Bara prata mat

– Och pepparrotssås!
– Pepparrot går att äta till det mesta faktiskt, korv och kött och fisk. Åh så gott!
– Eller åh, kokt torsk med äggsås. Eller panerad torsk som man först steker och så häller man över grädde så får fisken koka i det. Åh!
– Ja, eller stuvad potatis med dill. Serverad till lax. Mmmm.
– Eller skaldjursgryta med fond gjord på kräftskal.
– Ja, med grädde och vitt vin!
– Och så har man musslor och gott i. Åh, vad gott.

Om ingen skulle säga stopp skulle jag fortsätta. I en evighets evighet.
Att prata mat med någon som njuter lika mycket som jag av att äta mat är nämligen det ultimata nöjet.

Jag och två kompisar har till och med gjort det till en grej. Eller ja, det har bara blivit så egentligen.
Vi träffas ungefär en gång i månaden och äter mat ute på någon restaurang. Menyn granskas noggrant och vi är ganska noga med att inte välja samma sak. Ju större bredd på maten desto mer att jämföra och desto mer att prata om.
Så börjar vi. Äter och mmm:ar och när magen står i alla hörn börjar vi prata om annan mat, som vi drömmer om.

Ibland planerar vi kommande middagar som vi ska laga ihop. Gräver ner oss i detaljer och dreglar i kapp. En gång planerade vi en thanksgivingmiddag. I detalj. Gjorde urval och drömde om creamed onions, sweet potatoes och kalkon. En annan gång, mitt i sommaren, jämförde vi julbord från minnet. Kort sammanfattat, det är alltid mat som diskuteras.

När vi träffades sist frågade den ena kompisen hur vi andra skulle överleva hösten.
– Med oxbringa, svarade jag.
Så klart.