Okej. Det räcker nu. Jag har förstått. Jag vet vad du vill ha sagt och har tagit det till mig. Jag här märkt att jag tycker om dig så mycket att det gör ont. Jag har förstått vart du ville komma.
Jag ska bli bättre. Laga godare mat, gosa med dig mer, vara så mycket snällare än jag varit.
Du kan till och med få göra vad du vill. Jag lovar, VAD DU VILL. Jag ska inte klaga en enda gång.
Känner du för att sitta på matbordet och äta får du det. Känner du för att bara ligga och lata dig i solen får du det. Känner du för att bara ligga under täcket i sängen gör det ingenting - du får det.
Bara du kommer tillbaka.
Älskade Gudrun, min kära katt. Kom hem!
4 kommentarer:
Ja tycker faktiskt oxå att det är dags att hon tar å kommer hem nu! Hon kan ju inte hålla på att vara borta månader i sträck varje sommar..
Ja. Jag är less på hennes himla äventyr nu. Jag vill bara att hon ska komma heeeeeeem. Funkar det om man önskar det tillräckligt mycket, tror du?
Kanske den lilla damen har träffat en trevlig herre att bilda familj med? I så fall är ju mamma tilda inte så poppis längre... ;)
Pernilla: Det tvivlar jag på. Hon är kastrerad och är livrädd för andra katter.
Hon är nog bara ute på äventyr...
Skicka en kommentar