måndag, oktober 31, 2016

Om magen och den däri

Det är egentligen först nu jag känner mig gravid på riktigt. Och då är jag redan i sjätte månaden, vecka 27. Har tydligen mindre än 100 dagar kvar tills babyn ska ut.
Jag har den senaste tiden börjat få en rejäl mage. Den går inte att dölja ens om jag vill, varför jag nu skulle vilja det. Är visserligen lite obekväm med att alla ska påpeka mitt tillstånd, vet liksom inte hur jag förväntas bete mig. Jag är ju som jag brukar fast med en stor mage. Därför kan jag ibland tycka att det är jobbigt när den syns för mycket, alltså när jag har jättetajt på mig. Så många kommentarer, från alla möjliga.
Tack och lov är det väldigt få som vill ta på den. Praise the lord! Jag har ju liksom fortfarande en egen sfär som jag värnar om. 

Förutom att magen ändrar hela kroppens tyngdpunkt och jag därmed får ont i ryggen, så börjar jag också få foglossning. Jag märker det så fort jag går längre sträckor eller helt enkelt är aktiv. I går masserade A mig och när han tryckte nere vid bäckenet trodde jag att jag skulle gå av. Aj aj aj. Som tur är verkar det inte vara så farligt, jag kan fortfarande stå på ett ben och så där. Och gå i normal takt och göra normala grejer. Hoppas att det håller sig så. 
Värst är egentligen när jag sitter i samma position för länge. 
Ibland domnar också en fläck under mitt vänstra bröst bort om jag sitter eller ligger i en särskild position. Det är riktigt obehagligt och gör att jag inte kan ligga på vänster sida. Pratade med barnmorskan om det, men hon trodde inte att det var farligt. Sa att om det blev ihållande skulle jag söka doktorn. Stora kroppspulsådern går ju där, så var först lite orolig att den på något vis skulle påverkas och att babyns blodtillförsel strypas, men den verkar helt oberörd av det och sparkar på som den brukar. 

I helgen handlade vi massa kläder till babyn också. Massa på loppis och så en hel del nytt. Saknar i stort sett bara ytterkläder den första tiden. Och kanske några fler bodyar. Herregud vad mycket fint det finns. Både jag och A fick hejda oss från att inte köpa allt. 
Nu hänger det minikläder på vår torkställning. Tänk att det ska i en baby i de där små paltorna. 
I övrigt börjar vi ha det mesta som behövs. Så perfekt att vara sist i både vänskapskrets och syskonkullar att få barn! Hittills har vi köpt en byrå och madrass täcke kudde till sängen till babyn. Det är allt. Ska också köpa en vagn begagnat, resten lånar vi eller har vi fått från helt underbara människor i vår omgivning!
Då har vi ändå babygym, babysitter, babyskydd till bilen, bumbostol, vanlig barnstol till köksbordet, säng, vagga, babynest, åkpåse till vagnen, bärsele och så vidare. Betydligt fler grejer än vi skulle ha köpt till och med. 
Kläder ska vi också få. Och jag har redan fått mammakläder från min syster. Även om jag inte har några särskilda mammakläder förutom byxor. Det är omöjligt att ha mina vanliga jeans.

Nu ska jag börja föra dagbok över babyns rörelser i magen också, sa min barnmorska. Så jag håller koll på om fosterrörelserna ändrar sig drastiskt. 
Hittills kan jag i alla fall konstatera att hen är livlig och sparkar HÅRT. Har nog fortfarande ganska gott om plats för den buffar lite olika hela tiden. Ibland neråt mot kissblåsan, ibland bakåt inåt mot kroppen och ibland utåt. Mest lite åt högra sidan av magen faktiskt. Tror fötterna är där. 
Hen har rutiner också. Efter frukost går hen bananas och sedan när jag kommer hem från jobbet sent på nätterna. En kväll verkade babyn sova när jag kom hem och jag blev förstås genast orolig och var tvungen att buffa på magen tills den buffade tillbaka. Det är också rätt roligt, att den svarar. 
I övrigt är jag faktiskt inte så orolig för något. Visst kan jag få skov där jag oroar mig för att den inte växer som den ska eller så, men de går över ganska snabbt. 
Oroar mig inte så mycket för att den ska ut heller, men inbillar mig fortfarande att det är eoner av tid tills dess. För det är det ju nästan. Tre månader ganska exakt. Det är ju rätt lång tid. Rätt lång i alla fall. 

tisdag, oktober 25, 2016

Syns utanpå

Ni vet den där scenen i Alien där alien som bott i magen plötsligt tar sig ut, genom magväggen. Ungefär så såg det ut på min mage i dag. 
Nu kan vi se den! Babyn går bananas, nu även visuellt. 

Så himla häftigt att få liksom uppleva det själv. Med min mage. Med vår baby. 

måndag, oktober 24, 2016

Snälla gulliga kroppen, jag ber dig

Är det inte en igentäppt näsa så är det två hungriga katter. 
Är det inte två hungriga katter är det gryningsljuset. 
Är det inte gryningsljuset är det en bökande baby. 
Är det inte en bökande baby är det en full kissblåsa. 
Är det inte en full kissblåsa är det mobilen som vibrerar. 
Är det inte mobilen som vibrerar är det täcket som kanat av. 
Är det inte täcket som kanat av är det barnen på förskolan nedanför. 
Är det inte barnen på förskolan nedanför är det en igentäppt näsa. 

Och allt jag vill är att sova mer än sex timmar en enda natt. Sluta kroppen, med de här himla förberedelserna för sömnlösa nätter med en baby. Jag fattar. Låt mig snälla få sova ut. 

tisdag, oktober 18, 2016

Instabil, ja visst

I går grät jag ungefär sju gånger åt saker jag såg på tv. Åt reklam där en storasyster letar efter sin lillasyster som kan ha druckit för mycket alkohol, åt att jag kände igen mig i en karaktär i tv-serien Easy (som för övrigt är så himla bra - se den!), åt att två personer hittade sitt drömhus i nån dansk realityserie. Och så vidare. 
Jag verkar ha alla känslor utanpå kroppen just nu. 
Oerhört påfrestande och samtidigt lite spännande. Herregud vad den här babyn i magen påverkar mig.

söndag, oktober 16, 2016

Och jag vill lägga till tapasen vi åt till vinet också

A kommer ut från toaletten, klockan halv tre en lördagsnatt:
"Vet du, vårt barn är skapat av två av de vackraste tingen i världen? Vin och musik!"

lördag, oktober 15, 2016

Jag blir så förbannat jävla arg att jag tror jag spricker

Kvinnor, inte bara nyförlösta, bör ställa upp på samlag för mannens och relationens skull, säger sexologen. Inga snabbisar. Ett genomsnittligt samlag tar ändå bara 18 minuter och det är ju så kort tid att WHY NOT? Orden projiceras i versaler på en jättelik bildskärm i Malmö Arena. Sexologen berättar att hon ska låta det stå just WHY NOT? på sin gravsten.

Kvinnor bör ställa upp, och inte sura, det blir bara tråkigt. Ställ upp och var glad! Jag funderar på om kvinnor på festival också bör ställa upp på ett par fingrar i underlivet – blir inte festivalen liksom roligare för alla på så sätt; WHY NOT? Jag tänker på att om alla kvinnor bara sa ja i stället för nej skulle ju ingen bli våldtagen, egentligen. WHY NOT?


Läs för bövelen!

onsdag, oktober 12, 2016

Krämpor och livet och sånt

Femdagarsledighet. Ah. Det känns nästan som någon form av lyxig semester mitt i allt, och ändå få lön. 
De här fem dagarna har jag dessutom gjort massor. Med mina (lata) mått mätt. 
Det var slapphäng hemma med The Wire och risotto på fredagen, bak- och chokladmässa och barnmässa på lördag dag och middag hos vänner på lördag kväll. Sovsöndag och landskampsfotboll i måndags kväll. Första gången på Friends och hade genom jobbet tillgång till en loge! Sånt himla trevligt sätt att kolla på fotboll. 
Och i går städade jag lite och förde över massa viktiga saker från min åländska mobil till min jobbtelefon. Tog cirka halva dagen. Fyra år med samma mobil gör tydligen det. Nu skrotas mitt gamla åländska nummer för gott. 

Däremot har jag märkt att jag inte är riktigt lika mobil som förut. Graviditetens första krämpor har gett sig till känna. Att gå mer än 6000 steg på en mässa, sitta en timme på tunnelbana, sitta och äta och prata vid ett bord i flera timmar och sen sitta en timme till på tunnelbana hem gjorde inte direkt susen för min rygg. Aj aj aj. Kunde knappt vända mig i sängen när jag äntligen kommit dit. Korsryggen kändes som den skulle lossna från kroppen typ. Klassiska bäckenbottenproblem tydligen. Har känt någon gång på jobbet också, när jag suttit i typ tio timmar. Skönt då med höj- och sänkbart bord så man kan stå lite. 

I går kväll började jag också noja över att min mage är för liten och att babyn där inne inte skulle växa ordentligt. Den verkar dock helt nöjd och tillfreds, så livlig som den är. Är ändå lite rädd att jag inte gått upp tillräckligt i vikt. Allt där inne i magen väger ju ungefär de knappa fyra kilo jag har lagt på mig. Vet ju inte vad som är normalt, googlar man är ju precis allt normalt så det känns lite skakigt. 
Men barnmorskan lär ju meddela om något är knas nästa vecka när vi ska dit i så fall.
Vecka 24 nu och babyn är större än en aubergine. Herregud alltså.

tisdag, oktober 04, 2016

Huskurer tas tacksamt emot

Jag har halsontet från hell. Ont och hosta och snor och slem och torrt på samma gång. Och halsmandlar som golfbollar, vilket inte är så konstigt alls eftersom jag får det så fort en liten virusinfektion sätter sig i min kropp. 
Problemet den här gången är att jag inte kan bekämpa skiten som jag brukar. Får liksom inte äta alla mediciner och knappt ens använda nässprej tyvärr. Är därför i desperat behov av alla huskurer som kan lindra främst halsont och hosta. 
Dricker en kur med riven ingefära, honung och citron i varmt vatten, men känns som att jag behöver nåt mer. Är det någon som har dunderknepet som inte innehållet alkohol eller sånt? Dela gärna med er i så fall!
Mvh extrem sömnbrist pga hostar mig igenom nätterna.

lördag, oktober 01, 2016

Mätas och vägas

Jag äger ingen våg, eller ja det finns en på torpet som inte har haft batterier på sisådär fem år, och därför är det extra roligt att väga mig nu på diverse undersökningar. Tyvärr vet jag ju inte vad jag vägde från början, men gissningsvis har jag max gått upp fyra kilo hittills. Två sedan jag skrevs in på mödravården. Magomkretsen har dock blivit rejält ändrad. I dag var midjemåttet cirka 20 centimeter mer än vad jag minns att det var innan en baby kom in där. 20 centimeter! Det är rätt stor skillnad. Inte ett dugg konstigt att jag inte får på mig mina jeans längre och heller inte kan knäppa jackan. 

Men, det jag skulle komma till med allt det här var att jag mättes i går. På längden alltså. Hos doktorn. Senast jag gjorde det var någon gång i skolan. 
Och vet ni?!? Jag har vuxit en centimeter! På längden! Jag är numera 173 centimeter lång. Mycket stolt. Förstås.