Varför är det så här:
Man vaknar strax innan klockan sex. Är trött men kan ändå inte somna. Man börjar vakna till och det är helt omöjligt att somna om. Man vrider och vänder sig, vet att man borde sova lite till. En halvtimme åtminstone.
Man ser klockan komma närmare och närmare den tid den ska ringa. Får lite panik över att man inte sover när man borde.
Så när det är tio minuter tills klockan ringer somnar man. Och när klockan väl ringer är man dödstrött.
Varför är det alltid så? Vill inte alls gå upp nu ju.
2 kommentarer:
Kan nog säga att det aldrig har hänt att jag vaknar vid sextiden. Om jag inte har jetlag vill säga, men det är inget normaltillstånd så det gills inte. Däremot händer det väldigt ofta att jag inte kan sova och då beskriver andra stycket känslan precis.
Det händer ärligt talat inte mig själv heller särskilt ofta. Och då är det alltid för att jag vaknar av att pojkvännen går upp.
Men varje gång det sker är det på samma jävla vis varje gång: Jag somnar tio minuter innan klockan ska ringa. Som om någon liksom vill jäklas.
Skicka en kommentar