Saker jag gillar lite extra mycket

Johanna ville veta mer om vårt hus och jag vet inte riktigt vad jag ska visa. Men så slog det mig att jag kunde visa vad jag gillar lite extra mycket här hemma hos mig. Så får ni ett hum om min stil och så. Det här är vad jag kom på vid en första rundvandring:

Köksbordet. Det som pojkvännen fick nu i somras när han fyllde 30. Hans pappa har gjort det med hjälp av hans bror. Det är grovt och robust i ek. Jag orkar knappt rubba det ensam. Gillar särskilt att man sparat kanterna så här, bara avbarkade.

Spegeln i hallen. Pojkvännen hittade fönsterramen på soptippen, tog hem den och satte i speglar. Den är skitfin och gigantiskt stor och det första som möter alla våra besökare.

Min Kitchen Aid. Fick merparten av pengarna till den när jag fyllde 25 år, resten lade jag till själv. Tror att det är den dyraste pryl jag har köpt. Älskar den, särskilt formen och färgen. Och så lagar den vansinnigt gott mos.

Lamporna på lilla toaletten. Ger skitbra ljus och så är de väldigt roliga.

Ljuskronan. Den är den bästa julklappen jag har fått någonsin. Jag hade nämnt i förbifarten till pojkvännen att jag skulle vilja ha en ljuskrona eller ljusstakar som han hade gjort själv någon gång. Ett halvår senare ungefär skulle vi packa in oss och alla saker i bilen för att åka hem till mina föräldrar och fira jul, då kom han med ett gigantiskt paket som inte rymdes i bilen. I var den här.

De gamla strömmingslådorna som vi har blommor på.

Vinkaraffen. Köpt för något år sedan på EM och jag gillar den skitmycket trots att den egentligen inte är min stil. Står alltid framme för att jag gillar den så.

Den gigantiska kedjan. Den tillkom när vi rev en bärande vägg innan huset ens var färdigbyggt. En av fördelarna med att bygga i långsam takt ... Kedjan kommer från våra grannar som har en betongfabrik som i sin tur hade köpt den från en holländsk gammal mudderpråm. Pojkvännen har svetsat ihop den till en stötta som hjälper till att hålla upp övervåningen. Alla barn klättrar i den.

Köksluckorna. Vi slogs nästan om hur vi skulle göra med köket. Pojkvännen ville göra egna luckor till gamla stommar, jag ville ha de här och nya stommar. Ni ser ju vem som vann.

”Amerkka-kofferten”. Den här fick vi av pojkvännens farfar när han flyttade till ålderdomshem. Den har används av honom eller av någon av hans bröder och har klisterlappar med orter på sig. Och riktiga gamla hampahandtag. Vi har den som vardagsrumsbord.

Tavlan målad av Cassandra Rhodin. Skulle lika gärna kunnat ta bild på den andra illustrationen jag har, målad av Lovisa Burfitt, för båda är mig lika kära.

Duschskyddet. Ännu en egen lösning som vi kom på när vi inte hittade ett snyggt duschskydd i rimlig prisklass i affären. Fönstret är också från soptippen, som jag skrapat och sedan hårdlackat med båtlack så det kan stå emot väta. Efter drygt ett år håller det ännu i alla fall.

Den finaste myslampan. Rostig och formad som en glödlampa. Kan knappt bli bättre.

De gamla skoldörrarna. Om ni inte förstått det ännu så gillar min pojkvän att ta till vara på saker som ”kan vara bra att ha”. Som de här dörrarna som han tog vara på när hans pappas jobb höll på att helrenovera/riva en gammal skola. Dörrarna skulle ha slängts annars. De är lite slitna och skulle behöva en omgång färg och lack, men jag gillar dem. Särskilt just de här små skyltarna, de inristade hjärtana och 50-talshandtagen.

Äppellådor. Merparten av alla äpplen som produceras i Finland odlas på Åland. Därför finns det äppelträd precis överallt och således också äppelplockningslådor. I dag har man gått ifrån de här mindre lådorna till förmån för stora pallar vilket innebär att det finns HUR MÅNGA LÅDOR SOM HELST att få tag på! Ingen är lyckligare än jag. Går att använda dem till precis allt ju.

Och sist och slutligen kommer nog det jag gillar allra mest: Den här kannan och askkoppen. De är det enda jag sa att jag ville ha från farfar när han gick bort och det kom pappa ihåg. Så nu står de här och påminner mig om honom.
Jag skulle kunna säga att de här sätter fingret på hela min stil. De är gamla, de betyder något, de är gröna, de är enkla men ändå detaljerade, de är 50-tal, de är grafiska och de är estetiskt tilltalande. Kan det bli bättre? Knappast.