Beroende av vädret

Det här lockar inte till skratt och glädje direkt. Blä!

Jag har kommit på varför mitt humör är uppochned hela tiden. Ena dagen pigg och glad, nästa dag låg, grinig och på gränsen till bitter. Det är vädrets fel.
Jag är så himla påverkad av vädret.

Vaknar jag och ser en strimma sol som smiter in i sovrummet blir jag genast glad. Om det som i morse är becksvart vid åtta och man hör de tunga regndropparna falla från stuprännan blir jag deppig. I morse hade jag inte ens lust att stiga upp, så jag vände på mig och vaknade först vid tolv. Helt sjukt att man kan sova så länge.

Och nu, mitt på dagen, måste jag ha lamporna tända för att över huvud taget se någonting. Och ork och lust att ta mig för något existerar inte. Kort sammanfattat: Allt är bajs.

Jag tror också att jag kan vara full av klorofyll och precis som löven som tappar allt på hösten rinner livsglädjen och orken ur mig. På våren kommer den tillbaka och jag älskar livet och alla i min närhet. Skulle kalla det typisk höstdepression.

Kan det inte bara bli ljust igen. Sol. Och varmt. Snälla snälla. Jag orkar inte vara så här låg mer.