Kan inte alla bara få vara som de är?

Ät dig smal! Klä dig smart! Bli bäst på jobbet! Tidningarnas råd är många och lika många är de som kämpar för att följa dem. Man måste ju hålla sig ajour, vara inne, trendig. Med liksom.
Pressen ökar ju mer åsikter man matas med. Top Model på tv, bantningskurer på jobbet och så ska man sluta röka också. Och träna förstås. Och för guds skull inte glömma karriären. Så löneförhandlar du bäst!
Och vara allt annat än en helt vanlig medelsvensson. Inget lagom alls, det är ute.

Surfar man på bloggar matas man av ytterligare budskap. Man är inte trendig om man har byxor i prassligt material med dragsko, man narras om man har en e-postadress tillsammans med sin man och man får inte beställa en otrendig drink på krogen för vem vet vad som skulle hända då?
Man är helt förlorad om man inreder hemmet i färgen latte. Samma sak om man kallar man sin älskling för gullegryn. Eller för den delen använder sig av uttryck som ”jag ska hoppa i lopplådan” eftersom det är töntigt.
Någon raljerar över dem som dansar bugg medan en tredje skrattar åt dem som har Volvo 240 som sin favoritbil.
Kort sammanfattat: Hur man än gör är det något man gör fel.

Jag har kommit till en gräns nu. Alla experters tyckande, alla uppmaningar på hur man bör vara, allas åsikter om allt står mig upp i halsen.
Kan inte alla bara få vara som de är? Älska Eddie Meduza, inreda sina hem med aprikosa fluffgardiner och dricka Pina Colada om det nu är det de vill? Säga ”stålbjörns” om pengar, helt strunta i att träna och nöja sig med ett jobb som kanske inte drar in storkovan – utan att behöva höra att det är fel.
Jag tror att vi alla skulle må så mycket bättre då.