Om magen och den däri

Det är egentligen först nu jag känner mig gravid på riktigt. Och då är jag redan i sjätte månaden, vecka 27. Har tydligen mindre än 100 dagar kvar tills babyn ska ut.

Jag har den senaste tiden börjat få en rejäl mage. Den går inte att dölja ens om jag vill, varför jag nu skulle vilja det. Är visserligen lite obekväm med att alla ska påpeka mitt tillstånd, vet liksom inte hur jag förväntas bete mig. Jag är ju som jag brukar fast med en stor mage. Därför kan jag ibland tycka att det är jobbigt när den syns för mycket, alltså när jag har jättetajt på mig. Så många kommentarer, från alla möjliga.

Tack och lov är det väldigt få som vill ta på den. Praise the lord! Jag har ju liksom fortfarande en egen sfär som jag värnar om. 

Förutom att magen ändrar hela kroppens tyngdpunkt och jag därmed får ont i ryggen, så börjar jag också få foglossning. Jag märker det så fort jag går längre sträckor eller helt enkelt är aktiv. I går masserade A mig och när han tryckte nere vid bäckenet trodde jag att jag skulle gå av. Aj aj aj. Som tur är verkar det inte vara så farligt, jag kan fortfarande stå på ett ben och så där. Och gå i normal takt och göra normala grejer. Hoppas att det håller sig så. 

Värst är egentligen när jag sitter i samma position för länge. 

Ibland domnar också en fläck under mitt vänstra bröst bort om jag sitter eller ligger i en särskild position. Det är riktigt obehagligt och gör att jag inte kan ligga på vänster sida. Pratade med barnmorskan om det, men hon trodde inte att det var farligt. Sa att om det blev ihållande skulle jag söka doktorn. Stora kroppspulsådern går ju där, så var först lite orolig att den på något vis skulle påverkas och att babyns blodtillförsel strypas, men den verkar helt oberörd av det och sparkar på som den brukar. 

I helgen handlade vi massa kläder till babyn också. Massa på loppis och så en hel del nytt. Saknar i stort sett bara ytterkläder den första tiden. Och kanske några fler bodyar. Herregud vad mycket fint det finns. Både jag och A fick hejda oss från att inte köpa allt. 

Nu hänger det minikläder på vår torkställning. Tänk att det ska i en baby i de där små paltorna. 

I övrigt börjar vi ha det mesta som behövs. Så perfekt att vara sist i både vänskapskrets och syskonkullar att få barn! Hittills har vi köpt en byrå och madrass täcke kudde till sängen till babyn. Det är allt. Ska också köpa en vagn begagnat, resten lånar vi eller har vi fått från helt underbara människor i vår omgivning!

Då har vi ändå babygym, babysitter, babyskydd till bilen, bumbostol, vanlig barnstol till köksbordet, säng, vagga, babynest, åkpåse till vagnen, bärsele och så vidare. Betydligt fler grejer än vi skulle ha köpt till och med. 

Kläder ska vi också få. Och jag har redan fått mammakläder från min syster. Även om jag inte har några särskilda mammakläder förutom byxor. Det är omöjligt att ha mina vanliga jeans.

Nu ska jag börja föra dagbok över babyns rörelser i magen också, sa min barnmorska. Så jag håller koll på om fosterrörelserna ändrar sig drastiskt. 

Hittills kan jag i alla fall konstatera att hen är livlig och sparkar HÅRT. Har nog fortfarande ganska gott om plats för den buffar lite olika hela tiden. Ibland neråt mot kissblåsan, ibland bakåt inåt mot kroppen och ibland utåt. Mest lite åt högra sidan av magen faktiskt. Tror fötterna är där. 

Hen har rutiner också. Efter frukost går hen bananas och sedan när jag kommer hem från jobbet sent på nätterna. En kväll verkade babyn sova när jag kom hem och jag blev förstås genast orolig och var tvungen att buffa på magen tills den buffade tillbaka. Det är också rätt roligt, att den svarar. 

I övrigt är jag faktiskt inte så orolig för något. Visst kan jag få skov där jag oroar mig för att den inte växer som den ska eller så, men de går över ganska snabbt. 

Oroar mig inte så mycket för att den ska ut heller, men inbillar mig fortfarande att det är eoner av tid tills dess. För det är det ju nästan. Tre månader ganska exakt. Det är ju rätt lång tid. Rätt lång i alla fall.