Varför ska allt vara så perfekt hela tiden?

Tanken slog mig redan i går kväll när jag satt och glodde på tv. Kom in mitt i en svensk långfilm där en man i 35-årsåldern fick tuppjuck på sitt vanliga trista Svenssonliv.
Han levde i idyllen. Vacker fru, sött barn, mysig villa, trevliga grannar, fin bil, bra jobb, vita vardagsrumsmöbler, sex två gånger i månaden och mysiga hemmakvällar i en lagom blandning med parmiddagar. "Perfekt" med andra ord. Men inte perfekt för honom.

I dag fick vi oväntat besök när vi satt och åt frukost.
Mitt i vardagsrummet står tvättställningen med torr tvätt, på golvet i hallen står en stor tvättkorg med lakan som ska in i skåpet. Vardagsrumsbordet är belamrat med tidningar, chipspåsar och godispapper. Köksbordet svämmar över av smulor och räkningar i en salig blandning. Diskbänken är full med både ren och smutsig disk. På golvet ligger stora tossar med hundhår och hundmat som vovven släpat runt.
Och jag satt i morgonrock med håret på ända och mumsade macka med ost och gurka med öppen mun.

Första tanken när gästerna stövlade in var: Jävlar, så det ser ut!
Men ganska snart slog det mig att det spelar inte så stor roll. Jag vill inte ha det perfekt.
Jag hatar att vara perfekt. Jag hatar att ha en massa krav på mig som säger hur jag ska vara, vad jag ska ha på mig och hur mitt hem ska se ut.
Jag är ingen husmor. Jag tänker inte bli någon husmor heller. Jag jobbar heltid och har inte tid och ork att vara någon.

Har börjat förstå att en kvinna inte kan leva upp till alla de krav som ställs på henne i dag. Det är omöjligt att vara allt:

* Som en man på jobbet - ta för sig, vara framgångsrik, vara stark och beslutsam.
* Som en husmor hemma - städa, diska, laga nyttig mat, baka sitt eget bröd och sy nya gardiner till vardagsrummet varje månad.
* Som en älskarinna i sängen - påhittig, vild och göra sådant andra knappt vågar uttala.
* Som en pedagogisk och duktig mamma - som aldrig gör fel och uppfostrar sina barn på ett oklanderligt sätt. Och dessutom har tid att leka med barnen.
* Som en inredningsarkitekt - som har ett så snyggt och välmatchat hem som platsar i vilken inredningstidning som helst.
* Som en modell - som har en perfekt kropp som man tar hand om genom att motionera regelbundet samtidigt som man klär sig i trendiga, snygga och ja, perfekta kläder.
* Som världens bästa vän - som alltid ställer upp och lyssnar, analyserar och hjälper sina vänner ur alla knipor de kan tänkas hamna i.
* Och dessutom ska man inte vara stressad. Man ska vara lugn och harmonisk, ha avslappningsövningar varje dag. Ha kvalitetstid med sig själv då man läser bra böcker, går på museum och självförverkligar sig själv.

Inte konstigt att unga kvinnor är de som toppar utbrändhetsstatistiken. När ska man lära sig att allt inte behöver vara så perfekt hela tiden? Aldrig någonsin?