Jag vet inte varför men jag tittade lite i gamla dagböcker i dag. Från gymnasietiden.
Skrattade högt åt mig själv och min förmåga att bli kär högt och lågt hela tiden. Och åt triviala problem som ”hon ringde inte trots att hon sa det” och ”ska jag ringa till honom eller är jag för på då?”
Hade en tanke att jag skulle dela med mig av något gammalt härligt dagboksinlägg här, men det fanns ingenting som lämpar sig för allmänheten.
Förutom de triviala problemen var jag nämligen enkelspårig och hade bara en sak i huvudet. Och det ska ni slippa höra om.
2 kommentarer:
OMIGOD!
Jag hittade alla mina dagböcker från... det jag var sju tills jag var typ femton för typ ett år sedan och tänkte: Jiiihaaaa! De ska jag läsa när jag är föräldraledig. Och så lade jag de i min garderob.
Och där ligger de kvar.
Hm. Kanske skulle ta och titta igenom dem när jag kommer hem? Misstänker att de innehåller ungefär samma konversationer som dina?
Gört! Man mår lite dåligt, får lite ångest, blir lite klokare och skrattar ganska gott. Men läs för guds skull!
På ett vis känns det skönt att man så här tio år senare kan skratta åt det som har gjort ont. Det bådar liksom gott åt framtiden.
Skicka en kommentar