Är jag tv-skadad?

I natt drömde jag att jag och pojkvännen var hem till hans farfars gamla stuga (någon sådan finns inte på riktigt) för att titta om vi hittade några roliga gamla prylar. Detta var strax efter att farfarn hade dött och det var en del av ”arvet” vi skulle hämta.

Det var med sorg i hjärtat vi gick runt och tittade. Ingen annan i pojkvännens familj hade kunnat ta sig dit efter att hans mamma hade hittat farfarn död där inne. Det gjorde för ont för dem.
Vi började i köket där jag hittade en skitsnygg kökslampa och pojkvännen några fula saker med stort affektionsvärde.

Så behövde pojkvännen gå på toan, som låg i andra delen av stugan.
Han hann inte mer än gå dit innan han kom tillbaka alldeles vit i ansiktet med uppspärrade ögon och höll sig för munnen som för att undvika att spy.

Jag undrade förstås vad som hade hänt men fick inte något svar av honom. I stället gick jag för att själv se efter.
Jag öppnade dörren till toaletten och möttes av en fruktansvärd stank. Jag puttade upp den lite till och höll också på att kräkas.

Där låg hans farfar, halvt förruttnad som ett skelett med skor, byxor och skjorta. I all uppståndelse kring dödsfallet hade alla trott att någon annan hade ringt likbilen.

Sedan vaknade jag.

Sa jag förresten att jag sett väldigt mycket på Bones och CSI den senaste tiden?


Update: Förlåt för den makabra historien. Jag älskade pojkvännens farfar och vill på intet sätt förlöjliga honom genom det här. Må han vila i frid bredvid sin hustru. Och förresten var farfarn i drömmen inte alls lik den riktiga farfarn.