Om att skriva och andra som skriver

Jag var ute på ett reportage för ett tag sedan. Mannen som var huvudperson ville läsa igenom texten innan den gick i tryck. Självklart sa jag och skickade den till honom. Bad om eventuella korrigeringar samma dag och väntade på reaktionen.

Men det kom inget svar. Det gick en helg och fortfarande inget svar. Jag ringde till honom, inget svar. Jag mejlade honom igen, frågade varför han inte svarat. Inget svar.
Jag fick en klump i magen. Han hatade reportaget. Han hatade hur jag hade gestaltat saken. Det fanns ingen annan förklaring till att han inte hörde av sig.

Så kom ett mejl. Han förklarade att han inte hade svarat eftersom han inte hade någon korrektur. Allt var bra, lättillgängligt och tydligt. Inte alls dåligt.
Och då slog det mig att jag är väldigt självkritisk.
Självkritisk eftersom jag vet att jag inte skriver bäst. Jag skriver inte de bästa nyhetstexterna. Jag skriver inte de bästa reportagen. Och jag skriver verkligen inte den bästa bloggen.

Därför är jag avundsjuk på de som skriver så det berör. Som gör att man känner igen sig, som gör att man känner sig delaktig, med i reportaget. På de som skriver öppenhjärtigt, de som skriver vackert, på de som skriver så jag skrattar högt. På de som skriver om ämnen de brinner för med välgenomtänkta argument och åsikter. Jag vill också. Jag vill också skriva så.

Men innan jag kommit så långt gräver jag ner mig i andras bra texter. Böcker, tidningar och bloggar med riktigt riktigt välskrivna texter. Och drömmer om att svänga orden som de. En dag ska jag skriva som de här:

• Egoistiska Egon.
Som jag läst sedan urminnestider. Som blivit som en vän på nätet. Som är så lik mig på så många plan. Som skriver texter med humor och charm blandat med magiska bilder. Som ibland är dödligt seriös och tar diskussionen som andra vill undvika och ibland bara delar med sig av sin härliga vardag.

• Liz.
Som en gång läste en dikt som slog omkull mig. Som skriver med hjärta, i allt. Som beskriver känslor så bra. Som dessutom har ett öga för det vackra och bryr sig om bra saker. Till råga på allt är hon en helt makalös människa som jag har ynnesten att känna.

• Miss keep your distance.
Som var bland de första bloggarna jag började läsa och följa. Som fick mig att vilja fortsätta skriva blogg. Som fick mig att skratta mig dubbelvikt. Och som på ett härligt sätt lyckas göra humor av det vardagstråkiga.

• Ironien.
Som också är väldigt väldigt lik mig. Som jag fick följa med när hon blev lösenordsskyddad och som delar med sig av sitt liv, sina tankar, det jobbiga och det ytliga, på ett sätt som jag älskar. Som fått mig att skratta och fått mig att oroa mig och fått mig att vara lycklig med henne. Och som tragiskt nog i går bestämde sig för att sluta blogga.

• Just another fucking blog.
Som jag blev kär i när jag läste. Som jag genast lade till som bokmärke och slukar så fort hon uppdaterar. Som skriver saker som jag själv tänker och delar med sig av sitt liv på ett väldigt roligt och öppenhjärtigt sätt. Som lever singelliv i storstaden och ibland får mig att drömma mig bort.

• Matilda – panik, pepp och pilsner.
Som jag första gången hörde på radion i mitt P3 och ordet baguetteslyna och hennes namn fastnade. Som skriver om kärlek på ett sådant vackert sätt och skriver krönikor jag bara drömmer om att skriva. Som verkar vara härligt spontan och rolig.

• Bondhustrun.
Som har den bästa musiksmaken och ett jobb jag skulle vilja ha, skriva och redigera och formge på samma gång. Som verkar ha en underbar familj och som får mig att vilja bli som henne. Trygg och stark och samtidigt helt mänsklig.

• Den där om Jenny.
Som är den senaste kärleken. Som jag läste en gång för länge sedan men tappade bort men hittade för någon dag sedan igen. Som jag just nu håller på att läsa igenom, inlägg för inlägg. Som är öppenhjärtig, berättar om sex och knark och funderingar och skriver vackert. Som gör sina egna ord som är så mitt i prick: nioårsretig, åldersdog, msnfnissa.

Läs dem!