Jag hade byggt upp höga förväntningar för honom. Under den tid vi varit tillsammans har jag aldrig varit blond. Senast var tio år sedan då jag var 17 år. Och då kände inte vi varandra.
Och nej, jag blev inte blond. Men blondare. Har två olika sorters slingor i håret, ”honungsfärgade” och ”kalla blonda” enligt E som fixade dem. Ganska likt de jag hade innan. Skillnaden är bara att färgen är jämnare och bättre. Och lite ljusare.
Klippningen blev inte alls drastisk. Vilket jag är glad för. Jag ska ju spara och lyckades till och med hålla mig hos frisören.
Klippte topparna på längden och klippte upp det massor. Nu är det inte bara tjockt hår som hänger utan det känns faktiskt som en frisyr. Luggen kapades också ganska rejält. Gött.
Lägger upp en bild när jag inte sitter i morgonrock med grus i ögonvrårna.
Edit:
2 kommentarer:
Vi har onekligen mycket gemensamt - men jag hittat en väsentlig del som skiljer oss åt; naglarna! Jag biter ner mina maniskt, du verkar ha karaktär. Darn.
Jag har aldrig bitit på naglarna faktiskt. Men det kanske beror på att de är stenhårda och inte alls bitvänliga. Också verkar jag ha överproduktion av B- eller D-vitamin (vilket det nu är) som gör att de växer så det knakar.
Skicka en kommentar