Åh, ni säger så mycket och så många intressanta saker som kommentarer på kärleksinlägget. Vet inte riktigt hur jag ska kunna svara på allt. Så jag svarar lite övergripande:
Det jag kan konstatera är att nästan alla verkar tro att det finns flera som är the one, och det tror jag med. Men sedan tror jag inte att man ska byta the one bara för att en till dyker upp som allt känns rätt med. Kanske att man måste kämpa lite i alla fall och försöka i det nuvarande förhållandet. Inte ge upp för lätt, som jag faktiskt tror att många gör. Fast vem är jag att bedöma det?
Jag tror också att det är bra att själv vara ”hel” innan man kastar sig in i ett förhållande. Även om det inte är något krav, men jag tror det underlättar. Det blir en bra bas.
Och angående ens partners olater handlar det om att acceptera dem och faktiskt så kan man ju ändra på dåliga ovanor. Det är inte svårare än att sluta göra dem. Så om den andra retar sig på att du aldrig stoppar in din kopp i diskmaskinen kan du väl försöka göra det? För förhållandets skull.
Egenskaper är desto svårare att ändra på och stör man sig så mycket på dem kanske man borde se över hela förhållandet?
Angående Skäringer så tror jag, precis som Erica, att det inte är så enkelt att säga att man ska göra slut om man tvivlar. Alla har tvivel och är less på sin partner ibland. Men tolkar man det som Linn gjorde så kan jag gå med på det. Man ska inte stanna bara för att stanna om allt skriker nej! Men tyvärr tror jag att det är väldigt sällan som allt skriker nej, även i dåliga förhållanden finns det bra och fina saker.
Och om kärleken är evig eller inte verkar vi inte få något svar på. Man får helt enkelt välja att tro vad man vill. En del verkar ju hitta evig kärlek medan andra inte gör det. Så är det bara.
Och om det nu är så att kärlek inte är evig kan man fråga sig det Linn skrev: Är det verkligen så jävla illa om det inte är evig kärlek? Om man får helt magisk kärlek under en period med en människa och sedan gör slut kan väl tiden ändå inte ses som förspilld? Man har ju ändå delat så många underbara (och mindre underbara) stunder ihop, och det kan väl inte vara fel? Man kan ju inte gå runt och vara rädd att förhållandet inte ska hålla för evigt eller inte våga träffa någon eftersom det bara blir i några år. Det vore helt sjukt.
I stället borde man ta till vara på kärleken och njuta. Och kanske det också hjälper den att vara för evigt?
2 kommentarer:
Jag gör ett nytt försök att kommentera idag, förra gången försvann allt ut i rymden.
Kort sagt håller jag med i ungefär allt du skrivit i inläggen. Många ger upp för lätt, och många tror att kärlek måste vara rosaskimrande för att vara äkta kärlek. Man kanske målar upp en bild från tidiga år på hur allt SKA vara, och så fort ens partner inte passar in i den fiktiva mallen så är det fel. Eller så jämför man sig med andra, för man kan lätt få bilden av att "alla andras" kärlek är perfekt genom att läsa bloggar och Facebookstatusar osv.
Men kärlek SKA inte vara perfekt, hur tråkigt vore inte det? Kärlek ska vara att man är lycklig och tillfreds TROTS lite småfel och brister.
Jag håller också med om att man i första hand måste älska sig själv (den gamla klyshan), innan man försöker få någon annan att älska en.
Och huvudsaken är ju att man är lycklig. Om det sen är för evigt med en person, eller i korta perioder med fler personer spelar mindre roll. Fast det inte känns så just då det har gått åt helsike.
I går kom din kommentar fram. Om du menar på det andra inlägget alltså.
Och jag håller med dig: Huvudsaken är att man är lycklig! Om inte alla dar så nästan i alla fall.
Skicka en kommentar