Att prova på något nytt

Jag blev precis inspirerad av Egon. Hon byter jobb inom jobbet, så att säga. Avancerar, provar något nytt. Jag började fundera på mitt eget jobb och hur jag har gjort samma sak. Bytt jobb inom jobbet. Det känns som att jag har provat på det mesta faktiskt.

Allra första gången jag var på tidningen var jag där som fotopraktikant. Det var en del i min folkhögskoleutbildning till fotograf att praktisera inom yrket. Jag var där i två veckor och älskade det.

Ett drygt halvår senare sökte tidningen en tjänst som ”ungdomsreporter”. Jag sökte den, var en av tre som hamnade på intervju och gjorde ett provjobb eftersom de inte hade en aning om hur jag skrev.
Efter två veckor typ fick jag svar – och fick jobbet.

I ungefär ett halvår var jag ungdomsreporter. Det innebar att jag arbetade relativt självständigt och styrde över ett uppslag ”ungdomssidor” varje vecka. Under min tid där gjorde jag om hela konceptet och ändrade ungdomssidorna till nöjessidor, eftersom jag tycker att det är dåligt att särskilja unga från vuxna. Så då blev jag nöjesredaktör i stället.

Efter några månader slutade en kollega och en tjänst som allmänreporter blev ledig. Jag sökte den tjänsten och fick den. Fast tjänst och allt.
Min huvudinriktning var feature och jag arbetade ganska mycket med våra bilagor, även om jag också skrev ganska mycket nyheter. På lokaltidningar får man göra lite av varje, ni vet.

Efter kanske något år till, jag har lite dålig tidsuppfattning, började jag vikariera webbredaktören lite då och då. Vid sjukdom, under semestrar och så. Lärde mig systemet och jobbade bland annat en hel sommar som webbredaktör.

Efter kanske ytterligare ett halvår eller så blev jag tillfrågad om jag ville utvecklas, ta mer ansvar och självklart svarade jag. Jag lärdes upp till nyhetschef och planerade allas arbetsuppgifter, skötte nyhetsmejlen, tog emot tips och klagomål och fattade beslut om vad som skulle in i tidningen och på vilken sida det skulle vara. Och det gjorde jag i snitt var tredje vecka.

Det var utmanande, stimulerande och roligt. Samtidigt som det tog död på mig.
Nu i efterhand kan jag se att jag förvandlades till en person jag inte ville vara. Men jag var så uppe i det att jag inte såg det. Jag levde med magsår, bettskena och ett vansinnigt dåligt humör och kom aldrig till ro.

Och tack vare att kroppen reagerade så starkt fattade jag att det inte var ett jobb för mig. Jag var på vippen att brännas ut och gillade inte mig själv längre.
Så jag slutade. Tog ett kliv nedåt på karriärstrappan och återgick efter två år som nyhetschef till att vara reporter. Har aldrig ångrat mig.

Efter ett tag, eller om det kanske till och med var innan jag började som nyhetschef, blev jag upplärd i quark och lärde mig redigera. I dag är jag layoutbackup och rycker in när det behövs, under sjukdomar och på semestrar.

Och alldeles snart har jag jobbat i sex år på tidningen och kan konstatera att jag aldrig trivts så bra på en arbetsplats. Kanske just för att det finns möjlighet att avancera, prova något nytt och aldrig någonsin sluta lära sig.