”Vill du med ut och röka?” frågade han.
Jag tyckte att det var lite genomskinligt, men sket i det. Alla sätt funkar, tänkte jag och svarade ja.
Jag gick först och satte mig på den kalla järntrappan, han satte sig bredvid. Helt tyst.
Jag tog upp mitt paket ur jackfickan och fingrade upp en cigarett, petade in den i munnen och började rota runt i fickan efter tändaren.
”Kan jag få en?” frågade han.
Visst sa jag med ciggen i mungipan och sträckte paketet mot honom. Jag skrattade inombords åt honom: Han ville gå ut och röka men hade inga egna cigg. Det genomskinliga blev än mer genomskinligt.
Jag tände och räckte honom tändaren. Han tände, drog in, grimaserade och började trevande att prata med mig. Han berättade att han tyckte att jag var söt, undrade om jag hade någon kille. Ciggen förde han någon enstaka gång mot munnen men lät den mest ryka bort i handen.
Jag å andra sidan koncentrerade mig på att röka. Som ett försök att lugna nerverna.
Så kom Klas ut genom dörren med buller och bång. ”Oj, stör jag?”
Magin var som bortblåst.
Han fimpade sin halva cigg men stannade kvar. För min skull.
Jag rökte upp och vi gick in. Satte oss bredvid varandra vid köksbordet. En hand i den andras hand. En blick.
En förstulen puss på trappan. En kyss. En kram. En natt.
4 kommentarer:
Men inte tog väl sagan slut där??? En natt som blev många nätter, väl? En kyss som blev många kyssar, väl?
...väl??
:-S
myyysigt =)
hahaha! tänk vad jag kommer ihåg den kvällen som om det vore igår. :) Så roligt! Men måste vara petig som vanligt. Trappan är av trä och Clas stavas med C.. :) hihi
Erica: Jorå. Firar åtta år tillsammans i morgon!
Jessy: !
Alexandra: Visst är det!
Tesa: Klas som Clas ... och trappan var kall, det var det enda jag minns. Så det kändes som att den var av järn. =)
Jag minns också, som synes.
Skicka en kommentar