest hela tiden. 220 timmar i april som exempel. Utpumpad men hade visat att jag kunde. Hösten bjöd på ett vik med nya spännande ansvarsområden och ja, det flöt på.
Jag skulle bli utlasad. Jag hade fått besked om att jag skulle bli utlasad. Jag sökte två nya jobb, kallades på två intervjuer och pang bom igen, så ändrades förutsättningen på jobbet och de kunde anställa mig. Fast.
Tänk om jag hade vetat detta då där i januari februari.

Sedan var det ångesten över boendet också. Vi hade ingenstans att bo. Hade ingen plan vart vi skulle ta vägen efter den 15 februari och sökte lika många lägenheter som jobb. Bostadssituationen löste sig innan jobb. Vi fick tag i ett tillfälligt boende i min kusins tomma lägenhet. Bodde på tältsängar med två äppellådor som bord och datorn utan vettigt internet som enda underhållningskälla. Det gick det med. Jag började jobba där och då och var så trött att jag mest sov ändå. Kom hem från jobbet - åt mat - badade badkar - kollade på gamla avsnitt av topgear - sov.
Den 1 mars kunde vi flytta in där vi bor nu. Det var som en dröm. Vi hade våra egna möbler! Våra egna bestick! Vår egen säng! Flytten var sjukt jobbig och mycket logistik krävdes men förutom det var allt glädje. Bostaden i Hornstull, som hade ett underbart läge, var mörk och solens strålar nådde aldrig in på grund av grannhuset. Jag trivdes aldrig där. Lägenheten vi fick nu var ljus ljus ljus med stora fönster och magnifik utsikt och jag kände det som att jag, precis som vårblommorna, vaknade till liv. Blev glad. Blev lycklig. Sol. Ljus. Egna prylar. Och långtidskontrakt.
Sen ligger den inte optimalt. Det bränns mycket bilar utanför, det är mycket skadegörelse och polisen brukar hänga här utanför dygnet runt i omgångar. Men ändå - det är ett hem.

(Jag hade tänkt skriva mer, om det andra, det mer känslomässiga men kom inte längre än så här. Får se om det kommer senare.)

måndag, december 28, 2015

Att resa med katter

Jag tänker att åka bil med barn är ungefär som att åka bil med två katter.
Det var skrik nästan hela vägen, nedbajsning efter bara några mil med efterföljande akutstopp på en random McDonalds för att lyckas rengöra alltihop, ett misslyckat försök att ta det skrikande knytet i famnen för att lugna och att bli väckt tre minuter efter att du äntligen lyckats somna.

Får jag barn någon gång är jag fullständigt beredd.

måndag, december 21, 2015

Los livos, som det heter på spanska

I dag tackade jag ja. Kan inte tacka nej till en fast tjänst. Fast tjänst god damn it!
Fast tjänst = inget magsår över jobbsituationen, inget jobbsökande, pengar varje månad, semester i sommar och kreditvärdighet på banken. 
Och det sista betyder också att om jag bara lyckas skramla ihop tillräckligt mycket pengar till en insats kan jag köpa en lägenhet. Och då har jag ett hem! Som är mitt! Och jobb. Och allt sånt som man bör ha vid 35 års ålder. Förutom barn då, men det kommer väl kanske nån gång i framtiden.

I väntan på att mina "riktiga" arbetsuppgifter drar igång den 18 januari ska jag dessutom arbeta 9-17 största delen av tiden. Ha! Helt vanliga arbetstider, som alla andra. Görgött!

För övrigt blev jag i dag också erbjuden ett vik på den andra tidningen jag sökte jobb på, från slutet/mitten av januari. Ska nu meddela tack men nej tack. Det jobbet hade varit vansinnigt roligt men vad gör jag när jag bara kunde få ett vik där? Fast jobb är fortfarande ett fast jobb.
Jag har ett fast jobb! 
Förlåt för upprepning, jag har lite svårt att fatta det.

fredag, december 18, 2015

Lever i 150 just nu

Hatta hit, hatta dit. Alkohol. Lite sömn. Lite mat. Stora besked, arbetsintervjuer. Mer alkohol, mindre sömn. Ingen mat.

Det går ju ett tag men nu skriker kroppen. Just nu: En liten skål yoghurt och en cappuccino i magen. Bakom mig fem timmar sömn efter AW, en arbetsintervju och julklappsshopping.
Framför mig: Färdigmat i micron och däcka på soffan. Åh vad jag längtar. Åh vad jag kommer att somna.

torsdag, december 17, 2015

Oj hej vad det svänger

Söker ett nytt jobb, får svar två timmar senare. Intervju i dag och det går bra. Känns bra. Och hoppet tänds.
Kommer till jobbet där jag jobbar nu och pang bom - allt ändrat. De kan anställa mig. Fast.

Fast. Jobb. I mediabranschen. I Stockholm.

Jag är i nåt slags töcken. Fattar inte. 
Det jag vet är att jag ska dricka öl ikväll och gå på ytterligare en intervju i morgon. Kan ju inte ställa in heller. Ho ho.

onsdag, december 16, 2015

En ansökan. En intervju.

Jag har, som jag sa alldeles nyss, inte riktigt orkat ta tag i jobbsökandet. I måndags skickade jag ett kort mejl till ett ställe.
Skrev ”hej jag gör en spontanansökan. Jobbar på den här positionen på den här tidningen och har jobbat som journalist i tio år. Ses gärna om ni vill veta mer.”
Skickade med mitt cv men skrev på rikitgt inte mer än fem rader som personligt brev.

I dag blev jag kallad på intervju. De har inga vik för tillfället tyvärr, men ändå. De vill träffa mig!
Det blir nog bra det här till slut. Det blir bra.

Vakuum, sol och sömn

Jag tänkte tanken att jag borde försöka mig på en sammanfattning av det här året men känslan jag kom fram till var att det känns som att allt har varit ett vakuum.
Jag vet att det på intet vis speglar hela året utan snarare känslan just nu. Jag är trött. Så trött. Så trött att jag inte riktigt orkar söka nya jobb utan lockas av tanken på att vara ledig. Åka till nåt varmt ställe. Ensam. Läsa bok. Äta mat. Få i mig näring igen för att boosta alla reserver som är tömda. Typ öka självförtroendet, midjemåttet, glädjen och nyansen på huden. 
Minska ångesten och deppigheten. 

Det här med sent sent kvällsjobb i åtta nio månader har visserligen gjort att jag har en helt okej buffert på mitt sparkonto men har också helt tagit bort mitt sociala liv och skapat ångesttroll som förföljer mig till fyra på morgonkvisten då jag äntligen somnar. Tyvärr hänger de kvar och hovrar över mitt huvud vissa dagar också. 
Jag är inte gjort för skiftarbete. Det gör mig inte gott.

En glädjande sak, apropå inget alls är att mörkret snart lättar. Om bara någon dag går vi mot ljusare tider igen. Visserligen iskalla sådana med vind som pinar oss men ändå ljusare. Lite snö och sol på det kan kanske till och med jag bli lite sprudlande igen.
Och sömn. Med mycket sömn kan jag bli sprudlande igen!

måndag, december 14, 2015

Jag är inte ledsen längre

Helgen = underbar. Det är nåt med att hänga med syskon och släkt, även om det den här gången inte var min egen släkt. Vi åt kakor och tårta och firade glad ettåring, åt pizza och kollade på På spåret eftersom alla missat det på fredagen. 
Sov tolvtimmarsnatt hos farfarn och pratade om livets förgänglighet, sjukdomar och 1960-talets byggteknik vid frukostbordet. Jag gillar farfarn och han gillar mig. Hans fru var också värmlänning.

Sedan storhandla på vägen hem och laga mustig soppa med tomat och chili och tvätta och försöka komma ikapp med livet.
Sedan spelade jag och A tv-spel tills vi plötsligt såg vad klockan var.
Nu, redo för ny vecka. Sista veckan med mitt tv-program för sedan är det juluppehåll och när det sedan äntligen är över så har jag lämnat bygget. Har planer på att slå alla rekord, så nu kör vi!

lördag, december 12, 2015

Kemisk och verklig på samma gång

Vaknade mitt i vargtimmen. Surrealistiska drömmar och en massa från gårdagens jobbjulfest att bearbeta. 
Det blev så påtagligt att jag snart slutar. Att andra får vara kvar. Att min kompetens inte är exakt den som efterfrågas just nu. Logiskt sett helt rimligt, känslomässigt ett kaos. 
Jag vet att jag inte är dålig, men det är rätt lätt att känna att jag är det.

Och så alkohol in i mixen. Den kemiska ångesten som följd. 
Vill helst bara krypa ihop till en boll och bli strykt över ryggen. Någon som omsorgsfullt skär bitar av färsk ananas till mig. Hur nu den bilden framträdde i mitt medvetande? 
Men istället för bolliggande så ska jag sätta mig på ett tåg och vara social med människor jag inte sett på länge och andra främlingar. Påklistrat leende och "jo men det är okej att snart bli uppsagd" fast det inombords just nu är kaos.

Ge mig några timmar så ska jag väl förhoppningsvis ha kunnat bearbetat den värsta skiten. Det här inlägget är steg ett. Skriva av sig.


onsdag, december 09, 2015

Så mycket som behöver skrivas

Det är hundra procent klart nu. Jag slutar den 15 januari. Utlasad.
Känslorna inför detta är jättemånga och jag skulle kunna skriva romaner om det men har inte riktigt tid. Jag prioriterar tydligen att göra en storslagen sorti nu de sista veckorna med kanonjobb och kanonsiffror, att dricka öl till halv sex trots att jag jobbar dagen efter och sånt annat.

I morgon ska jag klippa mig. Sen ska jag bara skaffa ett jobb också.
Tipsa gärna om ni hör nåt som passar en webbredaktör och journalist.

söndag, december 06, 2015

"Läs den och allt blir bra"

Ibland önskar jag att jag var en person som läste självhjälpsböcker och att det i så fall fanns en bok att läsa som på ett magiskt vis gjorde mig till en bättre människa. Bort med ångest och tvekan. Fram med en underbar, inkännande, kunnig och bra mirakelmänniska.
Voilà!

torsdag, december 03, 2015

LAS

Jag har snart inget jobb. Troligtvis inte i alla fall. Känns som att jag borde panika lite mer än vad jag gör. 
Just nu känns det mest som att det ska bli skönt med lite ledigt.

Fråga mig om en månad igen så ska svaret nog vara något annat.

onsdag, december 02, 2015

Alla delar av mitt jobb är inte ... hrm, så högklassiga

Konversation med min kollega:

Han: Jag satt tidigare och försökte puffa (göra en liten text och bild som ska locka till läsning/tittning reds. anm.) en konstig svamp som hittats i en trädgård.

Jag: *Brister redan här ut i skratt över det absurda*
Vad är det egentligen för jobb vi gör? Det är ju helt sjukt egentligen när man tänker på det.

Han: Ja, och jag försökte göra det så lockande som möjligt och kommer på mig själv med att skriva "'rymdmonster' chockar villaidyllen". Det är ju som att vi beskriver världen medan vi är i en psykos.