With birds I'll share this lonely view

Fick ett ryck. Var det kom från är fortfarande över mitt förstånd. Satt i godan ro framför datorn när hjärnan och mina muskler sa åt mig att göra något jag inte gjort på över ett år. - Gå ut och springa.

Så jag slet av mig jeansen, drog på mig ett par joggingbrallor och snörde på mig skorna. På med mp3:n och i väg.
Jag sprang och sprang och sprang och sprang tills jag nästan klappade ihop. Munnen smakade blod, lungorna kändes som om de skulle gå sönder, svetten kom krypandes innanför fleecetröjan.

Jag satte mig ned på en sten i skogen. På mp3:n sjöng Anthony "With birds I'll share this lonely view..." Och orden var sanna. Jäklar vad jag mådde bra just då.

Nu mår jag däremot inte lika bra. Jag undrar mest varför jag fick för mig att springa när jag har varbölder på mandlarna och borde ta det lugnt. Blodsmaken vill liksom inte ge med sig...