söndag, september 30, 2007

Rensat systemet

Ibland behövs det en riktig rackarbajsarfest för att bli människa igen. Har varit seg, trött och sjuk alldeles för länge.
Gårdagen gjorde susen för att bota det. Vin, kaffedrinkar, öl och drinkar i en skön blandning gjorde att systemet blev rensat på mer än ett sätt... Mådde inte så bra imorse.

Men jag hade skoj igår i alla fall. Hade dock ingen självcensur och vet att jag nog sa mer än jag borde gjort. Har som tur är ingen ågren för det. Som sagt, skönt att släppa spärrarna och rensa systemet.

Efter morgonens hemska blev dagen bara bättre. Hann med 70-årskalas, plantering av tulpanlökar (shit vad vuxet) och ostbågar i stora lass. Också kom T och F och sa hej en sväng.
Trots att jag är bakis är lycka ett bra sammanfattande ord för dagen. Tänk om alla dagar var så här!?

lördag, september 29, 2007

Snacket går - fortfarande

Jaha. I går fick pojkvännen igen höra att det var slut mellan mig och honom.

En äldre herre frågade honom om jag fortfarande bodde i stan. Och pojkvännen som älskar att jäklas med folk sa lite bistert att jag var i stan mest hela tiden, visade mig knappt här.

Mannen blev helt förfärad och försökte trösta pojkvännen genom att säga att det nog skulle ordna upp sig...
Pojkvännen började skratta och sa: "Men alltså, det var ett skämt. Hon bor inte i stan, hon har ingen lägenhet i stan."
Mannen var ändå inte övertygad. Försökte få pojkvännen att erkänna hur det var, förklara att han inte behövde ljuga för honom.
Tror inte att pojkvännens tappra försök att intyga mannen om att jag visst bodde med honom fick mannen att tro något annat.

Jag säger då det. Fan vad jag och pojkvännen måste vara intressanta, så mycket som det snackas.

Ska jag ge upp nu?

Börjar inse nu. Hon kommer aldrig tillbaka. Aldrig någonsin. Är troligtvis död.
Hoppet har så gott som lämnat mig helt. Endast en liten liten strimma finns kvar.
Gudrun, jag saknar dig!

Tjejer hjärta rosa = osant

Hörde på radion om en undersökning som alldeles nyligen hade genomförts. De hade kollat hur många tjejer som gillade rosa Playstation, blommiga verktyg, mobiler med Hello Kitty och massor annat typiskt tjejigt.

Resultatet var glädjande. Bara nio procent diggade grejerna. Resten tyckte att stilrena och enkla grejer var snyggare och det de hellre valde.
Det är alltså ynka nio procent av kvinnorna som tillverkarna vänder sig till.

Väntar med spänning på att de också ska fatta att majoriteten av tjejer/kvinnor inte vill ha Snobben och Musse Pigg på trosorna. Men det lär väl aldrig hända.

tisdag, september 25, 2007

Och en grej till ...

I en hel artikel som handlade om tv-kanaler ville mina fingrar skriva ordet kanel i stället för kanal.
Tv-kanel. Ganska roligt en tisdag i september.

Jenialt eller schenialt

Sitter på jobbet och har djupa, ack så djupa, funderingar så här på kvällskvisten.
Funderar på om genialt och genialiskt utalas med sch eller om man i talspråk pratar om jenialt och jenialiskt.
Någon som vet?

I en löjlig reklam på tv säger de jenialt. Borde man inte säga schenialt när det heter scheni (geni)? Godtas båda kanske?

Vill du prenumerera på tidningen?

När jag var yngre drömde jag om att bli radiopratare. Ville kunna utföra mitt yrke samtidigt som jag utsattes för maximalt med musik, därför lockade radio. Gjorde några tappra försök på den lokala radiokanalen i hemstaden, men det blev inte så mycket mer än försök. Två program gick ut i etern – båda ganska dåliga.

I alla fall har jag många gånger fått höra att jag har en radioröst. Jag har tydligen en lagom värmländsk dialekt, en mjuk ton och låter alltid trevlig. Så sa i alla fall en före detta kollega till mig.

Nu har jag kommit på ett annat jobb som tydligen skulle passa mig och min röst.
En person jag nyligen ringde upp för att intervjua suckade uppgivet när jag presenterade mig och var jag ringde från: ”Jag antar att du vill sälja en prenumeration....” sa hon.

Heh. Så, är det någon som vill köpa en prenumeration kanske? Är tydligen en hejare på att sälja dem...

Helt enkelt bäst just nu

Finns det något som piggar upp mig en grå, mulen, kylig och allmänt trist höstdag så är det de här grabbarna.

Åh. The Hives. Och deras Tick tick bom. Varsågoda!

måndag, september 24, 2007

Var det en bra ide?

Svettas som en gris. Har fått klä av mig hälften av de kläder jag hade på mig i morse.
Huvudet dunkar och känns som det är nära att sprängas.
Var det verkligen en så bra idé att gå på jobb i dag? Pust.

Snorig och risig som få

Mitt huvud är tungt. Känns som om det är fullt av snor och slem. Trevligt va?
Bihålorna bultar, halsen värker och lederna är stela som om en riktig influensa väntade.

Har varit så här till och från hela helgen och var i ärlighetens namn osäker om jag skulle gå på jobb i dag. Men det ska jag. Böjar klockan 14 och det börjar kännas lättare ju längre jag är vaken.
Får bara se hur det känns vid 22 i kväll när jag slutar jobba...

lördag, september 22, 2007

Varför ska allt vara så perfekt hela tiden?

Tanken slog mig redan i går kväll när jag satt och glodde på tv. Kom in mitt i en svensk långfilm där en man i 35-årsåldern fick tuppjuck på sitt vanliga trista Svenssonliv.
Han levde i idyllen. Vacker fru, sött barn, mysig villa, trevliga grannar, fin bil, bra jobb, vita vardagsrumsmöbler, sex två gånger i månaden och mysiga hemmakvällar i en lagom blandning med parmiddagar. "Perfekt" med andra ord. Men inte perfekt för honom.

I dag fick vi oväntat besök när vi satt och åt frukost.
Mitt i vardagsrummet står tvättställningen med torr tvätt, på golvet i hallen står en stor tvättkorg med lakan som ska in i skåpet. Vardagsrumsbordet är belamrat med tidningar, chipspåsar och godispapper. Köksbordet svämmar över av smulor och räkningar i en salig blandning. Diskbänken är full med både ren och smutsig disk. På golvet ligger stora tossar med hundhår och hundmat som vovven släpat runt.
Och jag satt i morgonrock med håret på ända och mumsade macka med ost och gurka med öppen mun.

Första tanken när gästerna stövlade in var: Jävlar, så det ser ut!
Men ganska snart slog det mig att det spelar inte så stor roll. Jag vill inte ha det perfekt.
Jag hatar att vara perfekt. Jag hatar att ha en massa krav på mig som säger hur jag ska vara, vad jag ska ha på mig och hur mitt hem ska se ut.
Jag är ingen husmor. Jag tänker inte bli någon husmor heller. Jag jobbar heltid och har inte tid och ork att vara någon.

Har börjat förstå att en kvinna inte kan leva upp till alla de krav som ställs på henne i dag. Det är omöjligt att vara allt:

* Som en man på jobbet - ta för sig, vara framgångsrik, vara stark och beslutsam.
* Som en husmor hemma - städa, diska, laga nyttig mat, baka sitt eget bröd och sy nya gardiner till vardagsrummet varje månad.
* Som en älskarinna i sängen - påhittig, vild och göra sådant andra knappt vågar uttala.
* Som en pedagogisk och duktig mamma - som aldrig gör fel och uppfostrar sina barn på ett oklanderligt sätt. Och dessutom har tid att leka med barnen.
* Som en inredningsarkitekt - som har ett så snyggt och välmatchat hem som platsar i vilken inredningstidning som helst.
* Som en modell - som har en perfekt kropp som man tar hand om genom att motionera regelbundet samtidigt som man klär sig i trendiga, snygga och ja, perfekta kläder.
* Som världens bästa vän - som alltid ställer upp och lyssnar, analyserar och hjälper sina vänner ur alla knipor de kan tänkas hamna i.
* Och dessutom ska man inte vara stressad. Man ska vara lugn och harmonisk, ha avslappningsövningar varje dag. Ha kvalitetstid med sig själv då man läser bra böcker, går på museum och självförverkligar sig själv.

Inte konstigt att unga kvinnor är de som toppar utbrändhetsstatistiken. När ska man lära sig att allt inte behöver vara så perfekt hela tiden? Aldrig någonsin?

fredag, september 21, 2007

Det är den förbenade folsyran

Tack söta som hjälpte mig att hitta problemet med mina ben.
Kan sätta pitten i pant (jo, det kan jag eftersom jag inte har något att förlora på det) på att det är folsyra som spökar.

Så här kan man läsa på RLS Förbundets hemsida:
Restless legs kan bero på järnbrist. Detta är ofta det första läkaren undersöker när en patient beskriver de typiska symtomen. Om besvären beror på järnbrist kan järntabletter hjälpa.
Besvären kan i vissa fall även bero på brist av vitaminerna folsyra eller B12.

Har brist på folsyra då och då och har inte knaprat piller på länge...
Så problemet löst! Multivitamin och folsyra ska inhandlas i dag.

torsdag, september 20, 2007

Jag är nog döende

Har i flera veckor vaknat på nätterna av att mina vader krampar. Vissa nätter krampar både vader och fötter. Värken är olidlig, ungefär som när jag 40 gånger om dagen i en veckas tid gick upp och ned för en brant backe. Det var i Tyskland för övrigt.

I alla fall har jag fnulat på vad det kan vara som gör att jag krampar trots att jag inte ens rört på mig.
Vänner sa att det kan bero på vätskebrist eller brist på vitaminer. Rådet jag fick var att gå in på netdoktor och kolla under symptomet kramp.

Jag brukar inte vara hypokondrisk, men jag lovar att jag just blivit det.
Enligt netdoktor har jag epilepsi, hjärnhinneinflamation, njurcancer, hjärntumör, diabetes, förgiftningsskador och har fått en skada till följd av ett hårt slag mot huvudet.

Snart dör jag.

Så länge var det roligt

Är ledig i dag och i morgon eftersom jag jobbade extra mycket förra veckan och i helgen. Vaknade därför först strax efter elva, åt frukost vid ett och sitter fortfarande i morgonrock bara för att verkligen känna mig ledig.

Men nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag har gjort allt det där som jag ville göra på min ledighet. Det vill säga: sova länge, äta frukost sent och gå i morgonrock halva dagen. Mission complete.

Och nu då? Vad gör jag nu? Det är inte roligt att vara ledig längre.

tisdag, september 18, 2007

Välkommen till år 2007!

Här är vi minsann före (?) vår tid. Eller åtminstone helt i tiden.
Fick just det här mejlet från bossen:

Från: chefredaktören
Ämne: Fwd: xxxx:s nya e-mail adress!
Datum: tisdag 18 sep 2007 14.53.10 GMT+03:00
Till: matilda

Hej
Jag noterar att jag ännu inte addat xxxx på Facebook, kan du skicka det här till henne.
Tack!

Vidarebefodrat brev:
xxxx xxxx xxxx xxxxx xxxxx
_________________________________________________________________



Han uppmanar dessutom mig att gå in på Facebook på arbetstid. Herregud, vart är världen på väg?

Förlåt att jag tjatar

Gudrun kom hem!
För jag längtar efter dig.
Kom innan sommaren är slut lilla Gudrun.
Åskan har gått
och om kvällen blir det mörkt.
Stjärnorna syns nu på himlen igen.

Allt jag vill ha är en gosig kram av dig
Ingenting annat, det kostar för mycket.
På våran tomt är det nu så mycket bär
och fullt med ungar
har katterna där.

Detta har jag skrivit nästan bara själv
Och jag ska börja i skolan till hösten (eller kanske inte)
Gudrun kom hem
Jag vet något som du får
Nu slutar brevet
Från din
Matilda

söndag, september 16, 2007

Spännade tider

Oj. Har fått läsare på bloggen som är anonyma och vet vem jag är.
Har väl egentligen aldrig försökt dölja vem jag är, men har heller inte basunerat ut vad jag heter, var jag jobbar och var jag bor. Tyckte det var enklare så när jag började för över ett år sen.

Men nu är jag avslöjad. Av fler än mina vänner. En anonym som vet var jag jobbar kommenterade på ett inlägg i går.
Spännade, spännade...

lördag, september 15, 2007

Det var väl typiskt

Lördag morgon = sovmorgon. Jag hade längtat och längtat hela veckan efter att få sova ut. Jag hade bestämt att jag skulle sova tills jag vaknade. Det spelade ingen roll om klockan hann bli halv två, jag skulle sova sova sova. Så var planen.

Klockan 08.12 slog jag upp ögonen. Tror ni jag kunde somna om? - Nej just det.

fredag, september 14, 2007

Språkvårdarens dom

I dag kom kära, eller kanske snarare nödvändigt onda, språkvårdaren till jobbet för att komma med pekpinnar, råd, inspiration och nya språkregler för oss förtappade journalistsjälar.

En efter en kallades vi in i konferensen. Domen väntade. Skyldig till särskrivning, frikänd från felstavning? Ingen visste i förväg.
Jag slog mig ned på stolen bredvid henne när jag kom in i rummet. Fick en text i händerna och blev ombedd att läsa högt.

Texten var ett stycke ur ett reportage från DN. Det var så jag skulle sträva efter att bli, sa hon. Använda min fantasi mer, skapa med orden, hitta detaljerna.
Jag hade ett problem, sa hon. Förlorade mig ibland i meningarna, glömde symetrin. Jobba på det, var hennes uppmaning.

Så kom domen.
"Ditt språk har otroligt bra rytm, du skriver så att det är lätt att förstå och lätt att fortsätta läsa. Du är en bra skribent!"
Jag tappade hakan. Tack.

Kan bara konstatera att det är en jävla tur att hon inte har läst min blogg... Då skulle domen vara annorlunda. Här misshandlar jag språket.
Men vet ni, I love it!

onsdag, september 12, 2007

Jag är en hamster

Skulle jag plocka ekollon eller vad det nu är hamstrar hamstrar i kinderna (hoho, vad rolig jag är) så skulle jag säkert få plats med närmare 200 stycken. Det är säkert!
Mitt kära tandgnisslande på nätterna har nämligen satt sig på käklederna varpå de i sin tur svullnat upp och förvandlats till stora hamsterpåsar.

Okej. Det är kanske en liten överdrift, men kindpåsar har jag i alla fall fått. När jag vaknade i morse hade käkleden på vänster sida låst sig och jag fick knappt upp munnen. Och när jag sedan gick till badrummet såg jag att vänsterkinden mycket riktigt svullnat upp. Och allt eftersom dagen gick växte även höger kind.
Hej hamster, sa jag då. Känner igen dig från förut!

Vet inte om jag nu ska dra ett täcke över mig och gömma mig och mina feta kinder för omvärlden den närmsta tiden. Eller om jag helt sonika ska köpa mig ett sånt där litet hjul att kuta runt i...


Och just ja. Jag är jävligt övertrött just nu så narras inte för min uuuusla humor.

tisdag, september 11, 2007

Bajs

Har haft bättre dagar på jobbet än i dag. Bajs. Ville bara säga det.

måndag, september 10, 2007

Jag har fattat vinken

Okej. Det räcker nu. Jag har förstått. Jag vet vad du vill ha sagt och har tagit det till mig. Jag här märkt att jag tycker om dig så mycket att det gör ont. Jag har förstått vart du ville komma.
Jag ska bli bättre. Laga godare mat, gosa med dig mer, vara så mycket snällare än jag varit.

Du kan till och med få göra vad du vill. Jag lovar, VAD DU VILL. Jag ska inte klaga en enda gång.
Känner du för att sitta på matbordet och äta får du det. Känner du för att bara ligga och lata dig i solen får du det. Känner du för att bara ligga under täcket i sängen gör det ingenting - du får det.
Bara du kommer tillbaka.

Älskade Gudrun, min kära katt. Kom hem!

söndag, september 09, 2007

With birds I'll share this lonely view

Fick ett ryck. Var det kom från är fortfarande över mitt förstånd. Satt i godan ro framför datorn när hjärnan och mina muskler sa åt mig att göra något jag inte gjort på över ett år. - Gå ut och springa.

Så jag slet av mig jeansen, drog på mig ett par joggingbrallor och snörde på mig skorna. På med mp3:n och i väg.
Jag sprang och sprang och sprang och sprang tills jag nästan klappade ihop. Munnen smakade blod, lungorna kändes som om de skulle gå sönder, svetten kom krypandes innanför fleecetröjan.

Jag satte mig ned på en sten i skogen. På mp3:n sjöng Anthony "With birds I'll share this lonely view..." Och orden var sanna. Jäklar vad jag mådde bra just då.

Nu mår jag däremot inte lika bra. Jag undrar mest varför jag fick för mig att springa när jag har varbölder på mandlarna och borde ta det lugnt. Blodsmaken vill liksom inte ge med sig...

Åtta oväntade saker - på uppmaning

Tydligen har Zandra utmanat mig. Ska skriva åtta oväntade saker om mig själv...
Okej då. Shoot:

1. Jag petar mig ganska ofta i näsan. Men alltid på toaletten och i samband med att jag snyter mig. Hrrm, vill ju få ut allt förstår ni.
2. Jag är inte alls så duktig och smart som många tror. Hade IG i flera ämnen när jag gick ut gymnasiet. Bland annat hade jag IG i data... I dag jobbar jag vid en och har varit vikarierande webbredaktör. Ironi.

3. Jag har jättelätt att fastna i spel. Spelar aldrig på enarmade banditer eller liknande eftersom jag vet att jag lätt skulle bli beroende och spela bort hela min lön. Har ingen gräns som säger när det är dags att sluta.
4. Jag har varit tillsammans med en kille som var synsk och såg spöken. Sa han.

5. Jag känner mig ibland obekväm bland människor som jag bara känner lite halvt. Okända människor och vänner är inga problem, men de där emellan... Vet inte riktigt hur jag ska bete mig.
6. Jag har en dröm om att någongång jobba som lastbilschaufför. Fråga mig inte varför.

7. Jag har alldeles nyligen lärt mig att prutta så att det låter. Blev helt överlycklig första gången det lät. Lite smått sinnessjukt, jag vet.
8. Jag har aldrig röstat i ett val. Trots att jag verkligen är för demokrati och egentligen inte gillar soffliggare. Orsaken är att jag inte vet hur jag ska rösta...

Nu ska jag utmana fyra personer. Kanske Tesa, Alexandra, Sofie och Pernilla?

Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!

Precis som herr och fru Uggla i Robin Hood har jag lust att skrika ut min glädje.
Fick mitt slutliga skattebesked häromdagen och kan bara konstatera att det är himla bra att jobba på en tidning och tvingas skriva om "hur man deklarerar". Man lär sig nämligen hur man ska göra för att få så mycket pengar som möjligt tillbaka.

Vartenda avdrag som jag kan göra har jag gjort och kan bara le nu. Jag är snart rik! (Allting är relativt så klart...)
Eller ja, i alla fall tills jag kommit på vad jag ska göra för den summa pengar jag så småningom kommer att få in på mitt konto.

Vad ska jag göra? Köpa en ny garderob, resa utomlands, festa ordentligt? Hmm, svårt val. Några bra förslag?

lördag, september 08, 2007

Älskade sovmorgon

Sitter för första gången på länge i morgonrock och morgnar mig. Har inte ätit frukost ännu, vaknade för bara en timme sen. Då hade jag sovit tolv timmar. Helt underbart.

En bastu i går med något gott att dricka och en lång sovmorgon i dag var allt jag behövde. I'm fit for fight igen! Yey.

torsdag, september 06, 2007

Sjuk (i huvudet i alla fall)

Så har det börjat igen. Tandgnisslet. Natt ut och natt in ligger jag och biter, tuggar, gnisslar och i största allmänhet förstör både tänder och käkleder.
Stress säger de på jobbet. Men hur kan man stressa när man samtidigt är så ineffektiv att man skäms?

Blöder näsblod också. Också ett tecken på stress. Händer minst en gång i veckan att blodet aldrig vill sluta rinna och jag får sitta som ett fån med hela näsan full med papper.
Hickar ovanligt ofta också. Beror också på stress, säger de som vet. Är jag helt sönderstressad eller?

Borde lugna ned mig, men vet inte hur jag ska göra. Hur kan man ta det lugnare än att sitta och dega framför datorn alternativt tv:n? Borde kanske träna men bangade det i dag trots att J tjatade på mig. Orkade inte.

Orkar inte särskilt mycket över huvud taget just nu. Vill bara sova.
Tror bestämt att hösten, den förbannade hösten, har tagit över mitt sinne. - I år igen.

onsdag, september 05, 2007

Mina snälla arbetskamrater

Utspelade sig för en kort stund sedan.

Fotograf D kommer upp för trappan med en kopp kaffe i handen. Han har värsta leendet på läpparna.
Reporter K ser hans glädje och frågar varför han är så glad.

Fotograf D: ”Jag tittar på Matilda och blir så glad över att hon ser så fruktansvärt trött ut.”


Schysst va? Förbannat snällt. Tack tack.

tisdag, september 04, 2007

Förlorade återfunna vänner

Facebook väcker nostalgi och ångest till den grad att det gör ont i hjärtat.

En gång i tiden umgicks jag med ett helt gäng mer eller mindre helknasiga människor. De flesta var killar men jag hade bara hånglat med en av dem. En enda gång dessutom.
Vi var vänner helt enkelt. Ett skönt kompisgäng på drygt tio personer.

Vi kallade oss för familjen, precis som det där farliga MC-gänget. Jag kallades skämtsamt "Morsan Tilda", högst troligen på grund av mina allt annat än moderliga egenskaper. (På den tiden var jag nästan alltid fullast och spydde på alla fester.) Det var ett par som utgjorde stommen, de som fick alla att träffas och bli ett gäng. Och så var det killen som jag var kär i. En gång var han kär i mig också.

Vi i gänget umgicks ta mig tusan nästan jämt. Vi åkte på festivaler tillsammans, vi fikade efter skolan, vi pratade allvar och vi festade. Jäklar vad vi festade. Nyår 2000 festade vi som om vi aldrig någonsin skulle ses igen.
Och det gjorde vi aldrig heller. Strax därefter tog det slut mellan paret och gänget splittrades.

Nu träffade jag dem på Facebook. Det skulle jag aldrig ha gjort.
De är sig lika. J är lika underbart snäll, K är snyggare än någonsin, H har kvar sin humor. Varför förlorar man sådana vänner?

måndag, september 03, 2007

Scattered pieces

1. Nu tänker jag aldrig mer resa bort. Aldrig någonsin mer. Är så trött på att aldrig få sova i min egen säng. Sex sängar på två veckor börjar bli en aning för mycket.

2. Jag borde operera bort mina halsmandlar. Får varbölder på dem så fort jag andats in lite baskilusker. Det vill säga nu. Mysigt! Host host.

3. Jag har köpt min första kräm med anti-agening... Till och med hoppet har lämnat mig nu.

4. Pojkvännen och jag firade sex år i lördags. S-e-x-j-ä-v-l-a-å-r!
”När ska ni gifta er då?” var den vanligaste frågan vi fick under årsdagen.


Förtydligande: Alltså, jag menar inte att åren varit jävliga. Bara att det är jävligt lång tid...