Jag var en annan person. Eller egentligen inte, bara yngre, naivare och mer full i fan. Hade druckit ganska många halvljumma öl och började bli småfull. Hade också druckit en halv flaska vin till middagen. Så där som det var då. När syftet var att bli full.
Vi åkte hem till honom. På förfest. Fyra killar satt i vardagsrummet. Han stod mitt i rummet i kalsonger och strök sin skjorta. Han hade skrattgropar som syndes så fort han log. Tyckte om dem, skrattgroparna.
Vi blev bjudna på en drink. Jag svepte både min och kompisens. Vi gick på toa. Två och två, något annat var otänkbart. Han hade en plansch med dalmatiner på toadörren. Vi skrattade åt den. Jag sa att killen som bodde i lägenheten skulle bli min och menade det. Skrattade åt det.
Så skulle vi åka. Han skulle ha slips till skjortan. Han bad mig välja. Jag valde en med rosa pantern. Han tog den, utan att ifrågasätta mitt val.
Så åkte vi. Jag såg honom inte något mer den kvällen.
5 kommentarer:
underbart skrivet
hihihhi! ja å eftersom jag var med den kvällen så vet ju jag hur historien slutar. ;) kan inte fatta bara att det var åtta år sen!
Sandra: Haha! Tack.
Tesa: Det är över åtta år sen. Helt sjukt.
Tänkte skriva uppföljning senare...
Tänk, så det kan bli... =)
Erica: Så du förstod också? Kanske du minns planschen med dalmatiner? Haha!
Skicka en kommentar