Eftersom kräftfisket är strikt kontrollerat är det förbjudet att vistas på den lilla sjön mellan 22 på kvällen och sex på morgonen. Men eftersom man inte vill riskera att kräftorna ska hitta hålet ut tar man upp mjärdarna så fort som möjligt. Alltså klockan sex.
Den här morgonen var sjön alldeles stilla och det enda som hördes var båtarnas årtag i vattnet.
Vi rodde längst bort först och såg solen som sakta gick upp mellan träden.
Så hittade vi våra flöten, som markerar var mjärdarna ligger, och började dra upp dem.
Pojkvännen fick sticka in händerna och plocka ut kräftorna en efter en. Utan att bli nypt. Han lyckades inte riktigt. Redan i första buren blev det blodutgjutelse.
Vi rodde vidare till nästa mjärde och nästa och nästa.
I nästan alla fanns det kräftor. En del små men ganska många stora. För att man ska få ta upp dem ska de vara minst tio centimeter långa. De små sparar man så de hinner föröka sig och utöka det sinande kräftbeståndet.
Totalt hade vi 15 mjärdar och när vi hade vittjat alla rodde vi tillbaka över det spegelblanka vattnet.
Och vid strandkanten mätte vi alla kräftor och räknade dem. Hälften av dem var godkända, resten tömde vi tillbaka ner i sjön.
Så tog pojkvännens pappa med sig dem hem och kokade med salt, krondill, öl och några sockerbitar så att de förvandlades till det röda guldet. Nu ligger de i vår frys och väntar på att vi ska hitta rätt tillfälle att njuta av dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar