Vad gör man när sömn inte längre hjälper? När man inte hittar någon sömn? När man är som en urvriden disktrasa? När all energi är borta? När läpparna inte längre orkar le? När kaffe endast har den effekten att man får ont i magen utan att bli det minsta pigg? När man går med ständig spänningshuvudvärk?
När det är sjuhundrafyrtio dagar kvar till den riktiga semestern? När man inte hinner med varken på jobbet eller hemma? När allt känns som oöverstigliga hinder? När livet bara har måsten? När man har dåligt samvete för allt? När för mycket händer på en gång? När man gnisslar tänderna nätterna igenom?
När ingenting längre känns roligt? När man är så fysiskt och psykiskt trött att det är en pina att försöka hålla sig på benen? När man inte orkar vara social? När man inte orkar något alls? När man från början var utarbetad och hade slut på energi och en kollega till på det dör?
Vad gör man då? Känner att jag skulle behöva ett svar ganska omgående.
6 kommentarer:
Mitt spontana svar skulle vara: Packa väskan och åk iväg. På obestämd tid, till obestämd ort. Med mobilen avstängd och utan bredband. Tyvärr är det få förunnat att ha möjlighet(och ekonomi) att bara släppa allt och dra, men fyfan vad skönt det skulle vara ibland.
I övrigt så hoppas jag du hittar nån lösning som får dig att må bra.
Kram
Frågan är inte vad du ska göra, utan vad du har gjort. Du har gått in i väggen. Ordentligt. Jag, en helt anonym läsare som trillar in hit ibland, har under en längre tid tänkt tanken. Men käre vän, du är helt slutkörd, tom på energi och ibland livslust. Ett råd: sjukskriv dig, NU. Det kan sluta riktigt illa, det är inte sånt som händer alla andra utan en själv. Tro mig, jag vet.
Fox: Du missade meningen: När det är sjuhundrafyrtio dagar kvar till den riktiga semestern? ;)
Annars skulle jag huggit på din idé pronto. Jag lovar!
Tack för omtanken i alla fall!
Anonym: Ja, jag vet hur det är att gå in i väggen. Jag har varit ruggigt nära förut. Den här gången är jag inte riktigt lika nära. Jag känner det. Och kan lita på vad jag känner.
Det jag skriver är mest ett utlopp för mina känslor och när jag skriver försvinner mycket. Som terapi alltså. Så det låter alltid mycket värre än det är.
Men tack för omtanken. Jag har semester nästa vecka och då har jag två tre stressmoment mindre att tänka på. Rekreation i det lilla.
Och i sommar innan ”riktiga semestern” tänker jag INTE slita ut mig. Basta! =)
önskar så gärna att jag hade ett svar på det här. hoppas dock att tiden gör det bättre för dig.
lättast är att starta med att "rensa" kalendern. lära sig att tacka nej till sånt som man inte måste och sen att inte ta så allvarligt på saker och ting. ryck på axlarna åt att hemmet inte är städat, att du inte hinner med på jobbet etc. vad gör det om hundra år? önskar att jag var lite bättre på att följa mina egna råd, haha. men jag försöker! ;)
Vet precis vad du menar och kände likadant förra veckan. Jag har tagit bort alla 'borden' och lovat att bara tänka på mig i en månad. Inte göra saker för andras skull. Säga nej. Stanna hemma. Låta det vara ostädat. Precis som Nilla säger - rensa kalendern. Det är väldigt få saker man faktiskt måste göra. Och du, det är helt okej att inte vara superwoman. Jag börjar också inse det nu. Hoppas du hittar ett sätt att slappna av! kram
Skicka en kommentar