onsdag, juni 30, 2010

En ode till mitt jobb

I dag slog det mig återigen. Jag skulle inte kunna jobba någon annanstans än på tidningen. Jag menar, vad skulle jag göra då? Vad skulle jag göra som är lika roligt, lika stimulerande, lika omväxlande, lika utmanande och lika gött? Kan inte komma på ett enda yrke.

Jag måste få vara kreativ ibland. Jag måste få jobba på rutin ibland. Jag måste ha en deadline att kämpa emot. Jag måste få röra mig under arbetsdagen. Jag måste få vara extremt social. Jag måste få använda hjärnan.
Får jag inte det går jag under. Sakta men säkert, bit för bit. Men det behöver jag inte på tidningen.

I höst har jag varit där i sex år. Sex år som känns som ett halvår. Fortfarande lika okunnig då man aldrig någonsin kan bli fullärd. Fortfarande lika nyfiken. Fortfarande lika utvecklande.
Och det kan lätt bli sex år till. I alla fall om det blir fler dagar som i dag. Först en rak nyhet – konkreta frågor som ska ha svar, och sedan ett långsamt reportage på stranden i solen. Helt underbart.

4 kommentarer:

Sofie sa...

Låter ju hur bra som helst! Ett sånt jobb vill jag också, som jag kan trivas med. Där det kan gå 6 år utan att kännas som just 6 år...

Linn sa...

Behöver ni folk? Jag kan göra nästan vad som helst t ex är jag en jävel på att koka kaffe. Är mkt social och hjälpsam och ganska rolig.

Matilda sa...

Sofie: Ja, det borde alla få ha tycker jag. Eller så kan man ha ett ganska lagom roligt jobb med helt underbara kollegor, det går också bra tycker jag. Huvudsaken är ju att man trivs.

Linn: Haha! Kaffekokare är önskvärt. Annars vet jag ju att du kan skriva ... så jag ska lägga in ett gott ord för dig när ansökan trillar in. Lovar.

Linn sa...

Blir lockad på riktigt. ska bara klura ut var jag ska skicka ansökan.