Det var någon professor som sa i en artikel, eller i radio eller i tv eller på nätet eller vart jag nu snappade upp det, att kulturkrockar inte enbart sker när man åker till ett land långt bort, utan kan ske hemma i ens egna land.
Han eller hon sa också att stora kulturkrockar kan leda till att man känner sig osäker och upplever att man tappat bort sig själv. Allt man är van vid, allt man lärt sig om sociala regler och normer har ändrats.
Och det stämmer bra in på mig. Jag var helt lost när jag flyttade från mellanstora staden till landet.
Men det var inte en djup analys av mig själv jag skulle bjuda på nu, utan snarare ett exempel på hur mina referensramar ändrats i och med flytten.
Första sommaren här såg jag tre stora älgar på en åker. Och den första tanken jag tänkte var: Åh, kolla där – hästar! För det var den referensen jag hade. Älgar hade jag inte sett på flera år. Inte sedan vi sålde sommarstugan.
(Den andra tanken var självklart att det var älgar. Så dum är jag faktiskt inte!)
Men efter nio år här har referensramarna ändrats. Häromdagen när jag åkte till jobbet tvärnitade jag. I ögonvrån, precis bredvid vägkanten såg jag nämligen ett stort djur. Första tanken var – en älg! Och då bromsar man.
Ironiskt nog var det bara en islandshäst som lugnt betade i hagen bredvid vägen.
Är det här beviset på att jag acklimatiserats nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar