Dum-envis

När någon frågar bästa och sämsta egenskapen brukar jag svara envis på båda ställen. Jag är nämligen envis i både positiv och negativ form.
Jag ger mig sällan när det gäller, men är också väldigt säker även när jag har fel. Dum-envis tror jag bestämt att det kallas.

Ett exempel: I går berättade pojkvännen att han köpt en traktor (ja, jag undrar också vad han ska ha den till...) och när han sa det intygade han mig att han hade berättat det förut.
Jag gick i sten på att jag aldrig hade hört det. Lovade honom en miljon om han hade sagt det.
Så sa han: "Vad kostade traktorn?"
"X antal tusen", svarade jag självklart.
Då slog det mig. Hur tusan kunde jag veta vad den kostade när jag inte visste att han hade köpt den? Svar: Han har berättat det för mig förut.
Så hrrrm, ehh, jag hade fel... Dum-envis som jag är. Bara att punga ut med en miljon nu då.