måndag, november 29, 2021

Palliativ vård

Jag orkar inte skriva allt. Mormor är på väg att dö. 
I morgon flyttas hon från sjukhuset tillbaka hem. För palliativ vård. 
Det är så oändligt sorgligt men egentligen samtidigt ändå väntat. Hon är 90 år. 

Jag var där för en vecka sedan. En av hennes bättre dagar. Hon skrattade till och med. Kramade mig hårt. ”Krama den lille där hemma”.
Jag frågade om jag fick ta hennes efternamn. Det fick jag. 
Det ska jag. 

Älskade älskade mormor. 

torsdag, november 11, 2021

Grädde på moset osv

Ja det är november. Det är skit. 
Jag är fattigare än någonsin förr pga en miljon räkningar och skitutgifter som är astråkiga att betala. Vatten på torpet, el för ett halvår i lägenheten, besiktning (så småningom fakking verkstadsfaktura och ombesiktning också), försäkringar av alla de slag, bilskatt, el på torpet för ett halvår och en hel drös andra tråkiga utgifter som liksom bara är måsten. 
Min lugg är ful och konstig och håret ger mig cockerspaniel-öron vid sidan av huvudet och jag ser för jämnan ut som Robert Wells plus en gloria av friss som inte vill lägga sig. 
Så ja, jag känner mig ful. 
Fattig och ful i november. Det hade varit en bättre rubrik på inlägget. 

Men för att återgå till rubriken: Som grädde på moset fick jag en ”tänk på hur du agerar på jobbet” i dag (obs inte så hårt egentligen men det är så min hjärna har gjort det) och nu känner jag dessutom att jag har en jävligt dålig personlighet eftersom jag blev arg när tekniken strulade i brinnande nyhetsläge. 

Fattig, ful och en allmänt oskön människa som fan ingen kan tycka om. Japp. Den spiralen neråt håller jag på att snurra ner mig längs. 
Sa jag att det är november?

Jahopp. Så här kul är jag just nu. 

söndag, november 07, 2021

Tio år senare

I dag påminde Facebook mig om att det var tio år sedan jag flyttade från mitt ex, huset, hunden, merparten av vännerna och startade det nya livet. Utan bitterheten. Utan samma ångest (men med ny). Utan ett uruselt förhållande med en man jag inte älskade. Som inte älskade mig. 

Tio år. Ett liv. 
Herregud vad mycket mycket mycket bättre mitt liv är nu. 

Tack. Tack till mig själv som till slut tog klivet. Tack till mitt ex som var med i beslutet. Tack för att det blev så bra.