Jag vet att jag inte är särskilt annorlunda. Egentligen ganska vanlig. Vanliga problem, vanliga åsikter, vanliga tankar och funderingar. Lever ett så gott som vanligt liv.
Men ibland önskar jag att jag var ännu mer vanlig. Att jag levde ett ”svensson-liv”.
Att jag hade ett ”vanligt” jobb där man inte behöver tänka så mycket eller vara kreativ. Jag vet att jag skulle dö av tristess efter en månad i verkligheten, men i drömmen känns det skönt och rosaskimrande.
Jag önskar ibland att pojkvännen också var vanlig. Att han inte var sinnessjukt rastlös och måste ta sig för någonting hela tiden. Att han inte hade sådan himla hög arbetsmoral. I verkliga livet älskar jag honom för just de sakerna, men när jag drömmer skulle jag vilja ha honom hemma oftare.
Jag önskar att jag hade ett intresse av att pyssla och baka och vara huslig. Jag önskar att jag gillade att greja i trädgården. Att jag tyckte om att vara ute i naturen, att jag plockade svamp när jag var ledig, att jag hade en stimulerande fritidssysselsättning. I verkligheten har jag inte tålamod till något av det.
Att jag hade barn och hund och volvokombi och hämtade och lämnade från dagis. Levde ett typiskt familjeliv. Fredagsmys med chips framför tv:n. Bus på vardagsrumsmattan. Bakade sockerkaka som jag bjöd släktingar på, de släktingar som jag dessutom alltid kom ihåg när de fyllde år och hade superbra relation till.
I verkliga livet ser jag inte ens på tv på fredagkvällar.
Ibland önskar jag att jag var någon annan. Bara så.
2 kommentarer:
Då är vi verkligen två. Jag drömmer också om det. I drömmen är man dessutom en helt annorlunda personlighet. En blid, gullig version av nu.
Ja, så är det nog för mig också. Jag passar mera in i mallen som jag ibland kan känna finns här där jag bor. Det är skumt det där.
Skicka en kommentar